(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Skandia: Tidskrift för Vetenskap och Konst"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



S K AND lA 



rBn 
-VETENSKAP och KONST. 



• •' 



UTOIFVCN 



AV 







FÖRSTA BANDET. 



l^W'YOy^ 



U P S A L A, 
Palmblad A C, 



18 3 3. 



■A 



ÄA 






• • 



• • • • • 

• •• •• • • 

• . • • • 



• •• 

• • • ,• • • 



Hkan 




la» 



• • • 



• • « 

• • • 



«• 

v; 



« « 



• • • • 









»• «- •« 



• • 



> • • • • • 



• • • • 

• • •' 



FÖRSTA BANDET. 



FÖRSTA IiXftXT. 



-v. 



k 
*, 






— «>«oe!Ole» 




OM 

LAGwCOMMITTEENS FÖRSLAG 
TILL ALLMÄN CRIMINAL - LAG, 



BETANKANDE, AFGIFVET AF JURIDISKA FACCLTETBN SAMT 
PHILOSOPHIAE PROFE880RERNE 



• • • 



iRERNE VID UPSALA f ;i(rtfaRSiT£T o). * '* * 

• • •• • ,• • • , 

•..• •/. ;•. •• . : 



«. 



• • • 



• •• • • « • 



enom Kongl. Maj:ts till H. K. H. Kronprinsen, s&- 

som Upsala Åcademies Canzler, den 2 sistl. Jun. aflåt- 
216 Nådiga Skrifvelse, hvilken genom H. K. H:s Nådiga 
Xref till Consistorium Aeademicum af d. 28 i samma 
Klånad blifvit oss meddelad, har det blifvit undertecknade 
ainbefalldt att foretaga granskning af det af LagCommiteeti 
titarbetade och af trycket utgifna Forslag till all- 
snän Criminal-Lag. Djupt känne vi hela vigten af 
4et Nådiga förtroende, som härigenom blifvit oss lem- 
siadt; och vi skulle mera önska, än vi våga hoppas, att 
j^R ett i alla hänseenden tillfredsställande sätt kunna mot* 
svara detsamma. Frågan rör ej något af dagens tillbal* 



' a) Då detta Betänkande rör ett ämne af stort öch all* 
»länt nationellt interesse, samt genom sättet af delta ämne* 
lehandling närmar sig intill charakteren af en rent veten- 
skaplig underspkning •, har man trott det icke oläniplig«n kun- 
^a i en vetenskaplig Tidskrift införas. 



liga, blott af sSrskilda omständigheter eller intereisea 
framkallade, och blott for ögonblicket mer eller mindre 
Tigtiga tvistämnen: den angår ett ämne af oberäkneligt 
inflytande på hela Samhällets väl, af lika vigt for alla 
dess medlemmar, och f5r kommande generationer som för 
det närvarande Slägtet. Redan ,vid en flyktig genomläs* 
ning af det nya Förslaget röjer det sig, aft det icke in- 
nehåller blott vissa partiella förändringar af vår hittills 
gällande Brott mål s-Lag, utan en nästan total oniskapning 
\ . .deraf, en i sjelf va verket ny Criminal-Lag, utarbetad med 
-" : / : fitdédAiUg j så väl af den vetenskapliga forskningens un- 
^dér«en c9edinär& tid vnndna utbildning, som af de för- 
. i>iUtr()de tJriiAiASil-lagstiftningar, hvilka under denna tid 
^ .\.J&tifvit/{tilL''afhjelpande af ett redan länge kändt behof, 
- y^jt^f .'lUsikilljga Folk införde. För att företaga en full- 
stätf di^ *^adskning af detta Lagforslag, betraktadt såsom 
ett resultat af Committeens mångåriga undersökningar i 
skulle vi önskat att hafva kunnat odeladt deråt egna en 
icke alltför inskränkt tid. Dä det likväl ej varit oss 
möjligt, att på detta ämne använda mera än de mcUa»- 
stunder , hvilka en trägen tjenstgöring såsom Universitets* 
lärare lemnat oss öfriga, har vår granskning icke kua« 
nat undgå att blifva till en viss grad ofullständig. Den 
har hufvudsakligen måst rigtas på de allmännare od 
vigtigare frågor, på hvilka vi ansett det åligga oss 
såsom Vetenskapsmän att företrädesvis fusta vår uppmärk- 
samhet; men den har deremot icke med lika utförlighet 
kunnat omfatta alla det nya Förslagets speciella Stad- 
ganden , hvilkas pröfning, ehuru visserligen ej främman- 
de äfven för den egentlige Vetenskapsidkaren , likväl än* 
Ru närmare synes tillhöra den practiske Juristen. 

D& vi i följd^ häraf trott oss böra hufvudsakligen 
granska det nya Förslaget i dess helhet; har det ickv 



kunnat undfalla oss ^ att det gtfves tvenne väsendiligt oli- 
ka sj[npnnkter, ur h vilka h varje positif Lagstiftning kun 
betraktas, eller att det gifves .tvenne hufvudfrågor, p& 
hvilka man vid dess bedöinmande bor göra ett furenadt 
afseende. För att kortast och enklast angifva dessa båda 
synpunkter, kan man kAlIa den ena den phiIosophi« 
• ka eller rent vetenskapliga, den andra åter den 
politiska. Då neniligen all, vare sig civil eller cri- 
minell. Lagstiftning i en Stat är ämnad att utgöra en^ 
tillämpning af den allmänna, i förnuftet grundade Rätts- 
ideen på vissa i verkligheten gifna, eller hos ett visst 
Fojk gällande förhållanden \ så uppkomma i hänseende till 
hvarje för en bestämd Stat uppgjordt Ijagstiftningsförsök 
de tvenne frågorna: l:o Huruvida det grundar sig på en 
philosophiskt riktig princip, det vill säga, på en ren och 
trogen uppfattning af Rä.ttens Idé^ samt huruvida det 
J alla sina speciella delar utgör en med full logisk con- 
seqvens genomförd tillämpning af denna Idé, och 2:o 
Huruvida det utgör en sådan tillämpning af denna Idé, 
vid hvilkeh ett tillbörligt afseende blifvit gjordt på alla 
de hos detta bestämda Folk i närvarande tid- 
punkt gällande förhållanden; eller med andra ord: hu- 
ruvida det ^ifrågavarande Förslaget är sådant, att dess 
antagande i sjelfva verket skulle leda till den fullkom- 
ligaste realisation af Rättens Idé, Som hos detta Folk 
i denna tidpunkt vore möjlig. Den förra af dessa frå« 
gor är, såsom man genast finner, rent vetenskaplig eller 
philosophisk , och måste genom en blott vetenskaplig un** 
.dersökning besvaras. Denna fråga är ock enligt sakens 
natur den första, eller den, från hvilken man i sin 
granskning måste utgå, emedan den handlar om de all* 
jnänna grunder, på hvilka alla särskilda Lagstiftningar 
Blåste byggas. I denna undersökning är ännu icke frå- 
jgan om de speciella omständigheter och forhållanden ^ ge« 



v 

\ 



« 

nom hvilka Lagttiftningra bos bvarjo tartkililt Folk må' 
•to fi on egen och tftrtkild cbarakter, utan endast m 
dot, tom måtto betraktas säsom för alla Folks Lagstift- 
ningar gemensamt, eller som utgör Lagstiftningens pU» 
losopbiska, allmftnna och nödvftndiga element. M on »el 
besvarandet af denna rent vetenskapliga frftga Sr doek 
granskningen af ett nytt Lagförslag för ingen del follio- 
dad, utan dertill fordras vidare ett grandeligt svar ifrss 
pä den andra fråga: buruvida Lagförslaget Sr nppgjonb 
med ett sådant af seende på alla de bos ett .visst Folk 
gällande förbållanden , att dess verkliga antagande hoi 
detta bestämda Folk i denna bestämda tidpunkt vororåi* 
ligt oeb lämpligt. Om den f^rra frågan är i theoretLAt 
bänseende den vigtigaste; så är den sednare deremot ti 
en mera omedelbart praktisk vigt, emedan den bandlir 
om Rättsideens realisation bos ett bestämdt Folk, nodff 
vissa i verkligbeten gifna locala och temporära vilkoff 
genom bvilka dess speciella tillämpning i alla sSrskil<b 
fall måste modificeras* Det är klart, att denna unéet* 
sökning, ebnnt den förutsätter den förra, och yttent 
grundar sig på den, likväl i många hänseenden måm 
åtskilja sig ifrån den; ty då, i den fÖrra, frågan endsH 
Sr om bvad som är det i Ideen rätta och förnuftsenliga; 
sä blir deremot i den sednare den egentliga frågan des! 
huru mycket af detta i Ideen rätta och förnuftsenliga Ii* 
ter hos ett visst Folk i en bestämd tidpunkt realisen 
sig; eller med andra ord, för bvilka förändringar odi 
reformer af dess Lagstiftning detta Folk i närvarande 5- 
gonblick I sjelfva verket är tillräckligen (örberedt. Des- 
na fråga rör bvad man kan kalla Lagstiftningens poli« 
tiska element: man skulle äfven kunna kalla det Lag- 
stiftningens historiska element, emedan man, för att 
rätt besvara frågan , fÖr bvilka reformer ett Folk i ei 
viss tidpunkt Sr moget, bufvudsakligen måste göra al- 



oTeende, •& viU på d^tta Folks uripraagligiC mtionellain* 
'dividualitet^ som ock på den genom seklerna fortgående 
utbUdoing, hvilken denna vunnit genom hela iitTOokluK 
gen ef Nationens historiska lif « då man uti defta nttryek 
:sammaiifattar pä en gång dess iifre öeb dess yttre Uf^ 
/det vill säga, på en gång dess intellectuella, moraliska 
och religiösa odling, och tillika den successiva utveok^ 
lingen af dess materiella och industriella verksamhet^ 
dess politiska Författning o. s. v. Man måste göra sig 
reda för huru en Nations hittills gällande Lagstiftning 
lippväxt och successift utbildat sig, i sammanhang med 
denna fortgående utveckling af dess inre och jrttré Uf ; 
och man måste med denna historiska kännedom af det 
förflutna förena en lika noggrann kännedom af Natioi- 
nens hela närvarande tillstånd i dess odlingsgrad, seder, 
charakter, politiska och ekonomiska stälhiing é. s. v.: 
endast gehom denna förenade kännedom af det fprflut*- 
na och det närvarande blir man i stånd att med full 
säkerhet bedötnma» hvilka förändringar af den hittilh 
gällande Lagstiftningen hos ett visst Folk i närvarande 
ögonblick lämpligen kunna vidtagas, oeh hvilka åter tiir^ 
de böra uppskjutas till en kommande tid, då Folket gé»' 
nom en högre odlingsgrad, eller förändrade politiska och 
industriella förhållanden m. m., hunnit bUfva tillräckligfa 
förberedt till deras, eniottagaQde. 

De här nämada tveone bufvudfrSgor, hvilka i håtf^ 
seende till Ls^gstiftningen hos ett Folk kunna väckas, 
måste utan tvifvel båda erkännas för lika vigtiga ock 
vnsendtliga; på båda måste derföre, så väl vid utarbe- 
tandet af ett nytt Lagförslag, som vid en grundelig och 
fullständig granskning af dess värde ^ lika nlycket afseeup^ ^ 
de göras. Deraf följer, att det vid en sådan, vare sig 
^larbetning eller granskning, kan gifvas tvenne niotiiatta 



Mtirflgheisr, h?llbi ttpplromiBa ^tiMi #11 étMhUaiifeiiA^ 
Ur fttmiiMtone 3fv«rvfigande^ afteende på dea em «liér 
den undm af de nftmnda båda synpunkterna* Desaa tve»> 
ne entidigheter äro desamn^a, som i nyare tider, i qm* 
nerhet i Tyskland, framträdt och med ftnna oafgjord 
framgång sirftfFat att gSra sig gftllande , i striden mettan 
trenne Jnridiska Skolor, den rationella och den hi- 
storiska. Hrardera af dessa Skolor har medförkärlek 
omfattat ettdefla af Lagstiftningens nyssnämnda hnfvudele- 
menter; men ingendera har fullkemligen förenat och con- 
cilierat båda med h varandra; hvaraf följden varit, attbå-> 
das åsigter väl pa ena sidan innehållit något sannt, men 
likväl, genom det uteslutna afseendet på ett annat lika 
vigtigt moment « blifvit ensidiga ooh ofullkomliga. 

Afven närvarande Förslag till en ny Criminallag tera- 
de komma att af särskilda Granskare betraktas antingen 
endast ur den ena, eller endast ur den andra af dessa 
synpunkter; och det skall sannolikt derigenom blifva ett 
föremål för ganska stridiga omdömen. De som endast 
betrakta det ur den vetenskapliga synpunkten, skola, om 
de ock finna sig befogade till åtskilliga, mer eller min- 
idre Tigtiga anmärkningar, likväl troligen göra rättvisa it 
Herrar Committerades bemödande att lämpa det nya För- 
alaget efter CriminåU vetenskapens i en sednare 4id upp 
;fAAii3i utbildning, och att motsvara tidens härigenom ste- 
gi^ade fordringar af Lagstiftningens principenlighet, con- 
aeqvens och fnllständighet , samt af ämnenas systematik 
ska anordning. De deremot, som hufvudsakligen be- 
trakta Arbetet ur den sednare synpunkten , skola måhända 
icke deröfver fälla elt i lika grad gillande omdöme. De 
skola sannolikt anmärka, att frågan här mindre är om 
Upplösningen af ett vetenskapligt problem , än af en ome- 
Mibart praktisk uppgift; och de skola med afseende der- 



I 

fli m&hÉQda finna d«f betftnkligt att i , lArYafiinda Sgm* 
blick tillstyrka . antagandet af ett Förilag, som i så haf- 
irudsakliga punkter åtskiljer sig från den hittills i vårl 
Itand gillande, samt med Folkets föreställningssätt, vanor 
och seder inforlifvade Lagstiftningen. Be skola måhända 
yrka, att Herrar Committerade bort förstå det af KongU 
Maj:t delki gifna nådiga uppdrag såsom en befallning, icko 
«tt utarbeta ett helt och hållet nytt Lagförslag, utan en- 
klast att i den hittills gällande Lagstiftningen föreslå de 
förbättringar , som af den närvarande tidens behof kunde 
synas oundgängligen påkallade. De skola tro sig böra 
höja en varnande röst emot all omskapning af det ge« 
nom ålderdomens auctoritet helgade, hvilket, redan ge- 
nom sitt långvariga bestånd, äger, i deras tanka, em 
säkrare borgen för sin duglighet, än de nya åsigter, hvil^ 
kas praktiska användbarhet ännu ingen sådan längre tids 
erfarenhet på ett- ojäfaktigt sätt ådagalagt. De skola, 
med ett ord , anmärka vådligheten af ett experiment, som, 
enligt deras omdöme, sätter den närvarande generationens 
rättssäkerhet på spel , af öfverdrifvet förtroende för en 
énnn oförsökt Theori* 

Förutseende dessa stridiga omdömen, tilltro vi osa 
dock ej att fk ett fullt afgörande sätt slita tvisten. Pu 
ena sidan kunne vi såsom Yetenskapsidkare ej undgå att 
med lifligt deltagande möta h varje försök att i Lagstift- 
ningen uppfylla Vetenskapens fordringar, och att afhjelpa 
de ofullkomligheter» hvilka man, under fullt medgifvande 
af allt det goda och förtjenstfulla i vår hittills gällande 
Lag, likväl i theoretiskt hänseende uti den kan tro sig 
finna. . Men på den andra måste vi ock anse det for en 
lika helig och oeftergifiig pligt, att yrka all möjlig var- 
samhet vid en så ömtålig och grannlaga fråga , som den 
om införandet af en helt ny Lagbok. För att med full 



10 



nftkerhet hftr Iriffa det rätta medhim mellan den lätt; 
sinniga omskapningiifver, som nppoftrar allt det af erfa^ 
renheten bepröfvade, för ätt i dess ställe sätta reraka- 
]tema af en möjligtvis oriktig eller halfsann Theori , <ec& 
den öfverdrifna betänksamhet, som ser faror i hvaijeför*' 
ändring) och lägger hinder i vägen för hvarje förbättring 
*b{ det närvarande , skulle erfordras en noggrann Of h fall- 
ständig kännedom af det Svenska Folkets hela närvaran- 
de odlingsgrad och tillstånd , af alla de mångfaldiga spe- 
ciella omständigheter och förhållanden, som böra tagas i 
beräkning vid frågan om detta Lagförslags lämplighet 
eller olämplighet för detta Folk i närvarande tidpunkt 
£n sådan noggrann och fnllständig kännedom vinnes åter 
mildast derigenom, att man lefver i oupphörlig beröring 
tneå Folket: den kan med skäl väntas af den prakriske 
•Embetsmannen eller Domaren, som genom hela sin em- 
betsmannaverksamhet blifvit i stånd att förvärfva en på 
«gen omedelbar åskådning grundad erfarenhet af Folkets 
föreställningssätt, lynne och seder, likasom af dess eko- 
nomiska belägenhet o. s. v. Men den kan ej hilligtvis, 
åtminstone ej i samma grad af tillförlitlighet och fullstän- 
dighet, fordras af den Academiske Läraren, som huf- 
Vndsakligen egnat sin tid' och sin vefksamhet åt rent ve- 
tenskapliga forskningar, och i följd deraf icke kunnat 
Jefva i en sådan oupphörlig närmare beröring med den 
talrikaste delen af Nationen, eller med de särskilda Folk- 
klasser, på hvilkas odlingsgrad och tillstånd Lagstiftnin- 
gen närmast bör vara beräknad. Deremot kan nian vid 
frågan om ett nytt Lagförslag med mera skäl af den 
Academiske Läraren fordra en sorgfällig och grundelig 
pröfning af dess vetenskapliga värde. Deröfver åligger 
det honom att vara en behörig Domare: det åligger ho^ 
nom att inför Nationen föra Vetenskapens talan, och att 
undersöka huruvida dess fordringar i det nya lagstiftnings^ 



11 

försöket blifvtt mer eller mindre fullkomtigt uppfylld». 
Det här anförda bestämmer den rigtning, hvilken vi trott 
oss böra gifva åt närvarande granskning* Vi hafve vis- 
serligen icke trött oss böra lemna ar sigte frågan om 
lämpligheten af det nya Lagförslagets antagande under 
nuvarande omständigheter och förhållanden. Men vi haf- 
ve dock derom endast vågat yttra oss på ett tvekande 
sätt, och mera framställt några tvifvelsmål till närmare 
begrundande, än egentligt afgörande omdömen. Deremot 
hafve vi ansett det tillhöra oss att företrädesvis betrakta 
Lagförslaget ur den vetenskapliga synpunkten, och att 
således öppet och redHgt tillkännagifva, i hvad mån det 
synes oss motsvara de fordringar, som i detta hänseen- 
de billigtvis kunna göras. Så väl tidens korthet, som 
det inskränkta utrymmet af ett Utlåtande, sådant som 
detta, har emedlertid förbudit oss att åt denna gransk- 
ning gifva den utförlighet, hvilken ämnets vigt visserli- 
gen kunde tyckas påkalla. 

Till ledning för ett sådant bédömmande af ået ifrå- 
gavarande Lagförslagets värde , erbjuda sig genast de bi- 
fogade Motiverna, i hvilka grunderna till hvarje sär- 
skildt Stadgande finnas i korthet uppgifna. Onekligen är 
denna framställning af Lagbudens Motiver utarbetad med 
redighet och sorgfällighet : likväl skulle man i vår tan* 
ka med skäl kunnat önska en något fullständigare ut- 
veckling, så väl af de allmänna principer, på hvilka det 
nya Lagförslaget i sin helhet h vilar , som af de speciella 
tillämpningarne af dessa principer. Den nya Bayerska 
Criminallagen åtföljdes, då den år 1813 utgafs och till 
efterlefnad anbefalltes, af en sådan fullständig utveckling 
af dess grunder, hvarigenom man sättes i stånd att of. 
verskåda detta Lagstiftningssystem i hela dess samman- 
hang. Derigenom uppfylldes ej blott en vetenskaplig for*» 



12 

f 

dratiy uUn Ifren ett ganska Tigtigt praktiskt behof; ty 
Ilegeringen förordnade, att denna fortgående Ooromeata- 
rias 5fver deil nya Criminatlagen skulle öga samma' lag* 
liga gilltighet som sjelfva Texten, och således,' i alh 
färekommande^, möjligtvis tvifvelaktiga fall, tjena alt gif» 
Ta Domaren en bestämd och tillförlitlig upplysning om 
Lagens rätta anda och mening. Den som känner, hum 
svårt eller nästan omöjligt det fir, att åt sjelfva Lagens 
Stadganden, utan alltför stor vidlyftighet och mångordig- 
het, gifva en så fullkomlig grad iif tydlighet, att aldrig 
något tvifvelsmåi om deras rätta mening kan uppkom* 
ma, skall ej kunna undgå att erkänna behofvet af en 
såtlan utförlig och sanctionerad Commentarius öfver ett 
nytt Lagverk. Det hade derföre varit önskligt, att det 
Svenska Lagförslagets Författare, som i många särskihhi 
punkter följt det Bayerska, äfven i detta hänseende följt 
det gifna efterdömet, och derigenom på förhand undan- 
röjt alla anledningar till de tvister, som till äfventyrs 
torde uppkomma , i fall det nya Lagförslaget en gång 
blifver antaget. I sitt närvarande skick lemna Motiver* 
na, oaktadt det onekligen förtjenstfuUa i deras framställ- 
ning, likväl icke ett klart och tillfredsställande svar på 
en del af de frågor, hrilka man till äfventyrs kunde 
vänta att här finna besvarade. 

I 

Ibland dessa frågor, hvilka vid gra.nskningen af eit 
Förslag till en ny Criminallag naturligen väckas, är den 
första och, åtminstone i vetenskapligt hänseende, vigti- 
giiste utan tvifvel den om sjelfva den yttersta grun- 
den till Statens straffrätt. Det fullständiga utre* 
dandet af denna i sednare tider så ofta omtvistade fråga 
tillhör visserligen blott den vetenskapliga forskningen; 
och man skulle derföre möjligtvis kunna tro, att frågan 
för den egentlige Lagstiftaren icke vore af någon omedeI« 



13 

tor praktisk rigL Denna tanka rore likväl i sjelfva wét^ 
kel ganska falsk. Ty af svaret på denna fråga besiSm- 
nies den synpunkt, ur hvilken man har alt betrakta hela 
Criminal-Iagstiftningen ; och då Strafflagens hela System 
ej bor utgöra något annat än en conseqvent och, sfr 
vidt möjligt är, fullständig tilfämpning af den allmänna 
princip^ som uttrycker Lagstiftarens åsigt af Strfeifirättent 
grund och väsende; så är klart, att sjelfva denna åsigts 
riktighet eller oriktighet måste komma att äga ett betyd- 
ligt inflytande på Systemets utbildning i alla dess delan 
Committeens svar på denna hufvudfraga innebålles egent- 
ligen i följande ord (Mot. sid. 8.): "Ehuru skiljaktige da 
af Vetenskapsmän i sednare tider uppställda theorier f5r 
Straffrätten än äro, kan dock den positiva Lagstiftningea 
med säkerhet antaga den i förnuftet djupt grundade f3<* 
reställning, att lagen hotar förbrytaren med straff, i det 
hufvudsakliga ändamål, att, genom sådan varnings före- 
komma brott. De for detta ändamål mest verksamma 
straff böra således väljas. Men då lagstiftningen omöjli- 
gen kan påräkna att genom sjelfva straffhotet tillväga- 
bringa allmän laglydnad och utrota hvarje brott, så att 
a\\ tillämpning af strafBagarne af sig sjelf förfölle , masta 
den tillika, vid valet af straff, synnerligen afse förbätt- 
ringen af sådana brottslingar, som, genom straffets verk- 
ställighet å någon tid skilde ifrån Samhället, efter straf- 
fets undergående åter deri inträda. Brottslingars förbätt- 
ring är alltså ett annat vigtigt ändamål; som lagstiftnin- 
j;en bör genom straffet befordra," 

Utan tvifvel innehåller denna åsigt i det hänseende 
något sannt, att den uppgifver tvenne ganska vigtiga än* 
damål , på hvilka båda Staten vid utöfningen af sin sträff- 
makt alltid har att göra ett hufvudsakligt afseende. Méa 
betraktad såsom ea förklaring af Straffrättens yttersta 



14 

grund och FiModo, fir den» ebligt vir &fvertyg#liatickA 
nog djupt fattad. Ehuru vanligt det varit, att mao på 
detta tätt betraktat Straffet endaat såton ott medel fSto 
n&got yttre ändamål, och att man grundat Statens atrafl^ 
rätt endait på detta medels tjenlighet eller oumbärligiieft 
för det uppgifna ändamålets uppnående; kan dock endU 
dan blott relatif Strafftheori infSr den djupare forsk-, 
ningens domstol svårligen erkännas för fullt tillfredsstftU^ 
lande. Den håller sig i sin förklaring af Straffrätten 
blott på sakens yta, utan att intränga till dess inre Tå*. 
sende. För att angifva detta, eller för att utreda Straffa 
rättens yttersta grund , måste man , i vår tanka , gå något 
längre tillbaka* För att härom . öfvertyga sig, behöver 
man blott göra sig den enkla frågan: Om det vore af-, 
gjordt, att det borgerliga straffet aldrig verkade något 9 
b varken till att afhålla ifrån brott, eller till förbrytames 
förbättring, skulle det i allt fall vara rätt och för- 
nuftsenligt, att förbrytaren lemnades af Staten i ostördt 
åtnjutande af samma rättigheter, som tillhöra den lagly- 
dige Statsborgaren I Skulle det i allt fall vara rätt och 
fÖrnuftsenligt , att mördaren , rånaren , bedragaren af Sta* 
ten behandlades på alldeles samma sätt, som den, hvil* 
ken ej med något brott befläckat sig? I fall man känner 
sig nödgad att på ett nekande sätt besvara denna fråga; 
så måste man deraf finna sig uppmanad att söka Straff- 
rättens egentliga grund i något högre, än straffets tjeiv 
lighet eller oumbärlighet för vissa yttre äiidamål. Man 
skall då ej kunna finna denna grund i n^ot annat, än 
den inre förnuftsenligheten och nödvändighe- 
ten af Straffet, såsom ett återställande af den 
genom Brottet rubbade Rätten, hvars integritet 
4et åligger Staten att vårda och upprätthålla. Med aiir 
dra ord: man måste uppvisa den i sj^lfva Rättvisans 
Mk tiiggaiide nödv^tidiga f örnufufo|rdi[ap , att Statsborga- 



15 

tens enskilda 9 i opposition mot det Hela trädande vilja 
skall genom on motsatt, aldrig uteblifvande reaction upp- 
häfras, h varigenom den brottslige individen kommer att 
i samma mån erfara en förlust eller mindskning af de 
rättigheter, hvilka Staten tillerkänner sina laglydige med- 
lemmar, som han sjelf förnärmat Statens eller nägon 
under dess beskydd stående individs rätt. Endast häri- 
genom erhåller man en säker grund iör Statens rätt 
att straffa, och en insigt i sjelf va Straffets rättmätig- 
het. Men sedan man på detta sätt uppvisat Statens 
Straffrätt, såsom grundad på en nödvändig fornuftsfor- 
dran, och således såsom i sin grund oberoende af yttre 
ändamål; måste man vidare göra sig reda för huru Sta- 
ten, genom uppfyllandet af denna förnuftsfordran, eller 
genom den verkliga utöfningen af sin straffrätt, tillika 
kan och bör söka uppnå de tvenne yttre ändamålen, att 
dels genom sina Strafflagar af hål la ifrån brott (hvilket 
äter kanske både genom straffets physiskt preventi- 
va, och genom dess psychologiskt deterrerande 
charaktejc)^ och dels genom valet af straffarter och sättet 
af straffens verkställande, så vidt möjligt är, befrämja 
den brottsliges förbättring. Den af yttre ändamål o- 
beroende förnuftsfordran, i hvilkenman har att söka den 
egentliga grunden till Statens straffrätt, utgör väl det 
första, h varpå man vid sin reflexion öfver den borger- 
liga Straffmakten har att fasta sin uppmärksamhet, men 
dock icke det enda; ty den innehåller icke ensam ea 
tillräcklig bestädining af Straffens qvalitativa beskaf- 
fenhet. För att erhålla en sådan bestämning, måste mail 
derföre tillika göra afseende på de nyssnämnda yttre än- 
damålen. De båda frågorna: om Staten bör straffa7 
och hvad den bör straffa, kunna och böra, oberoende 
|if yttre ändamål , besvaras ur en högre grund. Men det 
gifves ännu en tredje fråga, som i hänseende till utöf<^ 



14 

ningen afStatetti Straffm&la måtte vitckai) nemligen frä-^ 
gan: hata Staten b5r straffa, eller af hvUka Straff- 
arter den bör begagna ^Ig, och pfi hvad cfttt den 
Tid hrarje särskildt slag af brott bör aftvända dett>; Och 
det ftr -egentligen vid denna frågas beéttarande, som man 
har att gT^ra afseende på de nämnda tvenne yttre Anda-» 
målen. Detta antyder i få ord den synpunkt, dfrhyilkea 
Statens straffrätt i vår tanka bör betraktas. En fallstän- 
digate nt,veckling' af denna åsigt skulle här måhända vara 
mindre lämpliga). Det följande torde komma att visa, 
huruvida den likiljaktighet , som i hänseende till denna 
hufvudfråga äger rum mellan vår åsigt och Coromitreens, 
Sr af blott iheoretisk betydelse, eller hnruvidn den äf* 
ven l«der till några i praktiskt hänseende mer ellejmin^ 
•dre vigtiga följder* 

Sedan man gjort sig reda för den yttersta grurtdon 
foir Ståtens straffrätt, och därigenom fastställt den prin- 
cip, på hvilken all Strafflag bör stödja sig, blir n&sta 
frågan om ett noggrankit bestämmande af de ämnen , iom 
tillhöra den egentliga Crifninallagstiftningen , och om ut- 
stakandet af en skarp åtskillnad mellan denna och andra 
lagstiftningsgrenar* Cömtnitteen har (Mot. s. 1.) sökt att 
Uppdraga en aådan gränslinea mellan Criminal - jnsticenft 
och Crimlriäl-policens områden, ocl^ till det fSrra' hänfört 
alla egentliga räftskränkningar, ''uta\i att, såsom \ en diBl 
främmande Lagstiftningar är antaget, fäfttä ett så uteslu- 
tande afseende å straffbarhetsgraden ^f en gerning, att 
4en, ehuru kränkande en gifveh allmäbnetig rätt, skalle 



h) En sådan skall deremot kanhända bllifva franisUilld i nt^ 
fot af dédna' Tidskrifts efterföljiuidé Uäfttäd , génöiö en lär- 
skild Afliandling rörande Criminai^lagétifcnirigens philotopluska 
grunder. 

(Anmärkning, tillaga vid tryckningen.) 



17 

I 

hänrdrad tiU PoUi^ftgébietet, iii rftttskrfinkningeil töré^ 1 
>hänsigt till både dén kränkta rättens mindre betydenliei 
oiih gärningens öfriga beskaffenhet, sa ringa, att den ej 
borde beläggas med svårare eller annat anstår, än tit 
egentliga Policeforseelser anses äga rum/' Då Commit« 
teen vidare ej funnit skäl att i den Svenska Criminalla« 
gen npptaga den i .vissa andra Lagstiftningar stadgade 
åtskillnaden mellan C r i m i n a och Delicta; så bortfaller 
i närvarande Lagforslag den classification af lagstridiga 
handlingar, enligt hvUken de i Tyska Lagsiifiningar 
blifvit delade i Verbrechen, Vergehen och PoliilEey<* 
iibertretnngen, samt i den Franska i Crimes, Do* 
lits och Contraventions. Hvarken i theoretiskt eU 
ler praktiskt hänseende hafve vi något att häremot erinra* 
Mera delade torde meningame deremot blifva rörande 
lämpligheten af den skarpa afsondring, medelst hvilkeA 
Committeen från hvarandra åtskilt den procéssuella Lag* 
stiftningens båda hufvnddelar, den civila och den crimi« 
iiella, Under namn af Rättegångsbalkens förra och ueå» 
Rare del. I vetenskapligt hänseende låter denna afson*» 
dring visserligen försvara sig, och i de länder, i hvilkn 
särskilda Domstolar finnas för civila och eriminella rätte» 
g[ångsmål, är redan derigenom en anledning gilven ätt 
Hfven i Lagens framställning från hvarandra åtskilja du 
Stadganden, som röra dessa båda slag af rättegång. Mera 
kan det deremot sättas i fråga, huruvida en sådan, i vår 
liittills gällande Lag icke antagen yttre afsondring är beh3f« 
lig, der båda dessa slag af rättegång höra under samma 
Domstol: det kan sättas i fråga, huruvida vinsten a( en 
iiågpt mera systematisk framställuing är nog betydande, 
for att uppväga eller ofverväga olägenheten af de oupp« 
liörliga citationer, genom hvilka tnau i Rättegångsbalkens 
«ednare del häi^visas till den iQttfk^ Vid alla de am-* 
Ska/idich u. .t. 



18 

nen , som Sro för båda afdéiningärne gemensamma. Dessa 
så ofta återkommande hänvisningar skola ntan tvifvel *gy. 
nas tröttsamma för hVarje läsare: men ej ^ nog dermed; 
de torde äfven hafvä den vigtigare och mera betänkliga 
vétkati , att försvära Lagbokens' rådfrågande för menige 
nian : de skola troligen i siii mån bidraga att béröfVa den 
nya Lagboken den allmänna tillgänglighet och den fifttt- 
lighet äfveii för andra än egentliga Jnrister, hvilken iit- 
gdr en aif de utmärkande egenskaperna i vår hittills' gäl- 
lande Lag, och ger den ett företräde framför många an- 
dra Lagstifthingar. Detta är för ofrigt en anmärkning, 
som äfvéii i åtskilliga andra hänseenden synes knnna gö- 
ras möt det nya Lagförslaget. Dét har i allmäbhet ge- 
nom sitt framställningssätt och sitt Språk eti mindre grad 
af fattlighet för den egentliga Menigheten, än den hittills 
gäliaiide Lagen. Yi kunne ej nndgå att anse detta för 
en vigtig piinkt, i samma mån, som vi erkänne det för 
en betydande förtjenst i ett Folks Lagstiftning och Lag- 
skipning, då den hat den grad af enkelhet, att hval^je 
ntedborgare, åtminstone i vanligare mål, kan, Utan bi- 
trådé af någon egentlig Jurist, sjelf inför en Domstelnt- 
föra sin talan. Lagen bör ej finnas blott i en Bok, 
tillgänglig endast för den Lärde ^ men sluten fSr masäan 
af Folket* Den bor lefva i Folkets sinne: den bör, i j 
likhet med den antagna Religionen ^ vara till sitt egentli- 
ga och våseiidtliga innehåll känd af hvarje Statsborgare, 
emedan den skall Utgöra rättesnöret för hela hans bor- 
gerliga lif. £medlertid måste det ock medgifvas, att den- 
na fordran af popularitet och allmän fattlighet är svår 
att förena med den i en tid af stigande odling lika na- 
turliga fordran af vetenskaplig noggrannhet och systema- 
tisk enhet i Lagens framställning. Om det närvarande 
Lagförslaget icke i alla hänseenden lyckats att förena dessa 
båda fosdringar, och att, utan allt uppoffrande 'af den 



19 

iSrra, UfftyUa iem tdhunre; så aifat» mma döds, fSr att 
-Tara dUtvia, eriAna^f all dkana fikeaing vissariigea idce 
iydaåM bittre i ååridll^ aaini Folks Lagstiftaiogar. 
Det syaes i s|elfva Tsrkft vam ett tena oappldst pro- 
ibleni, att gifra en äUan fnuastftliDiiig af Lagea , som 
på ea gång oeh Uka foDkoailigt tiilbeikställer Vetea- 
skapsnaanras foidraa af fiysteia, och Folkeu behof af 
popnlaritee. FSrkastadt vore det dock laåhlnda, att be- 
trakta detta problem sSsom kelt oob klllet oapplodigt: 
det uttrycker ett mål, till bvilket man torde bSra hop- 
pas , att Lagstiftningen åtminstoiie spader dderaas lopp alll 
mera skall närma sig; och dess nppnående skall smånin- 
-gom ifittas, i dea må» det aUmftnoare atbreifandet af en 
4NmB medborgerlig bUdBing ISrmiadskar det Sann alltfSr 
atora inlandet mdlaa den Lärde och Eolket. 

Efter irfskHjande af allt det, som tillbSr den pro- 
cessnella Lagstfftniagea , är det återstående innehållet af 
Straffbalkea i vår hittills gttHaade Lag icke af till- 
räcklig betydenhet odi vidd, att atgdra f5remålet for en 
särskild hofYudafilehiing af Criminal-lagea. Comautteen 
ihar derföre trott sig böra förena detta wntå innehållet af 
^dea hittills gfillande Lagens Missgeraingsbalk, och 
fSr båda tillsamnmns, såsom ntgilfande den ^entliga 
oonsti-talPiva ddea af Criariaal- lagen, valt benämnin- 
gen St^raffbalk. Väl skalle man här knnna tveka vid 
•Talet <mellan de <båda benämningame Missgernings- 
-och Straff balk, då båda begreppea af Brott och 
'Straff äro för en Criminal-lag lika väsendtliga, och bl- 
-da derföre tyckas äga lika gilhigt anspråk att i sjelfva 
dess bentaiaing uttryckas. Emedlertid, då Brotten egent- 
ligen blott dertgenom blifva föremål för Criminal- lagen, 
att Staten nodgas belägga dem med Straff, och således 
Statens fonction i dess criminella Lagstiftning jäst består 



2Q 

ttti att stadga det Straff, hvarmed hvarje sScskild alt 
af Brott skall beläggas ; torde 'det ej böra ogillaji, att Com- 
mitteen , i sitt val af benämniiig, närmast och hufvudsakr 
ligeo uttryckt sjelfva Straffbegreppet 9 hvilket ock ofvjer- 
ensstämmer med det språkbruk, enligt hvilket man oftm 
kallar denna del af Lagen for Strafflag. I det ej 
mindre vanliga uttrycket Criminal»lag, likasom i vårt 
gamla uttryck Missgerningsbalk, fästes deremot upp- 
märksamheten närmast på begreppet af det Brott, som 
påkallar Straffet. Båda benämningame kunna i det när* 
måste vara lika lämpliga. 

Denna Straffbalk, eller om man heldre sä vill ut* 
trycka det, denna fdrenade Missgernings- och Straffbalk^, 
har Committeen , i likhet med hvad i andra nyare Lag- 
stiftningar skett, indelat i tvenne Af delningar, af hvilka 
den ena innefattar de allmänna bestämmelserna, 
den andra åter de särskilda Brotten och deras 
bestraffning. Den som till äfventyrs yrkar, att Com- 
mitteen , i stället för att utarbeta ett Förslag till en egent* 
ligt ny CriminaUlag, bort åtnöja sig med att öfverse och 
förbättra dén hittills gällande, skall troligen ogilla den 
betydliga skiljaktighet, som genom detta afsöndrande af 
de allmänna ' bestämmelserna uppkommit mellan formen 
och framställningen af Comnlitteens Arbete och den gam- 
la Missgerningsbalken. Under den förutsättning åter, att 
en ny Criminal-lag borde utarbetas, låter den nämnda 
afsöndringen visserligen i vetenskapligt hänseende rättflr- 
diga sig. Likväl måste här den anmärkningen upprepas, 
att Lagförslaget förlorat något i popularitet genom sträf- 
vandet att uppfylla Vetenskapens fordringar; ty det må- 
ste utan tvifvel erkännas, att då det nya Lagförslaget 
t. ex. i allmänhet bestämmer straffet för ett Försök 
Aill brott, i förhållande till straffet för det*fullboc* 



21 

ilada brottat, och derigtnom app|t&Uer tn allmän rt- 
gel, som i hvarja särskildt fall b5r tillftmpas, ger detta 
manige man en mindra klar och åskådlig förestftllning , 
Sn oro det vid hvarje sftrskild art af brott tärskildt och 
attryckeligen Yore nSmndt, med hvad straff försöket till 
att brott af denna art är belagdt. I detta fall såge den, 
aom vore frestad till en sådan fSrbry telse , genast och 
emedelbart det ansvar, hvilket han därigenom under- 
kastar sig, hvilket deremot icke lika omedelbart röjer 
sig för honom, då det blott är antydt genom en allmän, 
abstract regel , som på en gång omfattar alla slags För* 
sök till Brott 5 och hvars tillämpning till hvarje särskildt 
fall åtminstone ieke ligger lika klar och öppen för den 
miiidra bildades fattningsgåfva. Petsamma gäller äfven 
om de öfiriga allmänna bestämmelser, hvilka denna af- 
delning af Straffbalken innehåller. De äro mer eller min- 
dre tillfredsställande för den egentlige Juristen och i all- 
mänhet för den mera bildade läsaren; men det torde 
kunna sättas i fråga, huruvida de skola rätt förstås och 
uppfattas af den stora massan af Folket. 

Efter dessa allmänna anmärkningar öfvergå vi till 
att närmare betraktande af de särskilda Capitel, i hvilka 
hvardera af Straffbalkena båda afdelningar blifvit fördelad» 

1 Cap, 

I hänseende till de i detta Capitel gifha bestäm- 
ningarne rörande dem, som Svensk straffrätt un- 
derkastade äro, har hufvudsakligen en anmärkning 
B^ntaf oss med något skäl £nnna göras, pet är nemligen 
otvifvelaktigt, att inländsk man bör efter Sveriges Lag 
och vid Svensk domstol dömmas för brott, som han for- 
dfvat i Sverige, eller på Svenskt fartyg, samt att utländsk 



«J2 

man, soip här i Riket finnes, bör efter Sveriges Lag, 
och vid Svensk domstol dömmas för brott, hvartill han 
inom Sverige gjort mg skjrldig, eller som han utom de 
förenade Rikena Sverige och Norrige föröfvaf emot Sverige 
eller Svensk man, eller ock; å Svenskt fartyg emot ut- 
ländsk man. Lika klart är ock, att utländsk 
man icke är Svensk straffrätt underkastad för de 
brott, som han utom Sverige, och utan att befinna sig 
på Svenskt fartyg, begått mot ea främmande Stat riler 
utländsk man. Deremot är det något mera tvifvelaktigt, 
huruvida^ såsom i §• 1. utan någon tiUagd inskränkning 
stadgas, inländsk man bor vara Svensk strattHitt under- 
kastad för alla de brott, som han begått utom de for-' 
enade Rikena Sverige och Norrige, ock för b^ka haa 
ej, enligt hvad i 3 §• omförmäles, redan å avnaa ort 
blifvit straffad. Man måste n«nligen här göra skillnad 
mellan tvenne väsendtligt olika fall, det, ena, dä brottet 
är begånget mot Svenska Staten eller inländsk man, och 
det andra, då det är begånget mot en främmande Stat 
eller utländsk man. I det iörra fallet är det ^ något 
tvifvelsmål underkastadt, att ju förbrytaren måste lyda 
under Svensk straffrätt. Men i det sednare fallet torde 
man ej utan någon ytterligare och närmare bestämning böra 
stadga, att hans brott skall af Svensk Domstol upptagas 
och bestraffas. Om man nemligen ock må medgifva rik- 
tigheten af Committeens yttrande (Mot. sid. 6.) att "då 
hvarje Stat för upprätthållandet af rättstillståndet hos sig, 
är interesserad deri, att utländningar ej må, för brott, 
aöm de inom Statens område föröfvat, vara straffrie, 
om det lyckats dem, att der undgå bestraffning; måste 
ock Staten, å sin sida, ej skydda egna medlemmar emot 
ansvar för brott begångna i ett främmande land;" iså 
synes man dock deraf ej med fullt skäl kunna draga nå- 
gon annan slutsats, äu att inländsk man^ som lyckats 



23 

alt undgä besirafihiag for ett. i främmande laod begån- 
get brott, bör vid Svensk Domstol och efter Svensk Lag 
dömmsts för detta brott, sä vida den förnärmade, vare sig 
Staten eller individen, det åklagar, och således mot den 
brottslige uppkallar Statens straffande rättvisa. Deremot, 
om det i främmande land begångna brottet icke a£ den 
förnärmade Staten eller individen åklagas, synes det icke 
i annat fall böra blifva ett föremål för Svensk Domstols 
pröfning, . än så vida brottet är af den grpfva och for 
Staten eller den allmänna säkerheten farliga art^ att 
Staten måste finna det for sig sjelf vådligt att inom ^itt 
område /såsom ostraffad hysa dén, som, äfven utom dess 
gebiet, ett sådant brott föröfvat. Om åter brpttet icke 
är af denna allmänt farliga art, synes Staten icke äga 
något gilltigt skiil att till pröfQing upptaga det, då det 
icke af den förnärmade Staten eller individen åklagas. 
Någon häremot svariipde restriction tyckes således böra i 
Lagen uttryckas,. fÖ^ att förekomma en obehörig utvidg- 
ning af Statens domsrätt En sådan närmare bestämning 
torde ock vara behöflig, for att besvara frågan, huruvi- 
da den, som under vistel3en i ett främmande land före- 
tagit en hfindUng , hvilken efter samma lands Laga^ icke 
är straffbar^ men af Svensk Lag är förbuden, skall efter 
hemkomsten till Fäderneslandet for denna handling an- 
svara infor Svensk Domstol. Ett exempel af denna art, 
taget af den 'händelse, att Svensk undersåte for egot b^- 
hof begagnar, samt i sådant ändamål köper eller säljer 
slafvar.inom det land, der ägande rätt öfver slafvar är, 
efter landets Lag,, gällande, omtalas (Mot. sid. 62.) så- 
som föremål for en särskild undantagslag: måhända skulle 
man dock kunna uppgifva långt flera sådana exempel^ i 
synnerhet af ringare förbrytelser, för hvilka något bestämdt 
Stadgande skulle erfordras. 



34 

I 

2 Cap. 

I detta Capitel betttftmmas de Straffarter, hviU 
ka, enligt det nya LagfSrdaget, bSra anvfindas, hvar- 
jemte nödiga fSreskrifter meddelas om deras verkst&l- 
lanile* Denna frfiga, rSrande Talet af dé l&mpUgaste 
etraflbrter fBr alla särskilda brott. Sr utan tvifrel en af 
de Ti^|[aste, som inom Criminal-iAttens omräde fSre- 
fcomma» o^ bar derföre, såsom bekant fir, i nyare tt- 
d[er åAriitt yartt en af de mest omtvistade. Det &r onek- 
ligen ett lika maktpttiggande , som svirt problem, att 
bestimma straffan på ett sätt, som på en gångnppfyHer 
fättvhiaQS och mänsklighetens fordringar, förenar afteen- 
iet på Statens och dess medlemmars säkerhet med om^ 
aorgem om den brottsliges fSjrbättring, och delrjemte ej 
9if?erskrider Staten» financietla ttltgångar. T hrad mäa 
härvarande JC«agförsIag lyckats att fösa denna uppgift, må- 
ste således med all sorgfätlighet nndersdkas. FOir att e^ 
medtertid undvika en alltfSr stor vidlyftighet ^ iaskrifcnke 
Xi oss hjjU titt följande aQmärkttiagar. 

Det är on^kligt , att de flesta Folks Strafflagmr I va- 
tet af sträffarter länge röjt en ctnurakter af råhet och 
barbari, hyilken i* många Nationers Lagstiftnhig innu på 
långt när icke är fullkomligt utplånad* Ålaum har man 
icke 5fveralh aftkaffat dessa grymma och plågande strafl^ 
i hvilka Staten visar nig sisom utOfvande, mindre en acl 
af rättvisa, än af hämd; ännu qvarstår^det stundom 
QOg ymniga bruket af Böter,, såsom en teronhig från den 
tid, dä man förvexlade Straffet med Skadeståndet åt den 
för.; 'ade individeo, och i brottet såg mindre en kränk- 
ning ■ : Statens^ än af den enskildes rätt. Den nyare' 
tidens bemödanden att förbättra Criminat-lagstlftningeQ 
hafva hnfvudsaUigen haft till föremål» dela dess mil^ 



25 

/ 

dr ing, i öArer^nflstftmmels» lavd Folkens mildrade och 
förfinade f^der , och dela dess förenklande, derigOY 
pom att man afskaflfat en mängd af fordom bmkligai 
f träff, såsom i ett eller. annat hänseende olämpliga, och 
loljakteltgen fdit mera inskränkt straffartemaa antal, så 
att man hos en del Folk bdrjat göra. frihets -straffen tiU 
de egentliga hyfvndstraffen , och endast i jemfSrelsoTis få 
fidl hibehållit någon annan art af bestraffning. Ä£¥en i 
närvarande Lagförslag , röjer sig omisskänneligen dMta 
f träfvande , så väl till S^affarte^nas förenklande , som 
till deras mildring. I och för sig sjelft är detta sträfv 
vande visserligen berömvärdt; men det fordras likväl, om 
det cj skall leda till skadliga följder, i stallet fÖr yäl« 
görande, af I det hålles inom sina tillbörliga gränser, oek 
litt i synperhet öfvergången ifrån ett strängare ooh mera 
iBompliceradt Straffsystem till ett mildare och enklare sker 
med tillbörlig varsamhet, och med iakttagen beräkning af 
jftiina gällande förhållanden , hvilka icke på en gång 
kunna opphäfvas eller omskapas. Man måste ej glöm- 
ma, att i samma mån straflbrternaa antal inskränkas, blir 
det ock svårare att, inom kretsen af de få bibehållna, 
4iå nuancera straffen , att de follt motsvara hela mång- 
falden af möjliga brott, så att ej brott af olika art och 
iitraffbarhetsgrad komma att beläggas med alldeles lika 
straff. Ej mindre angeläget, är det, att man sorgfälligt 
'.undviker en sådan alltför långt drifven mildhet, genom 
hvitken straffens varnande eller afskräckande charakter 
>afciille ntplånail, eller åtminstone i alltför betydlig grad 
försvagas. Det måste undersökas, huruvida närvarande 
Lagförslag i dessa båda hänseenden uppfyller atti» hvad 
man möjligtvis kan fordra eller önska. ' » 

Lagförslaget antager ej flera egentliga Stimaiter än 
de följande: l:oLtfsstraff,.2u>. Straffarbete i fem 



36 

grader, ätkkilde gcböm strafftident Mngd» 3:o FätigeU 
se, antingen såsom enkelt fängelse, ensligt fllngel* 
se, eller fängelse vid vatten och bröd, samt <l:o 
Bdter; hvarti 11 vidare kommer, icke såsom sjelfständigt 
straff, men såsom en med något annat straff . förenad 
påföljd af brott» förlast af medborgerligt för- 
troende, antingen för alltid eller för viss tid, 
samt , såsom sftrskildt straff för Embetsmän , Embetets ftSft' 
lust, under tvenne modifieationer, af hvilka man kallat 
den ena Afsftttning, den andra åtev Mistning af 
Embete* 



♦» ■ 



Hvad först och frSmnt Lifsstraffet bettMfar, så 
har Committeen blott tvekande, och likasom emot sin 
vilja, trott sig böra tills vidare bibehålla det för* några 
fl brott. Committeen tyckes, i öfvorensstftmmelse med 
en af många nyare Criminalister antagen mening, tvifia 
både om rättmätigheten och ändamålsenligheten af detta 
Straff. Committeen anser (Mot. sid. 10.) "detta stmff 
ej kunna inför förnuftets och ^ttvisans Domstol försva- 
ras, på annan grund, än att det pröfvas nödigt: för ^ ocli 
bidragande till, samhällsinrättningens bestånd och inda- 
lhål. Men denna dess nödvändighet och ändamålsenliga- 
het äro'\ i Committeens tanka, "tvifvel underkastade^^ 
"Committeen är öfverfygad, att tillväxt i bildnidg och 
mildrade seder hos Samhällets medlemmar skola hafva tiH 
påföljd dödsstraffens upphörande." Emedlertid, "då Con- 
tnitteen ej gör sig försäkrad, det man anser denna bild- 
ningsgrad ännu vara i Sverige nog allmänt uppnådd ^ och 
en total reform af lagstiftningen, medelst dödsstraffens 
afskaffande för alla brott, således kunde finnas ftfven^^ 
lig; har den trott sig böra framställa tvenne förslag, ett 
med bibehållande af nämnda straff, och det andra med 
antagande af frihetsstraff på lifstidj i dess ställe.'^ 



2? 

Så vida Comwtleen pä jetta niåi icke Rt det nftr- 
ys^anåe ovi|korligeii yrkut dödsstraffets afskaffaiide , hatve 
vi visserligen i detta häaseende ingen anmftrkning atl 
göra, då yi, hvad den verkliga användningen af detta 
Stralf betiftffar, i. likhet med Committeen, tre det böra 
nyttjas iped all möjlig sparsamhet. Men for qelfva prin« 
cipens sk^Il tro vi oss dock böra yttra vår ifrån Com- 
mitte^ns afvikande tanka, rörande detta StoifiEi rättmä- 
tighet, ehoru utrymmet ej me^gifver att ii8r ingå i nå- 
gon utförligare underspkning om detta t nyare tider aå 
ofta omtvistade Smne. Att de gränder, i stod af hvilka 
Beccaria, och många andra efiter honom, helt och hållet 
bestridt ;StatetiS rättighet att använda dödsstraff, äro ytliga 
och otillfredsställande, har redan mer än en gång blif« 
vit af djupare: tänkare ådagalagdt. Dessa mrgnmentatio-» 
ner, hnfvudsakligen hvilande på den grundtanken, att 
Statsborgaren, vid samhälkfördr^gets ingåeinde , icke kun* 
^at åt Staten Sfverlåta någon makt dfver sitt lif , eme« 
dan han lyelf ^j äger en sådan makt., jcHer, aåsom man 
äfven uttryckt det, emedan detta öfverlåtaade skulle ut*, 
göra eH bortgifvande af en oférytterlig rättighet;, samman- 
hänga med en inskränkt och ensidig åsigt af så väl Sta* 
tfas som Straffrättens väsende i, och förlora sin gilltighet 
g^ncmi en (^upare uppfattning af bådas Idé* De bortfalla, 
om man -betraktar Staten, icke blott såsom ett tillfälligt 
Bolag, ingånget endast till skyddande af Bolagsmännens 
personer och egendom , utan såsom en af förnuftet med 
nödvändighet fordrad organisk förening af ett -Folks med* 
lemmar, åsyftande att inom detta Folk bereda och fränya 
den fullkomligaste möjliga realisation af Menskligbetens 
Idé; och om man, i öfverensstämmelse dermed, tänker 
s^ Statens Straffrätt , såsom grundad på den redan i det 
föregående nämnda förnuftsfordran af den kränkta Rät- 
tvis återställande eller bibehållande. Onekligen gifves^ 



det vitsa brolt, lom ft ckn brottsliges sida innebflra ett 
så totalt förnekande eller apphäfvande af sjelfra RätteM 
Idé , att förbrytaren genom dem måste inför förnuftets ock 
rattvisans Domstol anses hafva förverkat äfven rättig- 
heten till sitt lif , eller att han inför sitt eget samvete 
måste finna det rättvist, om han straffas med UCvet» 
förlust. Statens rättighet att i ett sådant fall straffa ho- 
nom till lifvet gmndar sig icke endast på ett med ho- 
nom vid hans inträde i Samhället ingånget fördrag: dea 
'grundar sig på något h5gre, på en auctorisation , ome- 
delbart gifven genom sjelfva Itettens Idé 5 af hvilken Sta- 
ten, i Juridiskt hänseende, eller såsom Rättsanstalt 
betraktad, -dEall utgöra en yttre framställning; och om 
man visserligen med fullt skäl kan säga, att äfven den 
enskilde Statsborgaren, genom sitt inträde i Staten, och 
sitt uttryckliga eller stillatigande samtycke till dess lag- 
stiftning , på förhand underkastat sig att lida det genom 
Lagen bestämda dödsstraffet, i fall han begår ett der- 
med belagdt brott; så innebär detta Ukväl icke på hans 
mda ett godtyckligt bortgif vande af makten öfver sitt lif, 
utan endast ett medgif vande att underkasta sig ett n5d- 
yändig fömuftsfordran , äfven i det fall, att den krifvw 
uppoffringen af hans lif, ungefiUr på samma sätt, som 
han genom sitt inträde i Staten förbundit sig att åt upp-» 
rättfaållandet af Statens sjelfständighef, åt dess försvar 
mot inre eller yttre fiender, om så erfordras, villigt offra 
hela sin personliga kraft och sitt lif. Då man härtill 
lägger det nödiga afseendet på Statens säkerhet, dess 
behof af sjelfförsvar mot en förhärdad, oförbättreKg 
brottsling, mot hvilken den kan sägas befinna sig i ett 
slags krigstillstånd, sedan han genom sitt brott sKtit aHa 
de band, som förenade honom med Samhället, och oumk 
härligheten af ett kraftigt varnande straff, såsom me« 
del att afbålla från de för Samhällets bestånd odi stata*' 



a» 

%6rgarnei ritlÉAkerfaet fiirKgasto brott; aS kan StateM 
rättighet att i Tigsa fall aiiTända dödistraff aå mycket 
nindre dragas i tvif velsmål. Ej heller kan den anmärk- 
ningen gflla såfiom ett skSl emot denna rättighet, att 
man här åsidosätter allt afseende på den brottsliges för- 
bättring; ty detta sträf vande aft befrämja den brottsli- 
ges forbättring , ehum onekligen ganska vigtigt och sam- 
manhängande med Statens ethiska väsende, är dock 
något, som vid ntöfningen af dess Straffrätt icke får 
nämnas i främsta rnmmet, ntan endast i det andra, 
eller rättare 1 det tredjo: det kan ej, ntan en förväx- 
ling af den till Statens Idé hörande Juridiska åsigten 
af straff med den inom Familjen gilltiga ' Psddagogir 
ska, tagas i betraktande annorlunda, än så vidt detl&- 
ter förena sig med Rättvisans fordran, eller förnuf- 
tets fordran af den kränkta Rättsideens återställande, nit- 
som det första, och nödvändigheten att afhålla ifrån 
brott, såsom det andra moment, som vid användningen 
af -Statens straffmakt bör komma i fråga. Dem åter, 
som faufvudsakligen af mildhet mot den brottslige yrka 
dödsstraffens fullkomliga afskaffande, skulle man måhän-' 
da kunna fråga, huruvida man i sjelfva verket mot för- 
brytaren utöfvar någon sann mildhet derigenom , att man 
låter honom, utesluten från Samhället, i en lång följd af 
Åt framsläpa ett ömkeligt lif, under det. dagliga, qväljan- 
de medvetandet af en outplånad Jblodskuld , och om det 
ej, åtminstone i vissa fall, vore för honom sjelf bättre, 
att utan detta mångåriga qval få på en. gång utstå sitt 
iStraff, och skiljas från lif vet, så vidt möjligt vore, ge* 
nom sia död åierforsonad med menskligheten och Sam- 
liället. Kanhända skulle väl den helt och hållet förvil- 
dade brottslingen, om valet mellan dessa tvenne alter- 
nativer lämnades henom öppet, i de flesta fall föredraga 
4at' förra af dem; men drä, hos h vilken den sedliga kän- 



30 

^dan ^ej bltfvU gemim vanan vid brott fallkomligt qv&fcTi 
skulle troligall Tiija dat tadaare. Batraktar anan takea 
^r denaa^ synpunkt, ti torde man finna, att dödsstraffoti 
fallkoialiga afskaffando och nibytanda mot straff- 
-arbete på llfstid, likasom det på ena aidan, i hänseen- 
-de till den förhSrdade brottslingen, måhftnda skalle f5r- 
-avaga aträffliotelsens oorobftrliga afskräekanda värkan , äf- 
venså mot den mindre förhi&rdade någen gång d&nlle in- 
nebära en verklig hårdhet, genom ett ändamålslöat f3r- 
Jftngande af hans qval. Vigtigare är det skäl emot döds- 
-straffets användande, som hemtas af dess egenskap att 
<&r den som straffas utgöra ett irreparabelt lidande. 
Då den Juridiska bevisningen af den anklagades brottslig- 
-faet, i likhet med all bevisning af ett i den sinnliga verk- 
-ligheten gifvet factum , enligt sin natur aldrig kan med- 
iftra en liträng, apodiktisk visshet, som utesluter all mdj- 
4igbet af ett misstag ; så kan man sätta i fråga , bditi- 
^vida Staten bSr tillfog» någon anklagad ott lidande, som 
i den möjliga händelsen af hans framdeles ådagalagda o- 
'skuld, icke mera kan afhjelpas eller godtgoras. Emed- 
lertid kan man dock häraf rätteligen ej draga någon an- 
*nan slutsats, än att dödsstraff böra användas med yt- 
tersta varsamhet, endast fÖr de gröfsta brott, samt en- 
-dast i följd af dea fullkomligaste bevisning, som i detta 
'slags mål möjligen kan uppnås. Denna största möjliga 
sparsamhet och försiktighet i dödsstraffets användning pfi- 
4callas ock ovilkorligen, ej blott af detta, utan äfven af I 
åtskilliga andra, på en gång juridiska, moraliska oeh | 
'politiska skäl. Också är det obestridligt, att antalet af 
de brott, som i en Stat med dödsstraff böra beläggaSi 
'hufvudsakligen beror af Folkets bildningsgrad, charakter 
'6ch seder, och att dess användning således » genoiU en 
stigande odling och mildrade seder, småningom bör kan- 
na inskränkas inom allt trångare gränser. Men att det 



31 

I 

TiSgonsSii nr lagstiftningen hit helt och h&IIet fSn vinna, 
torde det öaktadt ^ kunna betviflas: det torde l>dra qvar- 
Btä i Ltigen, såsom uttryckande ett till den fullstftndiga 
framställningen af Straffmaktens Idé horande maximum 
Bf straff, ehnru man mSjltgen simlle kunna tftnka sig 
«tt Folk en gäng hnnncft till den grad af seAig odling 
och fSrädling, att dét i Lagen utsatta dödsstraffet sdllan 
eller aldrig komme att i verkligheten tillämpas,' emedan 
de få med detta straff belagda brott nästan aldrig inom 
Nationen fSrekomme. Det vore for öfrigt i* afseende på 
denna fråga af vigt, att man, genom fullt noggranna och 
tillförlitliga uppgifter, sattes i stånd att med säkerhet be- 
d5mma verkningarne af dödsstraffets afskaffande i de län- 
der, der det blifvit försökt. Bekant är, att det försök, 
hvilket JosEPH den 2:dre gjorde inom den Österrikiska 
Monarkien^ icke lyckades, och att man här genom det 
^kade antalet af de brott, som förut med detta straff va- 
tit belagde, snart såg sig tvungen till dess literinfSrande. 
Cmedlertidbör man dock äfven taga sig till vara att af 
«tt eller flera sådana försök draga någon förhastad slut- 
'sats: verkhingarne af dödsstraffets afskaffande, eller åt- 
'hiinstone af dess största möjliga inskränkande, ski|lletlU 
äfventyrs hos ett Folk kunna blifva andra , än de varit 
hos ett annat, som åtskiljer sig från det förra genom 
sin ursprungliga sinnesart, sin uppnådda odlingsgrad, sin 
olika yttre belägenhet o* s. v. 

Så vida dödsstraffet för vissa brott bihehålles^ är 
det utan tvifvel en mensklighetens fordran, att det; utan 
något tillagdt kroppsligt lidande , verkställes på ett säkert 
och hastigt dödande sätt. Man kan derföre ej annat än 
gilla Committeens förslag {2f Cap. 2 §.), att det alltid 
må verkställas genom halshuggning med fallbila , hvari- 
genom således de i vår Lag för några brott stadgade 



32 

dödsstraff af annan art, fifrensom den i vissa fall fornt^ 
gående afliuggningen af högra handen skulle försvinna, 
Emedlertid torde det likväl kunna sättas i fråga, huruvi- 
da, enligt hvad Committeen föreslagit, all slags skärp- 
ning eller qvalification af dödsstraffet bör afskafiEas. Det 
synes, h varken öfverensstämmande med rättvisans fordran, 
som kräfver, att straffets storhet, så vidt möjligt är, må 
motsvara brottets, eller fullt förenligt med dét åsyftade 
ändamålet att afskräcka ifrån brott , att belägga ett med kall 
blod och öfverlagd grymhet begånget fadermord med all- 
deles samma straff, som åtskilliga andra brott, för hvil* 
ka Lagförslaget med rätta stadgar lifsstraff, t. ex. det i 
16 Cap«.2 §• omtalade, då man gifvit någon gift ellec 
annat lifsfarligt ämne, ej i uppsåt att döda, utan endast 
att skada honom, men hvaraf han likväl dör. Någoa 
åtskillnad i straff synes här både af rättvisan påkallad, 
och derjemte nödig for att i Folkets sinnen väcka ock 
underhålla en. liflig afsky, i synnerhet för de gröfstaocb 
straffbaraste brott. För dessa slags brott torde således 
behöfvas någon sådan till lifsstraffet tillagd skärpnings 
som, utan att öka den brottsliges kroppsliga lidandej^ 
likväl tjenar att hos Folket höja det varnande och a£- 
skräckande intrycket. Så stadgar t. ex. den Bayersk» 
Lagen, (Art. 6.) att i de fall, då ett skärpt dödsstraff 
erfordras, delinqventen skall, klädd i en egen drägt,fört 
sin afrättiring en half timme schavottera, att i vissa fall 
en skampåle skall uppsättas på hans graf , och hans Fa- 
milj, taga ett annat namn o. s. v. Antingen på detta 
sätt, eller genom vissa andra med afrättningen förenada 
symboliska handlingar , t. ex. den döda kroppens förbräor ^ 
ning o. s. v , synes Lagen böra antyda en åtskillnad mel- 
lan straffet for dé svåraste och de jemförelsevis mindca 
svåra af de med dödsstraff belagda brotten. Man skulle 
betrakta dessa i synnerhet efter döden tillagda qyaiiåew^ 



33 

tioner uc en alldelea oriktig sjnponkt, om man ansAg^ 
dom såsom ett dags .grjrm och ftndamälslos hämd,^ utöf- 
vad pä den döda kroppen: do ftga sin betydelse genom 
sin psy ekologiska verkan, genom det lifligare intryck, 
som den vackla foreställningen om straffets neslighet , så- 
som motsvarande brottets låghet eller afsky värdhet, bor 
göra i synnerhet på den mindre bildade delen af ett Folk. 

För de flesta brott, nemligen för alla dem, som 
icke äro af den grofva art, att de böra beläggas med 
dödsstraff, men likväl äro fSr svåra att blott bestraffas 
med böter, stadgar det nya Lagförslaget Frihetsstraff, 
under de tvenne hufvudmodificationerna af Straffarbe- 
te och Fängelse. Här, likasom i åtskilliga andra 
nyare Lagstiftningar, blifva stledes Frihetsstraffen, med 
eller utan Tvångsarbete, de hufvudsakligaste och oftast 
använda bestraffningsmedlen. I principen synes detta vis- 
serligen icke böra ogillas. Då brotten i allmänbet ut- 
göra ett missbruk af ^friheten , synes ingenting på en gäng 
rättmätigare och naturligare, än att den brottslige' blir 
béröfvad sin frihet, antingen fÖr alltid, eller intill dess 
den utan fara för Samhllfet kan honom ätergifvas. Ge- 
nom de många modificationer och nuaneei^, under h vilka 
Frihetsstraffet kan förekomma, kan det ock bättre än de 
flesta andra straff lämpas efter brottens olika storhet ; och 
det medgifver ändteligen , i högre grad än andra straff, 
-en möjlighet att, genom sättet af dess verkställande, tilli- 
ka arbeta på den brottsliges förbättring* Detta oaktadt 
torde likväl åtskilliga grondade anmärkningar ktinna gö- 
ras rnot den tillämpning och det ymniga bruk , man i när- 
varande Lagförslag gjort af denna straflart* 

« 

Först och främst torde det med skäl kunna sättas 
i fråga, huruvida detta straff, åtminstone sådant det i 
Skandia, u 3« 



34 

niirvarande Lagförslag fBrekommer^ flr af en nog kraf- 
tig psychologisk verksamhet, fur a(t tillrftckligen 
afhålla ifrån brott^ sttrdeles ifr&n sådana, som r5ja en 
högre grad af sinnesartens förvildning och sedlig depra- 
vation* Utan att försvara de physiskt afHictiva straffen i 
och för sig sjelfva, eller glömma allt det, som med skftl 
emot dem kan anfbras, och redan ofta blifvit anfördt, 
torde man dock kunna tvifla, huruvida det vore rådligt, 
att hos ett Folk, i hvars Lagstiftning de hittills vid 
ganska många förbrytelser blifvit använde, pi en gång 
helt och hållet afskaffa dem, och utbyta dem emot fri" 
hetsstraif. Det synes ligga isakens natur, att ettkropps^ 
straff^ som genom en omedelbart närvarande physisk 
smärta gör ett starkt och skakande sinnligt intryck, må- 
ste vara i högre grad och mera allmänt afskräckande, 
än ett firihetsstraff, vid hvilket lidandet ej är momen- 
tant, utan successift, samt ej heller undergås offent- 
ligen, infSr samma Allmänhet, som sett brottet förö^ 
vas, och hvilket således mera talar till reflexionen, äa 
till den sinnliga känslan. Ännu mera försvagas den af- 
skräckande charakteren af detta straff, om det verk- 
ställes med den, fÖr Öfrigt visserligen ganska aktnings^ 
värda, mildhet, som i närvarande Lagförslag påbjudef# 
Ett straff, som iförsäkrar förbrytaren om helsosam bo- 
ning, sund och nödtorftig kost, så ock annan förnöden- 
het, eget sofrum, samt upptuktelse och undervisning, om 
hajn är ung, månne det väl genom den blotta förlusten 
af yttre frihet, äfven med det tillagda tvånget att fÖP 
rätta ett efter förbrytarens kÖn; ålder och krafter läm- 
padt arbete, skulle innehålla något särdeles strängt ver- 
kande psychologiskt mdtif att afhålla sig ifrån brott fSr 
den klass af Nationen, från h vilken de fleste förbrytare 
utgå. Om det måste medgifvas, att friheten är dyibari 
samma mån , som den kan på' högre föremål och en mera 



35 

<^nifatlatidd vérluamhet anrSndas; tft Sr åénu fSrlust, af* 
ven i fSroDiDg med ett mittligt tviiigsarbete , mindre 
kflnbar for den , tom , i hänseeode tOl föda ^ boning m* m.^ 
icke (Srtåttes i en sSmre belägenhet, än den, vid hviU 
åen han redan är ?and, eller måhända äfven kommer 
i en bättre. Man torde i följd häraf med skäl kanna 
finna det betänkligt att på en gång ntbyta de hos oss 
hittills vanliga physiskt afflictiva strafTen, vid alla de 
brott, fSr h vilka de i vår Lag finnas utsatte, mot de 
mindre aCskräokande Arihetsstraffen. Försiktigheten torde 
fordra, att en så betydande reform af Lagstiftningen trerk« 
ställes snccessift, så att det ifrågavarande ntbytet tili 
en bSrjan blott äger mm i hänseende till mindre grofva 
brott, och endast småningom ntsträckes äfven till grÖCre, 
i den mån massan af Folket genom stigande odling och 
mildrade sedei^ hinner till denna ISrändring beredas. At« 
minstone torde med skäl kanna Önskas 4 att man, innan 
förändringen vidtages i hela den vidd, i hvilken den af 
Committeen blifvit föreslagen, må noga öfverväga dess 
rådlighet, och genom inhemtade tillförlitliga uppgifter sö« 
ka att förvissa sig om de verkningar den haft hos de 
Folk, bland h vilka den redan blifvit mer eller mindre 
fullständigt utförd. 

Men äfven om åei skalle befinnas rådligt att 1 när» 
varande tidpunkt hos oss göra en så vidsträckt använd^ 
ning af Frihetsstraffen, torde det liktal vara nödigt att 
tnera nuancera och genom bestämdare åtskillnad 
der från hvarandra afsöndra de olika gradationerna af 
deilisa straff, ätt i närvarande Lagförslag skett* Denna 
anmärkning gäller i synnerhet om den svårare, eller med 
Cvåbigsarbete förenade, modificationen af Frihetsstraff. I 
fall Straffarbete skall kunna blifva ett lämpligt straff 
Or sa många både till art' och straffbarhetsgrad olika 



1 1 



86 

bifott, lom CommUteéQ fdréilagit, ijmei det nddigt, att 
de olika graderna deraf åtskiljai från hvarandra, icke 
blott genom str>afftidén8 olika Iftngd, utan fifren ge- 
nom några qvalitativa olikheter^ som böja eller mil- 
dra straffets inteniitet. Den enda åtskillnad af den*, 
na art 9 vi i närvarande Lagförslag fannit antydd, består 
derati (§• 6.), att endast den Fånge, som undergår Straff- 
arbete i första . graden , och tillika blifvit dömd medbor- 
gerligt förtrpende fSlr alltid fSrlutig, niä brukas till ar- 
bete utom strafQnråttningens område, hvaremot alla an- 
dra blott böra använd^» till arbete inom straffUirätt- 
ningen. Utan tvifvel år detta Stadgande ganska ända- 
målsenligt; men detta bör -dock ej utgöra den enda qva- 
litativa åtskillnaden mellan de olika graderna af Straff-^ 
arbete. Om man i ^fseende på denna punkt jemfÖr när- 
Tärande Lagförslag med den Bayerska Criminal- lagen, 
finner man i dieq sednare betydligt flera nuancer ochmo- 
dificationer af Straffarbete. Denna Lagstiftning antager 
nemligen trenne, ej blott till tidslängden, utan i hän- 
seende till fttraffeits intensitet, åtskilda arter af Stn^* 
arbete, under namn af Kedjestraff (Kettenstrafe), 
Tuktbusstraff (Zncbthans) och Straffarbete i 
inskränkt eller lindrigare bemärkelse (Strafarbeite* 
haus), och inom dessa arter antager den åtelr nya gra- 
dationer, bestämde genom strafftidens olika längd» * Den 
sväVMte arten af detta slags straff, eller det fÖr hela Itfs- 
tidea ådÖmda^ är Kedjestraffet (Art. 7-;^»). Dell 
till detta straff dÖmde är borgerligen död: hans förmö- 
genhet ti}lftfller hans erfvingar, som deraf måste gitm 
honom nödigt uppehälle: han kan ej mer äga elloc för- 
värf va något : han kan ej iippträda inför Domstol , favar^ 
ken såsom kärande eller svalkande, ej hellef vara vittne^ 
hvarken inför Domstol, eller vid andra tillfällen : han ka« 
.irj ingå äkteaekap, och hans förut ingångna äktenskap 



ar 

anses s&som upplSst: han brukas till oflentliga avbeteh 
(likväl med undantag af qvinnor ». brftckfiga personer, och 
ålderstigne öfver sextiQ åri hvilka förskonas från offent- 
ligt arbete, och i stftUet sysselsättas med arbete inom 
siraffinrftttningen): han ftr fängslad med en kedja om fötternat 
vid h vilken en tång jernkula är f&stad: han hålles strängt 
afsöndrad ifrån andra slags förbrytare: han blir, innan 
han till strafforten afföres, på det ställe, der brottet är 
begånget , en half timme offentligen utställd att skämmas : 
ändteligen har han ej samma förhoppniiTg, som andrå 
förbrytare, att efter en längre tids fortsatt godt uppfö- 
rande blifva benådad. Den andra hufvudmodificationen 
af det med Tvångsarbete förenade frihetsstraffet utgöres 
af Tukthusstraffet (Art. 10--^ 14.). Den som är 
dömd till detta straff, blir ej borgerligen död: han får 
behålla sin egendom, och kan förvärfva nya rättigheter: 
dock kan han ej under sin strafftid genom gåtva 
eller testamente disponera öfver sin egendom : hän bru- 
kas endast till arbete inom straffinrättningen : han hålles 
fängslad Uott med en lättare kedja om fötterna , så vida 
ej en hård.are föngsling Uir nödvändig genom hans ådas 
galagda större farlighet. Tukthusstraffet ådömmes ej för 
lifstid, utan antingen för obestämd tid, eller för en 
bestämd tid, ifrån mindst åtta till högst tjugu åc 
I båda jallen kan förbrytaren hoppas att genom ådaga* 
lagd förbättring få strafftiden förkortad medelst benåd* 
ning, nemligen i det förra fallet, efter mindst-sexton års 
strafftid, och i det sednare, sedan trefjerdedelar af straff- 
tiden tilländalnpit. Närmast under detta straff ^tår vida- 
re Straffarbete i ordets inskränktare bemärkelse (Årt^ 
15 — 17.). Strafrarbet;bn8et är en ifrån Tukthuset all- 
deles afsöndrad inrättniBg. Den till detta sfraCf dömdes 
behåller alla sina privata rättigheter, samt makten attge- 
pom gåfva eller testamente disponera öfver sin egendom- 



38 

Han balle» till arbete inom Straffinrättningen , bar eä 
annan drägt än Tnkthusfångar , och hålles ej fängslad 9 
så vida det ej nödvändigt erfordras för att af hålla ho- 
nom ifrån rjrmningslorsök. Straffet ådömmes för mindst 
ett, ooh högst åtta år. Sedan treijerdedelar af straff- 
,tiden gått till ända, kan förbrytaren genom ådagalagd 
förbättring hoppas benådning, t hänseende till Tukthusr- 
straffet och Straffarbetet i Inskränkt bemärkelse, kan vi* 
dåre äfven en skärpning äga rnm, genom vissa dertill 
fpreskrifna medel. Utom dessa trenne hufvudmodificatio- 
ner af. Stra^ffarbete i ordets vidsträcktare bemärkelse , an- 
tager Bayerska Lagen ännu ett med dem coordineradt 
eUer parallelt gående straft, under namn afFästningsr 
straff (Festungsstrafe, Art 19^—21), ämnadt att 
användas .mot sådana förbrytare, för h vilka, med afseen^ 
de på deras F^umilj, eller andra omständigheter, det egent* 
liga Straffarbetet »kulle vara mindre lämpligt; och den 
Bte^dger trenne hnfvuflgrader af detta Fästningsstraff, sva* 
rande, i hänseende till strafftidens längd m, m., emot Kedje» 
itraffet, Tukthasstraffet och StraCf^bete i iasikränkt be* 
märkel«^ — •■ Yi vilje ej påstå, att dessa den Etayersk» 
l^agens Stadgs^ndeq äro i alU utan undantag fullt ända- 
målsenliga, och att ej någon grundad anmärkning mot en 
eller annan punkt skulle kunna gora^a. Men i det Hela 
synas de dock äga ett icke obetydligt företräde framfor 
det SvemJca Lagförslagets föreskrifter. Först ooh främst 
&r det nemligeu klart, ^tt den Bayerska Lagens Stadgan-t 
den , i högre grad än det Svenska Lagförslagets, göra 
det malligt att Oi^ancera straffen ,, i hänseende äfven till de- 
ras int^nsiv£^ storhet , och att derigenom noggrannare 
afpassa dem efter brottens olika art och straffltarhets» 
grad. Vidare leder den skarpa lUskillnaden mellan Kiedje-« 
«traff, Tuklhusstraff ooh Straffarbete i inskränkt bemär-i 
k«he naturltgen till det,i äfven uttryckligeq (ramstäU4ii 



39 

Stadgande, att de, som undergå dessa trenne . arter r( 
straff, skola hallas i sträng afsondring fräo hvarandrai 
därigenom äter forekommes den sammanblandning afgröf* 
re och mindre grofva förbrytare, h vilken vanligtvis 9r af 
så forderfligt inflytande på 4e sednare ; hvaremot det Sven- 
ska Lagförslaget icke lika bestämdt stadgar, att de, som 
äro dömde till särskilda grader af Straffarbete, skola för<^ 
yar^s i särskilda straffinrättningar, och hållas fullkomligt 
afsöndrade ifrån hvarandra. I allmänhet hafva ock det 
Svenska Lagförslagets Stadganden rörande de särsj^ilda 
graderna af Straffarbete, i jemförelse med de motsvaran-^ 
de Bayerska, en måhända alltför långt drifven charakter 
af mildh9t, i förhållande till storheten af de brott, som 
med dessa straff beläggas, och den sedliga råhet eller 
vildhet, de till en stor del hos förbrytaren förutsätta* 
Så saknas i det Svenska Lagförslaget, i hänseende till 
den, som är dömd till straQarbete i första graden, det . 
Stadgande, att han bör anses såsom borgerligen död, 
hvilket likväl bestämdt borde uttryckas, så vida detta 
straff skall, såsom lidömdt for lifstiden, tänkas vara ett 
sådant, genom hvilket man är for alltid utesluten från , 
Samhället* Sannt är dpck, att genom den förhoppning. 
Lagförslaget lemnar förbrytaren , att ffenom fortsatt godt 
uppförande, efter tillryggalagda femton år kunna vinna 
benådning, förlorar de^a strajBT charakteren af ett egent- 
ligt lifstidsstraff, och nedsjunker till ett blott tem- 
porärt Straffarbete^ närmast jemforligt med det Bayer- 
ska Tukthusstraffet för obestämd tid, vid hvilket för- 
brytaren, i händelse af ådagalagd förbättring, kan efter 
sexton år hoppas benådning, hvaremot han, i fall han ej 
röjer någon ^rbättiring, kan komma att för lifstiden i 
straffinrättnipgen qvarhållas. ]V|en sä vida man på detta 
sätt bar att betrakta äfven Straffarbete i första graden 
fiåsoni ett blott temporärt straff; så blU* frågan, om det 



40 

ej Kr för lindrigt at| ntgöfn det nttrmaslé intill döds- 
itrafiet, och om det är fällt ivafande emot de grofva 
brott « h vilka i närvarande Lagförslag finnas med detta 
straff belagde. En dylik nog längt drifven mildhet rö* 
jer sig äfven vid de öfriga gradationerna af Straffarbete , 
derigenom att den kortaste strafftiden utsattes till ett 
hälft år, och den längsta till tolf år, då den Bajrerska 
Lagen deremot bestämmer ett år till minimnm, och tja* 
g It till maximum. Då, under fSrutilHttning af straftln- 
gariVBS här fSreskrifna lindriga och till deras förbättring 
syftande behandling, det, om ej enda, åtminstone hufvud- 
sakliga, straffet kommer att bestå i sjelfva frihetsförln- 
sten ; så månte denna ulan tvifvel tänkas någorlunda lång« 
varig, om ej straffet skall förlora hela sin afskräckande 
verkan. Gerna må det på ena sidan medgifvas , att Straff- 
lagarnes öfverdrifna stränghet i längden förhärdar ett Folk, 
och derigenom snarare motverkar än befrämjar det der- 
med åsyftade ändamålet, att afhålla ifrån brott* Men ej 
Aiindre obestridligt är det på den andra , att deras öfver- 
drifna mildhet, genom h vilken det afskräckande momen- 
tet för mycket förtvagas, innebär en verklig orättvisa 
mot Samhällets laglydige medlemmar, h vilka derigenom 
beröfvas det skydd och den rättssäkerhet, de genom sam- 
hällsföreningen borde kmina påräkna , och h vilken , om den 
ock icke utgör Statens egentliga och högsta ändamåli 
likväl åtminitone utgör ett oundgängligt vilkoffÖr 
uppnåendet af deii högsta bestämmelse. 

Men om det Svenska Lagförslaget i det här nämnda 
hänseendet tilläfveotyrs är alltför mildt, så kan man der- 
emot sätta i fråga, huruvida det ej i ett annat hänseen- 
de öfvergår till en viss hårdhet, nemllgen derigenoiU} 
att det alldeles icke antager något motsvarande mot det 
Bayerska Fästningsstraffet, etl med det egentliga Straff 



♦ 



41 

% 
% 

arbetet parallélt gående straff, Smnadt att äoTåndai, der 
detta, i fSljd af särskilda fSrhållanden, vore mindre 
l&npKgt. Måhända skall man i antagandet af ett sådant 
straffsätt vilja se en viss aristokratisk tendens, och^det 
må gema medgifvas, att en ofverdrifren användning der- 
af skulle kunna leda till betänkliga fSlJder. Emedlertid, 
och ehuru mycket skäl man må äga att i allniänhet yrka 
allas likhet infSr Lagen, skune man dock gdrä en bisk 
tilbmpning af denna grundsats 9 om man ville fSrstå den 
på det sätt, att den vid bestämmandet af ett straff skulle 
utesluta allt slags a&eénde på särskilda fSrbrytares olika 
individualitet. Också rdjer sig ett sådant af menskligheC 
och rättvisa påkalladt afséende i närvarande Lagförslag 
uti det Stadgande, att vid "StraffEurbetet förbiytarens sys- 
aelsåttning skall lämpas efter dess kön, ålder och arbets- 
förmåga. Skulle man ej då kunna gå ännu ett steg län- 
gre, och äfven vid Valet' af sjelfva straffarten göra 
något,' ehuru ej alltför stort, afséende på hans bildning^; 
uppfostran m*m.? Onekligen kan en och samma straflGirt 
för särskilda individer vara i ganska olika grad smärt- 
sam, och således, oaktadt dess yttre, obfectiva lik* 
het, Kkväl i su b jectif t hänseende, eller i hänseende 
till förbrytarens verkliga inre lidande, i det ena fidlet 
u%öra ett långt svårare straff, la i det andra. 8trafiRir« 
bete, i sällskap med en mängd af råa, förvildade brotts- 
lingar, skulle för en förbrytare af högre bildning och me- 
ra vårdad uppfostran utgöra ett ojemfÖrKgen strängare 
straff, än fÖr den helt och hållet obildade/ Härpå skulle 
man väl kunna svara, att äfven den mera bildade, genom 
föröfvandet af ett lågt och nedrigt brott ^ gjort sig fÖr- 
tjent af detta kamratskap med den råare förbrytaren. 
Men i vissa fall gäller icke denna anmärkning, t. ex» vid 
politiska förbrytelser, hvHkas straflbarhet stundom är af 
en temmeligen tviBtydig charakter, då det ofta, .vid en 



43 

Statshvälfning, eller en strid mellan motsatta partier, 
blott är utgången, som afgör, huruvida en handling 
blir bedömd såsom brottslig, eller ej. Åtminstone för 
dessa fall torde det vara nödigt att ftga något sådant, 
som det Bayerska Fästningsstraffet, att använda i stället 
för det egentliga Straffarbetet. 

Ett af de hufvudsakligaste foreträden , hvilka man 
vanligtvis tillägger Frihetsstraffen, utgöres af deras an- 
vändbarhet såsom medel för den köttsliges förbätt- 
ring. Att detta afseende på den brottsliges förbättring, 
så vida det icke göres till straffets hufvudändamål, 
utan hålles inom sina tillbörliga gränser, är af ganskii 
stor vigt , har redan i 'det föregående blifvit erkändt. De 
förhoppningar, man ior detta ändamåls uppnående , gjort 
sig. af Straffarbetet, tänkt såsom correctionsmedel, hafva 
dock på långt när icke alltid blifvit af, erfarenheten be-! 
fcräftade: de torde något nedsättas^ om m^n läser och 
öfverväger, hvad åtskillige sakkunnige Domare, äfvea 
ibland Penitenssystemets varmaste vänner, t. ex. Rossi, 
(uti dess Traité de Droit Penal, Torne 3 p.l74 
med följ.) yttrat, angående de moraliska verkningarne 
af fängelsestraffen efter depna n^ethpd. Cmedlertid raå- 
gte det dock medgif vas , att dessa verkningar till sin mer 
eller mindre välgörande beskaffenhet i bufvndsaklig mån 
bero af Straffinrättningens organisation och förvaltnings 
Men just derföre synes pck detta Straffsystems använ- 
df(nde, i hela dess genom närvarande Lagförslag antagna 
Utsträckning, i vårt I^and, åtminstone för det närvarande, 
möta ett kanhända oöfverviqnerligt hinder i de utomorn 
d^ntliga kostnader, som skulle erfordras till anläggandet 
oc)i underhållandet af sådana straffinrättningar, till ett 
mot ändamålet svarande antal, i ett sä vidsträckt, glest 

béfolkadt ocb £sttigt Laad som Sverige. Då mao qfver*» 



43 



^Sger alll^hvad som i sjelfm Tetket rimnidigim eifor- 
dras till en fullt äDdamalseiilig stnffiniittniBg af detta 
slag, t. ex* en noggrann dassification af förbrjtame. Med 
a&eende på de olika arterna och graderna af deras 
brottslighet: en skarp afsondring af de sirslnicbi klas- 
serna, pä det att de mera ofrade och förhärdade ej m& 
genom samtal och omgange forderfra de öfriga: en e&cr 
de olika brottslighetsgradema Täl beräknad olika behaad- 
ling af dem 9 nnder en oupphörliga noggrann nppsigt^ ea 
pppsigt, som måste ledas af helt andra personer , än vå^ 
ra vanliga fangyaktare, och soni till sitt biträde utantvii^ 
Tel behö£de en temmeligen talrik militärbevakaing : kost<« 
nåden af fangames tarfliga underhäll , med allt hrad der* 
till horer, såsom föda, kläder, ljus, Ted, särskilda sof- 
jrum o. s. v.; anskaffandet af medel till deras sysselsätt 
tände iped olika, efter deras kon, ålder och krafter af- 
passade arbeten: inrättandet af särskilda ensliga och mör- 
ka fängelserum , for att i särskilda fiall njttjas såsom 
correctionsmedel m. m.; så kan man ej undgå att fråga 
sig ; hvarifrån skola de millioner tagas , som ntao tfrifvel 
skulle åtgå, for att i alla Sveriges Län anlägga och 
framgent underhålla ett tillräckligt antal af sådana straff- 
inrättningar? Hvad forhoppning, kan nmn äga 9 att Natio* 
nen skulle åtagii sig en sådan omkostnad, i en tid, då 
nödiga medel ännu saknas for en ändamålsenlig organi« 
sation ^f sådana Inrättningar, som närmast åsjrfita, antin* 
gen tryggandet af Statens politiska sjelfständighet, eller 
dess medlemmars intellectuella odi moraliska forädling? 
Odi skulle man, nnder sådana forhållanden, med rättvisii 
eller billighet kunna af Samhällets laglydiga medlemmar* 
Jcräfva en så stor uppoffring till fordel for de brottsli-* 
ge? Om man åter vill afpruta nägot af dessa fordringar^ 
pcb åtnoja sig med mindre väl organiserade och forv^lta-^ 
4e Straflinrättningar ; så måste man befara, att åfveo 



44 

déisa komma att förblifva, hvad de fleita förvaringtstät 
len f5r brottslingar hittilli rarit, snarare ett slags Voi. 
xelundervisningsskolor för brott , än Forbättringsanstalter. 
Man behofver blott Sga någon kännedom af Strafiinrätt- 
ningaraesbeskaffenket i de flesta länder, för att veta, 
att det införda Straffarbetet blott på ganska få ställen ut^ 
g5r ett verkligt medel till de brottsliges förbättring : i gan- 
ska många fall utgår förbrytaren nr straSinrättningen me- 
ra 'förderf vad, än han i densamnpa inträdde* Det är der« 
före endast under vilkor af straffinrättningarnes fullt än- 
damålsenliga organisation, och således under förutsättning 
af de dertill erforderliga tillgångar, som Straffarbetet kan 
erkännas såsom ett förbättringsmedeL Med skäl skulle 
man ock kunna tillägga ännu ett icke lätt uppfylld t, oqh 
^ikväl oeftergifligt vUkor för detta Straffsystems använd- 
ning ,. nemligen att Staten idke borde lemna förbrytaren, 
då han , efter öfverståndet straff, ur Inrättningen utsläpp-r^ 
tes, helt och hållet åt sig sjelf , utan åt honom bereda 
en säker utväg att genom arbete förtjena sitt uppehälle, 
på det ej nSden må störta honom i nya brott. I annat 
fall torde böra befaras, att den, som tillbragt några år i 
en straffinrättning, lössliten från sin familj, sitt Närings- 
fång, och sina vanliga lefnadsförhållanden, då hån, vid 
utgången derur, mötes af brist och nöd och det allmän*, 
toa misstroendet till hans ännu opröfvade förbättring, 
snart till Straffanstalten återjcommer, måhända för att för 
alltid der qvarstadna. Man besinne deijemte, huru mån- 
ga hundrade familjer skulle på detta sätt, medan busfa- 
dren underginge sitt Straff, under en lång följd af år blif- 
va öfverlemnade åt nöd och elände, eller falla den all- 
männa fattigvården till last. De hos oss hittills brukli^ 
ga physiskt afflictiva straffen medföra, oaktadt allt hvad 
för öfrigt emot dem med skäl kan anmärkas, åtminstone 
icka dén olägenheten, att brottsliogea. för én lång tid 



4S 

ryeket ifrfia sin familj, siil yrke, och sina Taoligaltf* 
nadsfdirhällandeii. 

- ■ • ' I. 

Till undvikande af allt misiforst&nd tro vi om tona 

en gång böra npprepa^ att vi med dessa anmftrkningar 

icke åsyftat ett ogillande af den här ifrågavarande 

straffarten: vi misskänne ej dess mänga och stora f5rde« 

lar: vi tvifle blott, att den for det närvarande liter i 

Sverige använda sig i så stor soala och vid sft 

många: slags birots,, som Conmtitteen yrkat. 

I hänseende till den andra i Lagförslaget antagna 
hufVndmodificationen af Frihetsstraff, nemligen Fängelse 
utan tvångsarbete, synes den anmärkning kanna g5rasf 
att det här ntsatta maximttm af ett hundrade åtta* 
tio dagar torde vara fSr litet: Rayerska La|fen utsträo» 
ker det ända tUl två år. Äfvenså torde konna betvif'? 
Jas, huruvida Fängelse vid vatten och bröd , sådadt det i 
närvarande Lagförslag stadgas, skulle blifva något särde* 
los afskräckan.de straff fÖr den fattigare ^ vid en knapp 
löda redan f^rut vanda folkklaasen. 

En annan hnfvudart af Frihetsstraff är ur Lagförslag 
get heh och hållet utesluten, nemligen Förvisnings- 
straffet. Att den ena modificationen deraf, nemligett 
Deportation, här icke blifvit nämnd, må, oaktadtden 
ob^tridliga lämpligheten ech ändamålsenligheten af detta 
Straft vid vissa slags förbrytelser, hafva ett gilltigt skäl 
i saknaden af en. tjenlig Deportationsort, ehuru det uAr 
Jiända skulle kunna sättas i tiråga, hnruvida ej Staten 
akullé kunna förskaffa sig en sådan med mindre kost* 
nad-, än den, som erfordrades till anläggandet och under- 
hållandet af en stor mängd af Sfraffarbeteanstaher inom 
gränser. Men om ock detta ej skulle medgifvas» 



46 

■I tordd det lik?Hl förtjena att 9fvervHga«, huruvida dét 
^emliga Landsförvisningiitraffet ftr ti balt oéh 
hållet förkastligt , lom Committeen antagit. Yid första 
t^fiseende tyckos detta straff vara ganska Iftmpligt: det sy<* 
nes nemligen vara ganska naturligt och rättvist, att den, 
■om genom ett brott förverkat sin medborgarerfttt, för- 
klaras delisanima fSrlustig, och fftljakteligen äfven f9rlo<- 
rar rättigheten att vistas inom Statens ororide. Emedler« 
tid har man emot detta straff aniuärkt, dels att det^ 
itminstone si vida det icke tillika är fSrenadt med con- 
fiscation af förbrytarens egendom, ofta med ganska olika 
tyngd drabbar särskilda personer af måhända lika brotts- 
lighet, och f5r den ena utgör ett ganska svårt ^' för den 
andra åter ett ganska lindrigt straff; och dels att använd 
ningen af detta straff i visst hänseende kan sägas inne* 
bära ett slags ömsesidigt utbyte af brottslingar mellan 
ätatema, hvilket icke väl låter förena sig med det rätts- 
enliga förhållandet dem emellan. I allmänhet torde man 
böra erkänna gilltigheten af dessa anmärkningar; likväl 
gifves det några förbrytelser, vid hvilka Landsförvisning 
måhända är det lämpligaste straffet. Detta synes gälla 
om vissa politiska brott, äfvensom vissa Tryckfrihets- 
brott o. B. v. Den som t. ex. i religiösa ämnen söker 
göra gällande en lära, i sjelfva verket oförenBg med 
Samhällets lugn, kan måhända dermed blott yttra sin 
verkliga öfvertygeise : Statens rättighet att belägga honom 
ined något egentligt positift straff kan*"! sådant fall 
med skäl synas något tvetydig, emedan Staten, genom 
användningen af ett sådant, skulle tyckas tillvälla sig ea 
domsrätt öfver den fria tanken och dess yttnngor. Sna^ 
rare kan deremot Staten tillåta sig den förklaring, att ut- 
'spridaren af en sådan samhällsf3rstörande lära upphör att 
vara en medlem af denna Stat : dess rättighet till en så- 
dden förklaring måste utan tvifvel erkännas^ under det föir; 



47 

■ 

1^ehaII> att den ej Utan ert verk]i|^ öch trShgtttidft nbdvatl- 
dighet utdfvas. Det skil emot Landsförvisrtingsiifrafrét , 
som hemtas af det folkrättliga förhållandet mellan Sta- 
terna, förlorar sin vigt, då straffet på detta sätt blott i 
några få bestämda fall användes. Ty hvarje annan Stal, 
inom hvilken den fÖrviste önskar nedsätta sig, har sjelf 
i sin makt att afgöra, huruvida den vill emottaga honom, 
eller icke: I vissa fall kan t. ex. en politisk förbrytelse 
Tara af den beskaffenhet, att förbrytaren, oaktadt dén 
Stat, mot hvilken brottet är begånget, ej mer skulle 
knnna, utan fara for sin säkerhet, låta honom bibehålla 
sin medborgarerätt, likväl kan blifva gaiiska oskadlig i 
ett annat land, der han lefver under andra förhållanden, 
och lösryckt från de politiska förbindelser, hvilka i den 
förra Staten gjorde honom farlig. 

Af Hedersstra f f e n bibehåller det nya Lagförslaget 
endast ett, nemligen den vid vissa brott till det egent- 
liga straffet tillagda påföljd (f. 40 — 42.), att fÖN 
klaras medborgerligt förtroende förlustig^f 
antingen för alltid, eller för viss tid. Så vida 
clen totala ärelösheten skulle anses innebära ännu nå- 
got mera, än hvad här blifvit kalladt förlust af medbolr-^ 
gerligt förtroende, vore den visserligen ej lämplig, hvar- 
fcen såsom sjelfstätidigt straff, eller såsom förenad med 
något niinat af de straff, genom hvilka förbrytaren e| 
helt oich hållet uteslutes från Samhället: endast såsom 
qvalification af dödsstraffet skulle den måhända vid vissa 
till sin natur i hög grad infaraerande brott böra bibehål- 
las, för att höja det af skräckande och afsky väckande in- 
tJrycket. Men' dereinot torde det med något skäl kunna 
betviflas, huruvida man med rätta uteslutit alla blott för- 
ödmjukande straff, t. ex. Af bön. Vid de brott, 
som bestå i kränkning af en annans heder, synes detta 
nitafi vara sä naturligen påkalladt af förbrytelsens artj 



4a 

att åei mfibånda ej ' bort' upphSfvas* Dan af' Committeaii 
(Mot. sid. 10) omniiiiiiida svårigheten att genom tvångs- 
medel kanna fbrmå den brottslige till detta straffs un- 
dergående, och de fSrargeliga uppträden infSr Rätta, hvil- 
ka af den skyldiges treska oeh motvilja kunna åstadkom- 
aaas, torde låta undånrödja sig, i fall vägran att under- 
gå straffet, eller dess undergående på ett sätt, som ro-' 
jer sidvSrdnad emot Rätten, behandlas såsom hvad dét i 
qelfva verket är, en uppstudsighet emot den offentliga 
Mtfndigheten,* d. y. s. ett särskildt brott, hvilket å- 
drager förbrytaren ' en särskild lämplig bestraffning. -— 
Mindre torde det böra ogillas, att Kyrkoplikt ej blif- 
vit bibehållen, såsom påf^d' af vissa brott, då denna, 
numera förlorat sin ursprungliga betydelse. ÄfvenStock- 
atraffet må tilläfventyrs, såsom mindre lämpligt, för- 
svinna; h varemot brottslings utställande vid påle 
att alclmmas kunde bibehållas, såsom tilfcigdt %kärp- 
ningsmedel, fÖr vissa af de brott, som bestraffas nted 
lifvets förlust, eller straffarbete för lifstid, d. v. s. i för- 
ening med de straff, genom hvHka den brottslige i egeat-; 
lig meidng ifrån Samhället utenlutcDsf, och måb&ida äfven 
vid ea del af de 'ofriga broit^ som tnedföra firlust af, 
■ledboigerligt' förtroétawfe för aBtid. 

Af Egendoms straffen bar närvarande LagfÖr- 
dag bibehåHit Roten Mqt lämpligheten af detta straff 
kan utan tvifvel dén 'gnmdade ann^ikninggölraSf att det, 
aå- vidat maaT ej kan utfinna något sätt att bestämma Rö- 
tenma belopp i förhållande till den brottsliges förmögen- 
het, ålilad Uir ett ganska ojemnt straff, då det Qötea-. 
belopp, sota för den fatt%e är i hög grad tryckande, för 
den rike nedisjanker snärt sagdt till intet, en olägenhet, 
hvilken blott i ringa måir afbjelpes genom den I närva- 
rande Lagförslag (6 Cap. 9f.) gifna föreskriften^ aft vid 



49 

bestSmviaiidd 9i BSter afiieepde skall gSiat å geniiiigi«; 
mannens större eller mindre förmögenhet , efter h vad deri 
om ^mSi|t kiinpigt är , då det utsatta maximnm fSr B&*. 
tmm belopp i allt fall fir alltför lågt, för att görastraf* 
fet sSrdelep kSnbart iör den rike. Användt på den bl^ 
tige, medför åter detta straff den olägenheten, att del; 
Ipfökar bans tprftighet, hvilken sjelf Sr en af de vanli- 
gaste anledningar^e till den Ugre fplkklassens brott. Srå-. 
righeten att påfinna ett lämpligt surrogat fÖr detta sli^, 
straff torde emedlertid få gfilla såsom ett skftl fSr dess. 
bibehållandes men önskligt vojre dock, att det ftminstp-w 
ne användes nSgol Miera sparsamt , än i närvarande l^tag-, 
förslag» På många af de ställen, vid bvilka det nya 
Förslaget idtematift utsätter fängelse eller böter* 
skulle måhSnda d^t sednare alternativet kunna lämpligen 
uteslatas. I afiieende på den i §• 29 stadgade förvand-, 
lingen af Böter till Fängelse , då hos den , som till Bö-. 
ter blifvit fiUd, tillgång saknas till deras gäldande, vak, 
anmärkas, att den Bayerska Imagen påbjuder denna för-, 
Vandling, ej blott i händelse af bristande tillgång hos. 
den, nom tiU Böter blifvit fälld, utan äfven om förbry- 
taren är under sexton år, eUer om han är for slöseri 
ställd under förmyndare. I det förra fallet sknlle nemli-; 
gen straffet eljest komma att egentligen drabba den un- 
ge förbrytarens föräldi:ar, och äfven i det sednare förfe«. 
Idde straflhotelsen troligen all afskräckande verkan. Äf- 
ven 1 det Svenska Lagförslaget hade detta måhända bort 
iakttagas. 

Confiscation är i det nya Lagförslaget ej sär- 
skildt nämnd vid den allmänna ennmerationen af de an-i. 
vända straffartema och af de med dem förenade påfölj. 
der. Såsom en sådan särskild påföljd af brott förekom- 

Skandia. h .. ^ 



so 

I 

* 

m%t den likväl i 17 Cap, 3 f* vid förbadet möt ftlat 
bandeL Troligen ftr det ej heller Committeenv mening 
att ogtUa detta straff i vissa andra fall, i hvilka det, li« 
kasom i det nyssnämnda, blott utgör en genom brottets 
natur omedelbart påkallad confiscation af ett visst slagÉ 
egendom, t. ex. vid ett lurendrejeribrott, af den olofligen 
infSrda varan , vid ett eftertrycksbrott eller vissa andra 
tryckfrihetsbrott , af den eftertryckta eller brottsliga Skrif* 
ten »o. B. v., ehuru dessa brott, sSsom fSrbudne genom 
särskilda FSrfattningar, icke blif vit i allmänna Lagen upp- 
tagne. Utom denna egentUgen sft kallade confiscation af 
en viss egendom, gifves det ännu ett slags bestraff- 
ning, som med densamma har någon likhet, nämligen 
fBrlusten af en vinstgif vande rättighet, hvilken ge- 
nom dess missbruk blifvit förverkad. 8å kan t. ex. en 
om oredlighet öfverbevisad Fullmäktig dSmmas förlustig 
rättigheten att vidare inför Domstol föra andras talan: 
en handlande eller näringsidkare, som säljer förfalskade, 
för menniskors helsa farliga lifsmedel, kan mista sin nä- 
ringsrättighet o. 8. v. Äfven detta slags bestraffningar 
hafva i närvarande Lagförslag med rätta blifvit använde 
(24 Cap. 7. 8. 24. f. §.). För fullständighetens sknll 
hade de måhända, vid den i 2:dra Capitlet lemnade all- 
männa öfversigten af Straffarterna, bort nämnas bland de 
•ärskilda påföljderna vid vissa brott. 

Den totala Egendom&-confiscationen har i nyare 
tider hos åtskilliga Folk ej blott såsom straffart försvun- 
nit ur Criminal- lagstiftningen, utan äfven blifvit genom 
Grundlagen uttryckligen förbuden. Det våldsamma odi 
orättmätiga bruk , som så ofta , i synnerhet vid Statsbrott, 
blifvit gjordt af detta straff, har härtill gifvit anledning. 
Ännu äro dock meningarne rörande detta ämne i någon 
min delade: de gifvas, som yrka, att sjelfva afseendet 






51 

IP& det lidande) com genom egendomi-cpnfiflcationeä tknlU 
komina att "Sfyergä den brottsliges Fanulj, bör pårSknan 
säson ett Tecksamt motif att afhålla från Tissa for Sam* 
bällel i hdg grad farliga brott. Flere firo dock de , som 
tro, att denna fordel måste nppoflEras &t den högre for- 
dran att ej låta straffet drabba någon oskyldig jemte den 
skjMige. Emedlertid, om man ods gillar denna sednare 
tanka, och man i följd deraf låter den brottsliges egen- 
dom, äfven då han straffas med lifvets förlast, tillfalla 
hans lagliga arf^ingar, synes man dock åtminstone böra 
stadga , att förbrytaren , i de fall , då hans brott ar be« 
lagdt, antingen med lifstraff, eller straffarbete för lifstid, 
måste anses hafva för sin poTson förverkatall rätt till 
sin egendom, och således äfven rättigheten att genom gåf- 
va eller testamente öfver densamma disponera. I den hän-- 
delse -åter^ att Landsförvisning bibehålles såsom straff för 
▼issa slagS' brott, kan det äfven blifva en särskild fråga, 
huruvida den, som förverkat sin medborgarerätt, ej der- 
med tillika, åtminstone i vissa fall^ bör anses baf va för- 
verkat rättigheten till sin inom Statens område befintU- 
ga egendom. 

Utom de i nSrvarande Lagförslag upptagna särskilda 
påföljder af brott, gifves det ännu en, bvilken i åtskil- 
liga främmande Lagstiftningar förekommer, men bvilken 
vi här ej funorit använd, nemligen att den, som antin- 
gen blifvit dömd medboigerligt förtroende förinstig, eller 
ock genom något försök till ett gröfre brott ådragit sig 
skälig misstanka för .Inrottsligaafsigter, för framtiden stäl- 
les onder speciell Policenppsigt, till dess han, 
genom fortvaraade godt uppförande , gjort sig förtjent att 
derifrån befrias. Äfven denna påföljd vid vissa brott tor- 
de icke helt och hållet böra uteslutas. 



- 5i 

Dessa It« de fornBmsta anmBrkningar, till brilka liBr^ 
varande Lag(8rslagi allmänna Stadganden, rSrando åm 
Straff ar t er, som i särskttda fall b5ra användas, synts oss 
gifra anledning. Ämnets stora vigt, ocn nödvändigheten 
att endast med varsamhet, och efter den noggrannaste pröf- 
ning af alla omständigheter, vidtaga en sä hufvudsaklig 
och genomgripande förändring af vår hittills gällande Cri- 
minal -lagstiftning, har gjort det till en pligt för oss, att 
sä ntfSrligt, som det närvarande tillfället medgifvit, fram- 
ställa vår åsigt. RSrande Lagfdrslagets Sfriga delar tro 
vi oss deremot kunna i större korthet yttra vSra tankar* 

3 Cap. 

LagfSrslagets tredje Capitel handlar om FSrsSk 
kill Brott; det fjerde om Vållande; och det femte 
om Delaktighet i Brott. Om dessa Capitel kan 
först ooh främst den allmänna anmärkningen |;öras, att 
de äro nägöt ofullständiga, och derföre synas till sitt in- 
nehåll' bSra titvldgaSi sä att det första af dem kommeatt 
handla om fnllbordadt Brott, så ock om FörsSk 
till Brott, det andra om Uppsåt och Vällande, 
samt det tredje om Upphofsman till Brott, sä 
tiek om Delaktighet i Brott. Det fSrstnämnda af 
dessa Capitel borde således, såsom det synes, i sin för- 
sta §. gifva en allmän bestämning af begreppet om fnll- 
bordadt Brott: derpå borde följa en dylik allmän be- 
stämning af begreppet om FörsSk; hvarifrån man vidari 
hade att öfvergå till särskilda Stadganden rörande de 
tvenne hnfvudarterna af Försök, det ofnlländade och 
det fulländade. — Då ett fulländadt försök, bvarom 
§• S handlar, endast är ett sådant, vid hvilket gemings- 
mannen gjort allt hvad å hans sida till det åsyftade brol- 
tet nödigt var, utan att likväl den åsyftade yttre eff»- 
cten inträffat; hade det kanhända bort bestämd! tillkäa^ 



$3 



nagifvasy tiU torekommandr af ett eljest mSjlIgt 
•tånd^ att ett sådant fullfindadt F5rs8k (crimen perfe- 
ctnm), sfisom fitskildt från det fullbordade Brottet (cri* 
men consummatam) , endast kan förekomma i hänseende 
till de Brott, till hvilkas fullständiga begrepp, enligt dett 
i Lagen gifoa bestämningen, erfordras en viss redan in- 
träffad yttre effect af den företagna brottsliga hand- 
lingen ; men ej vid dem , till hvilkas fullständiga begrepp 
en sådan yttre effect icke fSmtsättes. — Då iridar< det 
icke gifves några grader af fnlländadt FSrsok, emedaft 
ett sådant blott äger ram, då gernin^smannen gjort allt 
hvad å hans sida erfordrades till brottets fullbordande; 
så tyckas ej heller några gradationer böra antagas uti 
bestraffningen af ett sådant försök , betraktadt i dess för- 
hållande till det fullbordade brottet. Då således i §. 2 
stadgas, att gerningsmannen vid ett fuUändadt försök 
skall fällas "högst till den straffart, som är närmast 
lindrigare, än den, hvarmed brottet, der det fuUbordadt 
blifvit, belagdt är, och om flere straffarter derföre satte 
äro, högst till den,. som efter den svåraste närmast 
är;" torde ordet högst böra alldeles utgå, såsom for- 
vilande, eller ledande till en alltför stor godtycklighet i 
straffbestämmelsen. Af detta uttryck skulle nemligen 
följden kunna blifva, att det fulländade försöket till ett 
och samma brott af särskilda Domare belades med gan- 
ska olika straff, så att t. ex. fulländadt försök till mord 
genom förgiftning af den ene Domaren bestraffades med 
straffarbete i första grad, såsom närmaste straffarten in- 
till lifsstraff , men af en annan blott med straffarbete i 
andra eller tredje grad. Denna godtycklighet vore före- 
bygd, om det i allmänhet stadgades, att vid ett fullän- 
dadt försök gerningsmannen skall fSillas till den straffart, 
som är närmast lindrigare, än den, hvarmed brottet, der 
det fullbor4adt blifvit, är belagdt, ech om flere slraffarter 



64 

derfore Sro sattev ^iH den, sam &r nKrmast lindrigave, Sa 
den, med hvilken det fullbordade brottet i detta be** 
atämda fall, (enligt éen åt Domaren 'Sfverlemnade' 
atraffmätningen, inom de fSr densamma utstakade gräi>- 
lér) hade skolat beläggas. — -« Då deremot det Oifall än- 
da de for85ket medgifver många olika gradationer,. genom 
iiTilka det mer eller mindre närmar sig intill ful län- 
da dt försök; s& kan det ej annai än gillas, att §• 3 
leinnar Domaren erforderlig latttude, föp att lämpa straf- 
fet efter dessa gradationers olika straffbariiet. Att äter, 
enligt hrad §• 4 stadgar^ förs% till brott skaH vara 
helt och hållet straff 15 st, der brottet ej svårare är^ 
fin att det endast med böter i Lagen belägges , tyckes va- 
ra en alltför långt drifven miMhet. Det verkliga försö- 
ket till ett brott ,. såsom alltid ådagaläggande en enskild 
vilja, som sätter sig i opposition mot den allmänna,' sf" 
nes aldrig böra lemnas fullkomligt ostraffadt, då här allr- 
tid finnes en subjectif straffbarhet i sjelfra den i hand- 
lingen ådagalagda lagstridiga viljan, om ock den obje- 
ctiva straffbarheten genom den åsyftade effectens ute- 
blifvande saknäs. Riktigare, och mera of verensstämman- 
de Rked förhållandet mellan försök och fullbordadt brott, 
vore del således, om det stadgades, att i de fall, då 
tet follbordade brottet blott straffas med böter, skall ett 
iSrsök straffas med- ett mindre bötesbelopp, t. ex. med 
halfva böterna, om det är fuUändadt försök, och eljest 
med mindre, ef ler försökets större eller mindre afstånd 
ifrån AiUändningen» 

En §. torde näst edter den 4:de böra tillSgga8,„ rö- 
rande sammansatt eller qvalificeradt försök. Bayerska 
Lagen (hvilken vi här ofta tro oss böra åberopa, såsom 
i hög grad noggrann och fullständig e) stadgar derom med 

o) Ibland den sednast förflutna tidens förbättrade €rimi- 
nai-lagstiflningar.gifyesdet knappt någon , aom i vetenskapligt 



S5 

w 

rStta (Art $3.)^ att om fSrtSket till ett brott hendt af, 
>a handliog, voQi sjelf utgör ett fullbordadt brott af an- 
nut dag, skall det å försöket utsatta stniCfet skftrpag, 
sä Tid^ ej straffet for det särskilda brott, hvilket fJirsS- 
l^et uti sig inneh&Uer, redan i ^lg sjélf^ ftr srlrare, i 
)ivil]ket fall detta sistnämnda skall med skärpniqg WTftndas. 

I §• 5 hade den straffmildring , som bSf agn rnm, 
4å någon vid ett forsok till brott betjent sig af ett an« 
tingen absolut eller relatjift otjenligf medel, måhän* 
da kunnat olgot närmare bestämmas. Det i Motivema 
I^Sid. 2^1.) nämnda nndantaget, att gemingea icke mm 
tillräknas, och således icke heller straffas, pm någon go^ 
nom vidskepelse^ besvärjning, eller på annat dylikt sftttf 
soQi vittnar om bog grad af oforstånd , söker skada men- 
piskor till lif eller helsa, eller fprgöra kreatur p. s. ▼., 
tyckes hafva bort i sjelfva Jjagens text upptagas ; ij eljest 
kan Domaren ej gerna undg^ att äfven i detta &U till- 
lämpa det allmänna, utap någon tillagd inskränkning ut. 
tryckta Stadgandet: "har någon vid försök till brott nytt- 
jat medel, hvarmed brottet ej verkställas kunde, men 
h vilket han dock för tjenligt dertill ansåg; vare ej förty 

Imnseende of verträffar denna. Den lur ett yerk af några bland 
Tysklands atmärktaste Criminalisterf Första utkastet till den- 
Bamma uppsattes af Kleinschrod : detta omarbetades af Feusr-. 
BACH, och dennes Arbete undergick en ytterligare, sorgfallig 
granskning, innan det, med betydliga modificationer, af Re- 
geringen sanctionerades. Man har dei^öre i närvarande £e- 
t^kande funnit det Jtämphgt att, i synnerhet vid frågan om 
de allmänna^ bestämmelserna, anställa en fortgående' 
jemforelse mellan denna Bayerska Lag och det nya Svenska 
Lagförslaget, samt att uppgifva de punkter, vid hvilka åen 
förra syrfcs i vetenskaplig noggrannhet äga ett företräde fram-? 
for det aednåxe. 

(Anmiirk^ng; tillagd vid tryckningen.) 



56 

frfin ttraff för försoket fri;'* hekt älgen af de i 7:de Ca* 
l^itlet nåmnda grunder 9 som nteslata eller upphäfva straff- 
barfaet , är af den beskaffenhet , att den ntäil en alltför 
•xtensif tjrdning här skiille kunna tilläinpas. -^— Ett Stad- 
gande tyckes ock b5ra tilläggas rörande de händelser , di 
«tt försök till farolt blifvit utan verkan , icke i följd af 
det använda medlets otjenlighet, utan i följd af dea 
Peraons eller det Fdrem&ls beskaffenhet, hvaifåför- 
^ket gjordes; t. ex. om hSgon sårar en redan dSd por- 
ton , i den tanka , att han ännu lefver ; om man ger ab- 
Mtiv åt én qvinda, iBOili ej 1 sjelfva verket är haf vande; 
Étfäl från en annan én sedel, som sedan béfinnes vart 
^blsk o. 8. v* 

Vid |. 6 , som handlar om straffloshet för den, soA 
«f egen fri vilja afstått från fulländandet af ett påbSrjadt 
försök, hade måhända, likasom i Bayerska Lagen (Art. 
58, 59) fSr fultständighetens skull bort tilläggas, dels 
Btt den, som väl frivilligt afstått ifrån fulländandet af ett 
försök, men likväl så, att det tydeligen skett i afsigt 
att på en annan tid eller ort, eller mot en annan per- 
son, eller på ett annat sätt, utföra brottet, måste straf- 
fas så, som hade han genom någon yttre orsak blifvit 
teot sin vilja hindrad från brottets fullbordande ; och dels 
att försök till vissa gröfre och med svårare straff belagda 
brott, äfven om de, såsom frivilligt afbrutne, blifva straCf- 
löse, likväl medföra den följd för den handlande, att 
han blir ställd under speciell Polioeuppsigt, till dess han 
genom fortvarande laglydigt uppförande återvunnit Statens 
fulla förtroende. 

Näst efter §• 6 borde, i vår tanka, ett Stadgande 
tilläggas, rörande det i närvarande Lagförslag förbigång- 
na, men likvSl läu tänkbara fall, då någon, efter alt 



Tedan hafra falllndat ett förtSk, ionan deo ImjtUh 
de effecten hunnit intrlffa, ajelf, genom en mot- 
aatt handling, förhindrar denna effeet, oeh derigeoom 
afbSjer brottets fullbordande; t. ex. om dea, tom 
gifrit nSgon gift, eller tillfogat honom annan liftbriig 
skada, intagen af ånger Sfrer sitt brott, genom ett ukM- 
gift , eller andra använda räddningsmedel , förhindrar brot- 
tets fiillbordande. Att i ett sådant fall straffa honom eiK 
ligt §• 2, såsom för fulländadt försök, och således lika 
med den, som ej genoih någon motsatt handling sjelf 
förhindrat verkan af sitt försök, vore utan tvifvel Mth 
for hårdt: att åter, enligt f. €, lemna honom helt och 
hållet strafflös, vore alltför lindrigt, med afseende på 
den stora farligheten af ett sådant försök , (då det vis- 
serligen icke alltid kan stå i den handlandes makt, att, 
fifren om han ångrar sig, genom en motsatt handling föi^ 
hindra effecten af ett redan falländadt försök) och skulle 
éj heller öfverensstämma med den bokstafliga Ijdelsen af 
denna §., som endast handlar onl de fall, då någon af 
fri vilja afstått ifrån ett påbörjadt försök, innan det, 
såsom försök betraktadt, blifvit fulländadt Ej hdler 
kan det ifrågavarande fallet lämpligen subsumeras under 
den 3:dje §., som endast handlar om sådana o ful lan- 
dade -försök, som genom en yttre, af den handlandes 
Vilja oberoende orsak blifvit aflNrutne. Således synes 
ett särskildt Stadgande här erfordras, på det att Dorna* 
ren ej må lemnas i villrådighet om det rätta. 

4 Cap. 

I afseende på detta Capitel torde först och 
främst böra anmärkas, att här saknas all närmare bestäm- 
ning af begreppen om uppsåt och vållande, samt af 
den ofta nog fina och tvetydiga gränsen dem emellan; 



68 

Kfvensom fiukillnaden tnoUan bestämdt och ob^vtSilidt 
uppsåt, samt mellan del alternativa och eventvella 
obestämda appsåtet ej med något ord antydas. I stället 
för allt detta , säger §• 1 helt kort : '*0m brott skett af 
uppsåt, eller af vålUmde, genom T&rdslöshet, ofoj^siktig- 
het eller försummelse, skall af omständigheterna bed&m- 
mas.'* Ätt på detta sätt, med förbigående af .a)la de 
syårigbeter, h vilka möta vid detta äQines utredande, och 
bvilka gjort Hättslärarne så mycket bryderi^ lemna alltn 
■ammans åt en ofta måhända mindre öfvad Domares god<! 
tyckliga pröfning, torde vara mindre välbetänkt. Man 
jemfore härmed åter den sorgrällighet och noggrannhet « 
'med hvilken den Bayerska Lagen (Art. 39 — 44.) sökt 
bestämma, i hvilka fall ett brott skall anses såsom af 
uppsåt begånget. Denna Lag stadgar först och främst i 
allmänhet (Art. 39.), att ett brott skall anses såsom me4 
uppsåt begånget^ dåden handlande åsyftat frambringandet 
af de;t' genom dess handling uppkomna brottet, och der- 
vid haft medvetande af rättsstridigheten och straffbarhe-r 
ten af detta beslut. Den tillägger vidare, för att när-* 
mare bestämma begreppet om uppsåt, och undanrödja 
alla anledningar till missförstånd, att nppsåtligheten 
af eti begånget brott hvarken upphäfves genom förbryta- 
rens möjliga föreställning , att den af den borgerliga La- 
gen förbudna handlingen är enligt samvetet eller Religio- 
nen tillåten, eljer genom hans villfarelpe eller okunnig- 
het rörande straffets art och storhet, eller genom ber 
akaffenheten af det ändamål och den bevekelsegmnd , för 
hvars skull han fattat sitt beslut om brottets begående; 
vidare (Art. 40.), att den, som, för att utföra ett brott, 
med ,afsigt försatt sig i ett tillstånd af medvetslöshet (t. 
ex. rus o. s. v.), och i detta tillstånd begått det ^syftar 
de brottet, men ej något annat, skall anses hafva af 
uppsåt detsamma begått; att den (An. 4!.), som \ upgr 



• ^ 



5d 

é&t att utföra ett brott, företagit en handling, genom 
h vilken lika lätt ett svårare som ett ringare brott kände 
istadkommae , måste betraktas såsom uppsåtlig förbrytare, 
äfven i hänseende till det genom hans handling npp-' 
komna svårare brottet, utan afseende på den invändnin- 
gen , att han blott åsyftat det ringare : att vidare (Art. 42.) 
om en uppsåtlig förbrytare, som, af villfavelse eller o- 
kunnighet om vissa omständigheter, icke känt den egen- 
akap af handlingen, som ökar dess straffbarhet^ i följd 
deraf föröfvat ett svårare brott, än han velat begå; så 
måste handlingen blott så vida tillräknas honom såsom 
uppsåtlig, som den var grundad i hans afsigt: att (Art. 
43.) då en Person är öfverbevisad om en lagstridig hand* 
ling, måste det antagas, att han uppsåtligen begått den, 
aä vida ej af omständigheterna med visshet eller sanno- 
likhet kan slutas till motsatsen: samt ändteligen (Art. 44.), 
att då någon bevisligen med afsigt företagit en handling, 
genom hvilken , enligt allmänt bekant erfarenhet, en be- 
atämd lagstridig verkan omedelbart och nödvändigt plä- 
gar uppkomma; så måste det antagas såsom bevisadt, att 
denna verkan af handlingen äfven varit åsyftad, så vida 
ej motsatsen kan genom klara bevis ådagaläggas. En 
eller annan af dessa bestämningar rörande begreppet om 
uppsåt kan måhända kräfva en ytterligare pröfning, ellet 
kunde till äfventyrs ännu någpt noggrannare uttryckas; 
men att ur detta skäl helt oph hållet förbigå dem alla, 
torde ej vfira det rätta* 

§.3 uppräknar de fall, då gr of t vållande äger rum. 
En och annan punkt hade måhända bort något noggrannare 
uttryckas. Då det t. ex. i 2:dra punkten säges : "om faran 
af handlingen så uppenbar var, att lätteligen inses kunde, 
att skada deraf följa skulle", tyckes ordet skulle, som in* 
jiebäj: den rgttatridiga verkningens n£^d vändighet, för 



ttTfdbit inskrKnka begreppet af groft väUande. Ett aådaiH 
ir redan fSrhanden, så snart den handlande, vid någon 
^ppmäri»amhet pä sin handling, hört inse, att en skada 
af densamma lätteligen k n n d e uppkomma. 

DS Lagförslaget uppräknar de fall, i hvilka gtofl^ 
vållande figer mm , hade ett dylikt uppräknande måhän- 
da, f8r conseqventsens och fallständighetens skull, erfor^^ 
drats äfven i hänseende till det ringare vållandet. Man 
kan väl i allmänhet säga, att då man angifnt de händelser, 
i hvilka' vållandet skall anses såsom groft, måste det i 
alla andra fall räknas for ringare. Men om Domarea 
behöfver en genom uttrycklig Lag gifven ledning for be- 
dammandet af åtskillnaden mellan gr5fre och ringare val* 
lande, månne han ej lika väl skulle behöfva en sådan 
ledning, for att redigt åtskilja det ringare vållandet ifrån 
våda, då gränsen mellan dessa båda ofta är lika fin, 
lom mellan grofre och ringare vållande? Den Bayerska 
Lagen uppgifver (Art. 68.) följande fall, då ringare vål-f 
lande äger mm: l:o dä den lagstridiga effecten blott 
stod i aflägsnare sammanhang med den oförsiktiga hand- 
lingen, och väl kunde foratses såsom en mSjlig, men 
dock blott såsom en ovanlig och osannolik verkan af den« 
aamma: 2:o då handlingen väl var i högre grad farlig, 
Inen den handlande, i följd antingen af forstån dssvaghet, 
eller af ett oförvålladt, uppmärksamheten störande sinnes- 
tillstånd, eller af missgynnande yttre omständigheter, icke 
lätt kunde inse handlingens stora farlighet, eller icke 
utan stor ansträngning af själens eller kroppens krafter 
kunnat förhindra dess skadliga verkan: 3:o dä den hand^ 
lande genom trängande omständigheter var utan sitt fÖr- 
vållande föranledd till ett hastigt beslut; och 4:o då den 
farliga handlingen skett i utöf ningen af en Embetspligt, 
eller annan förbindelse , blott af ett for långt drifxet nit 



61 



i desis uppfyllaiide. Till upprSknandet af dessa mom 
ter skalle f5r säkerhets skull ännu kunna i Lagen tilMg^ 
gas, att Sfven vid de fall 5 der ej någondera af de lite 
nSmnda grunder låter tillämpa sig, må Domaren prSfra^ 
hnravida gemingen skall anses uppkommen genom grSfiro 
eller ringare Tållande, eller af ren våda; samt att Do* 
maren äfvenledes äger att pröfva, när en handlandes o* 
kunnighet om handlingens straCnbarhet må anses upphäfVli 
iållandet eller icke. / 

• ' . 

Ändteligen hade i detta Capifel måhända något Stad^ 
gande bort tilläggas, rSrande den så kallade culpa dolo 
determinata, eller åtminstone en hänvisning gifvat tiH 
det lagrum , enligt hvilket en sådan måste bedömmasi^ 

5 Cap. 

. Detta Capitel borde måhända, for större redigheti 
akull, b^rja med en bestämnhig af begreppet om Upp* 
ho f sm an till ett brott, samt af de fall, i hyilka man 
såsom upphofsman måste bedommas. De i 1 ra öcb 2:dni 
)• §• gifna Stadganden rörande Auctor intellectua^ 
lis äro icke tillräckliga till en säker ledning f5r bed5m^ 
mandet i alla möjligtvis förekommande fall. Många frå* 
gor kunna väckas, sohi här äro lemnade obesvarade. 
T. ex. Om någon uppdragit åt en annan utförandet if ett 
brott, eller dertOl förmått honom, är han att anse såsom 
intellectuell upphofsman äfven till de af honom icke säp- 
skildt föreskrifna rättsstridiga handlingar, af hviikå 
den physiske upphofsmannen tffeitjenar sig till brottets ut^ 
förande? Är han att anse såsom intellectuell npphofsmaik 
&fven till h varje följd af den uppdragna brottsliga hand- 
lingen , eller till hvilka följder af densamma t I hvad mån 
b' den , som förmått en annan till ett brotts begående , 



"-^ 



62 

Miiyarig , i fall dén batidlandd , i stället fÖr det &i 
honom uppdragna brottet, utfört ett annat^ h vilket hvar« 
ken såiom medel eller följd sammanhängde med det upp* 
dragna? I hvad mån är den förre ansvarig) i fall Aea 
•ednare till brottets utförande betjent sig af ett medel» 
som af den förrevar bestämdt undantaget? Huru stort 
blir den förres ansvar, i fall den sednare öfverskrir 
dit sit uppdrag, eller utfört det åt honom uppdragna 
brottet under försvårande omständigheter b.8.v.t 
Att den , som , utan att åsyfta det , genom tal eller hand-^ 
lingar föranledt en annans beslut att begå ett brott, skall 
bedömmas såsom mer eller mindre vållande till det bo« 
gångna brottet, hade äfven för fullständighetens skull må« 
bända bort särskildt nämnas. 

Vidare saknas ett Stadgande rörande den stundom 
omtvistade frågan, huruvida en Corporation eller per* 
tona moralis, såsom sådan, kan straffas, eller huruvida 
«traffet för en af densamma begången förbrytelse endast 
bör drabba de i förbrytelsen delaktige medlemmarne, så- 
som individer betraktade, och huruvida således ådömda 
Böter eller Skadestånd måste utgå af Corporationens ge« 
mensamma, eller af medlemmarnes enskilda tillgångar. 

Vid de i 5:te och 6:te §. §. gifne Stadganden r3- 
rande Stämpling eller Complott, synas äfven nS* 
gra närmare bestämningar erfordras. Sådana äro i i^ih 
nerhet de följande: att oaktadt alla egentlige deltagwe i 
en complott måste betraktas såsom coauctores, och sfi- 
ledes lida det för gerningsman utsatta straffet, de likvAl» 
då latitude är lemnad i straffbestämningen, böra ttrafEiis 
olika, efter den olika storheten af deras med* 
▼ erkan: att straffet skall skärpas för anstiftare och 
ledare: att sjélfva Ingåendet af en complott , Ifvea 



63 
åh brftttet icke blifrit fullbordadtt måit» bedömhiAt sågom 

m 

ett fSrsdk; saint att den deltagare i en coniplott, som 
före brottets utförande, antingen inför vederbörlig An* 
etarilet yppat den ingångna eomplotten, eller ock, utan 
att på detta sätt yppa den, likväl sjelf dragit sig ifrån 
densamma j och icke deltagit i brottets utförande, må 
Tinna en mer eller mindre betydlig lindring i straffet > ef- 
ter emständigheterna. 

Till fttUständigheten hade kanhända hört, att äfven 
ilrsidldt nämna den svårare art af complott, som man 
kaller ett Band, hvars hufvudcharakter är den, a^t vissa 
personer förenat sig, icke blott för att begå ett enda 
brott 9 utan for att under någom längre tid begå flera 
mer eller mindre likartade förbrytelser. Sanntär 
vlly att Lagarne rörande complotter i allmänhet temmeli* 
gea lätt låta tillämpa sig äfven på Band : likväl antager 
bioltsligheten här en svårare charakter, (på hvilken vid 
sinffela bestämmande bör göras behörigt afseende) deri« 
genoin,' att föröfvandet af brott här drifves såsom ett 
yrie. 

Bayerska Lagen (Art. 73 — 8S ) åtskiljer ifrån hvar- 
indra trenne grader af medhjelpare (socii), äfven* 
som tmine grader af befrämjare (fautores), och 
Sladgar särskilda straffbestämmelser för h värd era af dessa 
grader. , Svenska Lagförslaget åtskiljer väl i allmänhet 
— dbj elpare ifrån befrämjare; men utan att antaga några 
nogpnnnt bestämda gradationer af biträdet eller befräm- 
jandet» Utan tvifvel är dock detta redigare, och mera 
ignndt att förekomma vald och godtycklighet vid brottens 
bodSamande. Äfvenså saknas i det Svenska Lagförslaget 
]i| lo i den Bayerska Lagen (Art. 80 — 83.) gifna och vis« 
målgmk nödiga Stadganden för de fall, då en medhjel* 



61 

fm Ulf rit ombedd att delfaga i iptt mindre brott i iii 
det 9 tom sedan blifvh ntfördt: då det brott, hvartill hane 
biträde blifvit begardt, icke blifvit ntfSrdt» ntan atadnat 
▼id ett Uott förs 3 is: di medbjelparen icl» TericligeA 
lemnat det lofvade biträdet, eller afbnitit sin medrerkaii 
innan brottet ntfdrdes ; samt ändteligen dä den , som före 
begåendet af ett brott lof vat gerniqgsmannen att efter dast 
utförande befrämja dess framgång (u ex. genom gemingsman* 
nens fördöljande o* s* v»), efteråt icke faåller sitt löfte. 
Det synes icke öfrerfiödigt , att Lagen bestämma , 1 bvad 
mån en medhjelpare i de nämnda fallen ännu må anses 
straffbar, samt huruvida och under bvad Tilkor hans 
sttaffbarhet må kunna anses nägon gång helt och hålleit 
bortfalla. Det slags negativa biträde eller befrän^aB'» 
&, som lemnas af hvad Bayerska Lagen kallar en 8e« 
cins eller Fautor af tredje graden (Art. 78, 87), oeh 
hvilket består dels deruii , att man underlåter att efter fÖr* 
inåga hindra, eller hos den offentliga Myndigheteo tilk 
kännagifva ett tillämnadt brott, hvarom man igerlniii» 
skåp, oeh dels dentti, att man. uraktlåter att fÖr vade»* 
börlig Auctoritet yppa ett redan föröfvadt, för detalU 
manna farligt brott, är i Svenska Lagförslaget idce 
Bimndt såsom straffbart. Committeen betraktar det näm- 
ligen (Mot. sid. 35.) väl såsom en moralisk pUgl f^ 
livar je medborgare, att, om han vet brott vara å ftsde^ 
genom upptäclcande af de omständigheter, som hatum rn 
derom kunnige äro, sätta Statens skyddsmakl i tilMBH^r 
att dem förekomma; men den har idce trott sig 
gifva denna pligt en juridisk sanctioo, icke 
b(ott af så svår beski^enhet, som förräderi met 
Utan tvifvel skulle det ock vara betänldigt, att i 
bet med svårare straflf belägga uraktlåtandet af di 
Medboi^rliga pligt; men att lemna det alldeles 
isdt, torde dock ej heller vara rätt eller rådVgt; 



Mön» tid brott af gtäfré äH» fitralftMU-agt ftr det uiaA 
tvifralf då det blifvit föränlédt äf bågöt eget interesie, 
IMMI nail bar iiti dét tillfttaaade é]Ier begångna brotteu 
hmaågjkngi bväretnot det vissertigeti blir i mitidre grad 
Éttaffbarti dä det itké haft sin anledning i något lådant 
MkMäM dkr ftflägsiiaré eget interesse. I intetdera fal« 
W tpäM det Aotk hAtä ki Lagstiftaren helt och håU«t 
IMUIgMi 



6 t 



APi 



t hiniééhAe till detta Oapitel^ Éoni bandlar om ié 
lillaiftona grunder, htaréfter straff mfttas sko-» 
la| tå Ock om nedsättning olUr förändring af 
Mtaff i vi«8å fatl^ tillåta Vi öss först och främst ea 
lIlaiAtt anmärkning I rörande tidden och gtänserna af den 
åtBomaren ÖfVerlemnade pröfnin^rättén. t)å de oro* 
lliBdigbétel*^ änder hvilka brott Vid särskilda tillfällea 
tlltf af särskilda pérsonet kunna begås ^ äro så mång«k 
tMig^f att ingen Lagstiftare skulle kunna p& förhand 
Md liAgglratinhet bestämma ett fullt tättvist och lämpligt 
Msir för bvarje individuell brottslig handling; så bör 
^ tiiserligen ej i allmänhet ogillas , att närvarande Lag« 
fMåg Vid många brott ofverlemnat det åt Domaretti 
»I frifiuBgi att, inom de tttstakade gränserna af ett mäxi- 
t| Ma och. minimnm^ i hvarje särskildt fall efter omstän- 
^i^erna bestämma straff et« Men om det är angeläget, 
Mkdst tit vissa slags brott gifves en sådan latitnde i 
4MAb«stämningen i så år det oek af lika vigt, att denna 
Mtttde ej må vara alltför stor, och derigenom lerana 
^n^ spelrum åt Domarens godtycke. Närvarande Lag- 
enlig torde ej alltid knnna frikännas frän detta fel. 
Bttn ofta förekommer ej t. ex. bäir blott den allmänna 
Shaadia. i. 6. 



föreskriften: straffet med fängelse eller b5ter, 
éller": straffes med fängelse eller straffarbe^te 
i ffmte grad» då således Domaren kan efter godtycke 
sänka eller huja straffet, ifrån tolf dagars enkelf Tängel- 
' se, ända till tre ars straffarbete? Skulle ej, 1 en del nf 
dessa fall , straffet, utan att f5r mycket inskränka Döma* 
/ens prufningsrätt I kunnat något närmare bestämmas , Sf- 
minstone så vida, att det i allmänhet stadgades, i hvad 
fall den ena eller den andra af tvenne väsendtligen olika 
straffarter borde användas? Dä detta blifvit lemnadt obe- 
stänidt, torde det ofta hända, att särskilda Domare for 
alldeles enahanda brott komma att använda olika straffar* 
iei^, så att den ene belägger med straffarbete, h vad den 
ilndre blott straffar medf&ngelse, hvilket åter måste i den 
allmänna opinionen försvaga Lagens anseende och förli- 
kandet på den jemna, orubbliga och säkra utofningen af 
den vigtiga function y genom hvilken Staten utöfvar sin 
litraffande rättvisa. 

En sådan obestämdhet rSjer sig äfven deruti, att Lag- 
förslaget i detta Capitels 1:a §. blott i allmänhet stadgar, 
ått straffen, inom de i Lagen derfdre satta gränser , skola 
ihätiis efter gerningetis svårare eller lindrigare beskaffen- 
fcet. Och den större eller mindre brottslighet i viljan 
gerningsniannen ådagalagt, så ode öfrrga omständigheter, 
söm försvårande eller mildrande äro, utan att genom eo^^ 
närmare bestämning af de omständigheter , som vid Straf- 
fets mätning böra tagas i betraktande 9 gifva någon led^ 
ning åt Domarens omdöme. Såsom skäl härtUl anftres^ 
CMot. sid. 26.), att då man ej möjligen kan upptaga alla 
tänkljara fall, hvari' de allmänna grundsatserna kunna fw 
ga speciell tillämpning, skulle uppräknandet af några lätt 
kunna leda till den ftiissfydningy att, utom* dem, v andnr 
tnonienter vid straffmfitningen ej voro att »fs». Mcir 



67 

I 

ftkalle man ej (iU ledning for Domaren Straingtone böra 
uppräkna så m^nga af dessa omständigheter, som be- 
itamdt Ivunna angifvas, och derjenite tillägga, Att Doma-^ 
ten bör afse äfvcn andra omständigheter, då sådana fS- 
fékomma, som här ej bl if vi t särskild t nämnde, men i nä^ 
got hänseende låta med de nämnda jemiora sig, unga** 
(ar på samma sätt, som Committeen med rätta forfarit 
Tid, många andra ämnen t Fér redighets skull hade man 
kanhända först och främst bort göra en skillnad mellail 
det slags olikhet i straffbestämning, som in o ni de i L«<- 
gen utstakade gränser af maximuiH och miniinuni kan 
Sga rum, i följd af brottets olika objectiva och subjecU-' 
va straffbarhet, och den särskilda, egentligen så kallade, 
mil dr in g eller skärpning af straffet, medelst h\iU 
ken Domaren, i följd af särkilda oinständighetei:) må 
aatingen sänka det under^ eller höja det ofver det t 
Lagen for brott af denna art i allmänhet ätsattä minimum 
eller maximum (det förra U ex. då förbrytaren är mellan 
tio och femton år, det sednare vid återfall i brott o« s. v.)# 
Bajerska Lagen, som bestämdt ifrån^ hvafandra åtskiljer 
dewi tvenne punkter^ Uppräknar (Art* 91 — 944) de för* 
nSoislä omständigheter, efter hvitka ett brotts straff^ar^ 
het, dels i objectift, dels i subjectift hånseétide bör nUi^ 
tat. Af dessa upptager Svenska Lagförslaget (§• 4,.) 
tvenne, nemligen dtt det skall anses iäåsom mildrande 
omständighet, om gerningsmannen sjelf ahgifvit sitt brott ^ 
eller, nfir han tilltalades, dcrom gjort sannfärdig b^kän* 
Btlte, och ded sedati vidhållit; iilen förbigår der emot alla 
'e Sfriga, som dock visserligen ej äro uf mindre yigi 
la dessa« 

Bayerska Lngeh sia<fgar vidare (i^rt. Q i*) i »tt Do> 
itttren likväl ej i änfednlhg af dessa grunder, som öka 
^llfer middska sttaffbitfrlieién^ fSr afvika frSn sjelfva det i 



Imagen utstitta ttraffeti A. v. •« fiSrflndra itråffart 
eller fBrläoga eHer fSrkorla den i Lagen bestfimda itr 
iiden/ntån endait ioom de i Lagen uUatta gräm 
höja eller fcftnka itmffet; men den tillfigger (Art. ( 
aU om i hänseende till mänga sammanträffande milc 
de omständigheter t det i Lagen utsatta straffet ^ äfv 
dess minimnmi synes för strängt, äger Domstolen at 
berätta det till Konungen i och hemställa om strå 
mildring af nåd. Äfven ett sådant Stadgande hade 
bända bort finnas i det Svenska LagfSrsIaget^ 

Vid Stadgandet i 7:de f., att om straff bero: 
tärdét å viss egendom , det värde skall gälla , som Oj 
domen hade & den tid brottet förövades, iorde ett 
dantag bÖra göras (Ht vK^ande gröda och omogen f 
'm. m.f hvars tärde 4 både vid fråga om skadestånd 
pm straff (t. ex. då af värdet belror, huruvida tillgre 
skall räknas för stöld eller snatteri) < bör bestämmas^ 
sådant det i närvarande ögonblick är^ utan sådant 
blir I då grödan eller frukten hunnit mogna* 

t hänseende till den i 8:de och 9:de §. §• gtadj 
sjhråtfmildring föi* unga förbrytare^ borde måhända 
skild vigt läggätf derpå 1 att de 9 när de undergå st 
arbete 4 börtt hållas v^ afsöndrade från äldre och 1 
Öfvade brottslibgar^ 

SåsoM en årt af straflhe^sttttnlng ntfmnei' Bayei 
Lagen (Art. 106^} ^ att i fall en person väl i allmäi 
ftr Sfverbetisad onl ett brott ^ men någon omständij 
ir osäker 4 (t. éXé öm det är bevisådt^ att tvenne 
aammans berÖfVat ed annan liftet, men det är ootr 
hvilkendera söm gaf det egentliga dråpslaget), skall 
ringare straff, än det i allmänhet för ett brott af de 



69 

MTl i Lagen b«ttBnida, användas, och itraflTetf nedsltt- 
ning lampas efter vigten och antalet af de outredda om* 
frtttndigbeterna. I Svenska LagfSrsIaget . saknas ett hare-» 
mot avätande allmänt Stadgande, ehani Lagforslaget 
fSr Vissa speciella fall, t« ex. vid Dräp (16 Cap. 8 f.), 
bestämmer huru deltagarnes strafi(barliet skall bed5mmaa» 

I hänseende till frSgan om concursns delIcto<« 
f«m, kan anmärkas, att Svenska Lagforslaget ej inne- 
billflf n&got Stadgande rörande crimina continuata, 
pom äga mm i det fall, d& ett brott blifvit flera gånger 
(Mfvadl p& samma fSremäl , eller mot samma person , 
(l ex» d& ett tjenstehjon flera gånger bestulit sitt hus-* 
koadfblk). Bayerska Lagen stadgar härom (Art 110.}, 
ilt de upprepade brottsliga bandUngarne skola betraktas 
éisom tillsammans utgörande ett enda brott, men att lik-* 
tU handlingens upprepande skall vid straffmätningen d(k« 

såsom försvårande omständighet* 



Begreppet om återfall i brott har i Svenska Lag* 
iSrdaget (f. 19.) erhållit den utvidgade betydelse, att 
limed menas, ej blott egentlig iteration,, eller ett 
apprepande af samma sli^gs brott, fftr hvilket man 
fsÄm fSmt blifvit straffad, utan hvart och ett nytt brott, 
kgånget af någon, som redan till fnllo eller till någon 
M nndergått straff for en, vare sig likartad jeller oTiä-i 
iviad fSrbrytelse, Allt sådant återfall skall enligt den-» 
ia f. betraktas såsom försvårande omständigbett Utan 
MM måste det ock medgifvaa, att sjelfva den omstän-i 
l^l^^n, att man redan förut blifvit straffad för ett brotts 
isdinga fall bör gälla såsom försvårande omständighet 
ftr den, som efteråt begår ett nytt brott t om ock af an- 
MC slag än det förra. Dock tyckas härvid äfven åtskil- 
B|pi vndantag böra äga rum/ Om någon föröfvar ett 



70 



t. 



hroit af ett visst sl^g , t. ex. dt!i[^y vaidlagt o. s. t ,• oc 
Han förut varit »träffad för en mindre betydlig förbrjtcl 
se af helt ^nnqn Hi'ty t. ex, för någon slvade^örelso i 
egendain af b)ot| vållande, så torde det vara fuga ska 
att betrakta detta såsom en försvårande omständighet vi< 
bestämningen af straffet å det förstnämnda broltet. Di 
deremot återfallet utgör en egentlig iteration af samnu 
slags brott 9 fpr h vilket ninn förut blifvit straffad, synei 
det i allmänhet vara . ajljtför lindrigtt att betrakta itera 
tionen blott ^åsom en försvårande omständighet. Bayerskt 
Imagen (Ar^ l}j— 115«) 3tadgar särskilda ökade straf 
för all sadaq, iteration , hvilket deremot enligt Svensk' 
Lagförslaget blott skulle komma att äga jum i vissa sär 
skildt; i Lagen utsatta fall. I^aycrska Lagen stadgar äf 
ven , att den sQm apdra gängen återfallit i ett brott« od 
derföre blifvit dömd till StraftVirbete i ordets inskränktan 
mening, eller första gången återfallit i ett brott, och der 
före blifvit dömd till .Tukthusstraff , skall efter undergUQ 
get straff under pn tid af fyra till tio år stå under sät 
skild Policeuppsigtf 

§. 20 omtalar fd^nges Inncslutnndo I mörkt enrur 
pa högst tjnguen dagar* Det torde kunna sältas i fråga 
huruvida ett sä långvarigt inneslutandQ i mörkt cpriu 
Dagon^in är lämpligt; 
« 

I 2:dra momentet af samma $. stadgas, att oi; 
straf (arbetsfångQ , söm ej är dömd till straffarbete i fur 
sta grad, föröfvar brott, som jir belagd t med straffarbet' 
i findra eller Jägre grad, så skall återstående straffiide 
for det förut begångna brottet ökas med strafftiden fe 
det nya brottet* Denna t^lllukning i straffet torde stui: 
dum blifva något for hård* Om t. ex. den» somärdöui 
till tulf ars jitraffarbct^y under första månaden af si 






n 

itnfftid förSfvar nytt brott, som Af?en år belagdi med 
tolf in straSarbeto , sä skulle han konima att undergå 
ute tjugufyra års straffarbete, dä han dereniot, i fall 
Uren def sednare brottet blifvit forofvadt, innan han, 
rar dömd till straff for det förra, enligt f. 14, blott 
lUIle kunnat dömmas till femton års straffarbete. An« 
.tiigtn tyckes det förra vara for strfingt, eller det sedna- 
It ftr lindrigt ; ty deb omständigheten , att det nya brot- 
itt i det fftrra faJIet föröfvas under det att förbrytaren re- 
iim undergår straff för ett annat , synes ej vara till den > 
gni fSrsvårande, att den bör medföra en sä stor olik- 
iMt i straffbestämningen , i synnerhet då man tillika er- 
lur sig livad §.19 i allm&nhet stadgar om återfall i 
kilt Att åter i detta fall tillämpa 1 4:de f . , och i följd 
rf ca. -sådan tillämpning blott ddmma den ifrågavarande 
fifkjiaren till femton års straffarbete, skulle strida emot 
te tydliga meningen af denna f. 

7 Cap. 

Tid uppräknandet af de grunder, tom nteslala 
ttnObarhet, har Lagförslaget förbigått några, hvilka tyc- 
1m lika väl, som do öfrige, hafva bort nämnas. Hit 
liklirst och främst oemotståndligt physiskt tvång 
(^absälota), hvilken grund (Mot. s. 31.) blifvit förbi- 
(ssgen, såsom något, som förstås af sig sjelft, ehuru 
te (Bj jnst tyckes vara mera påtaglig , än t. ex. galen- 
^, som i §. 2 namnes såsom grund till straffrihet: vi- 
tes total oförvållad okunnighet om en viss 
^tksdlings lagstridighet, hvilken möjligen kan fin- 
^ ifvea hos den, som ej genom galenskap eller ung- 
tei ir i allmänhet ur stånd att bedömma handlingars 
^^nflbarhet : vidare den så kallade ignorantia faeti 
^lisnl; äfvensom en underordnad tjänstemans 






)y4iiii4 Kt A af baDU nmmn niHféaH tagffridig befall 
ning, i sådana embetaitgärdarf 'vid bfHka det tfllbSr dei 
ifftrre alt ovilkorligen hSmamnia den aednare« bqd, nta 
att ban Sr förbanden att fdrttS* e)|e? berttttigad att pröi 
ra , det • laglighet eller nlagligbet* Afvencl aaknai 
Svengka I^agfiirsiaget bestil|i|qingfi|r förande de fall, d 
•traffrihet f5r någon iippkQinmer enligt en riktig till&niF 
ning af regeln: Ypleqti npn fM injnriaf e&nit d 
någon, soifi utSfvar ei| aln rftttighet, måste befria 
trin straff för en derigenoin för någoti nnnaii nppkon 
men skada» 

m 

Lagförslagets Sfadganden rSrupde nödyftrn ira 
allmånbet riktiga: likyäl l|rQ några, måhånda icke dfrei 
flödiga bestSmningar förbig^ngni^ Så snbnas f. ex. al 
bestSinning, hamvida det åligger den, som' åberopa 
nödvärn såsom ursäkt, då han i||(adat eller dödat en an 
nan, att bevisa, det hf|q blifvit af den andre angripei 
på ett sådant s^itt, spm beritt^ade till nödvärn, elle 
huruvida onus probandi åligger den, som skadan lidit, d 
han påstår, att ett sådant nödvärn ej var förbunden; ä| 
vensom ett Stadgande rörande förbindelse för den, son 
i nödvärn dödat eller sårat en aqnan, att inom en be 
^tämd kort tid inför vederbörlig oflfentlig Myndighet an 
niäla förhållandet, vid äfventjrr aft eljest hafva praisan 
tion 0mot sig, att ai^tingen icke \|9^{f^ varit til| nödvän 
berättigad , eller om han bevisligen dertiU varit befogad 
j^tmipstooe bafva öfverifl^ridit 4®>4 gränser. 

Ibland grunder, som- i|'pphftfTl| en redan gM 
ven straffbarbef hade tnåbända, f<l|r fsillständigheten 
skttll , bort nämnas, att I altmSnhet, ooh med nndantft^ 
af vissa fall, ingen ma tvenne gånger bestraffbs för #< 
och samma brott. 



n 

V!4 Stadgandef (%, 1 1\ m itraffet fSrfaller gmom 
fAilriytiirenB dödy torde, i fall en qvalificattOD post mor* 
fM9 bibehfiUeB yid lifs^tralSet för vissa gröfre brott, det 
0llBgg b5ra göras, att förbrytarens död innan han un* 
leiig^tt det ådömda lifsstraffet icke befriar ifrån den 1 
iemeil ptsatta ^valificationenf 

I utseende p& frSgan om &d5mda Böters ntkrtfvan** 
is af en död förbrytares arf vingar , stadgar Bayerska La« 
gm (Art. 138), såsom det synes, med rätta, att Böter-' 
IM iikola af arfvingarne gäldas, s& vida de varit ådömde 
giaom dom i första instantsen, medan förbrytaren lefde, 
sd| denna dom i de följande in$tantserna blir stadföstad^ 
Meek förbrytaren dör innan stadföstelsen följt. Det 1 
Svsnska Lagförslaget j§. 11) nyttjade qttrycket; slutlig 
0OSII, synes deremot innebära, att Böterna ej skola nt- 
gl, om förbrytaren dör innan Domen blifvit i sista in- 
llsstsen bekräftad. Detta synes h varken fullt rättvist t 
•Der fdllt förenligt med den rättighet, hvilken 8 Cap, 
9 !• ffBr mSlsäganden , att i allt fall söka skadestånd, 

iLtt ptraffets bortfallande genom Pr»scription| 
Mi,' enligt den i Romerska Lagen gifna anledning, i åt* 
ridHiga främmande Folks Lagstiftningar äger rum vid alli| 
tlitr d6 flesta slags brott, i närvarande Lagförslag blif«t 
^ inskränkt till sådana mindre betydliga förbrytelsért 
ms endast äro b^lagde med fängelse eller böter, synen 
4 Ura^gillas, då begreppet af Pra^scriptipp i bro^må} 
i tM^Tft verket är af en teinmeligen tyetydig charakter^ 
^1 Vss di många brott i detta LngförMag finnas altematift 
^tlsgde nied stra^arbete eller fi|ngeUe, torde en vUlrl^ 
"lliet uppkomnia, huru dessa skola bedömmas, om dl| 
4 hem två år hliCvit åtalade. I fall nämligen ett sådanf 
^t efter anstiUld ransakning, befunnes vara af den 



tf 

* 





TA 

$ 
/ 

ringare sfmffbitrhetltgnul i att Domaren tror lig endast bd' 
ra beMgga 4et mod filngelsestraff, lå måste det koromi 
att åtnjuta straffrihet; men deremot straffas, i fall Do- 
maren finner det böra l>eläggas med straffarbote. I det 
f3rra fallet skulle aaledes den siillsamheten inträffa, alt 
den lagliga ransakningon rörande ett brott slutades med 
det resultat , att nägot åtal a brottet ej hade bort an- 
alallas. ' SkiiUe åter meningen vara^ att Priescription al- 
drig må Sga mm vid de brott, hvilka Lagförslaget be^ 
lägger med Straffarbete eller Fängelse, så tye* 
kes detla blifva för strängt vid alla de tillfällen, då De- 
maren finner endast det sednare alternativet bura tillnni* 
pas, emedan brottet då ej bör anses vara af större betj* 
denhet, än hvarje annan förbrytelse, som Domaren sknlio 
finna sig böra med lika långvarigt fängelsestraff belägga* 
I allt fall synes Lagförslagets mening, till undvikande af 
allt missförstånd, hafva bort tydligare uttryckas. 



Efter att i det foregående hafva genomgått , oeh un- 
der hufvndsakligen mera generella åsigter yttrat våra taB« 
kar, om . Criminsd- Lagförslagets första afdelnings all** 
minna bestämmelser, komnie vi nu till detta. For- 
alags andra Afdelning, om särskildte brott och di' 
ras bestraffning* Härvid böre vi ej obemäldt lem* 
na, att, efter vart omdöme, det antagne nya StraffSy*' 
stemet sådant det är, blifvit, i alhuänhet sagdt, reget 
bundet och conseqvent användt, ehuru det ej alltid med- 
gifvit den nuanceriiig i straff» som brottens mångnrtad* 
cbaracterer synts* fordra, hvaraf händt, .att vid våldsger- 
ningcir t. ex. när svårt lyte är tillfogadt, straffet oj kun- 



n 

Qit tttsäUas annorlanda, Sn att det bliffit enahanda fif« 
ten for dädsmål, som dock förnuftigtvis måste antagas 
Tura srårare brott, för den objectiva skadan. Bortta* 
gande af dödsstraffs - qvalificationerne har betagit Lag- 
Committeen utväg att göra någon skillnad i straffet e-^ 
melhn de för hela Staten så vådliga brotten att onistör- 
) ta hela Samhällsordningen samt beröfva Konungen lifvet, 
! oeb att genom gift ombringa eit barn, en landsstrykare, 
: tU f^rloiSt^afhvilka personer ingen annan olägenhet upp- 
koBmeri an att ett nedrigt brott blifvit föröfvadt. Mai» 
I knde anmärka, att brott emot andras frihet blifvit rela«». 
tin b^gre bestraffade, än brott emot offentlig Myndighet^ 
dl Einbetsmäns förbrytelser svårare ansedde än sig ve-^^ 
Mordt, då i. många fall deras skiljande från euibetet,. 
*oliM deras enda försörjningsutväg, är vordet stadgadt. 
VU Brottmåls «• Systemet, sådant det af Committeen är an* 
lagit, hafva stundom brott blifvit classifierade efter annan. 
' grand än principal -momentet af deras -egentliga väsendet 
lå hafra t. ex. Qvinnofridsbrotfen blifvit inflickade ibland 
Wott emot andras frihet , då likväl hufvudåsigten är dea 
<|riDliga hederns skändande. Genom den åt Domare^ 
r ttagtea lemnade vidsträckta pröfningsrätt , har oundvikli- 
ItQ händt, att brott af ojemnförligt olika skadlighet, 
. ttijligeii kanna, emot lagens mening, efter individuella. 
Higter, för svårt eller för lindrigt bestraffas, hvaraf. 
iiiiaod andra olägenheter äfven den uppkommer, att lag-» 
>U|pDingens enhet förloras. Dessa och åtskilliga, måhän-. 
da •) mindre betydliga, påminnelser kunde visserligen 
fiina oeh möjligen bli föranledande till mera scientifika. 
^unärkningar ; likväl ooh då all öfvermåtlig vidlyftighet. 
kor undvikas, och då allen/tst i korthet framstälde tvif^ 
^alsniål, vid de speciella lagstadganderne, kunna påräk^ 
nas vara tiliräcklige a(t väcka den sakkunniges uppmärkt, 
lambet, hafve vi ansedt vara nog att under följande 



• 

9 |iiometit«r anfSm hvad emot 4eQ 3:4ni Afdelniagen t 
ifas borde 9 neml* l:o Om Imoonai tchematiseriog o< 
pppttftlining; 2:o Om fjelfva I^agétadgaodefne och tnii 
IBrliålianden i Bestraffningaitie : samt 3:o Om förbigängi 
9rotC; Il vilka nu sarskUdt akpla fiamslällas, 

%:o Om ämnenas échénuUisering och uppställnings 

Det medgif?ea yinerligen, att de i en allmftn U 
fBrekömmande lagbestftmmelierQaa ordning, allenast icl 
all ordQing blifvit åsidosatt, kan vara temmeligen 111 
giltig; likväl oob då ordningen ej allenast underbjelpi 
forskningen och, att så må sägas, tillgängligbeten i 
Jagstadgandernot utan ock bidrager till anvisande af de 
vigt hvart ocb ett ämne rätteligen tilläggasi bdr; hvai 
fBmtan, bvad na criminal- lagen angår, Kongl. MajU ai 
befallt, att de i lagen fSrekommande ämnen borde eft( 
1734 års lag hnfvndsakligen anordnas och upptagas , san 
de nya lagstiftnings föremål, som efter tidernas fSräi 
drade slcick, blefvQ nödiga att afse, efter som lämpliga) 
fnnnos, å sina rätta ställen upptagas; så synes LagCon 
initteen i detta moment icke så hafva förfarit som si 
yederbordt. Icke allenast att strafflagsbestämmelserna 
anseende till deras inre väsende och ^ttre form äro ib< 
tydligaste måtto afvikande ifrån 1734 års lag, ntan ha 
ock föredragningsordningen blifvit så omändrad , att Svefl 
9ka Folket alldeles icke kan ana att det , om Lagen an 
tåges, skulle komma att lefva nnder samma lag, sov 
åh% af sina förfader ärft, och under hvars skydd det no 
der na varande och näst föregående generationer njnti 
trygghet ocb värn för sina rättigheter. På dessa gmode 
kan den anmärkning ej underlåtas, att Strafflagens con 
ftitntiva del bordt, likasom i gamla lagen, börjas med 



77 



li-l 
i 



l:o ReligioDA-btottea, h vilka man origtigt, tom 
Ast tjdces, hftnfSrt till Fridsbrolten. Till grand för den- 
na aomirkning åberopas iogalnnda, att mänskliga sam- 
faUlet skalle tippträda s&som faftmnare af lesa Majestaa 
Divina; i följd hvaraf straffbéstämmelserne, relativt till 
brottets objectiva svärhét^ sktiUe blifva öfvermättan strän« 
ga, Mett om mall tagöi^ i allvarligt öfvervilgande 

mJ Att beia Samhällsbyggnaden och den för densamma 
il aSiiiga moraliteten, hvilken mägtigast afhåller fifven 
ttria borgerliga förbrytelser j ytterst hvilat på religion 
aoM helgd! 

h) Att Religionsförbrytelserné beifras, icke för det 
fiadoariiga Majestätets Isesion, utan för Samhällets skull, 
MNa utan teligioii och gudsdyrkan knappt kan tänkas i 
fiiUigheted möjligt 2 

t) Att just at sistanförde skäl straffeii & religions^ 
Mrytelserae ej behöfva sträckaflt vidare^ än 'för Sam^ 
(iindsogolägenhetett erfordras i 

d) Att religionens belgd bär antydas och i folkettf 
ibaea inskärpas , jemväl genom lagstiftningens^ vård der- 
<Mi framför alla timmeligd angelägenheter: 

é) Att religionsförbrytelserne innebära ej allenast 
ttbande af andras religioUsfrid ; utan ock kunna terka till 
Mtdniogar genoni exempel ^ andras förförelse m* m«; 

Så falifver af alla dessd skäl antagligt ^ att Aeligiontf-' 
Wstten bordt få sitt rum^ likasom i 1734 års lag^ 
bast ibland Statsbrotten^ 

Vidare skulle ock Mened, såsom en art BeiU 
llmfiSrbrytelse kunnat hit föras, och ej såsom skedt 
l^ras tiU en art af falska » publica bevisningsmedd ^ 



7« 

hvilket tycket foljn af dess rum i 14 Cap. nftst efter 
förfalskningar af allmänna handHngnr. Mened, ett In- 
corporelt falskt bévisnlngsmedel , förbundet med missbruk 
och uppsåtligt van vördande af en från religionen njttjaci 
förpliktelse om sanningens förebringande, Mened, ;ir pS 
sådan grund ett verkligt religionsbrott, ehuru den ej stor. 
religionsfrid. Mened sårar den sedlighet , som af religio- 
nen bör vara rotfåstad, och förrycker den säkerhet, som 
borde kunna påräknas, under antagande af den sedlig- 
hetskänsla, hvilken i religionen finner sitt yttersta och 
Jcraftigaste stöd, och hvarfönitan hela Samhället icke kan 
äga bestånd, eller enskild säkerhet ej kan vara betryggad. 

- Till och med skulle, under antagande att Staten 
efter sin idé är ett medel för sedlighetens befrämjandfir '■ 
ibland människor, de såkallade sedlighetsbrotten^ 
omtalte i 19:de och 20:^e Capitlen, kunna sägas hafva bordt 
förekomma emellan Mened och de egentliga StatsbrotteQ# 
Om än det medgifves att ägtenskapsbrotten kränka ea-^ 
skildta vunne jara qusesita; så följer icke deraf att de ej 
knnna, måhända bör», afses under en för hela samhäl- 
lets bestånd mera vådlig synpunkt. Det är sedlighetens 
våldförande ; det' är omöjligheten för Statens Tidmagtkål- 
lande i^tan ägtenskapets helgd. Och när Committeen i 
20:dc Cap. upptagit Blödskamsbrotten och öfriga kvalifice- 
rade delicta carnis et lenocinii, dervid ingen privat Tseston 
förekommer j ^ler till och med emellan förbrytarne a båda 
sidor, öfverenssfäromelse i vilja förefinnes, och ofta nog 
ingen tredje mans rätt förnärmas; der ock straffen i vissa 
fall blifvit föreslagne till likhet med straff för dråp oeb 
andra svåra brott; ur hvad skäl har sådant skedt? Det 
är utan tvifvel , att Committeen tänkt . sig dessa delicta 
carnis et lenocinit såsom högeligen förnärnMinde sedlig* 
littlsn, och i betydligaste måtto sUridands emot ea prni* 



79 

dp« hTBrp& hela samhSlIsbyg^n.^iden b.T]lRr« Då vid an«* 
mSrkning om dessa brotts omflyttande till delicla pttbliea, 
n3st efter religionsbrotten, annan ordning Un dén, favari 
Codex Friedftricianus dem npptagit, yrkas; bar det blifrit 
Ibranledt af den åsigt na blifvit framställd, och som ick» 
Varit antagen, af 1734 års Lagstiftare. 

2:p Statsbrotten, Ifögfdrräderie , crimina I«ga» 
majestatis med flere delicta pnblica förekomma hSrefter 
ligtigt i sin ordning, likasom i 1734 ärs Lag. Fråga 
kan likvftl uppstå, om ej till denna dass bordt uppflyt* 
titf de i.28:de Capitlet upptagne brott af Embetsmän; tj 
likasom Taldförande, ofredande, stäldt emot ofientliga 
ttyndlgfaeter, rubba Statens lugn och ärendernas jemna 
gåagi kunna ock de missbruk af Enibetsmannamyndigbe^ 
tan, som i åberopade Capitel förekomma , sägas störa ord- 
^liagnit förtroendet till Statsmagten, b vars ombetrodda 
kall illa eller till orättfärdighet brukas, och på sådan 
gmnd rätteligen böra föras till Statsbrotten, då Staten i 
tio vitalprincip derigenom laederas. Det kunde kanske 
kafvB varit lämpligt att insätta det 2S:de emellan det 
llUe och 12:te Capitlet. Så komma utan tvifvel rigtigt 
odi i naturlig .ordning Fridsbrotten, med kanske den in- 
ikränkning, som medelst religionsbrottens sammanförande 
pa ett ställe och i början af denna Afdelning, förut är 
vorden anmärkt och föreslagen. Och sist i detta sam* 
aaahang de förfalskningsbrott, som föröfvas i afseeode å 
iUmänna Handlingar m. m« 

3:q Förbrytelser emot enskildta, delicfa pri« 
[vatafhafva härefter blifvit upptagne efter vigten och vär« 
te af de rättigheter, som hos den lasderade blifvit förnär- 
Hde». våld och misshandel emot physisk personlighet, 
frilac ec^ heder. Skulle efter hvad föriit anmlirkt Uif*^ 



40 

tit agt6dsk»pi« och sedligtieUbilotteii omflyttas , ir alddes i 
«ia ordoing^ att brott éniOt Egendom sluta Äfdeloingeoj 
Jillanast kando påmintias att omställning i sä måtto torde 
l)5ra ske t att 23:dje. Cap. om Rån, såsom af svårare 
och merii vådlig beskaffeohet^ skulle vexla tum me4 
22:dra om Snatteri o<;h Stöld; Samt 27:de om Åveriuui 
m* m. flyttas näst efter Capitlet Om Stöld « tét atialogienS 
sfcald I f5rbry telseme i utan afbrott genom bodrägéribrotteoj 
Andteligen kunde 26:te oro förfalskning af eHskildta haad-» 
lingar tilldelas rum framför det 25:te Om bedräglig och 
vårdslös Gäldenär^ af den anlednings att Handlingars f8(-> 
falskning kan utsträckas till ed obestämd mängd af for», 
oärmelser både i afseende på personliga och egendom»* 
rättigheter I då deremot Gäldenärs bedräglighet endpft 
irerkiir i ett visst falli nemligea i Concursei^^ 

2ro Ont 8jelfpa Lagstadganderné öch fhiååforhåltätå* J 

den i Bestraffrdngärné. 

Uodei^ denna allmånna rubrik skola framställas ds 
tvifvelsmål, hvilka förekomma ^ vid de speciella liigpar»^ 
graphernes granskning och jemnfÖrelse sins emellan i i, 
afseende på brottens qvalificatiod och Straffena både Inåtl; | 
Och tillämpning« Och anmärkee 

d CkBé 

%. 1. Efter Lagförslagets ordalydelse ^ sknllo» 
den art af Högförräderi här omtalas , ovilkdrligen f<^i 
Uppror. Med denna omständighet af uppror inskräa«% 
ker brottet till mindre antal händelser ^ än som här bordt^ 
afses. Det 39 sid* Mot.angifne begrepp om uppror så- 
dant det i Lagförslaget förekommer « är hit icke alltiii 
lämpligt: hir nemliged skulle ei föremålet för aneiiiglielA 



81 

dbrMkmSngds samling vara, att méd forenadt väld sSfta 
ä| ipp emot verkställighet af offentlig Myndighets bud 
,éi Hftr skulle förräderiet, utan rigtning emot offentlig 
l^^lAgheta bnd, i synnerhet då afsigten är att beröfva 
' Unngen eller Thronf51jaren lif eller frihet , kunna ut- 
I flm medelst en enda persons våldsamma åtgärd , eller 
I BsMst flere i sammansvärjning förenade personers 
ippa ft^ftrder, som ej kunna hänföras under uppror. 
Kknipél kan vara Ankarstroraska sammansvärjningen e- 
Élléaitaf III. Denna nu angifne qvalification af brot- 
M:Me ej bordt förbises: icke heller, att brottet kan 
lÉkn ' medelst hemlig, listig stämpling, t. ex. gift, qväf- 
rii% H* m., som till utförande icke kan behöfva upp* 
tét^'mn dock innefattar det brott här omtalas, att sätta 
Koaugen ur stånd att, i egenskap af Styrelsens Chef, 
BMJta Regeringen. — Straffet är lifvets förlust och ej 
riiare. '■ Dock skulle väl i detta grofva brott, att utmär- 
h det ytterst afsky värda deri, qvalification af dodsstraf- 
iit W nSdig , om nemligen qvalificerade sådana straff 
mIagBM, Både rättmätigt och tillbörligt synes det vara, 
rilbmiigens lif njuter högre beskydd emot försåtliga 
dkr våldsamma anläggningar, än en landsstrykares eller 
« lifirtidafäDges. 

f. 4., 1. mom. I stället for orden annan Sta- 
tfB fillhSrig egendom, som kunna tydas till mer 
% troligen ment är, t. ex. Vagnar, Archiver m. m. kun- 
4i ijttjas termen annat dylikt, hvilket antydde egen- 
, aom minskar Statens försvarsmedel och ökar Fien- 
MifallsmedeL 

f . 9. Är det ej alltid farligt för Staten att någon, 
anmälan och tillstånd, emottager af främmande 
Standia, i. 6. 



S2 

« 

Magt Gåfva, FSrläning, Värdigbet e. d. fastäD Rikéfs 
rätt och bästa ej omedelbarligen åsidosättas? Ty gåfvan» 
fSrläoingen m. ni. danar ett slags förbindelse, som, vid 
tillfälle, kan sätta Rikets rätt ocb bästa i Täda. Borde 
ej derfore gamla Lagen 6. IV. MB. följas, oeh i déf 
här upptagne fall gåfvan förverkas? 

y 

|. 13. Månne ej option emellan 4:de ocb 5 :te gra- 
den, i fall Domaren valde det förra, vore för^ hårdt straff, 
emedan Riks -råmärkens flyttning alltid kan controUeras 
medelst Chartor, Tractater, Handlingar, då den objecti- 
va faran blir mindre? Här vore väl ej våda eller ^e- 
prectatibn af ^tätens rätt, att antaga likhet med privata 
råmärkens förfalskande. 8e 13 §.24:de Cap. denna Balk. 

§• 18. Förleda till brott är visserligen svårare ån 
att fajelpa dertill, sedan det redan begynt är. Vid ior- 
ledning kunde följas 1. 5:te: vid hjelp 7 §. sammaCap.-^ 
Vid jemnforelse af 1 8 §• med 4 §. 2 mom. tyckes skill- 
'nad vara gjord emellan ep individ och en corps. Be- 
greppet om Corps eller Krigsmanskap borde derfore va* 
ra närmare besfämdt. 

* • 

10 Cap. ^ 

$. 1. Oförgripligen sagdt kunde ock här nyttja!^ 
^alification å dödsstraffet, emedan brottet måste aesef 
vara af högst svår beskaffenhet i ^anseende till Majestä- 
tets höga värdighet, och hela Statens våda. vid brotte(4' 
utöfvande, ehvad, som Förslaget antagit, våldet eUfOfjl 
misshandeln är af mer eller mindre svår påföljd. \ 

\ 

§. % Svårt är att inse hvarföre Drottning (här l&fc 
väl pck* menas EnkeDrottning, som genom sin Herrml 



«3 

fcliiftlle ej torde gä miste om sin höga Majestäts vär- 
det) samt Thronföljare ej skulle tilläggas den heigd 
tiU deras personer, att våldsam förgrlpelse eller miss- 
b^el å dem belades med åtminstone oqvaUficeradt döds- 
, sIfilK Afven i Drottningens person är Majestätsvärdig- 
keten , tillfinnandes : och Thronfoljarens person bör väl 
vna skyddad mer, än en enskild mans frihet, derest den 
)?ftyes jned biträde af sammanhållet manskap, som hem- 
lig fitL Se 7 f . 9:de Cap. denna Balk. 

;, Alla öfrige af den KongL Famillen, KronPrinsessa 
nik AiiÉtarstar, såsom i denna §. ej omnämnde, hafva 
mfrit nedflyttade till egenskapen af medborgare i all- 
■Ipihat Skäl knnde dock vara att lägga' någon vigt 
|| 'deras Konnngslighet. Till och med kunde 
i^aa anse det vara tillbörligt, att främmande, besökande, 
If^unston^ souveraine Furstar, kraftigare än andra re- 
nade utlänningar, voro tagne i lagens skydd. Otidiga, 
aaUdiga yttranden om Dem i skrift, äro ju i vissa fall 
i Tiyekfrihetslagen ansedde med alfvarlig bestraffning: 
i mani 3 §• Tr.fr.Lag. 1812. 

I» 3. Anmärk es, att här ock alla Öfrige af konun- 
.gahoset ej tyckas få njuta något prserogativ genom sin 
^dsel, Föräldrarnes värdighet, och praesumtiv rätt till 
Tluroneo. 



■ ".I 



' j.. 



11 Cap- 



f» I. Gor man våld a Embets^ian i embetsförrätt- 
^gf ätraffes med straffarbete i 4. eller 5. grad. Om 
^ dieaoa bestraffning är utsatt endast för Embetsmannena 
yHUSHnnåe^ så att för våld och skada dessutom bör 
ifl^fkildt ansvaras, så hade sådant, för tydlighetens skull, 



^4 



bordt utsättas , p& SRmma sätt som skedt i 7 §. deti 
Cap» Motiverne sid. 38 upplysa att meningen sådan ä 
ehuru lagtexten ej förmält derom. — t Det lemnas derhäi 
och bor i sanning öftervägas, om ej skillnad bordt ge 
ras emellan våldförande af Landshöfding och Cancellic 
vaktmästare, Häradshdfding och Profoss. — I ofrigt — 
Embetsmannen i hvad hög tjenstégrad, som häldst ha 
ej blifvit för våldförande tagen i högre skydd, än hvai 
•nskildt om han allenast på några timmar inspärras m.in 
8f 17:de Cap. d. B., dä likväl en obetydlig frihetskränk 
ning är, i sin natur och till sina följder, mindre förbry- 
telse än Embetsmans våldförande å embetsrum, i embets 
förrättning. Besynnerligt är, att stiftare och anförare vi( 
tillfälligt upplopp synas vara strafflöse , om Upploppe 
ingen verkan haft. Åtminstone utsattes intet ansvajr så 
som i 5 §. skedt; och i 9 §• derest i analog händek 
ansvaret är bestämdt såsom för försök. 

§.11. Rådligast tyckes vata att denna §. ur föi 
slaget alldeles utgår. Må det icke få bero på Embeti 
man i orten, att pröfva angelägenheten af de communal 
eller municipal-ärender, hvarom vid sammankomsten ska^ 
rådslås — och vägrar han, otillbörligt, samtycke dertil 
så kan ju rättelse erhållas? Hvarföre skall sammankon 
sten ovilkorligen förunnas ' innevånarne , häldst om de 
genom stämplingar .o. d. blifvit. försatte i tillstånd af c 
rolighet, sinnenas gäsning, m. h.l Och ibland innevi 
narne, hvilka äro de som skulle få föranstalta sammar 
komsten. Jordägare, Husfader, Tjenarel Man besinne i 
huru hög vådlighet det är att oinskränkt tillåta talrik 
folksamlingar, dervid så lätt otillbörliga, fridsförstörand 
företag kunna föreslås, igenom folkmassans rå styrka ni 
föras, samt gerningsmännen ibland mängden döljas. Ha 
ve vi glömt ået å framlidne Riksmarskalken m. m. Gre 



S5 



Ti YOD F«rsen fir 1810 Furofvade mord, och lagskipnin-i 
gii» Tnnmagt att finna Bi^neinänneo? Skulle vår lagstift- 
niof ej vara varsam att möjligen föranleda Birminghain- 
ib, Manchesterska, Bristolska riots? Kunna Embetsmän 
llhid förstå att bedomma följderne af en folksamman- 
koiMt; bafva de alltid ledighet, hälsa o. s. v^ att bivista 
kn; förmå da afstyra den farlighet deraf kan uppstå? 

§. i3. Här kunde fråga uppstå,, om hvad som bor 
ivbsnmeras under termen val till allmänt med bor- 
'{iligt förtroende? Förstås derunder ock val till al- 
baist förslag till Tjenst, som af annan Myndighet till- 
iltiss, t. ex. Prestvall Förstås derunder val till Leda- 
■otAapi i Rätten , lasom Nämndcmfin , liodamot i Ag«- 
Mnnga-Rätt o. s. \A 

12 Cap. 

H» 1. 2. 5. Lastande eller gäckande af Gud, Or- 
det och Sacramenterne , äfvensom våldsgerning å den som 
UfittBr Gndstjenst, hafva blifvit helagde med lika straff» 
IW griftefridsbrott. Det är ej proportion. Ty utom 
dsC att skada och förargelse åstadkommes i de förra fal- 
IWf samt att en hel menighet qväljes i sin kyrkofrids- 
litt, att elaka exempel gifvas o. s. v« må man väl ock 
besinna att de lefvandes skyddande är angelägnare än de 
A4as, som. ej hafva olägenhet af våldet; äfvensom 9tt 
tfe IBrra brotten oftare inträffa än det sednare , bvilUet 
liägst sällan hittills lärer bafva behöft beifras. 

§. 8. Det tyckes som våldsge^ing ä Konungens 

Slott, och ställen der Han vistas, bör antagas vara mera 

straffbar, än vid en KämnersBätt eller å Policekammare,. 

. I lynnerhet om den utförés i Konungens närvai;o. Utom 



86 

det att vördnaden f5r Majestätet krSnkes att oro nppstSr, 
kan våldet oek urarta så, att Konungens Person komme 
i fara. Här är icke särskildt abeende gjordt å Drott- 
ningens, ThronfSIjarens m. fl. kongl. Personers oroaode 
Tid sådant tillfälle. Eljest synes principen vara att sätta 
•i likhet KongL Majestätets vanvdrdning — och Stånds- 
Utskottens, PostContöirs fSreståndares, PoIicefSrraftares 
n. fl. oroande. Någon skillnad må likväl antagas vara. 

|. 12. Borde icke såsom försvårande omständighet 
anses» om någon öfverfalles, och våld tillfogas, då Han 
ute pä sina ägor är stadd i arbete) jfr. 13* XX. MB. 

13 Cap. 

ff. I. 2. och 4. 5. Här stadgas, att den som for- 
lalskar, och den som brukar det förfalskade, underka- 
stas enahanda straff. Skillnad må dock göras. Mera 
ihärdighet i uppsåtet måste finnas hos sjelfve FSrfolska. 
ren — > Brukaren begagnar sig blott af det, som redan 
är gjordt, och det kunde stundom ske af hastigo mode. 
I ett analogt fall har Förslaget gjort skillnad, och högre 
bestraffat hnf vudbrottslingen , genom hvars åtgärd brottet \ 
blifvit möjligt i utOfvande. Se 10 och 1 1 §1'. 9:d6 Cap. d. B. i" 

§f. 1. 3. Vore ej skäligt att här göra skiUnad.^ 
•mellan Handlingar, som falskeligen föregifvas hafva ut- T 
gått i Konungens namn eller Biksens Ständers, och demr 
som utgå i underordnade myndigheters, äfven som derastr 
verkliga sådana handlingar blifvit förfalskade. Skadas!* 
kan i de förra fallen bli mycket större och vidsträd(ta-^ 
re, stundom oberäknelig: Falska depecher, falska diple*r 
matiska Creditiv o. s. v. Vanära om en rå, obildaiP 
person uppvisar fuUmagt^ heders -utmärkelser m« m. livil«r 



« 



S7 

kat virdighet, han ej uppehåller. I alla fall är vördna- 
den spild f&r Rikets högsta Auctoriieter, den uMm at- 
^ÅHg må forgamma att styrka. 

f. 12. Utprånglare straffas enligt denna §. likasom 
*4ta fidaka myntaren. Samma anmärkning, som till 1. 2. 
4^jl ff • och det så mycket mer, som falsarias alltid är 
Autiftare, Auctor criminis, men Utprånglaren , enär han 
•j Varit i stämpling med Förfalskaren , allenast är Com- 
flex criminis. 1734 års lag gjorde märklig sliillnad. 
liS. Vn. MB. 

14 Cap. 

f. 1. Stadgas såsom straff for mened straffarbete 
i 3:ilje grad. Om än man medger att detta brott har en 
Ude sedesvidrig snbjectiv character, och kan bli objectlvt 
fiiifBgt, och derföre bör tilläggps egenskapen af sjelfstSn- 
figt brott, torde dock straffet, i synnerhet om den der- 
%woai befordrade rättsförnärmelsen varit ringa, kanna 
nMB vara nog strängt. Om menedarens falska vittnes- 
' -Ufa iSranledt till anklagad oskyldig persons fällande, sä 
tfSkéå han vanligtvis vara i den complicitet ifted falske An- 
gifvare 3. 5 §§• &:te Cap. omtala, och han borde rätteligen straf- 
fas efter de olika förhållanden L§. 18:deCap. uppstäldt, hvil- 
ket ock synes vara följdt i 2 §. detta Cap. , der meneda- 
M ålfigges samma straff som falsk angifvare , när han 
Mragit dertill ätt den, som oskyldig är, blifvit fälld 
'iHI straff , det han till fullo eller någon del undergått. 
*HSri 1 1. 1 4:de Cap. dömmes menedare ovilkorligen till 3:dje 
'pideD; falsk angifvare åter 1 §• 18:de Cap. i många fall 
TiMrigare. Månne menedaren» brott är värre än den falska 
AngifTarens, som dess^Hom kunnat truga, locka, förleda 
Menedaren, och derföre är Auctor både till deii falska 



$8 

Mgtfvelsen och till den falska Eden I Men om i&n de 
skäl må antagas som mot. sid. 46 anföras att constitne- 
ra mened till ett isoleradt, sjelfständigt» brott, homidcaU 
falsk angifvare anses som åvSgabragt Meneden? Bör 
han icke straffas som complex i meneden med tiUftgg af 
angifvetse -straffet? Befinnes någon i iteration af meneds* 
brottet, må det här stadgade straffet utan betänklighet 
.användas, ty då har Menedaren ådagalagt en allmänt 
vådlig immoralitet. 

§. 2. bidragit. Således straff såsom menedare 
med tillägg af straffet såsom falsk Angifvare» Tyckes 
Tara nästan för mycket: Menedaren straffas då hårdare 
än Angifvaren. 

§• 4« Hora skall ondt upsåt här tydas? Dermed 
kan ej menas, hvad som snarast antagas, uppsåt att ska» 
da den anklagade eller svaranden: dermed bör väl me- 
nas', att det skedt i uppsåt att fördölja sanningen: 
och det hade bordt vara uttryckt. Ty ondt uppsåt kan 
vara lika så väl då man bidrager att en anklagad skyldig 
frias, som att en anklagad oskyldig fälles: i förra fallet 
är det Staten, i det sednare är det den private åklaga- 
de , som l^deras : i båda fallen kan vara ondt uppsåt. 

15 Cap. 

§|. 1. 3. De här omtaldte brotten, såsom icke 
rigtade emot vissa personer, äro både i subjectivt afseen- 
de sä infernaliska, och i objectivt så högst farliga, att 
3 f. väl kunnat antaga 1 §. bestämmelser, ehuru 3 §• är 
liksom fullständigare, häldst föga afseende torde behöfva 
göras på skillnaden emellan svår kroppsskada och dödsmål. 

§. 4. Uär tyckes straffet vara för litet. Ty sedan 
gärningsmannen varseblifvit faran, men, möjligtvis, af 



89 

ileBi linniog, falsk blygsel, försummelse, underlåtit att 
^kinnagifva faran, och söka, i hvad han kan, afb5ja 
toi,.samt derigenora också blifvit vållande till annans 
åU dier ohälsa, borde han väl straffas alf varligare fin 
fitaigelae. Här må anses vara groft vållande, dä 
c| sökt afvärja faran, hvilket i 21 |. 16:de Cap. d. B. 
bsHggns med 5:te gradens straffarbete. Hvad bär omta- 
1m sittes nästan i likhet med hvad i 22 |. 16:de Cap. 
4*. B* omfSrmäles, i hvilket sednare rum dock endast fö- 
libNUBer sådant, hvartill man ej i ringaste måtto är 
ipihofsman , hvilket man dock är i den casus här i 4 {• 
siifiiiiBlleB. 

f. 5. Om ingen skada sker, böter till 200 Bdlr. 
Om svår kroppsskada , straffarbete i 5:te grad ellet fän- 
gdse: de casus äro förbigångne, om mindre kroppskada 
MiSLJfr. 24. 26. §§., 16:deCap. och om någon död ljuter, 
Mket knappt kan dömmas efter 21 §• samma Capitel. 

16 Cap. 

I första §§. , derest handlas om mord och dråp , Be 
i^gti skärpning i straffet bestämd för den, som i thy 
■U fiirbryter sig emot ascendenter m. fl. som dock äro 
nisuide, i 29 §. detta Capitel, hvilken §. till Föräldra- 
iMd icke kan tillämpas. Om genom borttagande af all- 
^lOum dödsstraffets qvalification man saknar utväg att at- 
Mika vissa grofva brotts afsky värdhet; så intages deraf 
^Tftndigheten att bibehålla vissa sådana qvalifioationer. 
^ ock faderdråpare ej skulle straffas mer än med straff- 
vkte i 1 grad, eller lika med hvilken annan som dråp 
i ksstigo mode fdröfvat, synes alltför lindrigt, då en Son 
*Uiig bör tillåta sig irascibel känsla, än mindre våldsamt 
^^ande, emot sin Far. — Rätteligen har dcrföre också 



I 



90 

5. f. in fine förnekat v'liia mildringt- grunders an?tti 
dande i dräp ä Ascendenter. 

$.9. Om man efteminnar granden hvarpå den tii 
drigäre bestraffning hvilar, som för barnamörderska I 
utsatt; så igenfinnes den endast i det afseende Lagitife 
ren gör, å hennes omsorg att bevara sin qvinliga ex 
stimation. Rätteligen hade derfSre i denna f . bordt ap| 
tagas hvad gamla Lagen upptagit och Förslaget Jemvftl til 
någoti del i 10 f. erinrat, att Hon fördolt sitthafvai 
de tillstånd och sökt enslighet vid födslen. M« 
detta undseende med barnamöcderska bör, just f8r deon 
omständighets skull, icke äga rum då hon varit en all 
män sköka, eller låtit sig brukas till skörlefnad 10 §.20:d< 
Cap. denna Balk , och om hon fornt framfödt oäkta b{^ 
icke heller om hon med iteration af barnamordsbrofl» 
befinnes, icke heller kanske om hon, för hors skull) (fll 
bestraffning dömd blifvit. 1 alla dessa fall har hon tt' 
gen yttre qvinlig heder att bevara, -— Skall ock hore- 
barn under denna §• inbegripas I Gamla Lagen har kooa, 
som af oloflig beblandelse bafvande varder. Med kooa 
lärer skola förstås ogift qvinna; med qvinna, som För- 
slage^i har, kan .förstås både gift och ogift: olofliga bo- 
biandeisen antydas med oäkta barn. 

§. 16. Om än motsägelse ej skulle vara i den 
qvalification af gerningen, att man utsatt barn, ntap 
afsigt att döda,, dock å sådant ställe och vid sådaott 
omständigheter, att vån ej varit, att barnets Ui 
räddas kunde; blir i alla fall tillämpningen af deniis 
§. högst vanskelig. Här är icke heller antydt om, i Us- 
delse barnet dör, gerningsmannen straffas annorlunda, in 
om det får allenast svår kroppskada, ty om dödsm&l har 
intet ord blifvit sagdu 



dl 



§§. 14 — 17. Vid jemnforelse af dessa f§. intages, 
att den absoluta furdrifniningen af Foster, hyamd ock 
Modren högeligen laederas, ej blifvU belagd med annat 
straff, än den bypothetiska kroppskada barn kannat lida. 
Likväl bör lagen väl skydda menniskolif i moderlifvet: 
och ciyila rättigheter bero ju deraf att Foster lefvande 
framkommer. 

§. 20. Svårt är att inse hvarföre icke 18 f. här, 
liksom i föregående $. jemte den 1 & och 17$.' blifvit 
dterad. 

$§. 33, 34. Af särskildta skäl mfi lemnas man 
anmftrkning hvad i 33 $• om Envig stadgas, häldst ock 
brott af denna art i sednare tider blifvit sällspordare , 
hTsdan mindre stränghet kan vara af nöden till deras fö- 
rekommande. Men då i 34 $• afseende göres dera, oiil 
algon vid Envig förfar , å sätt som emot aftal eller bruk 
Btrider, så tyckes lagen, genom erkännande af sådana af- 
tal och bruk, liksom auctorisera Hufvudsaken, hvilket 
dock ej kan vara meningen. Försåteligen vore till- 
räckligt ; och vid tillämpning af jfrn skulle Domaren utan 
trifvel anse såsom försåtligt, om någon förfarit å sätt, 
som emot aftal och bruk strider. 

17 Cap. 

§. 4. Om dödsmål inträfTat, huru skall gernings- 
»annen straffas? efter likväl svårare ansvar 1>ör vara för 
dfen händelsen, än om den utsatte lyckligen undgått fa- 
fan. Eljest saknas nödige bestämhielser efter olikheten 
i den objectiva mätningen, hvilken dock må hända bordt 
Sfvervägas. 

§§. 5. 6. Lagförslaget antar, tyckes det, såsom 
strafftöst, om någon bortför annan utur Rikei, då det 



Aer med h$nu yilja; men bestraffar, som rätt fir det, om 
nägon så gör med barn under 1& år, emedan de ^ m- 
tagas knnna besluta något om riin framtid o., s. t. lik* 
Til synes det, som borde man ock g5ra af seende på ål- 
dren emellan 15 — 21 år, eller medan omyndighetsddee 
rftcker, då, i så vigtig sak, en yngling ej bor få tnbbai 
och fSrföras ifrån sina fSrftldrar, hvilkas myndighet dy- 
medelst ki-änkes, i synnerhet om ynglingen ej är eman- 
ciperad* 

§. 7. Hela brottet barnastöld (plagiom) skulle tA 
kunna uteslutas och förbigås. Straffbestälnmelsen år €J 
af inträffade händelser påkallad: och idéen till detta obs- . 
kanta brott bör ej väckas. Se 5 mom* Kl.Stadf. 23 Jan. 
1736. Men efter det namnes, efter hvilken.$. skall ge^ 
ningsmannen dömmas^ om han rånat barnet ifrån Fito- 
åldrar eller Vårdare? 

$§. 8 — 10. Att pina någon till bekännelse är räl 
ett fast svårare våldförande af personlig frihet, än att | 
fängsla eller beröfva frihet , dervid intet kroppsligt oodt 
tillfogaB. Likväl äro straffen i det närmaste lika. As j 
om Embetsman nyttjar någon tortur att tvinga till bekia* \ 
nelsel Vore ej detta brott, att pina till bekännelse fnllt 
ut jemnförligt med rån af lös egendom, hvilket blifvit 
belagdt med mycket svårare straff, jfr. 1.2. 6. §§• 23:^'* 
Cap. denna Balk. 

§. 11. Våldtägt å Qvinna borde väl straffas aK- 
varligen. Om Lagstiftningen med rätta bestraffar fdrgifi- 
ningsbrottet efter dess verkningar en grad högre än ena- 
handa påföljder af våld; borde ock, då våldtägt föran- ^ 
ledt ohälsa, kroppskada eller död, straffen likasom i 
giftsaker skärpas. Ofverlagdt måste brottet vara, så att . 
öfverilniog ej kan afses: och den brutalitet som deri fö- 



93 

koMincr, och hvarigenom qvinnodygd så högeligen •&- 
Ii kan ej olämpligen sequivalera forsat , hvilket ock i 
HKgt möjligen äger rum. Rän af lös egendom be- 
iMu lika med våldtägt. 1 f. 23:dje Cap. denna Balk. 
Iill måste vfil fullbordad våldtägt anses svårare än 
Érilgligande af några rånade persedlar. 

§§. 13 — 15. Casus att otnkt blifvit, emot Qvin- 
äs vilja, verkligen begången, då brottet är consnm- 
mm, är väl svårare, än att beröfva friheten i uppsåt 
I fvUrnan till otukt förmå, hvilket dock ej skedt, cona- 
k * Likväl är i 13 §• för crimen consummatum, obe- 
Itedt det nedriga i begagnandet af qvinnans medvets-' 
A tOlståqd, straffet mindre utsatt, än i 15 §. för eo- 
És; Orsaken dertill torde vara att man ej afsedt, 
dket dock bordt ske , att hufvndämnet här ej kan vara 
iuHMis frihet, utan fast mer hennes skändande, hvif- 
t i alla fall rätteligen skolat föranleda en svår qvali- 
itfen. af frihetsbrottet. 

^17. Omtalar endast våld eller hot. Hufvudsa- 
m här är otillbörligt förmående att ingå ägtenskap emot 
I vilja. Medlet våld eller hot. må vara mast straff- 
rl; men någon straffbarbet måste väl ock finnas i svek, 
*» lögn, o. dyl. om föräldrar begagnat sig deraf att, 
inqvilla vi, förmå dottren till ägtenskap emot sin vilja. 

Sluteligen, då Lagforslaget varit temmeligen libe- 
It ned straffet , forhist af medborgerligt förtroende, hvar- 
t ir det ej användt vid de Qvinnofridsbrott , som i 11 
k 12 §§. omtalas, hvilka visserligen innebära i hög 
iå infamia factil 

18 Cap. 

§. 1. Ehuru i 4 §. distingueras om falsk angif- 
M eller åtal skedt af obetänksamhet, hade dock för 



94 ' 

b0ttSmdheteii här i 1 §• bordt s&gasfalsk.eligen ocJi 
af argt uppsät <&c. 

I SCrigt, fastän falsk angifvelses följd beror pä Do- 
marens pröfning, och brottet att annan skada, således 
icke ankommer på den falska' Angifrarens åtgärd ensamt, 
månne icke likväl £EJsk Angifrare , som gjort allt hvad i 
hans förmåga stått till den angifne personens fällande, 
borde underkastas straffet näst nnder det den angifne sko- 
lat undergå om han fälld Uifvit? Vår gamla lag hade 
poena talionis. 1* -LX. MB. 

§• 13. Tyckes vara för ändamålet otillräcklig, e- 
medan ännu tills vidare. Tidningsläsningen hos den, sto» 
ra Allmänheten vunnit föga framgång. Kanske ä^o be- 
tflnkligbeterne emot Afbons bibehållande ej så alldebs 
^gtig^ Derom förut. Eljest borde väl stadgas att Tid- 
ningen, som innehåller upprättelse - domen , skulle anslfis 
å Rättens dörr, i socknestufva eller dylikt, »att g5ra den 
känd för dem, som ej hafva hog eller råd att uppbygga 
sig jned Tidningslitteratur. 

19 Cap. 

§• 3. Det förefaller besynnerligt att Hörsbrott ej 
får åtalas förr äu till skillnad dömd t är; ty skillnads- 
målets utgång kan just bero på bevisningen af brottet; 
och när ett brott är bevist torde det ej vara behörigt att 
låta det blifva strafflöst* Hade det ej varit rättare att 
lita i $:s första mom. gälla^ om åklagande rätt i hors- 
brott, hvad i dess sista mom. stadgas, nemligen att 
skillnad sökt blifvit. 

20 Cap. 

.$. ]. Väl är det tillbörligt att Ascendenten straf- 
fas sä som här säges ; men oagtadt Descendenten är i 



I 



95 

f 

TSrfnadsforh&llande till Åscendenten, torde dock, saken 
rftteligen begrundad, Descendenten böra ålfiggat högre 
ainff än hftr skedt, emedan också han Sr bdgelijgen straff- 
W. Man fSreställe sig en till myndiga ir kommen Son» 
MS b^gir blodskam med sin Mor. JemnfSr de. nndan- 
^pUl) soiki dock allenast for minderårighet ftro anfSr- 
isi8,9$§. 6:te Cap. denna Balk, der strafFnedsättningen ^ 
ir il stor som här. Gamla Lagen bestraffade båda lika. 

$. 3. Här år straffet fSr litet, utom kanske då 
UfJUam Sfvats med Syskons barn, både for respectus 
|imitel»9 och for lätthetens skull att öfva brottet, som 
fUe störa roligheten inom famillerna. 

^. 5. Här är straffet ock for litet, emedan sed- 
B^jksten så högligen såras, och stadigtvarande forderf 
im åstadkommas, om, for att bereda brottets fullbordan , 
Uppfostrare bibringa grundsatser, h vilka skadligen verka 
te uppfostrades hela lefnad igenom. 

§• 8. Straffet jemväl här nog lindrigt emedan brotr 
tetir.väl nedrigt. Gamla Lagen 1. XXII. MB. varlik- 
vfl-fSr sträng. Brottet fullkomligen jepinförligt med de^ 
[ im önCalas i 13 §. 17:deCap. denna Balk. Äfven den 
MHtändighet torde hafva bordt komma i öfvervägande , att 
aMin qvinna, om hon häfdad varder och blir Mor, ej 
bn vårda barnet. 

$. 13. Utspridande af otuktiga skrifter m. m. kun- 
Je tåla högre straff, emedan sedligheten högeligen så- 
iMl, ach mycken skada kan uppkomma genonk inbillnings- 
fattftena retande hos andra. 

r 

Månne ej forlust af allmänt medborgeligt förtroen- 
de Tore lämplig för casus i 5. och 10 $$• detta. Cap., 
äro af nog nedrig, charakter. 



• « 



96 

I 

21 Cap. 

§/ 1. Om någon annan Bn tom bor i hnset flr 
•rftr kroppskada, en sidan som kommit för att riUlda 
eller slädca ; emot honom var intet ondt intenderadt ; &• 
ger d& straffet mm? — Om någon får d5d deraf, skaD 
lifvet mistas liksom i mord Mot sid. 70 ; men detta hade 
bordt stå i Lagtexten* Borde ej ock straffet skftrpasom 
mordbrand å Kronans Slott, Magaziner, Kyrkor m. fL 
anstäUes? 

§. 2* Afven hår hade skepp bordt nämnas ; ty ode- 
så der kan mycket folk vara samladt. Om nu 20 per- 
söner på ett skepp, därifrån räddning ej är, omkommo, 
Tore ej mord för handen I 

$• 8/ Samma anmärkning som till 1 $•, om eljest 
Tid fleres omkommande mordstraffet skall användas. 

§• II. Vore ej skäl att skilja emellan groft och 
lindrigt vållande i detta allmänt, så högeligen farli- 
ga, broltl 

$.14. Allmänt farlig dfversvämning hade vtf • 
bordt kvalificeras. Om öfversvämning af ett torpställe, 
atskäming af en äng , inträffat, icke är det jemnfSiligt 
med förstörande af ett Bruk, öfversvämmande af Bju - 
och Städer. 

§. 15. Ham kan förstöring af lyktor jemnföras till ' 
likhet med annan här upptagen skadegörelse! Skall för- 
derfvande af ett vattenämbar ställas i bredd med förstö- 
rande af en slangspmtal 

§§. 3 — 17. Att nppsåtligen sprida kreators pest, 
i sig sjelf så nedrigt och farligt, är väl fast argare äo 



1)7 

t Mnda pS en Ved- eller Timmerhög, der ej tKh Sr 
fe elden kan spridas till menniskors boningar. Likvftl 
b straffbestiiminelserne lika, allt efter som Domarens 
vlillning och omdöme tillämpar dem. Än om i casus 
fb in fin. omtalar någor d6d af den mordbrand Ijudt, 
im skall mordbrännaren straffas? 

f« 19. Här antages förgiftning rerkligen skedd, 
r €j straffet för ringa, jemnfördt med åtminstone några 
i 3 §• detta Cap. 



'f* 20. Alldeles for litet straff, om man ej alf* 
åligaii sökt förekomma skadan. Här åberopas hvad till 
f. 15:de Cap. denna Balk förut anfördt blifvit. 

§• 21« Grof skada. Skall skadan afses absola- 
t dier relativt allenast till det skadade? Synnerlig 
jra ett obestämdt uitryck. Här saknas bestämmelse om 
d«mål ikommer. 

■ 

22 Cap. 

fb 1» Definitioner äro farlige i lag* Här heter det, 
Igriper man olofligen lösegendom den man vet höra 
aan till de. Sker icke sådant tillgrepp ocksi om Upp* 
risnan lägger sig till uppbördsmedel, om man tillgri- 
r oeh skingrar, om man tillgriper och sig tillegnar det 
IB contractu legitimo emottagit. Pant, Lån, InlagsfS, 
I annan har i sin possession. Men icke är det st^ld. 
Mmot är väl det stöld om man tar i besittning Pant , 
m^ Depositum, som man äger, men ej har i posses- 
Mf oeh under förtigande deraf, sådant återfordrar. Man 
B ock tänka sig att någon stjäl för en annans räk* 
igf fSr att tjena en annan« Gamla Lagen har stjäl 

Shaadia. u 7» 



08 

ttfigor de. troligen bättre nttryclct. — 1 734 års Lug fiä^ ^ 
de satt värdet å snatteri till 10D:lr. Då gälda en Tan- 
na Säd 5 D:1r, dä var snatterievärdet intill 2 T:r sid* 
Efter den proportion borde snatteri nu vara allt intill 10 j 
eller 12 R:dlr minst. Det vore ock rigtigt; ty frestel- 
' sen kan vara stor, och brottet ofta af obetydlig objectiv ' 
storlek. Det vore så mycket tillbörligare 9 som det nu 
f5reslagne urbota straffet, redan for första resan stöld, 
syn.es nog hårdt, hvilket anmärkes också derföre att gam-* 
la Lagen tillät böter för lista och 2:dra gångert stöld. 

§. 3. 3. mom. nyttjas uttrycket äga tillg&ng i 
annan mening än med vanliga språkbruket öfverensstäm^ 
mer: tillträde vore bättre. 

d. mom. Det kunde väl i afseende å rummet ^er 
stölden sker, utmärkas Borg der Kongl. Personer vistas 
eller som Konungen tillhör: ty skadligt kunde aldrig bli 
att sådant rum ansåges quasi heligt, för att inskärpa i 
vördnaden för konungsligheten. Borde ej ock afses om ^ 
det stulna vore satt under publik vård? 

e 

^ $• 4. 4. mom. Också här, för att inskärpa vörd- ^ 

tiaden för Guds hus , borde liksom i gamla Lagen tipp- ^ 
tagas både KyrkoCassor, pant till Länesäkerbet nu m. ^ 
ehuru ej till bruk vid Gudstjensten ämnadt, äfvensont ^ 
privat egendom deponerad i kyrkan, hvilken ofta behöf- 
Ter anlitas till sådana depositioner. Kyrkan, såsom ge- 
menligen aflägsen, är dessutom ibehdf af särskildt skydd. 

C. mom. Temmeligen inskränkt qvalification af ^ 
denna art list, att göra sig okännbar. Om man förklädt ,j 
-sig, antagit falskt stånd, simulerat lyte de. och same- 1^ 
delst beredt sig tillfälle till inbrottet och okännbarhetent ^ 



r- 



I 



99 

§. 5. 2. mom. Bruk af dyrk- eller falsk nyc- 
kel. Borde ej här tilläggas om någon inkommit i rum 
medelst rätt nyckel^ som man. oloiligen genom våld eller 
list Itkommit. 

i 

Ändteligen torde b5ra anmärkas att försvårande oni- 
stftndighet visserligen är för handen, ehuru här ej upptå- 
gen, om tjufnad verkställes af flere personer förenade 1 
band, eller i complott med hvarannan, fastän alla 
complices straffas hvar for sig for gerningen, enligt 5 §« 
5:te Cap. denna Balk. 

$. 6. Det straff här stadgas om st81d frän Post- 
hns, tyckes vara absolute för strängt, dä 3:dje graden 
utsatt är, emedan enkel stöld blott ådrager 5:te graden: 
relative för strängt, emedan då stöld sker af Staten ve- 
^rligen tillhörig egendom, sådant betraktas endast så- 
som en försvårande omständighet; emedan ock, då stöldi 
sker ur strandad farkost 2 mom», i andra casus miserci- 
biles 3 mom. , ur Kyrka res sacrse 4 mom. 4 $• dett^ 
Cap., för dessa sednast uppräknade qvalificerade stölder 
allenast 4:de gradens straffarbete är utsatt. — Det svä- 
va straff söm postförare är ålagd t har troligen vållat att 
Vost-embetsman ej straffas mer än han, 16 §. 2S:df 
Cap. denna Balk, ehuru tydligt är, att Post-CmbetsiiM^^- 
nen är brottsligare. 

23 Cap. 

» • "^ . ■ ■' . 

.§•1. Vid qvalification af Rån är nämndt bemäg^ 

tiga och tillegna. Det första,. som troligen motsvar 
nur. depossidera, taga af den i handom hafver, kun- 
ds vara nog. Ty rån kunde ock göras blott af förstötr 
tingslust» utan animus sibi habendi. 



100 



14 Cai-. 

$. 5* Om meningen , lom troligt Sr , vnrit att hllr 
en&it afse, den som handehinäringt rAtt äger, så hade 
det bordt vara uttrjekt 1 samma categorie synes ock 
den Tara, som är allm&n upph5rdsman och sådan 
oritt gör. 

$$. 9. och 11* Då brotten Xro temmeligen lika, 
nemligen trolöshet emot hufradman , och straffen jemritl 
lika; s& hade $$. kunnat sammansl&s* 

$. 23. jfr. 23. Hrem Sr i 22 $. Målsägande! 
Borde ej 22 §• heta och annan deraf missledd 
eller skadad blifvit: då Tore viss person gifren. 

§. 23. Här torde ock böra heta **återgång af gif- 
termål sökt blifvit*', emedan återgång af giftermålet jnst 
beror på brottets bevisning. Den civila, och den critni'- 
nella obligationen äro här lika, efter den ena följer af 
den andra. Jfr. anm. till 3 $• 19:de Cap. denna Balk* 

$. 24. I sanning svårt att inse hvarföre olikhet 
bestämd i medborgeligt förtroendes förlust stadgas i 1 9:4a 
eeh 20:de $$. 

25 Caf. 

$. 1. Väl att för brottets allmännelighet strafi må 
▼ari nödigt ; dock tyckes det vara nog strängt att Gälde- 
när, om han in fraudem Creditornm mer eller mindre 
af sin egendom sålt eller skingrat, skall straffas mer 
än falskare af. Statens stämplar 4 $. 1 3 Cap. ; mer än 
den som öfvat svikeligt bedrägeri emot assuradeur, 5.9. 
$§* 2I:8ta Cap.; mer eller lika med inbrottstjnf 4 /. 



k 



§ • 

2ä:draCap- likamfd drSpart af hastiga mode, ipni dock 
•J dräpa velat 6 §. ]6:de Cap.; lika inad barnamörderskä 
11 §• 10:de Cap.; lika med misshandlare dolo malö 24 §• 
16:de Cap ; lika med Qvinnorofrare 15 $• 17:de Cap.; 
lika med falsk angifrare i lifssak, 1 ^. 18:de Cap. di6« 

§• 4. Kan målsägande vara annan än Borgenär, 
eali hade d& ej yarit tydligare att n;^(tja ordet borgenär? 

26 Cäf. 

§. 3* Här åter straffas Brukaren lika med Falska- 
ren, som endast i det fall är otvifyelagtigt rätt, om han 
ttfyertalt annan att förfalska något, oeh sedan nyttjar det* 

37 Cap, 

$. 1. Till eivilbestämmelsen i §:s sednare moiiv 
kunde fÖr tydlighetens skull tilläggas, hvilken får tillag- 
na tig det byggda, om grafven skall igenfyllas, om 
plöjningsbruket tillfaller jordägaren rtan ersättning* 

§• 11. Borde ej här något särskildt stadgas otn 
Konangens inhägnade Park eller Djurgård. Svenska Fol- 
kel fir så vant, allt ifrån äldsta tider, att Konungen ook 
imi Honom tillh5r, anses högre än det privat är; och 
det Tore kanske ej til]hörligt att utrota denna före* 
atällaing. 

28 Cap, 

$• 5. Här torde citationen 16 §. 11:(e Cap. vara 
ntissförd och rätteligen tillhöia 4 §. der den blifvit ute** 
gUknd. 



102 

i 

§. 11. Anmärkes, favad ock tillfurene anfördt är^ 
om stibaltern, i följd af Förmans befallning , uppsåteligen 
uttager, fastän han inser orättmätigheten deraf, annan 
eller högre skatt än beviljad och påbjuden är: icke kan 
han vara straffbar. 

§ 12 Samma brott som i 11 ^. dock att Staten 
här är pars laesa. Hvarfore då här lindrigare straff i 1 
mom.? Då Staten lider; — * mistning af embete eller bö- 
ter: dä Enskild lider; afsättning. Efter gamla grundsat- 
ser borde likväl allmänna inrättningar och pupillverk hö- 
gre skyddas , och deras angelägenheter betraktas såsom 
eausae favorabiles. 

« 

$.18. Oskickligh et, är den ådagalagd om em- 
betsmannens Beslut flere gånger — huru mångal måste 
rättas af en Superiorl Var ej gamla Lagens, uppen- 
bar vårdslöshet eller oförstånd 12* I RB. bättre 
i uttrycket? 

$ 19. Här förekommer en ny term, varde från 
Embetet dömd, hvaraf uppstår villrådighet om der-- 
med menas afsättning eller mistning, skilde i 34 och 3 & 
$§• 2:dra Cap. denna Balk^ men hvilke här lättelige 
kunna förblandas. — Eljest har denna §• i tillämpning ^ 
Ai^ända, stora svårigheter med sig. Huru skall Sup^^ 
riorn straxt fä veta bortovaron? Ligger icke Embetet 
nere, både innan anmälan hos Superiorn skedt, och ucm- 
der den långa kallelsetiden? Bör ej oredan i EmbetsföM*- 
valtningen snarare afhjelpas , än efter hvad ^. medgifver ? 
I följd häraf skulle icke, vid' inträfiande af detta grofva 
tjenstefel , de gamla Författningarne oförändrade kunna 
bibehållas , nemligen att afsättning ägde rum , om borto- 
varon räckt i 6 veckor, inom hvilken tid inträfikdt forfall 
måste kunna hinna anmälas bos Superiorn? 



; 



103 , 

^. 21. Om Embetjsnian , for brott utom tjensten, 
35]iiei till straffarbete, bor han ej för alltid afsättas, 
utao att annat Enibete kunna få? Är det väl tiinkbart 
att han sedan straffarbetet utstandet är, kan förtjena 
det fSrtroende ett Embetes förvaltning kräfver, eller att 
han kan uppehålla ett Embetes värdighet? 

§• 22. Samma anmärkning som till 21 §. att nem- 
ligtQ han bör afsättas och ej blott mista Embete^. 



§. 24. Tjens t eärende förrätta. Månne der- 
m4 menas vaktmästare m. fl. iniimi gradns? Skillnad 
Ytre dock må hända tillbörligt att göra emellan Lands- 
hofding och Cancelli^-Post. -^ in fin. Fullmägtige. 
Om man här går tillbaka till 17 §. detta Cap. kunde 
nan fSreställa sig att allmänna FuUmägtige, med flit be- 
ging[0 förbrytelse, t. ex. uppsåteligen försummade sitt å- 
liggande såsom fullmägtige, för att slippa fullmägtigska- 
pet: — och för mindre brott skulle de straffas med bö- 
Ur, måhända svårare än i förra fallet. 

3:q Oin, förbigångna Brotts 

Lagförslaget har visserligen i så måtto företräde 
''^nfdr 1734 års }ag, att deruti mera fullständigt upptä- 
ts möjligen tänkbara, och icke heller, ty värr! inför 
nrottmäls-lagskipningen alldeles uteblifna brott, tillika 
led ilere species och nuancerihgar deraf : Likväl äro åt- 
■Mlli^ förbrytelser i Förslaget förbigångne, som i gam- 
w likgen omtalas, och det torde ej vara otillbörligt att gif- 
'vn eh erinran om dem, åtminstone på det besinnas må, 
nnmvida rådligt vara kan, att de alldeles obemäldte lem- 
>*««, häldst ock, hvarom framdeles påminnas skall, För- 
elaget i 30 §. Irsta Cap. RättegångsBalken lemnar den 
'ftreskrift, att "Finnes ej beskrifven Lng, deri ansvar 



104 

fitadgai för gerning, som åtalad blifTit, hafve Döma 
•j magf att den gerning med straff belttgga/* Några oi 
kos måga anföras. 

1) Våldsamt besittningstagande, riolenta invasic 
XVIII. JB., af sådan egendom, som ej rHknas till lösS! 
ren, hvilka kunna rånas, är visserligen ett mindre fai 
ligt brott fin rån, men dock straffbart. Har biifvitffti 
bigånget, ooh endast nänmdt Mött. p. 76., såsom olika 
tadt med Rån. 

2) Det nedriga brott att utså ogräs i annans åkei 
som omtalas 4. VIII. BB. kan svårligen subsumeras ot 
der 21 §. 2I:8ta Cap. denna Balk; men skulle det d 
böra föras, så må bekännas, att straffet synes alltfc 
lindrigt, bäldst ock all grund saknas för den objectiv 
mätningen, hvilken gamla Lagen till viss del afsedt. 

3) Misshandel som begås af Gästgifvare emot GSi 
som bör kunna trygga sig till hans uppförande V 
XXVIII. BB. äfvensom den våldgästning 9 $. san 
ma Cap. omtalar, hafva ej blifvit upptagne i Förslagei 
den förra såsom försvärande omständighet i 29 $• I6:i 
Cap. denna Balk, den sednare hvarkeni 21:8la Cap. såaoi 
skadegörelse det den icke heller är, eller såsom en a 
art af rån 23:dje Cap. det den icke heller är. I någ( 
annat Capitel torde ock någon tjenlig straffbestämmelse i 
ke finnas. I våldsmål är det förhållande, som äger ra 
emellan Gästgifvare och Gäst, således icke ihogkommi 
deremot rätteligen observeradt i stöldsmul 4 mom. 3 
22 Cap, denna Balk. 

4) Om än medgåfves, att den enskildta religionsi 
vrrtvgttlsen ma gälla såsom ursägt för det gamla Åf 



105 

% • 

imiebrottet, 3. I. MB: SS följer deraf ej att uttpridafi- ' 
de af främmande Lära och villfarande lacotatter 4. L 
MB. och proselyt - makeri , bör vara straff- fritt, emedan 
det itörer dea rådande kyrkans frid. ReligionsconTentik- 
kr, såsom vådliga både för Kyrkans lugn, och stnndom 
ledligfaeten ,. hade ock i likhet med hvad stadgas i KongK 
FSrordo. 12 Jan. 1726. och KB., 2 Maji 1751. kunnat 
Med straff beläggas. 

S) Att i ondt uppsåt dickta och kringsprida lög-^ 
ler och falska rygten, de der röra Rikets säkerhet m.m^ 
i, YL MB. hade kanske kunnat finna rum i 9:de Cap. 
Balk. 



0) Nidingsverk XII. MB. hafva bllfvit fdrbigangiie : 
ty hvad gamla Lagen niente härmed , är ej i Lagforsla* 
gets 16:de Cap. någorstädes antydt. Skillnad är alle- 
Mt gjord emellan misshandel med berådt mod — och ha-> 
Itigt nod. Om försåtligt förfarande är nämndt allenast 
M {. om envig. Månne likväl icke hos Svenska Fol- 
ket Sond qvarlefver en särskild känsla af förakt och af- 
iky enet den som bär våld mot annan med forsat? hvar- 
något mildare dömes om den, hvilken våldför an« 
i öppen handling, och der ett försvar är möjligt t 
Och skall man utrota denna känsla, medelst uteslutande 
•f allt afseende å försåtlighet i handling? De högst af- 
tkjvärda brotten att liksom stjäla sig på ai|;inan och mor- 
ds honom när han ej är i försvarstillstånd, 2. XII. MB. 
ett taga fast annan och på lömskt sätt uppsåteligen stym- 
pt honom, 3. XII. MB. måste väl innefatta högre suh- 
Jeetivt forderf , vara mera objectivt farliga , än att på an- 
nat vis tillfoga honom sådan skada. Åtminstone hade 
ftnåt alltid kunnat antagas såsom rörsvårande orostäor 
i%het. 



lOB 

7) Sjelfmord XIII. MB. skickar sig icke så egenU 
glien till bestraffning; likväl kunde mindre hederlig be- 
grafning, t. ex. begrafning i tysthet 9 stadgas. Icke Sr 
det alldeles välbetänkt, att utesluta denna förbrytelse^ ar 
alhnänna Lagen, emedan ock Nationen ej skulle gilla 
det« Contradictoriakt synes detta uteslutande dessutom 
på visst sätt vara,' då complicitet deruti bestraffas 3 ^. 
16:de Cap. denna Balk, och då crimen omissionis, att ej 
hjelpa den i lifsnöd. stadd är^ hvari sjelfraördaren ocksi 
kan varseblif vas , bestraffas, 22 §• l^:de Cap. denna Balk. i 
Det sjelfforvållade sjelfmord, som timar genom öfver- 
måttigt bränvinssupande, hade jemväl tjenligen kunnat med 
tyst begrafning bestraffas. Ärliga begrafningar värderas 
högt af Svenska Allmogen : förnekande af sådan vore der*» 
före ett lämpligt deterritions- medel, 

8) Atskillige casus i XV. MB hade kanske ej bordi 
ur Lagforslaget uteslutas. T. ex. Tjenstehjons uppstad- 
vighet emot Husbonde med hot eller van vördiga ord 3,4. 
XV. MB. har i 18;de Cap. denna Balk blifvit uteläm- 
nad , ehuru angeläget synes yara att skydda husbonde äf- 
ven emot olydnad och otidigheters som ofta innebära 
första stegen till våld. Kanske ock Rotebonde kunnat 
bibehållas vid det hägn 8. XV. MB. honom tillade. Sä 
hade jemväl 10 §• 18:de Cap. denna Balk kunnat qvali- 
ficera ärekränkning, som det heter, emot Stjuf- och Svär- 
Föräldrar, hvilka ock, fÖr ordningen inom famillerne, upp- 
fostrans utförande, vördnadsförhållanden m. m.,- icke 0- 
lämpligen tilläggas kunde högre hägn emot dem som till 
dem stå i barnslig relation , än emot andra. 

9) Röfveri XXI. MB. har blifvit förbigångit och in- 
begripit förmodligen under rån 23:dje Cap. denna Balk. 
Likväl föreställer man sig röfveri såsom utgörande aj fle^ 



lor 

ié pl hvarannan följande dctns, hvarigenom uppsäteligen 
ggradom på våldsamt sätt andra afhändes; bj geraenligen 
band af flere personer: cj egentligen mera storande all- 
wAn landsfrid än enskildt husfrid ; på grund hvaraf man 
Hde- flinledning fordra, att i Capitlet om rån tillades no- 
liga straffbestämmelser angående Röfveri, i likhet med 
\ni Committeen föreslagit for sjöröfveri 7 §. 23:dje Cap. 
ieina Balk, h vilket är ovanligare, och derföre mindre 
fluffigt an det till lands. Utan anmärkning kan icke hel- 
lir lomnas, att Committeen ej fästat uppmärksiimhet vid 
tb försvårande omständigheter, att rån vore förofvadt 
M tådeld , vattunöd , fiendes inträngande m. m. uppräk« * 
Uin i 5. XXI. MB. och ihogkomne vid det mindre 
kattet Bt5ld 3 mom. 4 §. 22:dra Cap. denna Balk. 

' 10) Samtelige bestämmelserna i XXXIII. MB. haf- 
lA bUfvit förbigångne i Lagförslaget, som det tyckes o- 
j3|dgr. Väl ma de kunna uppfattas under 2 i och31$§. 
ISÄ Cap» denna Balk, derest omtalas både mindre och 
giBfré vållande till annans död eller ofärd; dock hade 
i^K^ allmännast förekommande casus af vållande bordt 
tordas, fSr att gifva begrepp, om hvad Lagen ment med 
töande, och dess särskildta grader. Ty att tala alle- 
fiut h5gst generelt, utan uppgift till upplysning af några 
éonereta fall, gör lagen obegriplig för Mängden, som 
dock måste vara berättigad att kunna förstå lagen. 

11) Våda bot XXIX. MB. är ej omtald i Lagfor- 
diget^ Det medgifves ati ren våda ej är i sträng mening 
fillräknelig: likväl då någon, om ock i ringa mån, va- 
rit vållande tiir sjelfva olyckan, hvilken utan hans åt- 
gärd ej tillkommit, kunde en mycket lindrig bestraffning, 
åtminstone i det fall att menniskolif blifvit spildt, just 
som gamla lagen har, ringa penningebot ej vara olänip- 



108 

lig, f5r att uppmana till högsta uppmärktamhet o«h fSr* 
aigtighet, och för att vina det värd« hvåri inenniakolif 
båilaf bör. 

12) Sannt är att policestadganden i en Lagcodex ej 
böra intagas. Likväl om de äro af hög angelägenbef, 
och tillika af den beskaffenhet, att de, utan afseende i 
olika tids- och local- förhållanden, kunna blifva gällande, 
så må ej vara otillbörligt, att dem tilldelas rum i deo 
allmänna Lagen, så att de må vara kände, häldsit ock 
vigtigt är, att vare sig brott eller olyckor afböjas. På 
sådan grund hade i Lagförslaget, liksom i gamla Lagen, 
kunnat intagas och bestraffas hvarje eljest likgiltig hand- 
ling, om derigenom fara uppstår för menniskors Itf eller 
lemmar, hvadan påbjudas bordt lysning om Cfilder 4f 
XXIX» MB. förbud att lemna laddad bössa i oläst rara, 
lO. XXIX. MB. om felagtig bro eller väg, omärkt, vak 
å is m. m. XXV. BB. o. s. v, 

13) De flere casus af så kalladt furtum usus, som 
förekomma i 3.4. XLIIL MB., hafva i Förslaget blifvit, 
utan någon deråt ägnad uppmärksamhet, utclemnade. De 
åro dock af sådan natur att de ej må kunna hänföras till 
8, IX. HB. civil Lagsförslaget. — Det i sednaro för- 
fattningar strängt beifrade tilltag, att skära manar och 
svansar af ute på bete gående hästar m. fl. lärer troligen 
böra hänföras till 31 §. 21:sta Cap. denna Balk, men be- 
straffningen der är väl nog liten för så beskaffad skände- 
lig förbrytelse, hvadan den kunnat komma under sär- 
skild uppmärksamhet. 

Flere i 1734 års lag omförmäldte förbrytelser skulle 
väl kunna ytterligare åberopas , såsom i Lagförslaget fÖr* 
bigångno; dock varda de till vidlyftighets undvikande na 
ej anmärkte; och slutas således päminnelserne emot 2;dra 
Afdelningen.för att slutligen öfvergå tillden 3:dje ocli aista. 



109 



Efter att sälunda hafva genomgått Förslagets oon- 
ttntiva stadgandeni få vi sluta med några mera ge- 
wéilm anmärkningar rörande dcss Proeessuella 
If eller 

RÄTTEGÅNGS-BALK. 



SBDNAtie DaL£f(. 

Om Råttegång i BrottmåL 

. lUand de ämnen , hvilka förekomma uti den A 1 !« 
ilana Lagen, synes knapt något stå uti ett mera o« 
itdéibart och innerligt sammanhang med sjelfva Statens 
fffitttning, än Domaremagtens organisation ; man kan Häf- 
1} att den deraf utgör en integrerande del, och en del ^ 
Ma jttrar det närmaste inflytande på hela folkets sam*- 
tydit Dess lämplighet beror derföre i större mån än 
tddlMga andra inrättningars, på sådana för hvarje na- 
NI i^oa forhållanden , att den mindre efter abstracta för- 
ilksgrander, än efter hvarje folks historiska utveckling 
& indiiidttella samhällsskick torde kunna bedömas* De 
NÉa Staters inre historia bevittnar ock, att icke alle- 
ist flirändringar och nya grundsatser uti lagarnes con- 
iibiHTa delar , utan äf ven rent af främmande lagstiftningar 
laiiat utan särdeles svårighet eller våldsamma brytningar 
ffamg gällande, då deremo t inf örandfst af främmande eller 
k oeh hållet nya Domstolsinrättningar sällan med framgång 
if verkställa sig, och om sådant skett, har det vanlt- 
a fltått i sammanhang med genomgripande statshvälfnln- «. 
U Uti en stor del af Europa har den Romerska Rätten ui|d^ 
rooh efter medeltiden blif vit uttryckligt eller stillatig^jnua^ 



110 

antagen såsom hufTudgninden för all positif lag; Roni«i 
«ka Domstolar och Roniersk Rättegång bafva ingenstäde 
blifvit införde* Den nya Franska lagen hade f5r sii 
uppkomst att tacka den radicalaste revolution Historieii 
Tet omtala, och ännu synas åtskilliga främmande elemeq- 
ter deri, t. ex. Jury -inrättningen, icke utan svårighet 
vilja rotfasta 9ig< Det är visserligen en, uti sjelfva be- 
greppet om samhällstillståndets framskridande till allt 
större och större fullkomlighet och rätts^nlighet liggande 
fordran, att förändringar och förbättringar uti lagskipnings- 
väsendet måste, då de af behofvet påkallas, kunna fore- 
tagas; men den största varsamhet måste dervid iakttagas, 
både derföre, att verkan af en förändring i denna del är 
ytterst svår att på förhand beräkna, och derföre, att om 
att misstag bäruti begås , torde det vara svårare att ratta, 
än i oågon annan del af lagstiftningen. Committeeii luir^ 
4els uti Förra Delen af RättegångsBalken , dels uti det . 
sednare delen af denna Balk åtföljande, särskildta För« 
4ilag^till Jury -inrättning, uppgifvit förändringar, hvilfca^ 
em de ock icke kunna stagas omkullkasta hela den hit- 
lills exsijsterande organisationen af Domstolarne, åQclf 
i väseodtlig mån omskapa depsafnma. Hvad den Utt^ 
4eleh af RättegångsBalken. angår, så, ehuru dea eg^tl^ 
ffen icke utgör föremål för närvarande granal^i^ipg, odi 
ehuru den der föreslagna förfindring af Domstolarne skulle 
liafva mindre inflytande på behandlingen af brottmål, tor- 
d9 likväl tillåtas att i förbigående anmärka, d^tfoljdea 
af dess antagande synes blifva en helt förändrad stallnini 
flå väl af HofRätterne, som Högsta Domstolen^ De förre 
skulle genom deras, af Co.mmitteep väl icke uttryckligt 
Idreskrifne , men dock synbarligen påräknade , sondtr- 
splittring odh utflyttning uti landsorterne , upphöra att 
^•^vara hvad de hittills varit, nämligen mc^delpuucter ocli 
AiQt^Qm regulatorer för deu Svenska lagskipningen. Df 



m 

Ut 8f Årligen i sådant fall komina att^ bibehålla deH 
tinntet de hittills ftgt genom den talrika föreningen af 
'ifest erfarne och kannige Domare, hvaraf de enligt 

■vvarande inrättning böra bestå. Det administrativa 
deras befattning med Domaresysslors tillsfittande och 
Ml dylikt, ftfvensom deras inspectionsmyndighet 5fver 
I under dem lydande Domstolar och Embetsmfin , skalle 
hm uti enhet och kraft, då dessa fnnctioner icke me*- 
YOre eöncentrerade hos ett genom sjelfva sin storhet 
i'iina ledamöters anseende vördnadsbjudande EmbetSr 
kb Den traditionella jdrisprndens och den likformiga 
dila, som är så vigtig för lagski pn ingen, och till farmrs 
Adande HofRätterna endast genqm deras enhet, och 
MM talrikheten af deras ledamöter och betjening kanna 
ittddigen bidraga, skalle icke likavfil åstadkommas 
mu sm&rre, med hvarandra intet sammanhang figan- 
i. territorial -öfverrätter. Högsta Domstolen åter kom- 

enligt Förslaget att ungefär intaga den plats, som 
ffiltteme hittills innehaft. Följden deraf skulle troli*- 
feidifva, att dess personal betydligen måste dkas,och 
t vida utöfver hvad Committeen, tyckes hafva pårälD- 
if då den endast föreslagit ett större antal ledamöter 

att göra denne Rätt domför , i forhållande tiH de öf- 
B Domstolarne. Mängden af mål, hvilka kommo att 
ilndUn af Högsta Domstolen, såsom efter Förslaget 
flinande deu 3:dje instancen, skulle formodeBgen bli& 
'lå stor, att den till och med icke hunne attvftlskö» 
t «f en enda Domstol, och, på samma sätt som hit-^ 
a skett med HofRätterne, kunde sålunda möjligen in* 
iCi, att fiere Högsta Domstolar komnie att inrättas för 
ka delar af Riket. Huruvida nu ett alltför stort ot- 
Iguide af Domstolens personal ^ och ännu meruj huru- 
ia dess fördelande på flera ställen, lämpligen kände 
i tillsaniuans med dess bestämmelse att ntöfva Konua^ 



t 112 

f 9&I Dotnarémagt synes ganska tvifvelagtigt. Åfven Hof 
Bätten var itrån början Kmnad att utgöra konungens Hög* 
•ta Nilmnd, således att vara den högsta egentliga Do ni' 
• tolen, Kongl. Maj:t dock förbehållet att pröfva od 
•kärskfida HofRftttens Dom. Hos Kongl, Maj:t var de^ 
förO) såsom det synes utaf Kongl. Placatet d. 28 JosH 
1662, icke en egentlig instance, och 30:de Cap. RStts- 
gångsBalken af 1734 års Lag utmäiker äfven, att hof 
Konungen skulle blott vara en revision, och icke nå* 
gon appellations-DomstoI. Den inrättningen att M 
acår hvar och en fritt att ytterst hos Konungen sökarltt^ 
synes vara ett så väsendtligt drag utaf Sveriges icke blott 
urgamla, utan ännu fortlefvande författning, och så io- 
furiifyad med det Svenska folkets begrepp om Konongft- 
magten , att det ickf torde vara rådligt , att genom HSf- 
ffte Domstolens orgahisation skilja densamma alltför wj^ 
ket ifrån Konungens person och närmaste omgifningi 
häldst följden deraf lätt eligen skulle blifva, hvad i sf- 
aeende på HofRätten redan inträffat, att nämligen KoDgL 
Maj:t eller Hans Råd ändock, förr eller sednare, koromt 
att utgöra en ännu högre Domaremyndighet, h varmed hels 
den föreslagna organisationen i väsendtelig måtto kimdi 
sägas vara rubbad. 

Mera specielt rörande den nu ifrågavarande dden 
af lagstiftningen är Committeens särskildta Försbg tillin- 
förande af Jury uii den Svenska brottmålsprocessen. Men 
då Committeen sjclf endast såsom ett alternatif framstiU^ 
detta förslag och sålunda icke synes hafva tilltrott sig a^ 
ovillkorligen tillstyrka dess antagande, åtminstone und^ 
närvarando förhållanden, torde granskningen af förslag^ 
i denna del få inskränka sig ^1 följande allmänna r^ 
flexioner. Att Juryn, eller åtminstone en dermed anal^i 
inrättning I uti äldre tider icke varit främmande fÖr d^ 



113 

SVbobka lagskipningen ; är väl en känd sbk, men torde 
ftlppeligen kunna åberopas som en grand f3r dess äter- 
a|ip(agande. Tvärtom skulle dess försvinnande nr Sveir- 
Äa Domstolsinrättningen, häld^t som detta skedt utan 
d^fl bestämd åtgärd från lagstiftarens i^ida och så o- 
tolrkligt, att tiden för dess upphörande Icke med nog* 
gnatahét kan angifvas, tyckas föranleda det omdöme, att 
ditfllrit dess egen oläniplighet , som förorsakat dess an«> 
tiflerände. Härmed må nu vara huru som häldstj sä 
lÉNir Täl frågan om införande af deiina inrätthing, som 
ini mera för oss är att betrakta såsom verkligt främraan- 
Aeåk' ny, hufvudsakligen härleda sig delsr frän de lof- 
ofl^ Kvilka Qti nyare tider derpå blifvit slösade af dem, 
mi^ \itgiFvit sig för folkfrihetens försvarare ,- dels från 
tX^iiråe^ som i allmänhet sättes på denna inrättning i 
Emiiiid ^ ntar hvars författning åtskilliga nyare lagstif- 
|ité bemödat sig, att mer eller mindre troget afcopierå 
liisamma. Utan att i ringaste mån sätta i fråga den go-^ 
il térkan af denna inrättning hos det folk, med hvarii 
l^tiskft och judiciella samhällsskick den uppväxt och in- 
ttiflfnit sig, såsom i England, torde vid dess införande 
td'lt)ite)r, der detta icke är händelsen, samma betSnk- 
Ughtter möta, som vid öfverflyttandet på främmande bot* 
'ta af hvarje institution , hvars välgörande verkan huf- 
^vdsfUigen beror pä det nationella deri. Betraktar 
Miil''deiioa inrättning i allmänhet, så torde om densam- 
iil "kanna sägas, att dess möjliga företräde framför an- 
«i ' joiiistolsorganisationer , snarare vore af politisk iln af 
Jvidisk natur; en omständighet, som nödvändigt gör dcs^i 
|bi||Iurhet mera beroende af locala och nationella för- 
vniiiaén, än af egentliga rättsgrunder. Till undvikan- 
<b tf fidlöftighet torde göra tillfyllest att i detta afseenJ 
ii Uinviså till en hög auctoritet i fråga om Criminal-t 
Skandia, i. ' S* 



114 

Lagstiftning, Remh FevERBACH uti dess bok Uebe 
Geschwornen Geri^hr. Delta förhållande gor äfves 
' man icke kan tillägga erfarenheten uti de länder, der 
na inrättning genom sednare tiders lagstiftningar 
införd , något afgörande vittsord, äfven om resnlts 
af denna erfarenhet vore mera enhälligt erkända i 
förmånliga än de verkligen äro. Dels torde tiden 
hafva varit fSr korrt för ett fullt pålitligt bedomant 
dess verkningar, dels har den blifvit införd med si 
modificationer , som till en del förändra dess chara 
dels ändteligen torde de loford, hvarmed den ofta I 
omtalad, åtminstone hvad É*rankrike angår, till en 
del få skrif vas på räkningen af dess revolutionära 
komst. Ett svårt hinder för dess införande i Sv 
torde i alla fall alltid komma att ligga uti förhållai 
som äro virt Fädernesland egna , i afseende på b 
vidsträckthet och glesa befolkning, samt bristen på 
mogenhet hos enskildta och i allmänhet på en da 
medborgare, hvars intellectuella bildning samt < 
nomiska och politiska ställning kunde gifva den nog 
seende, tid och .skicklighet till att bestrida jurymani 
fattiKingen på ett sätt, som kundp uppehålla dess vS 
het, och gifva någon säkerhet för ernåendet af det 
med åsyftade ändamål. Utan tillvaron af en sådan c 
som är tillräckligt talrik och utspridd ö^ver hela lai 
är det fniktansvärdt , att juryinrättningen antingen si 
förfalla till en tom formalitet, eller göra en skadlig 
da i lagskipningen och, genom de kostnader den s 
medföra , blifva en börda för landet. 

Efter dessa allmänna reflexioner rörande Ivfton 
de mast genomgripande förändringar uti Rättegångsvl 
det, som Conimitteen föreslagit, totde få anföras i 
mera speciella anmärkningar vid de uti det tgeii 



115 



Finlaget till BättegSngsBalkens tedniure , del uppiagne 
atadgaaden. 

1 Cap. 

|. St. UpphSfvandet af den mfitigd sSrshlldtn och 
dUcallade privilegierade Domstolar, som hhtills existe- 
I rat, synes visserligen önsicvfirdt, meo om det kan ske i 
I it vidstrllckt mån som Committeen föreslagit torde vata 
tTlfVdagtigté 

tLvmå dön AcademiskA Jftiriadictiönén beträffar, sä 
hir dess lämplighet varit så mycket omtvistad , att något 
i^iAralide déröm icke sktille kunna göras atan att ttpp<> 
npa hvad redan mér Mn en gång blifvit offentligeii sagdt* 
Ota disciplinsrätt ofver de Studerande, som Committeen 
I flNagit hora tillkomma den Academiska Styrelsen, en- 
I lut i analogie med den disciplinarmyndighet Committeen 
\ ^ll^gg^ andra CoUegier öfver deras underlydande, är lik- 
Til i sjelfva verket något helt annat än denne sednare. 
De ttnder ett Colleginm eller allmänt Embetsverk lydan- 
de personer stå till detsamma uti helt andra iörh^lan* 
^ än de Studerande till den Academiska Styrelsen» De 
ftne hafva bestämda tjenstepligtei^ sig ålngde, och det 
t^fiande verkets disciplinarmagt ofver dem består således 
iMvudsakligen uti en inspectionsmyndighet 5fver huru 
Asse pligter skötas. De Studerande åter hafva inga så- 
iMia bestämda eller ens bestämbara åligganden*. De 
vistas vid Academien for sin egen fÖrkofran Bkull i stu- 
dier och bildning, deras academiska lif är endast en fort- 
sittiiiDg af uppfostran; de äro ännu ej att betrakta så- 
SMi fullt sjelfrådige Statsborgare, sjelfve deras fdrbry« 
laber, ehuru underkastade straff, äro dock alhid att i visst 
klBMeiide anse såsom disciplinsniål , och derföre såsom 






116 

förem&I för faderlig aga, hvilkan tcke kan meddelas a 
annan myndighet ftn den , som ttr gått att vaka öfver de* 
ras uppfostran Qch bildning. En afsöndring af disciplini< 
rätten från den egentliga Criminal-jurisdtctiönen, skulli 
troligen föranleda en mängd både obebagligA pch fÖr den 
allmänna ordningen skadliga colUsioner. För att hftfri 
dessa, fordrades en genom bestämda författningar skarpt 
uppdragen skillnad emellan hvad, som under denna il" 
scipiinsrätt skulle höra, och det som tillkom allmän Dom- 
stolsbehandling, hvilken skillnad, om ock möjlig i af- 
teende på Collegiers och allmänna Styrelseverks dtscipli- 
narmagt, likväl i afseende på det Academiska sknlli 
möta betydliga hinder. Huruvida uppgiften om de svl- 
righeter, som skulle förete sig vid en sådan begränsniill 
af den * Academiska Jurisdictionen, föröfrigt bör tillikrif- 
vas någon hårdnackad tiilgifvenhet för Pri vilegii-iy* 
stemets stabilitet, eller om den icke snarare kan an" 
aes såsom resultat af en vid den Academiska Styreliani 
utöfning vunnen erfarenhet, och ett bemödande att bib» 
hålla medlen fÖr möjligheten af denna utöfning, lemna^ 
åt sakkunnige att afgöra. 

|« S. Committeen har Mot. sid. 90. antagit, a 
den Öfverdomstol , som är föreslagen för behandling i 
Kammarmål, endast skulle sträcka sin prof ning till d^ 
civila, men ej till det criminella ansvaret, hvilketafal 
män domstol borde bedömmas. Såsom grund för denH 
bestämning har Committeen anfört , dels att frågan om b^ 
lancens tillvarelse borde skiljas ifrån frågan om dess b 
lopp, dels att vid bestraffningens mätande detta sedmai 
ioke behöfde komma i fråga, emedan den brottsliges fiil 
straffbarhet vore gifven, så snart man upptäckt att b 
lance exsisterade. Häremot torde dock kunna invändai 
att furst och främst fråga om balancens tillvaro ofta m* 



«(• hwco på utredningen af dess belopp^ iy förrftn dettii 
Ir. ntredt, kan icke med full laglig nsshet bestämmas 
att balance exsisterar ; och för det andra synes det vara 
et pfuUstttndighet uti bestämmandet af ett brotts character^ 
ep afseendet på dess objectiva storlek lemnas helt och 
Ullf t ur sigte. En uppbördsnian , som försnillat en riks- 
jUitif måste väl anses äfven criminaliter mindre straft-* 
W in den, som tillgripit ett tusende, af samma skalp 
•ojB den hrilken slår en annan en örfil, hvarefter intet 
■Irke synes, är mindre straffbar än den, som med dett» 
WMa slår ut öga eller tänder. Då Committeen desi^ 
Btem uti 3 §• 22:dra Cap. sagt, att vid straffs mätande 
Br. soatteri och stöld , afseende skall göras å det till'- 
I |ripuui större eller mindre värde , synes väl samma priit» 
éf hafva bordt följas i fråga om uppbördsmans ansvar 
% olofligt tillgrepp af allmänna medel. 



■ 



f.,23. Dä Committeen uti Motiv. p. 94« anser d» 
fllgenbeter, som uppstått vid tillämpningen af stadgan- 
4iti 21. X. MB., och hvilka icke heller blifvit fuU- 
koadigett afhjelpte genom de flera sedermera utkomna 
flrUaringar, hufvudsakligen härleda sig från det afseeq- 
it man fästat vid anklagade personers på sig sjelfve 
^Orda angifvelser och bekännelser; så torde väl uti s^elf- 
Ti lagtexten hafva bordt bestämdare uttryckas att en re- 
%! för Domstol inställd anklagad icke må för brott, 
• kTiika han misstankes eller angifves hafva utom samma 
iiriidiction begått, fursändas till ransakning vid ann^n 
Domstol , utan såvida Åctor publicus eller målsägande så- 
dnit. yrkade; äfvensom utsättas bordt hvad verkan sådant 
•knUe äga på verkställigheten af den Domstols -Utslag, 
>om först ransakat och dömt. Oagtadt hvad som i 1 8 §. 
IS^te C. StraffB. blifvit stadgadt , synes det äfven tvifvelagtigt 
Wu förfaras skall, om angifvelse sker mot en persxuii 



11« 

som redan börjat undergå ett för annat brott honom V 
d'6måi straff, Käldst om delta straffs hafvudsa|cliga clia- 
racter i TSsendtlig mån beror pfi dess continoitot, t. ex» 
ensligt fängelse, eller vatten och bröd. Bestämdare fS- 
teskrifter för dessa händelser torde derföre vara af nSdeii* 

f . 24. Frågan om skadestånd är väl i sig sjelf Ht 

blott fordringsanspråk, och således af civil natar; mw 

tvifvelagtlgt kan synas om någon annan Domstol 9n deSf 

som dömt i brottmålet , med nödig fnllständighet kan be^^ 

handla densamma. Om -ersättningsfrågan helt och bålltft 

skiljes ifrån criminalmålet, sä kan dess utförande ieb» 

allenaift förorsaka uppehåll i straffexsecntionen , utan If- 

ven, genom den måisäganden härvid lemnade optionsrltti 

leda derhän att förbrytaren, som väl icke kan betagas» 

att personligen svära i ersättningsfrågan, om han i fMfl 

af criminaldomen är häktad , kan komma att deifBn 

. transporteras först till sitt forum domicilii , som kan vara 

långt aflägset från forum delicti, och sedan åter till bc- 

ttraffningsorten , hvilket utan tvifvel vore både ändamUi' 

löst och skadligt. Regeln att accessorium seqnitnr pria- 

eipale torde derföre lämpligen äfven här böra stadgas till 

efterfSljd, såsom icke innebärande någon inskränkniag 

uti en målsägandes tillbörliga rätt Föröfrigt torde koi- 

na anmärkas, att då, såsom det synes af Mot sid. 103 1 

Committeens mening varit, det skadeståndsfrågan må al^ 

akildt utföras blott i den händelse, då brottmålet eftei 

allmän åklagares talan redan är afdömdt, utan at 

denna fråga blifvit pröfvad, sådant både bordt och kao 

nat uttryckas bestämdare än som skett uti 24$. l:sta Caj 

äfven om den jemföres med 13 $• 2:dra C*ap« 

f. 26. Uti denna $., jämförd med 3 f . 7Cap. > 
KättegangsBalkena förra Del, har Committten stadgi 



N 



119 



aBniSft regel, den största ni5jliga ofEenillghet vid 
flipur, utw all inskränkning i afseende pS Dom- 
M beskaffenhet och egenskap af högre eller lägre* 

•ktt härtill har Committeen (Motiv, till Rätte- 
hdkéns fiSrra Del sid. 266, och till sednare De-» 
1.96.) anfört, att det '1 Sverige varit en nrgam- 
4 9 all Rättegäng skolat föras ofifentligen." Denna 
a séd sammanhänger med den omständigheten att 
ihniei i äldsta tider voro Ting d. v. s.< folkets 
■a sammankomster, svarande mot hvad hos vara 
immdter kallades placita. Vid de Domstolar, 
tar dessa Ting hafva sin uppkomst ,, och ännu 
libehålla namnet, sSsom UnderDomstolarne å lan- 
Wasom vid den StadsRätt, om hvilken säges i 5:te 
tkdsLagen, att den' skulle vara a Torghjeno ute» 
if5re ofientligheten conseqvenl blifvit bibehållen, 
k 'förmodligen i större mån än den urgamla seden 
imedan nti Tingen åtminstone, väl ingen annan 
Elltigad till deltagande än de, som voro represen- 
■f det egentliga folket, således icke trälar, qvin- 
tr löst folk. Då utöfningen af Konungens Do- 
igl förflyttades ifrån de offentliga folkmötena till 
Usförsamling, upphörde väl naturligen allmänhetens 

éervid vara närvarande. Att det utan undantag 
tillåtas hvar och en , utan afseende på stånd , bild^* 
iktk eller kön , att intränga uti den Domstols ses- 
n, der Konungen, om Han så fÖr godt finner, 
;a säte och stämma , synes vara fSga passande och 
1 Väsendtlig nytta. Föröfrigt torde den i afseende 
Va saken vigtiga och nödiga ofientlighet vid Rätte- 
äfven kunna vinnas utan sådant oinskränkt tillträ- 
den egentliga allmänheten. En ster och väsendt- 
Inad emellan ofientlig rättegång och hemlig pro- 
kan icke aljienast äga rum, utan har enligt Lageos 



1J20 

f 

b&de anda och bokstaf Alltid funnits i lien Sveni|ka Lii^ 
ftkipningeo» ftfven utan en sådan absolut pjfblicitet. Miv« 
TERMAJRR anmärker Uti siu Bok: Das deutsphe St^raf* 
▼ erfahr«n, I. Abtheil. §• 29», att offentligheten kan be» 
traktas uti 3 afseenden, nämligen i:o i a&eendf. pi.jj^ 
tilltalade; så att ingen processuell åtgärd, t. ex* ^vfdf* 
gelsens afgifvande, vittnens forhörande, m* m^ får foi;e« 
tagas utan i hans närvaro* 2:o i afseende på Demsto* 
len; så i^tt endast inför den till domfört antal föcsajokH 
de Rätt, som skall domma i saken, alla förhandlingar t 
förhör o. s. v*- kunna verkställas. Om man undantager 
några mål , deruti Of verDomstol skall dömma sedan Un- 
derrätt ransakat, så har väl i båda dessa hänseenden paiU 
ständig offentlighet hittills icke saknats uti den Svenska 
Rättegångsordningen, men skulle tilläfventyrs i betj^Iiff 
mån komma att göra det genom Comraitteens Förslag, 
att helt och hållet, skilja den så kallade geneiralinqvisitio* 
nen från Domarens befattning. 3:o i afseende på all- 
mänheten ; så att tillträde till Domstolens sessioner oin- 
skränkt medgifves^ hvar och en bland folket. Om lämp- 
ligheten af denna absoluta publicitet kunna tankarne vara 
delade. Att, såsom väl ofta sker, till grund derfÖr å- 
beropa oumbärligheten af en ControU på Domaremi^tens 
utöfning, torde vid närmare granskning befinnas tämmeli- 
gen ytligt; emedan den controll, som af allmänheten kan 
utöfvas, på sin böjd skulle kunna antagas sträcka sig 
till några yttre mindre väsendtliga formaliteter. Dere- 
mot torde exempel icke saknas derpå, att en oinskränkt 
publicitet någongång blifvit begagnad af allmänheten 
till att genom opinionsyttring, eller på annat sätt, söka 
imponera på Domstolen, Att derföre utvidga offentlig- 
heten utöfver hvad hittills vanligt varit, synes oss icke 
af behofvet påkalladt* Vid frågan om dess nödvändig- 
het, säger MiTTKKMUisR ganska rigtigt, måste noga tagai 



121 

i betraktande dess of vananforde trefaldiga rigtning » fifven- 
•OM att icke någon viss form deraf är den enda för än- 
iuiålets vinnande tjenliga, och att mycket härvid an« 
kommer pä hela systemet af criminal- processen och döm- 
stoliiiirftttningen. 

|. 28. Den individuella rosträttighet i frSgan om 
im anklagades friande eller fällande, som här tilläggas 
släden, synes icke ofverensstämma med den hittills 
wsade,. och äfven i Förslaget hufvudsakligen antagna, 
o^poisatipnen af denna beståndsdel uti de Svenska Landt- 
^Mpstolarne. Till afgörande utaf frågan om den tilltala- 
tejdcold -eller oskuld fordras ofta en genom studier 
lA reflexion bildad omdömesförmåga och insigt uti be- 
viiditorien, hvilken icke kan antagas vara allmän hos 
Uämöter af nämnden i dess närvarande skick* En så- 
^ jiögre grad af lagvett skulle dessutom enligt För- 
dagst blifva sä mycket mera oumbärlig för nämnden , 
Ml Committeen stadgat, att h varje nämndeman skulle 
Un ansvarig for sitt votum såsom Domare, d. v* s. 
iftsff 28:de Cap. i Förslaget, och icke såsom Juryman, 
^ v. s. blott inför sitt samvete. Committeen har fÖröf- 
ligt velat anse denna forändring uti nämndens röstnings- 
litt såsom ett förberedande steg till ett framtida införan* 
^ af Jntyinrättningen. Yl hafve i det föregående yttrat 
Bigra betänkligheter rörande lämpligheten af denna in- 
AttaiDg i. vårt fädernesland i allmänhet, och fä i afseen- 
'o pä det nu ifrågavarande stadgandet ytterligare anmär- 
In, att. det mindre torde kunna anses såsom ett fÖrbe- 
i^ande steg, än som ett verkligt införande af Jury i vä- 
VB Domstolar; men pä ett sätt och under en form, som 
vMater alla de till dess egentliga väsende hörande vig- 
^ garantier, hvilka ligga uti jurymännens ändamälsen- 
V utnämnande , och speciella edliga förpligtande , samt 



122 

i 
4" 

Uti parternes, både i afseende på grund^rne ocb på dt( 
större antalet af dem, soifi till Jurymannabefattniogiiis 
bestridande b5ra vUes, vidsträckta jäfsrätt. 

r 

{. 30. Om rigtigheten af den hSr uttalade gmad- 
sats kunna tankarne vara delade. Om det ä ena sidas 
bör medgifvas, att Strafflagen, dels genom bestämmandt 
af de handlingar, som skola anses straffbara, dels genom 
utsättande af de straff, som på sådana handlingar skola 
följa ^ Ifigger band på Domarens godtycke, så kan liki^il 
å andra sidan äfven sftgas, att den i Lagen uttalade 
straffhotelsen icke a'^ör den hnfvudsakliga rättsgrund,' 
på hvOken utSfningen af Statens straffmagt i allmäniist 
beror. Likasom uti Statemas första utvecklingsperiod, 
då det väl finnes Domare, men icke lagar, likväl hvar- 
je handling, som enligt den allmänna rättskänslan, är 
förnärmande for allmän eller enskildt säkerhet» rättelige» 
bestraffas, så Ininna väl ock dylika handlingar, icke va-' 
ra slrafflöse derföre, att de i anseende till lagames o- 
fullständighet icke blifvit uttryckligen med straff belagda. 
(8e*GROLiiAN , Grundsätze der Criminal-Réchts-Wissenschafit 
L Th. {. 13*). Så säger ock ll;te Domareregeln: La- 
ghen gillar icke alt thet hon icke straffar; 
förty all misshandel kan icke uppräknas i 
Laghbokenne. Men äfven om man in abstracte an* 
tager rigtigheten af regeln: nulla poena si ne lege, 
så kan dock blifva fråga om den uti sjelfva strafflagen 
bör uttryckligen enonceras. Ju fullständigare oéh ju me- 
ra omfattande lagen är, desto mindre kan åberopandet af 
denna grandsats komma i fråga; ju tillgängligare och 
ändamålsenligare de rättsmedel emot en vrångvis eller 
f^l»gtig dom äro, som förannas en anklagad, desto säk- 
rare kan ock ett dylikt stadgande utur sjelfva lagen ute-> 
slutas. Deremot, om vid uppräknande och bestämman^ 



123 

kl Rf de handlingar, som skola anses straffbara, luckor 
biiias i lagen, torde det icke kunna anses vara utan vå- 
la fiSr allmänna säkerheten att uppenbart uttala en regel, 
bvilken synes liksom uppmana förbrytaren till fint- 
Kgbet^ och gifva honom hopp öm strafflöshet,* allenast 
LigMia. b o k s t a f icke fordömmer hans handling. 

2 Cap. 



^1 



Ehuru vi instämma uti Committeens åsigt, att 
|ta'fedformen for den Svenska brottmåtsprocessen bor 
Wuiefter, som hittills, vara accusatorisk, så synes 
ié' likväl Committeen vid tillämpningen af denna åsigt 
kriha gått nog långt. Vid jemnforelsen emellan den ac- 
fitifriska och inquisitoriska rättegången har Committeen 
(Mot tidd. 98, 99.) väl framställt åtskilliga mer och 
■lMb# färhatliga attributer, såsom hemlighet, pinliga f5r- 
Ur, aeternes forsändning, h vilka skulle tillhöra den in- 
ivUtoriika formen , dock utan att utlåta sig huruvida al- 
h dessa äro nödvändiga följder afsjelfva denn^ forms 
ifitvlaende, eller blott af dess felaktiga utbildning, 
Ml Attiiiction , hvilken möjligen torde fortjena ett när- 
tee begrundande , än deråt nu^ kan ^gnas. A andra 
tilia tyckes Committeen hafva förbisett, att ^ åtskilliga 
tk|ei|heter äfven äro förknippade med den accpsatoriska 
iMduklen, om den uti all sin stränghet användes. Den 
hi titteligen blifvit jemnförd med den såkallade För- 
Widlings-methoden uti tvistemål, hvars ohar^qter 
C!éMutteen uppgifvit vara, att Domaren bör afbålla sig 
Ma allt ingripande i parternes förhandlingar , och att 
tf kvaije parts eget val må bero, hvad han, till utveck* 
wig af sin rätt , finner tjenligast att föredraga. M90 
^aa eharaeter medför efter vår tanke tyänne syårighe^ 
tu, Bcinligen först och främst den, att faåda parterne. 



194 

om dertis strid skall blifva någorlunda lika, antiogei 
■jelfve böra äga nog juridisk skicklighet for att förstå oct 
rätt använda hvad till utveckling af deras rätt hörer^ellei 
ook sättas i nödvändighet att vid alla tillfällen anlita frflm* 
niande biträde; och for det andra att resultatet af en ef- 
ter denna method förd rättegång snarare blifver hvad mas 
kallar formell , än materiell rättvisa. Om dessa svårig- 
heter icke äro utan betydenhet redan i afseende på civila 

• 

tvister, i hvilka dock blott är fråga om parternes en- 
skildta och förytterliga rättigheter, så måste de antagai 
vara utaf mångfaldigt större vigt i frågan om brottmål, 
vid hvilkas behandling äfven Staten har det dubbla io- 
teresset , att a ena sidan hvarje verkligt brottslig ini 
blifva straffad, och å den andra ingen verkligt oskyldig 
må lida något intrång uti sin rättmätiga frihet. Det |i 
väl känslan af otillräckligheten utaf en blott formell ritt- 
visa för detta dubbla interesse , och af det åfventyr h?ari 
både den förolämpade och äfven den möjligtvis oskyldig! 
tilltalade skulle befinna sig, om de icke hos Domaren 
finge antaga en både rättighet och pligt att sjelfständigl 
söka utforska allt hvad till sakens rätta npplysning kso 
bidraga, som gjort att man tvekat att i all sin sträogbei 
tillämpa den civila fÖrhandlingsmethodens grundsats pi 
brottmålsprocessen. En sådan mindre sträng tillämpniii| 
af denna grundsats torde ock kunna stå tillsammans roed 
bibehållande af accusationsmethoden såsom brottmåli- 
processens grundform. Icke blott den Svenska criuiioal- 
processens hittills varande skick , utan äfven Committeeni 
(Mot. sid. 109.) yttrade åsigt af Domarens skyldighet ati 
utransaka förhållandet i dess fulla samman' 
häng, och att fälla dom efter bevisningens od 
brottets verkliga beskaffenhet, ådagalägga dett» 
Men Commitieen har, i följd af dess antagna principer om 
accusations- och inquisitions-methodernas oförenlighet, ick< 



125 

Vtimiat tillstyrka att de, den egentliga ankljpgelsen fftra* 
H^nde, polisundersökningarne skola inifdr Rfltten 
liUfauu Denna förändring, som i afseende på landet och 
mindre städer, icke torde blifTa utan svårigheter, synes 
lock vara mera formalistisk än väsendtlig. Då Commit* 
téeo sjelf anmärker, att hvad IV. RB. i detta afseende 
ly^gar,. väl sällan i sednare tider l^lifvit tillämpadt; då 
disiatom den accusatoriska formen alltid hfttills varit rå- 
Inde vid sjelfva ransakningen , och således faran af in- 
tjdslttöns^methoden, som egentligen kan sägas äga rum 
vid tpei^ialinquisitionen , härigenom är undanröjd; så sy« 
Kli både f5r sakernas behöriga utredande , och för de 
fiffSOiDiers säkerhet, h vilka vid en sådan generell under» 
^Hnring kunna komma att inställas och förhöras, det va- 
tt, UbBpligast, att der denne föregående undersökning 
icke Tid behörigi^n inrättad Poliskammare eller hos Ko- 
Mlngtlis Befallningshafvande kunnat för sig gå, låta den 
Muaa hädanefter som hittills, ske inför Domstol, Deri- 
fmom att en sådan undersökning, icke hålles utan i 
lirvaro och på föranledande af en aclor publicus, behöf* 
W Domaren ej utträda utur sin role af fullkomlig opar* 
Ikkbet, men både för den större insigt och ordning, 
kraméd undersökningen genom hans åtgärd kan bedrif- 
^, och för det giltigare vitsord, som måste tilläggas 
DMstolens handlingar, torde finnas lämpligast att här- 
>U ieke göra någon ändring uti hvad hittills v^t bruk* 
^ och stadgadt* 

3 Gap. 

iPenom det stadgande, hvarmed detta Capitel bSr- 
IHi har Committeen velat bestämdt uttrycka den grund- 
liti, att rättegångsformen i brottmål skall vara accusar 
^k. Skulle den vid föregående Gap. gjorde anmärk- 



126 

niog godkSnnaf, ni biifver nSgon färlndring hiiniti no 
dfgi Den flf Conimitteen aQfagnn grundtats skirile i så 
dant Ml kanna uttryckas så, att ingen skall f3r broti 
dSmat utan i följd af en formelig och lagligen pr3fvai 
anklagelse. 

Likaledes skalle, i händelse den vid 28 f. 1:slaCB|ii 
om Nftmndeos r8'stningssätt gjorde aninftrkning gillmf 
stadgandet i 28 {. 3:dje Cap., enligt hvilket jåf emot 
Nämndeman i brottmål skalle behandlas olika eniothfad 
i tvistemål fSreskrifves, koiuma att förfalla* 

Uti ÅåtiåL Cap. förekomma vidare ff. 31 — 44. sfsi* 

ganden rörande den egentliga ransakningen, viif 
hvilka man sEalle önskat, att Committeens åsigter rörtiH 
de gi^nsorne för domarens ransakningsåtgarder blifvit al* 
got nSrmare bestämda. Yal talas ati Mot. sid. 109, on 
Domarens verksamhet vid ransakningen,. såsom be* 
stående ati in hem t an de af skäl för och emot, ord- 
nande och redande af alltsamman; om hans skyldiga 
het att atransaka förhållandet i dess fulla samman* 
häng och fålla dom efter bevisningens och brotteta 
Te ^ kl ig a beskaffenhet: och i afseende pä denna verk* 
samhet anmärkas äfven, att man ej må föreställa sigflt^ 
den är oförenlig med den accasatoriska rättegångsformeo; 
tnen detta allt oaktadt, och då man tager i betraktasd^ 
hvad Committeen i det föregående (sidd. 99, 100.) p^ 
trät om lämpligheten af förhandlings -roethodens grand* 
sats äfven ati brottmål; om Domarens egenskap af att 
vara en<last skiljesman emellan parter så väl 
i brottmål som tvistemål; om de misslyckade försökeoT 
att sammansmälta den accasatoriska odi inqaisitoriika 
rättegåpgsforven; kan man skäligen tvifla på baravida 
det varit Committeens mening att så långt utvidga grå** 



-• 



127 

«ani« fSr Dotnarent Terksamh^t vi^d ransakniDgen ^ att han 
t €%• skulle ktanA infordra «tt bevit, inkalla M pér- 
■M tillhörande i aaken, fSrordna btn éh besigttliiig m. m. 
då Éftdant vid den föregående polisundersokningen antin* 
gen biifvit fSrsummadt , eller anledning, dertill då saknatt, 
edi det af någondera parten, vare sig af oförstånd, fSr- 
midighet eller annan orsak icke heller sedermera biifvit 
jikidt, men han sjelf funne det nödvändigt for utredan- 
dfl af Bakens fa 1 1 a sammanhang. En sådan rättighet 
ilt sSka åstadkomma full upplysning nti målet, ehuru , 
m nan så vill, något liknande den inquisitoriska metho- 
Ica , torde likväl hvarken rasa oförenlig med , eller en» 
kalt oeh hållet umbärlig för den accusatoriska Process- 
CMnaen, så vida denna icke skall löpa fara att blifvn 
•Dtftr formalistisk, och domaren genom pärtemes för- 
anmelse ofia nödgas att fälla ett emot det rätta förhål- 
badet stridande Utslag. 

6 Cap. 

Committeens åsigt i fråga om bevisning skiljer sig 
4got ifrån den hittills i Svenska lagen antagna, och los» 
ii i. korthet kunna angifvas vam den: att bevisnings- 
»sdlens behörighet så litet som möjligt på för- 
kläd inskränkes; alt vissa mått af bevisning, såsom 
hll eller half, icke genom uttryckliga lagbad kunna 
der böra bestämmas , dock att för vissa fall må utsättas, 
Uii hvad som skall anses för falk bindande bevisning, 
^Huk hvad som icke är det, och hvad som i ytterst 
%iga mål skall i fråga om bevis utgöra villkor för 
^ anklagad persons fällande; att således pröfningen af 
^•Tisningens verkan, med undantag af sådana ne^ 
litiva inskränkningar, egentligen kommer att bero på 
IhHaarens öfvertygelse och urskillniog. Häremot torde i 






I 

128 

allmttiihet icka riSgot vara att erindra, ftfveiiiom de ikftl 
synas tillfridsstäl lande, med hvilka Cömmitteen sökt ve^ 
derläggä den föresfällningen, att en sådan friare prÅt- 
ningsrått af bevisningens verkan endast skulle vara ea 
ifrån Juryinrättningen oskiljagtig egenhet, hvilken ickt | 
Jcunde passa för länder , der denna inrättning, ej vore an- 
tagen. Några ( partiella anmärkningar eller tvifvelsmål 
torde dock härvid kunna framställas. Så t. ex. saknat I 
man uti Förslaget den bestämmelsen, att vittnen endast 
må berätta hvad de sjelfve sett, eller i saken hört .hafva, 
och ej hvad de af andras sägen veta, såsom det heter i 
24. XVII. RB. Härpå torde sväras, att det generella 
stadgandet uti 8 f • af 6 Cap. Förslaget, som säger, **atft . 
hvad vittnen intyga, vare till bevis gällande, alt ef- 
ter ty som vittnesmålen mer eller mindre 
fullstfindige äro ock trovärdiga pröfvas,*' i 
detta afseende kunde göra tillfyllest, men en uttrycklig 
föreskrift härom torde dock ej hafva varit alldeles öfver« 
flödig. Vidare förklarar Cömmitteen (Mot. sid 124.) sig 
icke i|istämma uti den genom Kongl. Br. d. 24Apr 1754. 
antagna satsf, att afseende ej må fästas å hvad någon 
för annan yppar emellan fyra ögon; emedan . vådan 
af vittnesmål om hvad som förelupit i närvaro af 2 per« 
söner allena, enligt Committeens tanka ej kan vara stör« 
re, i fråga om hvad någondera hört, än i fråga om 
hvad han sett eller annorledes erfarit. En tämmeligen 
stor skillnad tyckes dock äga rum emellan yppande af 
hvad man under förbehåll af tystnad , eller åtminstone i 
.förlitande derpå, emellan fyra ögon anförtror en vän , och 
hvad någon tiUfiälligtvis ser eller erfar utan främmande 
.p,ersoners närvaro. Det torde icke så mycket vara nnd- 
.seende för den brottslige, som den uppoffring af grann- 
lagenhet och hederskänsla, hvilken i sådant fall skulle 
fordras, som gör det betänkligt att tillförbinda ett vittne 
att yppa sädana förtroenden. 



12» 

. i Minmanliaii^ faftirtieä ytfrar sig Cotnmbtteik lloéi 
Aå. 125. icke finna skftl att göra någon inakrinkning i 
afiiaende på enskildta brefs begagnande aåiom bevia 1 
biettinåU så vida de icke äro förseglade, i hvilket fall 
deras brytande icke må tillåtas « derest icke den^ sola 
biefvet eller skriften innehafver, från sig s&ndt ellec 
teottaga skulle, är häktad eller blifvit efterlyst for brot^ 
hvarom upplysning af brefvet eller skriften väntas kan. 
Frågan om begagnande af enskildta bref t bevisningsvägs 
Sr. ganska ömtålig , till en del af sainniå skäl som frå- 
gan om yppande af hvad som emellan fyra ögon blifvit 
won anförtrodt, till en del äfven äf andra; genom of- 
jBatliggörandet af ett enskildt bref kunna nämligen mång- 
|Udiga Omständigheter yppas, hvilka, litan att gifva upp- 
lysning om något brott, likväl på det högsta compromet- 
lera både den, söm skrifvit och den söm emottagit det- 
lumima* Då likväl å andra sidaii detta bevismedel ir 
tilltfSr vlgtigt for att helt och hållet ktinna förklaras o- 
behörigt, torde i afseende på dess vådlighet föi^ enskildt 
^ätt, dess användande dels böra Inskränkas endast till 
brott af mera allmänt farlig beskaHfenhet , dels beledsa« 
gas af sådana försigtighetsmått , att missbruk deraf i möj- 
ligaste måtto förekommes. Till hvad Förslaget uti 7 och 
39 §. af G Cap. innehåller torde derföre några ytterli- 
gare bestämmelser böra läggas , såsom t. ex. att enskildt 
bref icke utan Domstolens särskildta utslag finge fram- 
dragas,* än mindre brytas, att det ej finge iinder allmän- 
hetens närvaro uppläsas, eller mera deraf i ofientliga 
handlingar intagas^ än Domstolen pröfvade oundgängligen 
nödigt o. Bé Vé 

iö CaIp. 

Yid detta Cap. synes* icke någon anmärkning afsMr^ 
Mes vigt kttnna göras ^ om man icke sJeuHo erindra om 
Standiäi U d« 



130 

4l?lrigh»tra att betfrida kostnaderti* för upprättandet 
4lQdamål«enliga Ranaakningshäkteri vid hvarje tingställ 
ooh beredandet af nödig vård ocJi underhåll för de pi 
•oner, som möjligen både till icke obetydligt antal o 
iftr längre lid der kunde komma att förvaras. 

Skulle den i det foreg&ende gjorde anmärkning 
om vissa förbrytares ställande tinder säkallad Police - u| 
sigt, vinna afseende, torde i detta Cap. såsom oviIlk< 
ligt underkastade häktning, äfven vid misstanka för r 
gare brott, böra anföras sådane personer, som blif 
satte under dylik uppsigt. 

11 Cap. 

Stadgandet i 3 §., att prosscriptionstid , hvilken j 
rymd person anses ^fbruten genom efterlysning, a n 
skall börja att räknas ftån den dag han ertappas ku 
naC, torde i verkställigheten mota s^ira hinder, enärjb 
visningen om tiden, då haii ertappas kunnat, oftast n 
ste blifva ytterst svår att pröfva» 

Dessa åro de hufvttdsakligaste finmarkhingar vi tf 
oss böra framställa vid den processuella delen af F\ 
slageté En mera detaillerad granskning af stadgande» 
rörande Rättegången i det helaj och h Varvid således ; 
ven den i Förslaget till Civillag intagne delen af Rät 
fångsBalken^ bort tagas under pröfning, skulle vissei 
gen hafva gifvit anledningar till ännu flera; men då 
dens otillräcklighet och mångfaldiga Embetsgöroniål nöd 
oss att därifrån afstå^ få vi inskränka oss till hvad 
van blifvit i korthet ahfördt. 

Upsala d 15 Januarii 1833. 

J. E. BogTHius. L. G. RAB£Nrus. 

S. GnuasTE. P. D. A Attkrboj». 




tN &LICK PÄ VITTERHETENS NÄRVA^ 
tlANDE TILLSTÅND I EUROPA*). 



m iiii(n Bokef epöchériiä for blohistringen af hvarjé 
littenitur, som spelat en rol i bildningshistorien , 
tean i alliufinhét fintlä^ att Titterhet, språk och 
firiAst och högst utvfecklat sig, när folken tillikn 
af lyckliga inre och yttre förhållanden, efter 
ir och i njiitnihgén af sina triumpher. Likasom en 
foi^ ur hvilkéb poesiens och konstens lager uppspirar» 
innm vi ftfven betrakta den verld af fornminnen, söm 
och Segerrika fäder lemnat oss i arf. En nation 
M namnlÖS) om den än spridt sitt välde Öfver en 
mrldsdel; men det land, som en Demosthenés upp« 
till strid emot förtrycket, och b vars hjeltär Pin- 
besjdng, fruktar icke, ej engång fallaitdo) att se sitt 
ntplånas från yerldsbeherrskartiés häfdér, — det 
iHJfytpakt sitt välde från jordmåtien tilt mennisko-sjä- 
* )[aiet återstår af AlexanI)ers tnakt,. vi bafva föga 
ftn namnet af Lycurgi och Soloks lagstiftning; men 
och Plato eröfrä med bval-jé dag nya bundaför* 
[ter i den republik^ de stiftat indm den menskliga 
liojgeDs grätisot. 

*) Uppläst på SVfehika AiaJtmiens Högtidsdag, den 20 D«- 
rf 1 832. 



132 



Då man nämnt po^si^ faller tanken gerna först pl 
Grekerne, dessa eviga ynglingar» omfläktade af en still-* 
dig vår, på hvilkas jord höjde sig tempel åt skönheten 
och snillet, och sångarfurstens triumphvagn drogs fr^m af 
det jublande folket vid sidan af segerkönungens , och der 
den fria borgaren ej behöfde idka annat yrke än själs- 
odlingen. Yid blicken på deras inre och yttre lif^ bniu 
måste vi^ ej. känna vårt armod! De ägde, hvad de besjön- 
go: Olympen och Tempe, Arkadien och Helikon; ga<* 
darne mötte dem, som anor, eller nedstego bland dem^ 
som älskare; allt var poSsi i den verld, som omgaf dem^. 
då vi deremot måste hämta vår poetiska Verld från bok* 
lådan* Och likväl tystnade hos dem sången, i den mäit 
deras Bjelfständighet upplöste sig. Man antager vanligen,'] 
att Greklands bildning skönast blomstrade under de sek» - 
ler, som fylla rummet emellan Solon och Alexander; 
och en af våra dagars vittra forskare uppger i synnertiet 
tiderne af det persiska och peloponnesiska kriget, samt af 1 
Macedonierns segrar, såsom blomstringstider, tilläggande, att 'j 
persiska kriget framalstrat PindarUs och ^schylus , eroe- ^ 
dan den allmänna själslyftningen bar dem högre på sina 
vingar, än de skulle höjt sig i en overksam och bety-' 
delselös tid. Säkert är åtminstone, att om Grekland i' 
det första af dessa krig blifvit förvandladt till ett per-; 
siskt lydland, så hade det intagit ett helt annat rum i* 
menskliga snillets historia, än ncf. Sådan är den flygt^ 
som kamp och seger skänka åt den sträfvande. mennisko^ 
själen; och med ärans och frihetens död, sänker äfven 
själs -försköningen- sina vingar. Tio främmande Konun-^ ^ 
gar sökte och erhöllo borgarerlitt i Atfaen; tjugu sekler' 
äro sedan förflutna, under hvilka ingen skalde- konung^ ^ 
har erhållit poetisk borgarerätt i det gamla Hella». i 

. Äfven den Romerska vitterheténs gyllne ålder in-j 
träffade samtidigt med den «torhet och ära , till hrilkeit ' 



133 

Ca£Sårs legrai* och Augusti klokhet Ijftade staten; på 
aamma sätt som, pä en sednare tid, Shakespeare och 
Milton I i snillets prisnia, återspeglade synliga och osyn- 
liga verldar, nnder det I^lisabeth grundade Englands 
vÄde 5fyer Jiafven och Cromwell byggde en ny stats- 
form. Galliens Ludvig såg äfven, under den tid han 
Ifftade sitt land till det största anseende det dittills haft, 
det franska snillet uppstiga» att i diktens verld gifva la- ^ 
gar åt det bildade Europa. Stjernhjelm, den svenska 
skaldekonstens fader, var samtidig med Gustaf Adolfs 
LMgrar; och en sednare lysande epoch i svenska vitter- 
l heten inträffade vid samma tidpunkt, då fäderneslandet, 
tfter en långvarig politisk betydelselöshet, ,att icke säga 
föraedring, återkallades till känsla af sjelfständighet och 
' mioae af förfädrens ära, genom en ridderlig Konung, hvil- 
ken sjelf gick 

' »pS taflingsbanan fram, 

Erufrade dess palm, förblandad i dess^dam, 
Och mottog, vid dess ni§l, sin lön iitaf de vittra.» 

Germaniens sångar- förbund samlade sig kring Weimars 
^ädla furste -thron i en tid, då den vaknande friheten, lik 
en ung örn , först pröfvade sina vingar och tog verlds- 
rymden till sin bana; då på andra sidan om Atlantiska 
hafvet e(i verldsdel såg sina bojor falla och Europa dröm- 
de en gyllne framtid i upplysningens och frihcten;s roor- 
gonrodnad, — ur hvilken dröm det dock lika snart, som 
blodigt, väcktes. 

Poesien är idealernas verld. Den begär af verklig- 
keten intet annat, än att der ostörd få utveckla sig. 
Men •den fordrar en lifsluft, som är annan, än egoismens, 
de små beräkningarnes och charakterslöshetens. Dess 
Tteende är harmoni, och den kan ej iinnas i en tid af - 
mlöfiniQg; deaii mål är det oändliga^ och det hör ej sö- 



134 

kas hot en generation , soih blött léfvér för dagen, Hoii 
förevigar hjelten, men hon föraktar den besoldaäé slaf« 
ven, Hfven då han offrar liig på sin herres Yink ; h^q 
fftrgudar sjelfuppoffringen för det sanna, räita och 8&Sn^,i 
nién hon vämjes vid ett léfnadskif til] beredande! af sei 
ger for sjelfviskhetens anspråk. Det Ur sannt : heniiéi^ 
strålar, likasom solens, förgylla å1It, hvad de vidrört ^ 
men ftfven denna synes helst gjuta sin IjusstrÖm öfv^r 
de heliga tempel •conpolérué, öfver det mot himlen str^** 
vande fjället, Öfver det oändliga hafvet, eller den r^Aii 
böljan, som åCerspeglar fästets prakt, eller öfver deva^t 
gande skördarne; men sänker sällan någon stråld till<ni« 
lens ljung eller träsketH dy* 

Är vår tid po^thk, eller icke ! Frågan kan ej vara, 
huruvida icke skalder af högre, kanske af högsta drt* 
ningen, väckta för tvenne eller trenne decennier sedan 
och under andra förhållanden, ännu finnas i Europa; inei 
kallas de af sådana händelser , som mäktigt ingripa i hi- 
storien och liksom föryngra den åldriges blod, eller i( 
en sådan ädel, allmän, själslyftning, som bebådar ston 
tilldragelser, att ännu med silfverhär stämma sina lyror 
och kunna de finge värma sig vid den nya tidens bröst 
för att der insupa mod till stora och ädla handlihgar, 
eller ingifvelser, ätt föreviga dem i sång och. bild! 
Eller är denna tid icke snarare, som en skald yttrat s 
x>obeviiigad för skyn och vingelfotad för jorden»? r 

Vi hafva nyss sökt antyda, fa vilken lifsluft fordrad 
for poSsien , och det beror på bvaqe upplyst omdöme atfl 
afgöra, huruvida denna atmosphär är det pftrTHrande Eii-| 
ropas. Vi lefva i ett sekel, då, såsom fq fSrfattarij 
sagt, **tidens orm byter skinn*' och det fir **ii|åtiddfie i 
häfderna.** All öfvergångs-tid ir på sitt sätt ^araktei^ 



t 

X 



13S 



Jfe, och mail f2r ick« nftgon imak Ifven på åén idi»» 
fM safi, lä länge den är i gllsning. Men pä allt cba- 
jmkterilost, all halfhet, all oreda, all splittring, Ttfgrar 
yoCaien att trycka ain gudaatämpel , hvara inakrift är Ijue 
ioefc harmoni. Tvifvelsutan ikall ur kampen, dä den. 

gång börjat, framgå en ny leger för det rätta, aaii- 
M oeh skona; men det är endast för och efter striden ^ 

i. barderna uppstämma sina harpor, icke under det o- 

aorlet af tillrustnhigarne , helst dä de icke iga 

ftra att besjunga, någon stor förhoppning att an* 

i, någon ljus framtid, någon **tu Mar cellus*' att ana* 

Mens stjerna strålar icke under ett nedan i den mo« 
fdfaka ve|i4en. 

r 

Sedd på seklers afstånd, af våra efterkommande, 
▼år tid få något tycke af ett slags medeltid, före» 
lende ett nytt universum af bildning, bvars grund-idé 
vi idce kännii, men som säkerligen innebär något ädlare 
liHk bättre. Under medeltidens mest charakteristiska e* 
\f korstågen, fattades massorna» liksom nu, af en 
anda; men det var religionen, hjeltesinnet 
8Jelfuppoffring;en, som satte svärdet i kPftr 
lidjar^n* IiAi^d ; det är egoismen, handelssinnet 
#jelffärvärfningen, som är närvarande tids lö- 
s;. han stupade för sin pligt, vi väpna oss fot våra 
t tigheter. Den tidens furstar hämtade i Herrimi 
oeh. af de andliga herdabrefven kraft att elda sina 
'krigare; vår tids store afvakta Bankier- husens acceptert 
^ijU sätt9 siAa massor i rörelse. 



Medeltiden var dock poetisk genom kärlekens och 

ftiyndning, skönare än penningens vOdi.Cgennyttani. 

I^SMteien låg icke sä mycket i skaldestycket*» MPm icke 

i Atn lyriska stämningen hos folket. "Det ^\m^ 



f * 



13« 

# ' 

gir w ftrfnrtaré, '"liksom eoUharpor ifrevMt rarié «) 
•OUldft, hYilka blott behöfde en Iåu vind, för alt brinj 
till Ijnd.** Och hafra vi icke ijelfva nyligen upplefi 
ett exempel deraf, att blotta minnet af en stor. man. o* 
af IJasets se'ger ännu efter två årliundradens förlopp ka 
lik en elektrisk stöt, väcka de domnade känslornat E 
ler livem påmianer sig ej ännu med rörelse ocli 
tjnsning hnrn, vid namnet af Liitzens segrare, templi 
Öppnadef^ talarstolarne fylldes och sängen sjelfmant val 
nade, för att bland skilda folk och i skilda tungom 
vttryoka en enda. känsla» hvaraf millioner lifvades? 

Men -*— invänder man -^ är icke den sanna ikl 
den oberoende af den yttre verlden; är det id 
hans uppgift, att skapa en verld inom sig, fri fn 
alla den yttre omgifvelsens villor, fel och brister t • 
Visserligen. Men ingen skald — ehuru han sjelf i 
vara odödlig och tillhöra hela menskligheten genom i 
snille — bar varit utan tid och fädernesland. Dt 
■a äro för sångens lager, hvad luftstreck och jordiu 
tro för den naturliga. Han spirar fram och blommai 
vissa I men tynar eller kommer alldeles icke opp i and 

Kasta vi nu en blick på den Europeiska VitterI 
teti, sådan den visar sig, för dagen, i olika länder: 
finna vi den öfverallt i ett tillstånd af dvala och stil 
stående; och i sednare tider torde intet år hafva fra 
bragi mindre äkta blommor från Helikon, än det 
förflutna. Ån tyckes diktens genius, efter att hafva 
farit nya rymder ^ för någon tid hvila sina vingar, 1 
tom för att hämta nya krafter, — såsom U ex. i Ei 
land, Ddomark, Tyskland och Sverige; än har ntbi 
flingan af an ny vitterhet, af inre och yttre Under, b 
Vbi åtminstone fdf någon tid, hämmad, — «- aålaa 



137 

Fmkrike eoh Italien; An har poesien nedsjonkit till en 
'aiftan fallkomlig betydelaelöshét, lefvande endast af nn- 
seendet från gamla anor, — - iåsoin i Spanien och Por- 
tngal; än åter ser man den första gryningen till en na- 
tional- litteratur, men svag och obestämd, -^ såsom i 
Belland och Ryssland. Och hvar genomströmmas väl 
Ifren folken af denna friska känsla nf lif , kraft och hng<- 
flljbet, som ger sig luft i sången? Franska nationen hade 
Icke längesedan denna känsla; den gaf sig, bland annat, 
jenväl tillkänna genom en ny sångar^verld; men redan 
•ir dess folks*- harpa forstämd. Ehuru den nya franska 
jHribiens vårlöf^en icke hållit ord, och ehuru- dess unga 
•aingare tystnat, likasom April -lärkoma, vid annalkandet 
af en kulnare tid; var dock den något $tormiga morgon- 
'ffodoan af en ny vitterhet i Trouvérernas gamla land , för 
,vitterhetsälskaren en gladare syn, än denna anblick af 
•tillestånd, som på andra ställen mötte dess blick, och 
det nå derföre förlåtas oss, om vi särskildt egna några 
igonblick åt betraktandet af detta phänomen i våra da- 
ggars ^vittra liäfdert 

Man misstager sig, om man tror, att den nyare 
Franska vitterheten endast var ett revolutionsförsök mot 
daisieiteten från det adertonde seklet, utan grund i fol- 
kett opinion och i sakernas ordning, och endast aflad i 
aågra ynglingars öfverspända fantasi, hvilka sökteenära 
4 fjélfva företagets djerfhet och att under stridsbullret 
tillrycka sig en krans. Ehuru denna åsigt ofta varit yt- 
trad både inom och utom Frankrike, kan dock ingep 
•Tara mindre grundad. Frågan om en romantisk vitter- 
het i iiitnämnda land, som skulle sluta sig till les Fa- 
bllaiiX) folksagan, riddarvisan, och uppspira ur natio- 
nmku hiatoriska lif, bar sildrig hvilat; men dess afgöran- 
*ia har hlifvit fördröjdt ^enoni brist på poetisk kraft Qoh 



13S 

grnnfHiga Insigt^r hos dem, lotn fört clett talan, mmjj 
genom derai öfverlägsenhet , hvilka, (som Boileau och 
VoLi^AiRE,) försvarade det dassUka systemet. Redan i 
första åren af Kejsarregeringen , dl| den gamla skolans 
representanter nästan icke mera räknade något beromdl 
•eller fruktadt namn, och då yerldserdfrarens segrar, gräd- 
dade till en del på de krafter , som revolationen utveck- 
lat, lofvade åt det nyfödda Franklikes äregirighet herra- 
väldet 5fver Earppa, Täcktes äfven småningom de sin- 
nen, som ville tillkämpa Frankrike en sjelfstgndig na- 
tional -litteratur, i stället för den efter främmande mön- 
ster bildade. För snart trettio år sedan yttrade redan 
den. berömde Barante, i sitt svar på Franska Akade- 
miens prisfråga, *'om det aderttfnde seklets vitterhet i 
Frankrike"; "Vår poesi, ja hela vår litteratur är icke 
uppväxt på egen gmpd. Om den icke erhållit främm^o- 
•de tillsatser och mönster, om hon biifvit en dotter d 
våra fornsåqgare, våra riddar- romaner, våra gamla tM- 
^ditioner, till och med af våra göthiska vidskepelser, si 
hade hoq måhända ägt mindre brådmognad; men hon ha- 
de behållit ett fosterläadskt tycke, som hade bevarat dra- 
gen af våra seder, vår gfudalära och "våra häfder, hvil- 
ka skulle gifvit henne eli högre och kraftigare stämpel- 
Men våra författare, i isrtället att utbilda den gallisks 
'skaldekonsten, hafva insatt sig till Greklands och Roms 
arf vingar, de hafva hyllat gudar, som icke äroyåra,»»- 
tagit seder, som voro oss främmande, och förskjutit Fraok' 
rikes minnen, för att förflytta sig bland den gamla verl- 
dens." Det är, som sagdt, snart trettio år, sedan Bår 
RANTÉc yttrade detla, och icke långt derefter sade Cai- 
TEAUBtUÅND vid sitt idträdo i Franska Akademien: "Det 
är iéke längre nog för litteratören, att %'ara blott, ak ade^ 
mist; den tid är förbi, då han kunde tillbringa sin he- 
la lefnad med att studera »makens xeglor, och deltaga-i 



13» 

'j(t'&nimatikalistca »(rider ocli ylnna små icgrar Or HpÅ 

vittra egenkärleken; Hfvén han bör kunna viiia éit ^itni- 

na, fårad af djupa tankar, en hjessa, hvitnad under va- 

Cor f5r men^klighetens högre angelägenheter/' ChAteau- 

baUND kunde saga detta, som med sitt stbrd verk, Ii 

genie du Christiafiisine, gjorde det f5rs(a afg^rnndd 

Steget på den romantiska vifterhetens bana i Frankrike; 

och icke långt derefter införde Mad. Sta^l, genom sitt 

arbete de TAllemagne, till sina landsmäns bekant* 

skåp en litteratur och littérärn Ssigter, hv^roni de di^ 

UUs icke ägt någon anipgt 

Allt bebådade en brytning, och den inträflRide Sf- 
ten, Samma stund, som lossade tryckpressens Qettrar, 
vklnkte lif åt den nya vitterheten; och restaurationen, 
kom skulle sluta Frankrikes politiska revolution , började 
[ den litterära. Beligionens återvunna helgd, stoltheten 
U?er tjugu års segrar och känslan af den vaknande fri- 
: heten efter €tt flerårigt förtryck, skulle nödvändigt gifva 
I den en annan stämpel, än ^dertonde seklets litteratur. 
De hvälfningar, som satt oräkneliga massor af Fransmän 
i beröring liied främmailde nationer, dcds som segrare, 
dels som flyktingar , och som slutligen förde hundratusen* 
tal främlingar på Frankrikes jord , der de för längre tid 
; tippslogo sinfei tält, medförde för det folk, som af alla 
[ dittills måhända minst tagit kännedom om andra natio« 
1 ner, en lijelfskrlfven bekantskap hied deras språlc, litte- 
ratur och seder. En mängd nya och främmande idéer 
sattes i omlopp , gränsorna för det skönas verld utvidga* 
des', Utan fann skaldekonungar utom Grekland , Rom oeh 
Paris; Shakspeåre och Goethe, Btron och Schiller be* 
nadrades odi lästes på modersmålet; och Hamlets fÖrfåt* 
tlure, iom började från scenen uttränga de fordna frän* 
■ka mönstren, helsadea med jubelrop af samma folki 



140 

htilket femtio Sr förat, på tina mlUiaref ord, kallat Sio« 
nom en barbar. 

Lflngt ifrån eftledea, att den romantiska och on 
iprangligen nationella poésieni pånyttfödelse i Frankrikt 
var ett ftfventyrligt hugskott af de nnga män, bviikai 
namn befinna sig tecknade på de första bladen i dofs 
bäfd^ eller att denna vitterhet skall med dem stå och fal* 
la; var det den allmttnna bildningen, som kallade dem 
att stftmma sina lyror i andra tonarter, än deras företrä- 
dare. De funno jordmånen beredd och sådde dori do 
frön , de trodde lättast skola skjuta opp. Till en del 
föga gmndligt bildade och begåfvade med mindre snille, 
än man kanske ägt rätt att fordra, hafva de dock be- 
hållit fältet, icke för deras, men för sakens skuld. D# 
bafva på sin sida hela det uppväxande slägtet, under det 
deras motståndaros leder glesna mer och mer. Det förra 
seklets vittra smak i Frankrike skall icke återfödas, fckräs 
detta sekel qelft återkommer, det vill silga, när lideos 
timvisare börjar gå baklänges, 

# i 

Betrakta vi sjelfva resultaterna af denna nya Vit-* 
terhet, så- är den — med undantag af den negativa si" 
dan, eller ästbetik och kritik, hvilku erhållit vida soli- 
dare grunder och en friare syftning — > visserligen ännu 
icke sekularisk, ehuru många af Delaviqnc^s, LAnAnTi-. 
Ne*s och Victor Uugo*s öder kunna uthärda jemnXörelsen 
med det bästa, som i detta skaldeslag pä deras språk 
blifvit. skrifvet. Men felet torde vara lika mycket tideni* 
som individernas. Det som gäller i allmänhet om itie^ 
niskan, gäller i synnerhet om skalden: han lefver ieka 
af bröd allena, PotSsien födes af inspiratioiier , vid ktt0^ 
lan af allt det sköna, ädla och sanna, som omger osi* 
Det gifves en känsla af allmän ära och allmän Jjrcka». ^ 






JA* 

ft och yttre belåtenhet, hräken^ liksom Aagkn] U^Ai 
> sitt fågnande ljus till den under takstolen idoge ar-» 
aren, så väl «om till den i sin djupa cell vakande 
karen. Man har sagt, att skalden är sitt folks strän* 
ipél; och han är dét i den mening, att i hans bröst 
dis först de toner, soni-tillkännagifva allmänna sinnes^ 
aittingeh. En slocknande Vitterhet är nästan alltid, 
nnetecknet af en -allmän själs-sjukdom och forslapp^ 
Ig. l^yckligt för tår tid, om det gällde Frankrike 
ma. 

Vi hafva nämnt inspirationen, säsrom poesiens saAnä 
1 enda ursprungskälla, och anmärkningsvärdt är, att 
1 enda verkligt nationella skald i det nuvarande Frank- 
e, och som torde bllfva det {Innu länge, är den, hvarä 
:if?elseir blott behöfva lifvas af det forbi-ilande ögoii-^ 
(^et, — Vis-författaren Bjlranger, af sitt fdlk kal- 
le Chänsonnier de la France, och till hvars 
dborgerliga ära inan sagt, att "han aldrig smickrat 
;on annan ^ an Olyckan.^' Han är ett nytt bevis, om 
{ot sådant behöfdes, att det icke är formen, men aii-* 
I) som ger lif. Visan innehar lägsta rummet i ly-^ 
ka poesien, hvilken sjelf el*hållit det si^ta bland de 
stora diktarterna. Kritiken tyckes till och med för-» 
S denna undejordnadé såtlgkonst; mén det är ej i Své-» 
e vi behöfva taga dess försvar, der BellbIan gjort 
i odödlig. Och, 1 sanning, om all verklig folkpoesi, 
skaldedikten, sådan den furst lärdes af sånggtidinnor- 
I läppar, varit sjungen; hvilken art deraf. skulle ännu 
åra tider mera påminna om fornålderns gyllne dagar ^ 
denna anspråkslösa, naturliga diktkonst, en fÖrmälning 
tankan och harmonien , söm kännes och upprepas af 
i åldrar och i alla stånd , antingen man vill förskingra 
gens ögonblick, eller fängsla glädjens rolntiter, of 



14S 

j 

I 

]prigani yidsi^ bm och- adiarii tU lin lui) «piknr4tt 
Tid .sin bankett och modren vid litt barns vagga. 
pch hvilken — liksom dén varit den första af all sång* 
konst — äfven skall blifva den sist döende, jemväl i vii 
egoistiska tid, der den åtminstone för ögonblick ryckei 
Qss undan ståndens enformiga dvala. Den största nu le& 
vande engelska skald ^ ThomaS Moore^ har äfven att 
tacka visan för sin stora popularitet j och hans Irisb 
M elodies skola ännu sväfva på hans landsmäns läppar^ 
när hans större arbeten måhända dela det i våra dagai' 
för classiska verk icke Ovanliga öde^ att berömmas oth 
ifke läsas. 

Den tystnad, soni herrskar i den jfranska, eiigetikå 
och nästan hela nordiska Yitterheten, har äfven spridt, 
fig på addra sidan Alperna och Pyrenéerna. Det iote^^ 
iressantaste ^f Italiens sedtiaste skaldekonst var den h?&lf<*: 
ning i dess dramatiska litteratur^ hvilken « förberedd af 
' Ai^ietu, fortsattes af Manzöni och NicOLtNi, och hvar-» 
Igenom Åusoniens sångipo^ befriad från de enhetsfjettrar^ 
som efterbildningen af Franska mönster pålagt hepne^ 
uppträdde fri och fosterländsk^ framkallade på skådeba- 
nan icke bjiott dikter från fabdns natt^ eller minnen af 
Cireklends oclji Roms hjeltajr, men tallor af inhemska brag** 
der och historiska charakterer, ur en s^dnare tids häf- 
der, hvilka kraftigare anslogo på närvarande generation^ 
sinnen och till en del mottogos med enthusiastiskt bifalh 
9Ien äfven på denna ny -öppnade bana synas de — sä 
vidt man hittills erfarit — hafva stannat halfvägs, ocb 
man \^'6r kanske icke så mycket förtänka dem, att med 
långsfimhet beträda en stråt, på hvilken skalden i d^ 
gamla Bru^ers fosterland, under det hans sångmö väljef 
^ellan det classiska och romantiska systenj^t, sjelf kan« 
^: erhålla valet nvellan fäi^eUe pch landsflykt, i h^^ 



143 



M iiMovRtioneii blef- för ttark. Dtl fir redan inyckttf^ 
p&fiiga censuren låtit sådana stycken höras från ski* 
i^nan, som flera sceneri XicouNrs Foscarini. En 
AQ svårighet för den italienska skalden i närvarande 
rankt är den, att språket är mindre bestänidt, än det 
[ODsin varit; hvilket äger sin grund dels i dess fort- 
»ade utgrening i skiljaktiga munarter, af hvilka den 
I förkastar hvad den andra antager, dels i en märkbar 
j^se, som språket under de sista decennierna fåttf 
— - om detta uttryck tillåtes — franc is era sig, 
irtill anledningen till nagon del torde finnas i landets 
litiska förhållanden, i sednare tider, till Frankrike, 
Itr hvars herravälde och moraliska inflytande det näi*» 
ga år befunnit sig. Försök hafva visserlige^n blifvit 
inta, att återföra språket till Macchuvellis och Boc- 
ocio^s classiska renhet i stilen; men man inverkar ge- 
laligen mindre, genom det skrifna språket, på det som 
M, i synnerhet uti ett land, der folket talar mycket 
b User liteté Italienskan har redan ägt sin gyllne &U 
c; oqh det är fara värdt, att de förändringar, den bä- 
mfter kommer att undergå, icke bidraga till dess yW 
le utbildning, utan till dess upplösning* Äfven frän* 
dom, hvilken varit af språkbruk och reglor så be- 
imd^ företer i våra dagar spår af främmande språks 
Ijtelse, ehuru den äfven å andra sidan vunnit i rike-^ 
M| kraft och nya uttryckssätt. 

Icke utan vemod set man den Spanska sångmön , en 
tttr af den castilianska riddarandan och österlandets 
Usnde fantasi samt yppiga bildnings-gåfva, efter att 
Am ntbytt sin anborna frihet mot det franska conven* 
IHlla systemets band och härmat Metastasios veka 
isf, ftiqåningom förstumma i den betydelselöshet, hvai*ttti 
M nation försjunkit. Den Portugisiska Vitterheten är 



144 

OM t alltnfiiihet nliii^i^ bekant, ehatii ^ef tfgér tl^ kj^ffc^ 
litt det sprSk, på hvilket CAMoéffs akref^ icke kaa aak- 
Ila författare ^ och att en Vitterhet icke kad bestå af ett 
#nda episkt poem; men om i närrarande tid icke sången 
Ijader från Tajos stränder^ torde skSlen dertill vara tilI-« 
räckligt antydda* i det ofvan-anforda^ 

I Tyskland har Yitterheten iindei* de sédtiate åfeil 
mest uppehållit sig genom dfversättningar från engéUka 
och äldre spanska skalder^ äfvensom från nyare italien** 
ska och franska, samt svenska och danska författare. — - 
En omständighet, som icke vitttiar förmånligt ofn tilliraro» 
f6r ögonblicket af sjelfständigt skaldelif. Oed national' 
litteratur, ' som uppväxte undéi* Klopstock, HeaBflRf . 
SoHiLLfiR och Goethe, har mer och mer upplöst sig i 
en brokig efterhärmning af alla tiders och länders mön<* 
ster; och ehuru man icke kan neka några af de yngre 
— t. ex. RiiCKERT, Heine och v. PlatCx — ett slags -ori^ 
ginalitet, befinner sig dock Germaniens Vitterhet i ett 
synbart afmattnings-tillstånd, sedan dess ädla sångmö lik<^ 
som uttömt sina sista krafter, ömsom insnörd i medelti- : 
dens rustning och kringsläpad i dess åldriga vapensalar^.:, 
ömsom i mysticismens hålor upplyftad på Pythias trefot « 
för att besvara lifvéts och dödens frågor. En liy och 
^jelfständig , ehuru ännu vild och oregelbunden ki*aft rö- 
jer sig hos Gbabbe, hvilken i sina dramatiska dikter Don 
Juan und Faust samt die Hohenstauff e n — 
ehvad man än för öfrigt mot dem kan finna att stnmär« 
ka — ' Uppenbarar en originell och rikt begåfrad skalde-» 
natur. I Danmark, lika som hos oss, tiger fdr ögon* 
blicket de höga svanornaä förbund, och bland de yngre, 
har Ludv. Heibero synnerligast fästat ujipmärksamhetea . 
genom sina lyckliga bemödanden ^ att rikta dational-scenen^ < 
ined en ny könstart, Vaudetillen^ — - obetydlig, om 



14S 

in «å vill , eller om nägot iiloiii tnillete ötnrSdé kaa 
Ilat så ) men hvarigenom han dock , enligt mängat 
ika i hans land, såsom komisk theater-författare intagit 
■met näst efter Holberg* 

Sammanfatta tI dragen af detta flyktiga utkast ofver 
ttlerheteas närvarande tillstånd, i Europa, så finna vi. 
i- -^ om vi så få uttrycka bss — den temperatur i 
orouiraiiskaTerldeii, under hvilkeii sångens lager blom- 
ir, icke är närvarande tids; att Vitterfaeten i hvarje 
■1, i stället att eldas till sjelfständiga skapelser, åtnö- 
r alg med ett utirfrte af hvarannans äldre skatter, oeh 
■fgmom mera generaliserar sig, h vilket må vara ett 
rfis på OriETHEs spådom om en uppkommande allmän 
■tvrlftndsk Vitterhet; att ur den rot af egoism, små- 
iÉe odb charakterslöshet , som genomlöper tidehvarfvet , 
iMns blommor ogema uppisplra, och att den mest sub» 
BttmdSktart, nemligen den lyriska , farilken förnämligast 
Évdiätter oss med oss sjelfva, är äfven den som huf« 
siiaUrgast anslagit nutidens 'sinne och •-** med nndan- 
y AÉhända ensamt af Oehlenschlager — räknar de 
•fSM "Mmn bland nu lefvande skalder. Sådana episka 
hin^iaeiier, som Tasso, CamoSns och Milton, äro i 
far fid kafa|>past tänkbara, och hvad en fransk konst» 
mwté iMmiskt sagt, att om Yoltaire nu lefvat, vore 
■I 'deputerad och icke Henriadens författare, saknter 
iMt idce dl grund. 

. Man om denna blick på våra dagars nyare Vitter- 
Ii Ifihoer få glädje-ämnen, rid hvilka den kan fästA 
|{ ftrdanklM den ännu mer vid åtankan på de förluster, 
H Arabbat diktens verld, och bland hvilka vi blott be-' 
Ifm nllmna Goethe och Walter Scott för att erinra , 
-Séandia. i. loV 



14fi 



9Lit intet Sr lett tirenne itörre samtida författare p& i 
gång nedstiga i grafven. Blotta namnet "den store i 
kände,** söm allmänt skänktes af Europa åt Wave 
ley's författare, bevittnar, hvilket välde Han utöfrd 
öfver nästan hvarje bildad själ i vår verldsdel, — > oc 
han ntöfvar det ännu öfver oss utnr grafven. Den re 
mantiska fornverld, som hans troUstaf framkallat, har iek 
nedstigit dit med honom; den står öppen for oss oc 
for våra efterkommande. Om det är ett kännetecken i 
det sanna snillet, att liksom skaldernas Adam, Hoher,- 
kunna fattas och värderas af alla, så äger väl inge 
nyare i högre grad denna egenskap, än WALtER Scon 
hvilken varit läst och beundrad från thronen ned ti 
hyddan, från Nordpolens Qell till Messinas myrtenkröiil 
sund. Det måtte vara herrligt, att se sig i besitts 
af ett sådant rike i andans verld, -— men han bar dii 
tens krona, blygsam^ som en brud, antingen han doU 
sitt namn under den okändes slöja, eller han, c 
gfing röjd , erhöll det sköna binamnet "Europas och mensl 
lighetens vän.'* Och han var det verkligen , då han op| 
nade för oss en tillflykt, undan stundens trångmål et 
beicymmer , i den verld , der han (såsom Vill^xa: 
yttrar om honom,) **sannare än historien,'* låter oss le 
va bland försvunna slägten och andas sin rena högläa< 
ska alp-luft. Med hvarje snille födes en ny verld» i 
ny natur, genom det egnasätt, hvarpå han ser och åte 
speglar de gamla. Men det är icke blott historien Wa 
TER ScoTT för oss afslöjar; det är hela mensklighetei 
b vars pulsar klappade i hans bjerta, och hvars indii 
duella brytningar i hans charakters-teckningar A lif o< 
ord. . Vi förstå , fatta , älska honom ; ty hvarje mennisk 
bröst har flera strängar att anslå , än dem , som hvardag 
lifvet bringar till genljud, och som harmoniera med gmo 
tonen i skaldens barn* I denna mening var Walv 



147 

■thcoTT en kkta tkald, itvm uti »ina skrifter i obundea 
nAU och tiiom skapare af den historiaka romanen, vit 
ädt epoi, ikall han alltid behålla ett ijeihitändigt ram 
^kmd verldena inillea. 

\ 

Kort före bonoin nedlade långarkonungen Goethb 
. iittiRf år och ära mättade hufvad till hvile. Efter allt, 
Mi(-:inom och ntom Sverige blifvit lagdt och skrifvet 
m honom, torde det ^ynas lika öfverflSdigt, lom I8r* 
Mttet, att tillägga något, helst Goethe, under de sista 
'Iseepniema, D&stan kan sågas hafva gitt i bredd med 
jstt^et äreminne; men fSrfattareh af desda rader, hvil- 
ksB tgt den ovärderliga lyckan af Göethes personliga 
WbuiUikap, har svårt ätt försvara sig liiot frestelsen, * att 
Mid lAfpfa, drag återkalla honom f5r sift eget minne och 
lika flramställa honom for deras inbillning , hvilka icke 
llnt honom annorlunda än af hans skrifter. Vi torde 
•lérvtd fifven komina att hågiot vidröra de forhållanden, 
Isder hvtlka denna stora skaldenatur titbildat sig , såsom 
•It Aioatytke till hvad vi tillfbrené nämnt om de yttre 
'Mgiflkungarhes inverkan äfyen pä snillet, och dermed 
ktoiligen sluta närvarande uppsätsw 

GoÉTBÉ tår samtidig med dé mest lysande och be- 
tydtlstffnlla epocherna i nyare tiders häfdér. Hans iing'^ 
lioÉi inföll vid den tidpunkt, då Fredrik den store med 
lån snille élektriséradé det tyska folket och lyfte sitt ri- 

. ka . till det förstå i Europa , h vilket förvånades j att se en 
)Ulotöph på throåen; hans mannaålder skådade vår tids 

• jNOfa verlds-dråma , den frabska revdlutioneh , hvilket 
ridUespel på ett eller attnat sätt åhsldg alla stora sinnen ; 
ifdi hans åldelrdom var vittne till vérkningarne af Napo* 
Isepi jitttékiraft Med det bétjrdelseAilla och kraftupp- 

^M^aie i tldeb^ som Orogajt den stora skalden, ftrenti« 



des da lyckligaste enskilda fSrhållanden. Uppynxen i dra 
sköna krönings-staden vid Rhens strftnder, omfattad redan 
från ynglinga*åldern med den förtroligaste vänskap if 
Weimars ädla och snillrika Arffurste, hvilket vänskapi- 
band endast döden förmådde lösa, npplyftad vid manna- 
åldern till de högsta vär Jigheter och begäfvad med ett | 
fullkomligt oberoende, hvilket han jemväl använde tJIl : 
vidsträckta resor 'i SchweitSE och Italien , var hån af alla, 
som omgåfvb honom, älskad, beundrad, nästan äfgadad. 

Yid GoETHÉs första anl>lick tyckte man sig se ^en , 
konung i naturen." I sin ungdom säges han varit en \ 
Apollo i skönhet; nu hade hans anlete, den majesföti- ' 
ska pannan, den/ eldiga örnblicken och den på én gång 
stolta och milda berrskarminen antagit uttrycket af ett 
vördnadsbjudande Jofurs-hufvud. Hans lesliga gestalt far J 
andast lindrigt böjd af åren , och ungdomens kraft odi ] 
värma hade ännu. ej öfvergifvit honom. Hans umgänge^ : 
sätt var den .fiuländade verlds- och hofmannens, upp- : 
höjdt genom snillets öfverlägsenhet. Mellan hans inre ; 
och yttre., bildning var en fullkomlig harmoni. Det cere- 
moniösa, förbehållsamma och minister-lika, som man an- 
märkt i hans väsende, ägde sin grund i hans ställningi 
då han ep mans-ålder, och derutöfver, varit i gemenskap 
med allt, hvad Europa ägde stort och utmärkt, samt in- 
nehade den högsta värdighet i staten. Detta sätt att vara 
öfverensstämde äfven med hans imponerande yttre, och 
långt ifrån att vara tillgjordt, syntes det honom alldeles 
medfödt. Det var dessutom naturligt, att han med da 
flesta, särdeles med obekanta främlingar, som nästat 
dagligen uppvaktade honom, endast med en viss försik- 
tighet kunde yttra sig, då han sä ofta ägt tOlfölle att si 
sina ord, stundom halflTörstådda och vanställda, åtejpf' 
vas i resebeskrifningar. och journaler. I öfrigt var baqs 
sätt att muntligén meJclela sig lika classiskt, som hanä 



14» 



t, 



itil. När man hörde honom , igenkände man hans poesi ; 
•n ren och klar Torldsåsigt, en värdighet full af behag, 
ett djupt lugn och en vänlig glädtighet. Med lätthet öf* 
vargick hans inbillning från ett ämae till ett annat, — • 
libom ett U suger honing än af den ena, än af den 
andra blomman — - och han blandade, . innan han slöt, 
vanligen in en hufvudreflexion , som kastade ljus öfver 
det hela, sammanknöt detta på ett naturligt sätt med det 
ioregäende och inledde deraf något njrtt samtalsämne* 
Hans eget jag* förekom aldrig i haps samtal ; då författar» 
annars gerna sysselsätta oss med- deras egen person, en 
Tsna, lika obehaglig, som — f5r att fortsätta den nyss 
mvinda liknelsen, — att finna sjelfva biet i hoiiingen, 
kTsrs s5tma deraf icke förhojes. Den enda ära, hån plä- 
gaée tillräkna sig, var den, att skrifva sitt modersmål 
nnt« 

Goethe var, nom bekant är, den sista och sköna- 
it« prydnaden af det odödliga sangarförbund , kom sam- 
lat sig kring det ^eimarska Huset och gifvit åt dess 
obetydliga hufvudstad namnet af "Tysklands Athén.*' Li- 
kasom han var den mångfaldigaste i sin .verksamhet, var 
hs^ äfven den , åt hvilken den längsta tidrymd varit för- 
unnad, att utveckla den. Han är en verld för sig sjelf, 
odi han har derjemte rönt den säHsynta lott, att liksom 
lrf?a bland sin efterverld. Menniskan Go^ithe är för 
Hl försvunnen, men skalden återstår; och denne är ett 
i| mångsidigt phänomen, att han, genom allt, som är 
ikrifvet om honom, likväl ej synes tillräckligt förklarad. 
H en gång episk, lyrisk och dramatisk skald, philo- 
loph, roman-författare» avtobiograph, vetenskapsman och 
lenstdomare, är han infödd och ursprunglig, hvar han 
yisar sig, beherrskande lika formen och ämnet. Bland 
rec^nskaper sysselsatte honom förnämligast Botaniken , 
Mineralogien och läran om Färgerna. Archilekturen , 



IM 

téekniogeo (hrflktii bm' tjelf Ukååé med njdcM Cn» 
gifig) oeh skidafptli-koiifteos åånlng och vird tklobi 
han äfven mycket af sia tid. Det stdrtta mimrtag hefi 
itf eom tro haas stora popularitet härleda tig denf^ 
att han alltid skrifrit i tldsaadaos rigtaing. TvirMir 
han var, med nndantag af hane nngdomsf^rsSk , W•^ 
theffdeneamma alltid motsatt , och i sin kamp mot af-' 
•tieism, ensidighet och lirdt barbari kunde man kaUi 
honom en Yitterhetens Lnther. 

Vi nämnde 9 att tit tids stora drama, den firamka 
revolutionen i äfven anslog på hans sinne ; likväl rar Ims 
aldrig ett Sgonblick deraf fSrviUad, och han betraklaJi 
den blott, som en jskarpsynt , fSrdomsfri oeh lugn åsUUait» 
Den gamle Kl^fs^ock ömsom tjustes och hannato ; 
ScHiLLCR, i böljan enthusiast, rände sig snart med ifi 
aky fr&n dessa scener af den råa styrkans utbrott, odi 
bedragen i sina skSnaste förhoppningar, iakttog hans sSsg;- 
mtt en flerårig tystnad, fyetfra den stiUe och fryntligt 
WiELAND framkom med en politisk trosbekännelse, hntf- 
«af man dock endast kunde skönja, att han med veaU 
oeh missnöje tog kännedom om denna. rerldshvUlirfog* 
GoKTMC ensam, lugn, klar och besinningsflill , vek ej m 
hårsmån ur sin bana, och man finner intet, som antj- 
der, att detta nya universum af stat, politik, vetenikift 
och konst stört Jemnvtgten af hans inre universum* Deid 
bar, under den allmänna hvälf ningen, bildat sig ijel^ 
ständigt till en verld för sig. Måhända kan man väntat 
att bland hans efterlemnade papper, till fortsättning if 
hans avtobiographi , fi, se hans egna omdömen öfver d«ttt' 
*'E i n s a m w i r k e n ,** som så uteslutande utmärker hon<Hi< 

Litteratörens häfder framvisa intet exempel af Hf^ 
sådan obestridd konunga-värdighet i Yitterheten, uadat 
skaldens egen lefnad, som Gob'^b innehaft. UtterattH 
ren är en republik} ofta en anarchi, der folkets gunit- 



151 

ling efter nSgra dagars välde, lik en annan Masaniello^ 
a&atteft och dödas. Goethe har herrskat ett halft ärhun^' 
drade. Näst före honom innehade Voltaire^ det högsta 
Tddet^ likväl aldrig obestridt. Rousseau gick vid häng 
lida, stundom framom honom. Söka vi orsaken, torde 
den kanske, bland annat, ligga deri, att Voltaire oupp- 
hörligt sträfvade att nedrifva , Goethe att bygga upp, 
Voltaire kallades L*enfant gåté du nionde qu*il 
gåta: Goethe har icke bortskämt sin tid, han har upp- 
lyft, renat och förädlat den. Goethe har i mångsidighet 
och popularitet varit sitt lands Voltaire; men han har 
IfVen, som skald oph menniska, varit mycket, som. 
Ferney-philosophen ^icke var. Ingen lärer neka «den sed- 
iiares poesi blixtrar af snille , qvickhet , logik , symmetri , 
lamt en praktfull och skön diction ; men Goethe är poä* 
lien i sjelfva lifvet. Den vanliga måttstock, efter hviU 
len man mäter menniskor och författare, passar alldeles 
icke for honom. Man frågar: är han lärd eller icke, 
religiös eller ej, 'liberal eller servil, ädel eller oädel? 
UiB är intet af allt detta i vanlig mening: han är en 
man, han är uttrycket af en harmonisk mensklighet. 
H?ad som ligger inom allas bröst, ger han ord, uttryck 
odi lif. Derifrån kom hans stora popularitet, derför lä- 
lei han af Konungen och arbetaren, philosophen och di- 
lettanten, sniUet och hvardagsmenniskan med samma 
nöje. Hans hänförande kraft är icke bygd på passion ; 
det är ej genom eQect*sökande han ådragit sig sin tids 
oppmärksamhet. Han är en Grek i enkelhet och lugn, 
0^ man kan ej vara mera omaniererad , än han. Man 
måste läsa honom länge, innan man klart inser, hvaruti 
hans originalitet egentligen ligger. Derför hafva äfven 
hans flesta stycken —> med undantag af haiis första ung- 
domsprof, Werther och Götz v. Berlichingen — 
sparare blifvit emottagne med ett högtidligt lugn , än med 
en fanatisk värma» Lika lugnt och ofdfekommen tecknar 



han sjelf tina poetiska eharakterer, tj- hvein kinii ifigaf 
Kvilkea som är deras författares gunstlings-charakter , t. exi 
Mignon eller Mephistopheles, Fatist eller Clarai 
Tasso eller Iphigenia? De äro honom alU lika dyra, el- 
ler likgiltiga. På samma punkt stodo Homer och Shaks^eare» 
Hvad man först beundrar Tid Goethes snille, är den 
lugn, sedan dess skönhet, slutligen dess gränslösa om- 
fattning. Men han vax ej^ ensamt anille, han var äfves 
fulländad konstnär. Ingen har med mera djupsinnig 0€h 
rastlös sträfvan sökt utbilda sina natursgåfvor. Håra 
beundransvärd är icke t. ex. hans stiH Alla finna den 
enkel, klar, allmänlig; alla vilja härnm den, och likväl 
blir den oefterhärmlig. 

Fästad genom en femtioära förtrolig vSnsk^p vi 
sin Furste, med hvilken han uppväxt, lefvat och gift* 
nat, omgifven af sitt lands och Europas beundran, hiflp 
lad af monarcher, furstar och snillen, hvilka ansett fk 
en ära att njuta hans aktning och vänskap, mötte haai 
ett patriarchaliskt lugn den annalkande ålderdomen. Allt, 
som omgaf honom, andades vördnad, lof och beundras. 
När han inträdde på hofvet i Weimar, stodo alla opp; 
de furstliga personerna, bland bvilka befann sig Kejitf 
Alexanders syster, omringade honom; på honom voit 
alla blickar fastade, alla lyssnade till hans ord, ock 
hvad "fader Goethe" sagt, ansågs som orakelspråk. 

Det var en sägen i Goethes familj, — ». och eo 
svensk bör . nämna det med stolthet , — att hans slägt 
troddes vara« af svenskt ursprung ; men från hvad del 
af Sverige hans stamfar utflyttat, visste han icke sjelf* 
Detta är således det första skalde-namn i Tyskland 4 
svensk härkomst. Det andra är Matthissons , hvars faf 
fars-far var svensk. 

Bernh. v. Beskow. 



t A 



OM 

ARAÉERNAS FÖRNÄMSTA HISTORIE- 
SKRIF\^ARE OCH 6E0GRAPHER. 



Um Araberna fSre Islams införande Bro anderrSttelser- 
u så väl hos deras egna författare, som hos den clas- 
liika forntidens skriftställare, hvilka sednare blott någon 
glng, i förbigående ) omnämna dem, i alla afseenden högst 
tfnllständiga. Det vete vi dock med visshet , att de, re- 
dan från äldsta tider tillbaka^ stått i icke obetydliga han- 
delsförbindelser med alla den gamla verldens bildade 
folkslag. Likväl synes det, som skulle hvarken Araber- 
la af främmande folk, deras religioner, seder eller språk 
kafya mottagit några varaktiga intryck, eller sjelfva pl 
iesias bildning och samhällsskick hafva utöfvat något in« 
flytande. Sjelfständiga på sin halfö, eftersträfvade de ej 
att utvidga sitt område på sina grannars bekostnad ; och 
genom sitt lands läge nästan tillräckligt skyddade för ut* 
kadskt öfvervåld, behöfde de högst sällan taga till va* 
pen för att försvara sig mot främmande fiender. Konster 
och vetenskaper voro 9 om vi undantaga skaldekonsten och 
itjernkunnigheten , äfvenledes efter all sannolikhet, för 
dem obekanta. Att skalder diktat i Arabien långt före 
Prophetens tidj som till föremål för sina sånger förnäm- 
ligast valde de ofta förekommande tvisterna och kämpa- 
ifventyren mellan de särskilda stammarne, och i hvilka^ 



/ 



B&Dger nBstan alltid skSnhetens lof och nSgon olycklig 
älskares klagan episodiskt inväfdes, är fullt säkert, ehnru- 
väl ganska få af dessa kommit till efterverldens kunskap» 
Men dessa få fragmenter frän det så kallade okunnig- 
hetens tidehvarf (så kalla Prophetens anhängare ti- 
4 den före Islam) vittna både genom sin techniska fulländ- 
ning, och sin höga poätiska anda, tillräckligt om skalde- 
konstens ålder hos Araberna. , Ett slags . kännedom om 
stjernhimmelen var hos dem en urgammal, genom tradi- 
tion fortplantad, naturligtvis högst ytlig, kunskap; och 
härmed var ock cyclen af deras bildning fulländad. Lika 
obetydliga voro Araberna före Islam'! politiskt hänseen- 
de» Deras halfö var styckad i en mängd små sjelfstln- 
diga stater', som hvardera ägde sitt särskilda öfverhufvnd, 
men intet gemensamt föreningsband; så vida man ej så- 
som sådant vill anse den , från urgamla tider hos Araber- 
na öfliga, plägseden att göra fromma vailfardejr till Mecca, 
för att förrätta den vidskepliga vandringen kring det der- 
städes befintliga, från bimmelen, som vantron ioregaf, ned* 
fallna Ca'ba huset, och kyssa den heliga svarta stenen, 
vidskepelser, hvilka, lånade från Arabernas hedendomt 
sedermera af Mohammed infördes i Islams lära. Men 
genom Mohammed och den nya religionslära , han skänk- j 
te sina landsmän, fick allt snart ett förändradt skick- 
Han blef på en gång grundläggare till en ny religion 
och en ny stat, hvilka båda, innan ännu ett sekel för- 
IButit efter stiftarens död, sträckte sitt välde från Indat 
till Atlantiska oceanen. Allt måste vika för Islams le*- 
grande härar, och snart var arabiska Chalifatet den mäkr 
tigaste stat på jorden, och arabiska språket allmännare 
än det grekiska eller romerska någonsin varit. De be' 
ständiga krigen föranledde bekantskap med fr&mmand^ 
bildade folkslag, deras länder, språk, s^der och bOd'^ 
ning i allmänhet, ehuruväl det första århundradet eftet 



TM 

Pcophetdn^ ,! anledning af de bestBndljga hSrnads - tSgéh 
mot yttre fiender och inhemska myterier, synes för Ara- 
bernas framsteg i litteratur och konst hafva förflutit uttfh 
nigon synnerlig vinst. Den unga, dfvermodiga statens 
Iprafter yoro ännu ej nog concentrerade fÖr litterär produ- 
etion, och regenterna for mycket sysselsatta med fÖrsto- < 
ringsplaner af sin yttr» makt, för att lemna någon synner« 
lig uppmärksamliet åt bokliga yrken ; hvarfÖre också I« 
damismens första sekels litteratur bufnidsakligen utgöi^ea 
i( Koran- coramentarier, och några fä chrönikor om do 
heliga krigen, (jrAVj^Sf kallade, som fördes till utbre- 
dande af den nya läran. > Det ät först från den Abbasi- 
<litka dynastiens bestigande af Chalifatets thron, år 132 
rfter Hedjra = 749 e. Chr., som vi kunne datera den 
arabiska litteraturens uppkomst. De fleste af Abbasider* ' 
Da, särdeles de äldre, voro ifriga beskyddare *af kon-^' 
iter och vetenskaper, hvilka ej blott med frikostiga un« 
<lent5d uppmuntrade hvaije inländsk utmärktare talent, 
vtan äfven ofta till sin residensstad inbjödo utländska Lär« 
dt, hvilkas rykte hunnit till deras kunskap.. Detsamma 
gdler ock om de Ommiadiska Chaliferna i Spanien. Gre- 
kemas mästerverk blefvo knappast förr af Araberna kän- 
de, än de öfverflyttades på deras språk, och näppeligen 
hafva Aristotelis skrifter någonstädes med mera ifver 
Uifrit lästa, och med mer sorgfällighet bearbetade, än 
hland Araberna i Cordöva. Utvidgade handelsförhållan- 
den föranledde resor till aflägsna länder, och köpmännen 
hemkommo , ej blott lastade med rika varuförråder och ut- 
ländskt guld, utan äfven riktade med kunskaper om 
främmande folkslags länder och seder. Men - om det t 
hSrjan var vinningslystnaden , som dref Araben tilf fräni- 
nande länder och verldsdelar, blef snart, vid nationen» 
tttgande odling, antingen eget kunskapsbegär den ädla 
driffjädern till aflägsna resor, eller utsändes han af . fri- 






1S« 

kofttjga furftar i ftfsigt att antiogen iDhKinta Bärmare kin* 
nedom om redan underkufvade länder, eller upptldu 
nya. S& tillkommo många för geographien och natarak 
bisCorien vigtiga arbeten. Lftrda skolor inrattades öfver- 
allt inom det vidsträckta österländska Chalifatets omri- 

• 

de — ALMAMiäN, en Abbasidisk Cbalif i nionde seklet| 
anlade ensam fyra sådana, i Kufa, Bassora, Bagdad eeh 
Bochara, i h vilka philosophi, natural-historia, chemi, roa- 
thematik , astronomi , theologi och grammatik med framglo| 
studerades ^^ och vid forstarnes hof var Skalden den i 
förnämsta gästen: skada blott, att den arabiska Sång- 
mön,- i likhet med den finare, vekare persiska, svag f5r 
guld och furste- nåd, alltför ofta lånade sin röst it 
smickrets föraktliga språk. Samma vackra efterdöme följ- j 
des af Spaniens Chalifer, och snart räknade man fem- 
ton akademier, af Araberna inrättade i detta land. Mea 
snart började Bagdadiska Chalifatets thron att vackla, i 
följd af regenternas personliga svaghet och ärelystna re- 
bellers inkräktningar; och år 1258 e. Chr., då med 
MosTA^SEBi BiLLAH dcn sista Abbasiden föll för TartarM 
HuLAKUS segrande vapen, hade, af det fordna verldsbe^ 
herrskande väldet, redan länge föga mer stått qvar, It 
den tomma skuggbilden af ett slags andligt prineipst. i 
Långt ifrån dock, att den håg, de första Abbasidems i 
förstått att bos sin nation väcka för vetenskaplig bild- 
ning, skulle aftagit i mån af det, under deras eftertriU 
dåre, allt mer och mer inskränkta politiska väldet, synes 
den, oupphörligt stigande, utan af brott hafva fortfarit att, 
i alla grenar af menskligt vetande, framkalla utmärkts 
skriftstlLllare , ej blott under de sednare tiderna af det ^ 
sjunkande Cbalifatet i Bagdad, utan äfven flera århun- ji 
draden efter .dess fall ; alla de våldsamma politiska om- 
hvälfningar oaktadt, som sedermera, i mer |n två år- 
hundraden , foriforo i alla de länder , som fordom hört ua« 



15^ 

t 

w dess v&lde. Det är fSrst efter stadgandet af Osma- 
ernås välde både i Earopa och Orienten, som ett syn- 
lait aftagande af kunskapsbegär och litterär verksamhet 
thnd arabiskt- talande nationer börjar visa sig; och ehu- 
eväl man^ till och med i våra dagar, både i Syrien , 
igypten och norra Africas kustländer, understundom på- 
lAfGir infödingar, som äga bekantskap både med äldre 
ilrafckk och nyare europeisk litteratur, och äöm sjelfva 
iklat sitt modersmål, någon gång med original-arbeten, 
uit» oftare med ofversättningär af eiKropeiska f&rfattare, 
å San man dock med fullt skäl ^åstå, ätt, sedan 17:e 
aUm, arabiska språket upphört ätt kunna göra billigt 
iBipråk på någon synnerlig plats i litteratur-historien. 

Män har sagt, att i sjelfva Islams lära skulle lig- 
;a vigtiga hinder för all intellectuell bildning hos dess 
lékfiiinare , och föregif vit , att Arabernas Prophet , af fruk- 
sa att hans lära ej skulle kunna bestå bland en upp- 
lät nation, har forbjudit sina bekähnare all vetenskaplig 
orslmiiig; och man har, för att ytterligare styrka den 
staka uppgiften, på det obilligaste sätt bedömt Araber- 
läs litteratur, den man frånkänt allt Sjélfständigt värde, 
knnsiVfil just de, som fört detta tal, ej kunnat undgå 
tt uttrycka en viss förundran, att ett folk, som bekän- 
ler en för all upplysning så vidrig religion, kunnat gö- 
tt ens d e framsteg i litteratur , hvilka äfveH dessa 
sliniismens nitiska fiender ej kunnat fråndömma Araber- 
lik Den origtiga uppgiften kan hvarken försväras af 
[oftuien eller traditionerna, på hvilka Mohämmedänérna, 
om bekant är, sätta lika så högt värde, som någonsin 
éiianik på sin Talmud ; fastmera motsatsen. Så har 
tox. tradifioAen bevarat detta muntliga yttrande af Pro* 
hmtmr. **^^j.{^l\^ ^Ij Judf ^yiXiohåker i/Ur Hntkaptr^ 

or# dit dn i ^tlfva CAiiia/'oGh visst är, att, om ock cj 



158 

Koranen kan sSgat med uttryckliga ord uppmana tiika hé 
kännare till en ökad förståndHodling, den åtminstone e 
innehåller något, som söker att motarbeta de intallc 
etnella krafternas fria utveckling, så vida .nemligen de e 
irjelfsvåldigt vilja, profva sin förmåga på Allahs i den bi 
liga Koranen uppenbarade ord. 

• 

Ebcyruväl ing^n kunskapsart finnes, som ej af Ant 
berna blifvit med framgång bearbetad, och inom kvilkii 
de ej äga ett betydligt antal af författai^e att framvisS] 
anse vi dock. dera? historisk -geographtska .litteratur f&re^ 
trädesvis förtjena vår uppmärksamhet; och det så myckit 
mera, som det är en af Europas Lärda längesedan VBf 
sedd sanning, att ingen tillförlitlig kännedom om Åsienii 
Africas och Europas historia och Jordkunskap under me- 
deltiden är möjlig, utan en förtrolig bekantskap med A- 
rabernas författare. Men, detta oaktadt, hafva de iodit 
ända till våra dagar, så sällan blifvit begagnade^ eller 
ock så sparsamt rådfrågade, att föga eller ingen vinit 
deraf blifvit skördad» Hufvudsakliga skälen till ett sådant 
förhållande äro att söka i sällsyntheten af, ^Iler den iiiU^ 
komliga bristen på handskrifter af deras viktigaste arbe- 
ten, äfvensom i obekantskapen med d^ras svåra språk* 
Med glädje motse vi likväl gladare förhoppningar foi 
framtiden, i anledning af de betydliga framsteg den ara- 
biska språkforskningen på de sédnare decennierna gjort i 
Europa, och för hvilka både samtid och efterverld meJ 
tacksamhet skola erkänna sina stora förbindelser till Si I 
vostre de Sacy och v. Hammer. 

Knappast har någon hdrt t^Ias om Arabernas histd 
rieskrifvare, som ej^ på samma gång, hört dem på de 
ofördelaktigiiste sätt bedömmas« Det heter nemligenVaa 
lagen om dem, att, antingen ttro de magra ,| igilldaa aa 



15» 

ttnlittér, söm Htati u^akillning och kritik blinäTis omrSn^ 
htuå de händelseTifl erfarit och f3niiunmit^ eller ock 8ro 
dt yidanderliga sagoberättare, som i en 5fverspind, för 
dl sund smak motbjudande stil , hälften bombastiskt poS- 
thk och hälften trivialt prosaisk, förtälja hvad de sett, 
h5rt eller läst, utan det ringaste bemödande att åt firam- 
sttilningen gifva någon enhet eller åt händelserna något 
iabördes sammanhang. Ehdru vi ingalunda vilje skrifva 
ttder deslta hårda domslut, kunne vi dock ej neka, att 
ett slags sken af rättvisa ligger till grund derför; åtmin- 
Héee efter det sätt; på hvilket man gått tillväga. Man 
4Mr n«nligen ställt Arabernas historiska författare vid si- 
dsn af Grekernas , Romarnas eller det nyare Europas 
AnBmsta historiska mönster — en jemnforelse, söm 
tUvändigtvis alhid måste utfalla ofördelaktigt för de fÖr- 
It ^m och sedan bedömt dem efter vår smaks måttstock, 
stan alk afseende på de himmelsvidt olika förhållanden 
af klimat, samhällsskick och språk, under hvilka en Ö- 
Stofländning och en Europé lefva. Dertill bör vidare läg- 
fas, att man merendels, utan någon vidsträcktare kän- 
■•dom om Arabernas rika historiska litteratur, lagt till 
gnnd för sin jemnforelse den arabiska författare man 
lAndelsevis först påträflfat, eller hvilkens ytliga bekant- 
ikap man gjort i en felaktig öfversättning. Så har man 
t^ ex. ställt tillsamman den torftiga al-Makin med den 
tfln Livius, och den svnlstiga E'mad-ed-din medden 
tf Ivarliga Thucydides, och tillåtit sig att, utan andras vi- 
dare hörande , bryta stafven öfver ett folks litteratur, som, 
om den ock ej äger några historiska mästare af första 
ordniogen, likväl har författare att framvisa, sådana som 
Ebn-Chaldun och al-Makhrisi, hvilka skulle göra 
hedar åt hvilket språk och hvilken nation som helst. 
Det skefva i ett sådant förfarande inses lätteligen af en 
hvair , tf vensom den ringa halten af allmänna' omdömeni soa 



16» 

liluoda tUlkoDimit. Men det medgifve vi, att, om ft 
al Im fin t yttrande 5fver Arabernas historiska författare t 
dessas stil ocli trovärdighet, nödvändigt slodl afgifvas, ditt 
i anseende till den snart sagdt oräkneliga mängden deraf» 
omöjligen kan blifva fördelaktigt. Men ock -^ i hvilkit 
land var eller är väl flertalet af Seribenter classisktf 
Den svaga medelmittan är ja öfverallt den allmännaste:, 
och ej allmännare bland Araberna än annorstäds. Sanst 
är, att många historiska verk och uppsatser på denn 
språk finnas , om hvilka de ofvan anförda hårda omdSsie* 
na till alla delar gälla, och medgifvas måste 9 att ftfvea 
deras goda historiska skriftställare äro alltid ofnllstäDdi- 
ga och ofta opålitliga I sina uppgifter om icke-Mohsn- 
medanska folk — men vi förlåte ju Greker och RoflUHi 
gerna, att de ej så noga kände Barbarerna-^ äfvenim 
vi hos många af dem ofta sakne den» hos den folliiitb- 
de häfdateknaren erforderliga, kritik, som vet att sU^s 
det vigtiga från det obetydliga, det nödvändiga från 4it 
tillfälliga, och den framställning af verkande orsaker, SM 
låter 4o handlande personernas charakterer för läsaM 
framstå i full dager; i följd hvaraf det alltid är nödvis- 
digt, när man ur arabiska källor vill hämta någon ntfSf^ 
lig skildring af någon persons, dynastis eller stats SdeSf 
att ej åtnöja sig med de uppgifter man derom finner boi 
någon viss författare ensam, utan att rådfråga flera, mqb 
akrifvit om samma ämne, för att sålunda ur den éAa M* 
sätta, hvad som kan vara glönidt eller förbigånget bof 
den andra. Till en sådan granskande jemnförelse erbjs- 
der också den stora mängden af författare, af ej Uott 
vidlyftiga universal-historier, utan äfven af historiska sis- 
nographier, ett godt tillttlle. Men — kan inan vM 
skäl fråga — äro då alla dessa författare, enftr aå ft 
af dem, genom den europeiska tryckpressen, blifvit dl- 
.iaäng]orda« för jEoropeer ännu så tUlgängligai^ ätt någdi 



161 



»rlig viost tor vSra dagars historiskji studium af dem 
m vara att vänta? Vi svare, att, ehnruväl mången vig^ 
{ lacka ännu återstår att fylla äfven i de rikaste, i 
■iO|Mi beJKntliga, orientaliska manuscript-samlingar, lik- 
Il förrådet af de arabiska handskrifter, som forvaras i 
Uiotheker, sådana som' det Parisiska, Escurialska, Ox- 
fUa, Leydenska, Wienska, Berlinska, Köpenharan- 
V* och Petersburgska, utom dem, som ägas af enskil4 
iv^ >fir så betydligt, att det blott behöfves ihärdighet 
db.fiit hos samtidens orientalister, for att kunna rikta 
In knnskaper både om den asiatiska och den enropei- 
■ aisdeltidens historia med de vigtigaste bidrag* Önskr 
jjt' vore dock, att regeringarne, hädanefter, som ock 
idntills någongång, ehuru alltför sällan , skett, tillOrien- 
H ufslnde med tillräckliga förberedande philologiska och 
IHrftrhistoriska kunskaper utrustade lärda, som fSrsågos med 
idel , att derstädes anskaffa sådana vigtiga arbeten, som 
Europa ännu blott till namnen äro kända ; äfvensom att 
i^fenom uppmuntrande understöd, sökte gifva lif och väc- 
ibe åt studium i allmänhet af Asiens, hitintills så föga 
késkf språk och litteraturen 

För geographiens studium hos Araberna synes hå- 
NI bafva vaknat i nionde århundradet af vår tideräk- 
flgt d&» V^ Chalifen Almamuns befallning, Ptole- 
^i tatronomiska verk <q (AtyaXfj avftaiig blef på Arabi. 

la Uversatt, under titeln ^Jn»wyu3f ^ (A^i^fj^ ^H^r som 

sii vanligen kallar det Ål -Mage st. Äfven Ptolemaei 
légraphitka arbete (illegnade sig snart derefter de lärgi* 
jpé AlraBerna , så vida det ej, efter hvad några förmoda, var 
tta,'«om, redan genom Almamuns försorg, öfversattes 
deras språk. Under titeln af ^jåj^x^XIxj^ V^Lft3. 
fölemai Giographi^ finne vi det ofta, af sednare ara- 
'" Skandia, i. ii. 



1«2 

itiska geographer, eiuradt; och allmttnnéligen tror uaOf 
att den af Abu'1-feda begagnade boken ^Pr^\ f^^f 

/H^4Ju3f afUckning af den bebodda jorden, .fir jilit dea 
arabiska SfversSttntngén af Ptolem»! geographiaka arbete* 
Likväl synes det af de nppljsningar, Hadji Chalifa isio 
litterärhistoria lemnar om den arabiska versionen af Pto* 
lemsei jordbeskrifrfing, som sknlle denna ej blifvit gjori 
tthn den magra geographiska nomenclatur, som vi Sge af 
Ptolemaeas under namn af 17 yioyocupixti txprfftjai^ ^ utan tfioi 
något annat vidlyftigare, £5r oss okändt, geogra<> 
phiskt verk af samma författare. Mannens fSrmodaniatI 
Ptolemaeos verkligen skall hafva skrifvit något sådant ^ 
vinner' härigenom mycken sannolikhet, *och måhända iiksll 
det lyckais kommande dagars foi^kningar^ att^ genom äpp^ 
täckandet af någon handskrift af den, som förlorad aa«' 
sedda, arabiska öfversättningen , förvandla denna gissniag 
till visshet. Sedan nu Ptolemsei bekantskap var af AW 
berna gjord , åtnojde man sig i början med att flitigt con-» 
mentera hans skrifter ; men vidsträckta npptäcktiSre8or,soni' 
af kanskapsgiriga män förctogos till aflägsna länder|fnim«' 
kallade snart månget för geographien vigtigt originalar^- 
bete, och med begärlighet upptecknade man de spridda 
underrättelser om främmande länder- och foik^ detn hem-' 
komne köpniän och handelsagenter medförde. Så har wi 
otrolig mängd af jordbeskrifvände böcker hos Araberna . 
tillkommit, på hvilka vanligen läses titeln v»^LjiLf^ 

(^tM.3f^ (éCJlm^.)! bok om trågar och- konungariken. 1 
fråga om dessa arbetens vetenskapliga värde och ittUiatiffcai 
fÖrtjenst, gäller, till en god del, hvad vi ytt^fat. oni;. j^^; 
raberuas histojriska litteratur. Vanligen har mai{; jli0inlf4; 
gen beskyllt äf ven deras geographer for att i aiaa .!»%{» 
skrifningar jaga efter det underbara och vidun4erliga«f$f^, 
osystematiska uppställningar och otillf5rlitliga, '^uppgifter ^^^ 
{ttr bristande fullständiga bestämningar äf oiierua)i liigen,' 



163 

hr falska tllér till oigenkänneligliet rädbrSkade natan der« 
få^ med ett. ord, for bristande kritik i allmänhet* Dessa 
biikjrlfningar Sro fullkomligt rigtige ooh sanningsenlige» 
1 lAndelse alla skola bedömmas efter de flesta, och 
TI miste medgifva, att, till och med hos deras utihSrk* 
tfrt gieographiska författare, sådana som t. ex. Cbn- 
Baoklial, Edrisi, Jakhnt, Abiil-feda och Hadji Chalifji, 
MM tmderstundom dertill finner billij^ anledningar, i 
syMmrfaet när de handla om Europa, eller, som det hos 
4tm hettT} Frankernas land. Ty, om vi uodantage Spa- 
mipO) aom Araberne kalla Andalusien, och medelhafskn- 
MtM, så synas de om det öfriga Europa hafva haftallt* 
Br ofidlständig kftnnedom ; och de underrättelser, 3e der« 
mm lämna, äro i allmänhet foga pålitlige , eller åtminsto- 
ne ^ utan sorgfällig kritik användbare, emedan de euro- 
Ipiidui orterna hos dem merendels förekomma under fal- 
ska dier särdeles förvridna namn. Att dock arabiska 
y é ya pher kunna, med nytta och vinst äfven för Euro- 
pm Jordkunskap under medeltiden , af kännare begagnas , 
iiir|| har Fraehn lemnat säkra bevis i sin bok ''/^n- 
JFbfZhmf und anderer Araber Birichte uber die Rurstn 
JbifiT Ziit. Petersburg, 1823*'^ och Rasmussen i sin, 
KfrtB på vårt språk öfversatta, lärda af handling "om 
ArBbtrnef och Perurnes bekantskap och handel under we^ 
Mtidm med Rytsland och Skandinavien, Stockh. 1817." 

Efter dessa allmänna anmärkningar, går nu närva- 
wmåm uppsats, att i korthet redovisa för de förnänrista 
uaUpka Historieskrifvares och Geographers vigtigaste, till 
IBrfbttarens kunskap komna, arbeten, och utbedjer sig sak* 
roanlga Läsares skonsamma bedömande. Författarne 
ijppciknngi i den ordning 4e lefvat. 



164 

Al-Kelbi ({^]l$L5()*) Hes«ham B«B-Moht 
med t 204 e. il. = 819 e. Chr. , uppgifves vanlij 
såsom Arabernas äldsie, af ois kSnde, historiska I 
fattare. Bland den mängd af arbeten, som bära h 
namn , diro de vigtigaste 1 ) hans WJtc ^ ^r6^ 
^\_f^ *^f bidrag till kdnmdom om ^$nealogitrnc 
hvilken han handlar om Arabemas äldsta historia, 
de särskilda arabiska stammarnas slägtförhållanden ; • 
2} hans (Jbf^Uf V^^ olxT bok om tindn 
Konungar t hvilken lemnar vigtiga historiska uppl 
ningar om de Konungar, som regerat i Syrien, 1 
sien och Ågypten efter Alexander M. 

Al-Vakedi (^^/cVJ^UJf) Mohammed B' 
O 'mar f ^0^ = ^^2 var en gunstling hos Ch 
fen Almamiin, och har skrifvit åtskilliga arbeten 
de krig och eröfringar, som närmast följde på Isl 
ismens uppkomst. Det allmännast kända, och i 
värderade af dessa, är det, som heter ^U2Jf 9^ 
Syrienf ifSfring. Petit de la Croix omnämner i 
företal till Timurbeks lefverne, att han öfversatt d 
verk, ehuru denna ofversättning aldrig blifvit i ti 
utgifven. Den lärde Reiske, som i allmänhet i 
•{5r hårdt bedömmer Arabernas historieskrifvare, fi 
Sfver al- Vakedi följande hårda omdöme : "miror e, 
glis viris hnne scriptorem plaeere potuisse, tot no; 
fabu^s et superstiiionibus scatentem: cujus magi 



♦) Vid hvsrje författare är del namn, som först läses, 
under hvilket han allmäiuiast är känd. 



16» 

j^artem olim legi in bibliotheca Leidensi; non tamen 
detideriam ^jus excerpendi nio cepit.*' Ab' ^.f. Annal. 
Moiltm. Hafniae 1790 sidd. 6«9 och 70. 

Abu-0'bbidih (8c\jv^c of) Mohammed Ben- 
Hamsa f 209 = 824, var en af sina samtida, för 
^ranligt vidsträckta kunskaper, högt aktad man , hvilkens 
sndervisning den ädla Chalifen Har un ar*raschid sjelf 
begagilado. Abul-feda förtäljer, att han efterltmnat 
CMkring tvåhundrade särskilda skrifter. Han syssel- 
Mtte sig förnämligast med studium af arabiska språket , 
hfsrtf han ock fåtf tillnamnet uPy^f äen ipråkkun-' 
9igt. Bland historiska arbeten af honom nämnas med 
WSm af arabiska skriftställare l) ^IsenssrJf j^l^t 

Mtherren Hidjdds UfvenHi och 2) w^-^Jf pV-jf 
l^l5M| Arabernas stridtr och krig. 

EsN-HESCHåM (plÄA {^S) Abu-Mohammed 
A*bd-al.Malek f 213 = 828. Af honom ägo vi 
cii fSr Arabernas äldre historia ganska yigtig skrift 
bOfid ^$3^ 1^^*^ ^>U*3f Homeiridernas gema- 
'ogi oeh diras Konungar. Homeiriderna voro, under 
«ii lång följd af år , Konungar i Jemen. Dessutom har 
lum ock författat en mycket värderad biographi öfver 
l^pheten, kallad jjjf JJyW> ^|^*« ^.AaÄaruo sam» 
nnärag af Guds Prophets lifverm. 

Ai.-A8M'Ai (^-»■♦,*o^f) Aba-Said A'bd-al- 
Malck Ben-Khoraib t 215 a 830, var s^i tids 



lKrda|i(o man^ som ifren räknad» Chalifen Harua Uai 
ftiha lärjungar. Till do tio -skrifter af blandadt. ilat 
häll, som Abu'1-feda uppgifver honom hafva författa 
tillägge vi ett vigtigt historiskt arbete, som har ti 
titel L^ Jt3f olxf^ den bsrynnerliga bokiti , och so 
innehåller en mängd upplysande underrättelser om i 
gamla Arabernas vidskepelser och seder. 

Ebn*Khotejba (J^^* U^^O Abu-Mobai 
med A'bd-Allah Ben-Muslem f ^76 «=^ 881 
är det nionde seklets förnämsta historiska skrifbttäU 
re, både i afseende på uppgifternas tillförlitlighet o< 
stilens renhet, Ibvilken han till och med af få blai 
Arabernas historieskrifvare blifvit öfverträffad. Det vi 
tiga arbete, som alltid skall försäkra honom om i 
aktadt rum bland Arabernas häfdatecknare , har t 
titel *^A*u3fj u^^f J^U^-f vJ cJpUJf ol^ 
historiebok om Araberna och deras genealogier , och i 
nefattar historien om de hedniska Arabernas stamindc 
ning, seder och bruk, om Islamismens uppkomst och u 
bredande, om hela den Ommiadiska Chalif-dynastien o« 
de elfva första Abbasiderna. Den stora kännaren Bi 
ske, h vilken, som ofvanfÖre nämndes, ej slösar lofo 
på Arabernas författare, kallar detta Ebn-Khotejb 
rerk för en ''liber aureus, quo carere nemo potea 
qui primorum a fuga saaculorum historiam scrutari c 
pit." Prodid. ad Hagji Ch. tab.p. 231. Han säg 
sig äfven hafva öfversatt det helt och hållet, ehurun 
denna öfvérsättning aldrig blifvit utgifven. J. G. Eic 



UT 

Ikofli - lennar tU utdrag ur fSr forfattari i sin bolc 
. Mtmuminta antiquirsintot historia Arabum, Gotbai 1775. 
Ett annat, af Orientalerna mycket värderadt, arbete 
if Ebn-Khotejba, ehuru väl ej af historiskt innehall, 
Ir hans L^'l^f 0(Ac skri/var ens undervisning j i 
Inrilket 4ian leranar en öfversigt af de kunskaper, som 
liUhdril en eiTiI tjensteman. 

Al-Beladori ((JTpJw-JL^^-Jf) Abu-1-A'bbas 
Ahmed Ben-Jahjah f 279 = 892, skréf ett sak- 
rikt, både för hiatorie& och geographien vigtigt, ar- 

btiui kalladt yfuX^Jt ^y<^ ^KxT bot om Idndgr» 
|ir trSfring, Häri beskrifves Musulmännernas usur* 
patioQ af Persien, Syrien, Cypern, Mesopotamien, 
Anaenien, Ägypten, Spanien och öarna i Meddhnfret, 

Al-Thåbåri ((^-.^.^li^Jf ) Abu-Dja'far Mo- 

■ammed Ben«Djerir \ 310=: 922, är en afAra--^ 
beraas förnämsta och mest begagnade universalhistori* 
■ka författare. Hans vidlyftiga chrönika, som går från 
■kapelsen till årr 300 e. H., har till titel: ^.j\^i 

f^ijo cXÄ.f^ Vf ^jcji vJ u^^ C:^?^!? historia 
^^^ Kcnungarna och deras bedrifter , om Prophetemas 
födelseorter och propheikall y och om allt^ som iiltdragit sig 
ttta^/ir deras lefnad. Vanligen citeras den under det kortare 
^^lanet gp^iaJf 7=V.f^ • Spridda delar af detta Tig- 
^Sa arbete förvaras i åtskilliga af Europas bibltotheker, 
^^R något fulli»tändigt exemplar är ej, oss veterligen i 



Its 



i ociGideaten kltidt , hvarken af ori^nalet , lAler af 
under namn af i^/-^ i^ /^/^* > ®^^^ citerade p^* tp. 
fiska öfversättningen, li vilken 40 år efter fSrfattarérsit 
död, på den Samanidiska Sultanen Mansnr Ben-NuVf 
föranstaltan, förfiirdigades af Vesiren Aba-A*Ii Moliani- 
med. Det fullständigaste, i Europa kSnda, exempla- 
ret af Tliabaris stora liistoriska verk pä Arabiska äges 
af Kongl. bibliotheket i Berlin, der 5, 10, 11 och 12:6 
banden finnas* 

Ebn - Chordådbeh (b^yö^Op^ (J-^0 A bal- 
kas em A*bd-Allah lefde i början af fjerde seklet 
e. H., och skref «n (åOl^Jf^ (^UJf ^[XT bok 
om vä^ar och konungarikin. Af alla Arabernas sed^ 
nare geographer har detta veric blifvit flitigt begag- 
nadt och ofta .citerad t. Mas*udi säger derom: ^.jlb^ 

fvXA IaX5^ Vji * g <jy"^ och dnina bok år^ bland 
skrifter i data slag , d$n i v3r tid mist kdnda af bi- 
dt hSga och låga. 

Ebn^Fodhlan ({*}^SjCLi (j^f) Ahmed skickades, 
i början af fjerde seklet e. H. , af Abbasidiska Cbali- 
fen Mukthader - BUlah , som sändebud till Bulgarernas 
Konung vid Wolgaströmen. Om denna sin beskick- 
ning författade han en b erättelse ^ som skall innehålla 
för Rysslands äldre historia högst vigtiga underrättel- 
ser». Jakhut har, i sitt geograpbiska lexicon, derur 
anfört åtskilliga utdrag, hvilka af Frwhn blifvit sam- 



16f 



\mA% #oh Ittldskl be^betad» i luuit ofrM dMraide tok. 
St Ebn-^Foilblénfl skrift «r intet exeiiiplar kSodl, hvav- 
ken i oriettten eller occidenten. 



HAMfliAR (8^i«^) Ben-al-Hasan al-Ispahani 
akref, i början af fjärde seklet efter flykten, ett slags^ 
universalhistoria , kallad ^tfoi\ pnj /\l3 v^VxT^ Af//o« 
fiAok om folkfflagin^ b vilken dock fSrnimligast lyssel- 
litter sig raed Persernas och Arabemas historia* Rei^ 
ike, som begagnade detta arbete, vid författandet af 

sina historiska noter till Aba*I-feda, kallat v&rf5rfat«* 
tare för en ''eompilator aM^trog, sui obliviotus^ JibiqUå 
ipti eontradians ^* eharnväl han medgifver, att många 
▼igtiga upplysningar i hans bok innehållas. Det åt- 
toode capitlet af Hamsahs verk, som innehåller de 

Homeiridiska Konungarnas historia, finnes utgif vet, med 
text och latinsk version, af Schnltens i hans Hittih 
Tia ^oitanidarum Harderov* 1786, 

Ebn-Doreid (cX^jno (i>-3f) Abu-Bekr Mo- 
hammed, af sin födelsestad Basra äfven (^^.tnmj^mW 
kallad t 321 = 932, har gjort sig ett aktadt namn, 
både som Skald, Historieskrifvare och Grammaticus. 
Ett på engång historiskt och grammatiskt' arbete är 
hans etymologiska lexikon, kalladt OrUt>^Vf v^UT" 
V/oiXJt Jtn fulhtdndiga etymologiens bok. Häri in- 
nefattas historiska underrättelser om Arabernas åtskil- 
liga stammar och förnämsta slägter, samt derjemte mån- 
ga grundliga och för språkets lexikographi vigtiga, 



170 



•hurii Innu nHtfSr litet btgagnaclf, pliilologiska i 
märkningar, antécknada i anledning af de nominap 
pria, som i arbetet förekomma* DeMiitom har Et 
Doreid äfven akrifvii ett fullständigt lexikon , kall 
MXif ^r^^ \j}[xr bo^ om språkitt summa ^ hi 
politiska arbeten att fortiga« 

Al-Motharrks (Js. In 4 \\) Abu-0*mar M 
hammed '{'SdSssd&Oi lemnar i sin bok, rl-4^ 
i^JtJt Arabirnoi historia ^ många vigtiga bidrag { 
detta folks historia före Prophetea , äfvensom en roio 
biographiska upplysningar em sådana män, som efl 
Islamismens införande t någon mån' utmärkt sig se 
Lärde, Hjeltar eller Statsmän. Abiil*feda omtal 
Al-Motharres såsom en af de förnämsta bland Araln 
nas Grammatici, och ,nppgtfver honom bafva författ 
många philologiska skrifter» Han beskrifver honc 
dessutom såsom en öfvermåttan lärd och minnesstark ras 

AL-MAS'iJDi (e^OjÄMMif) Abu-1-Hassan A* 
1 346 = 957, är en af Arabernas Yigtigaste histo^ 
ska skriftställare. Genom vidsträckta resor förvärfv 
de han sig, för sin tid ovanliga, insigter; och är 1 
mycket trovärdigare i sina uppgifter om sin samtii 
folkslag, som han sjelf besökt alla de länder, han 
shia arbeten beskrifver. Det förnämsta och mest b 
gagnade af hans historiska arbeten är det , som bar ti 
titel -Jb^aciJl 0olx^^ L^vX^t 7:^/»^ äi gyHei 

ångarna och ptrUgrufvorna. Det innehåller en un 



171 



'MMlhifltoria fr&n dcapriMil till år 334s:94S. Vid« 
lyft^pira In någon annan arabitE författare, . hsat 
MaM^uAif i detta sitt verk t beskrifvit Indien, om hril- 
ket land han med synnerlig förkärlek handlar ocli 
irarom han lemnar högst interessanta nötteer, dem 
man förgftfves annorstädes söker. I hvad som rörer 
Fnukerna, är han, som i allmänhet arabiska histo* 
li^flsribenter , kort och opålitlig. Så talar han t. ex. 
9§ •9. ord om Roms republikanska period , nppräknar 

« 

ii|pa. f& af dess Kejsare , låter: Christus födas i An* 
ffMti 42 regeringsår m. m. Bland hans öfriga histo* 
riaka verk, förtjena, att med loford nämnas, följande: 



*-^ 



1) ylSOanJf 

SJ^foJf historiebok om di fSrflutna århundradena, d$ 

Sirgingna folken ^ de fSrtvunna sldgterna^ och dg 
^iUmMgJorda väldena. 2) (J^UuiJf {^ki oUT' 
^^-^^^^Jf J^o vj lJ^ ^^ en bok innehållande iU 
^kUliga upplysningar om hvad som tilldragit sig i d$ 
f8rfliina tiderna. 3) yVTU^ ^j^\ J^^^^ ^^J^ 
r^^ojf (JUIam vJ ^a bok innehållande skatter af kun^^ 
^itiper om hvad som timat i de fårflutna seklerna. 4) 

minnesbok om fSrgångna tiders händelser^ samt S) 
OL&^U ^Juv^-^^f v-^lXJ^ väckelse-' och varningsboken, 
Mia börjar med ett slags kosmographif och derefter 
lemnar en kort historia om Persiens Konungar , om 
f ropheten ech hans närmaste efterföljare, em Bjzan^ 



1T2 

tinftkä Kejsarna m. éi. Dessa fén nn apprikiiade a 
beten 9 i hvilka ingen bestämd plan synes vara fSljc 
edi af hvilka intet ftr otcislutande egnadt åt någon vii 
tid eller folk^ kunna ^^nantagnia sägas utgoira c 
slags historisk encyelopedi. En specialhistoria öfv< 
Agyptens äldsta Pharaoat^ äge vi ock af Mas^ädi, kalli 
e^Lsp-JtJt ^Xrkvo såmmmdrag af fSrvnd$rl^ 

hindiUir. Utem demta BSas^adi onåtalar Herbeloc, 
Sitt Btbliotbeky äfven tlA tttfmuf, Ébilfr skall hafva h< 
tat Ahmed» ooh skrifvit en historia om Syrien 9i 
Damaskas, under litel af- ptjätJf xjåjkp Syfkl 

trädgird. 

EBN-HiimrAL (A^^ (£>^0 våren köpman fri 
Mosul, som, i medlet af Qerde seklet e. H., fdrelc 
långa och vidsträckta resor. Hemkommen beskref hi 
de länder, han genomrest, i boken («)fc\X^f dJji 
kunskap om länderna kallad, h vilken gjort honom ti 
en bland de fSrnämsta af Arabernas geographer. 
detta verk upptagas och beskrifvas alla de länder fri 
Spanien till Indus, som bekänna Islams lära. Mi 
har allmänt trott sig hafva Engländaren O u sele 
att tacka for en öfversättning af detta Ebn-Haukha 
verk, som ock titeln på Ouseleys bok gifver tillkänn 
Han kallar den nemligen The Oriental geography 
Ebn Hankal ^ an Arabian Trav eller of the tenth e^ 
tury, London 1800, och uppgifver sig hafva ofversc 
den, ej från arabiska originalet, men från en persi 
öfversättning af, eftersom han gissar, Ebn Haukhc 



in 

ftographiftka verk {ty ham halidftkrift iaknar författa^ 
renamii) , i anledning af åtskilljga däri befintliga artiklar § 
laDDi han fdnnit ofirerehsstammä med några nr Ebn- 
HaiikhaLi verk af Jakhut lånade och i dennes geogra» 
fhiaka lexikon citerade nppsatser. ht denna Ouseleye 
nrmodån har Sfven Silv. d. Sacy genom sin Notiee ät 
f^ glographU oritntalt tEbn Haukal , traduiie äu Pir<^ 
t&m in Angtois par W. Ounlty , gifvit en ny vigt. 
FlraehR häri sin ofvanföre citerade bok om Ebn-Fodh« 
lan faetviflat denna uppgift , och , på goda skäl , till* 
dortfvil Oaselays bok en annan författare, som skall 
hafra lefvat Tid pass femtio år fBre Ebn-Haukhal, 
sch hvilkens arbete denne mycket begagnat och stan- 
lom excerperat, hvarigenom den af Ouseley anmärk* 
ta likheten, mellan Jakhqts citater ur Ebn-Haukhal, 
odr den öfversatta persiska handskriften, tillräckli- 
ii| giea fSrklaras. Denna författare är al-Isthachri 
(^jsniuoYf) Abu Ischak al-Faresi, ur hvil- 
kiÉis arbete |^^^*^f v^lxT" bok om klmaterna Jakhut 
I titt lexikon äfven lemnat mångfaldiga utdrag , dem 
fndin funnit vida närmare ofirerensstämma med Ouse* 
kys Bfyersättning. Till samma resultat hafva äfveil 
^ Bamakér och Uylenbroek kommit, ehuniväl de orig- 
figt fftrvexlat Isthachri med den ofran omtalade Ebn- 
4 ^rdadbeh. 

ÄL-0*TBi (^^xJt3f) Åbu'l.Nasr lefde i bor- 
i^ af femte seklet efter H. Åf honom äge Ti ett 
Urdmdt arbete kalladt /yA^H^( v^IäT^ d$n ^eminiti^ 



a 



: 






174 

. /ta Mm, sam Itinéhiner frfstöriéil oin dtti ryktlMiflI 
•tifÉEiren af Ghashevidiskä dynastien Mabmäd Ben '•Se" 
beétegin Jemin - ed <• daula* 0*tbi böljar sin historia lotd 
Naser«ed*din SébeoteginSf Mahmuds faders, bedrifteri 
hvilken lade fSrsta grunden till sonens herravälde , oéh 
beskrifirer sedan sin hjelte till år 409 = 1018. 
0*tbi år så mycket tillfSrlitligare , som han sjelf Tsr 
saitHida med Blahmud ; och då denna inkräktares hi- 
storia så nära sammanhänger med de sista Samanider* 
Bas, så rinner äfven d^nna många vigtiga npplysnin* 
ga^ af Ö'tbis arbete. Hans stil är Jemn och ren* < 
Silv. d. Sacy lämnar, i i]erde delen af Noiius 4ft 
Manuserits, ett temmeligen fullständigt utdrag uk 
vår bok* 

Al . MoKHADDBSi (/«M^V)u3f) Schems-ed-din 
Abu.A'bd- Allah t444= 1052, har i en bok, kal- 
lad ^liYf ISjXjo vJ ^U>:5f (2>M^f din bästa 
indelningen till kännedom om klimaterna, antecknat re- 
sultaterna af sina vidsträckta resor i nästan hela den 
då kända verldens delar. Hadfi Chalifa kallar, i sitt 
|ribliographiska verk , Mokhaddesis arbete f3r i^VjL^* 
rUoUt J^6^ m bok af hSgt värde. Af Jakhut är 
han ofta citerad. I Europa är, mig veterligen, intet 
exemplar af hans bok kändt. 

Al-Edrisi (/^.jMA.J/>oVf) Abu-A'bd-Allah 

^ Ho ha mm ed föddes i Afriqa år 4il3 a 1099 af furst- 
lig härkomst. Efter i Cerdova fulländade studiet, be- 



17* 

pl han lig till Sicilltn , der -han i .p& Konung Roger 
itn andras begäran, vid hvillcens hof han tillbragte 
itörre delen af litt lif ^ författade sitt berömda geogra* 
phiska arbete, kalladt J U?L>'Å »...H Sj«yi ^^U^* 
fVifljVU jNlAo^Vf >Cj den ntffiknei fSrlusUtsi i bi* 
fåtUlsin om länder och provineer, i hvilket han hand- 
lar om hél^ den då kända jorden^ Fullständigare ftn 
aigon . annan arabisk geograph har Edrisi beskrifvit 
Evropa, och särdeles Italien och Spanien. • Man fin* 
ner hos honom underrättelser om det norra Europa ; 
till och med den Skandinaviska half5n är ej for ho- 
nom obekant, ehuruväl de upplysningar han derom 
lAeddelar, aro knapphändiga och oftast origtiga. Vid- 
Ijrftigast är han i beskrifningen af Åfrica , till hvilken 
Hartman i Göttingen 1796 utgaf en lärd commen- 
tar. Hvad man mest saknar hos Edrisi, äfvensora 
hos arabiska geographer i allmänhet, är orternas lon* 
gitndu- och latituds-bestämmelser. Ett utdrag af Edrisis 
rerk tlrycktes i Rom 1592 pä Arabiska, och öfver- 
iattesl619 på Latin af två Maroniter Gabriel Sio« 
i^lta och Johan Hesronita, under titel af GeOm 
^raphia Nuhiensit^ ett namn hvilket de tillade EdrU 
tis arbete, emedan de origtigt trodde honom varit född 
I Nnbien» Hiraf hac han ock sedermera fött tillnara'- 
ket af Geogf aphus Nubiensir, hvarunder han allmän* 
iMuit ir känd. Den nämnda tryckta texten och öfver* 
Httniiigen ttro vanställde af en mängd svåra fel, och 

liga limkbare. 



176 

Ebn-al-Djuéi ((jJ^j^anJf y.?f) Abu'1-Parad 
Beii-A*Ii t S97 =1200, är en berömd historisk ftr 
fattare. Bland hans mångfaldiga historiska arbeftM 
Sro de vigtigaste:, 1) ylj^Jf öL^ tidenr spegtl, ni 
Vidlyftig nniversalhistoria från skapelsen till år 619 
S=1183, 2) (jl^^Vf fUcf lifvernesöiskrifningar åf* 
v$r berSmäa mdn^ samt 3) &x.>cf^)f J^^^f hiftom 
pm Bnrmitidime, hvilken familj under Chalifen Hardni 
tid stod högre än någon annan i makt och anseendt.' 

E'MAD-ED-DiN ('(j^ojf oUc) al-Kateb Ispst 
hani t 597= 1200. Tillnamnet «^lOf skrifim^ 
Titt fick han» emedan han var den ryktbare Salah- 
ed -dins Secreterare. Han är en af Orientalerna hSgl 
värderad skriftställare och kanske den mest prnnkaiHlf 
fif alla deras författare. Hans förnämsta verk är det| 
i hvilket han beskrif ver sin herres , Salah - ed • dins bt« 
drifter under de sista sex area af hans lefna4 obk 
förnämligast hans intagande af Jerusalem, och hvilket, 
^er Herbelots uppgift , kallas ^^L^Jf O^ -^f dn 
Syriska bihcitn. Troligen är detta samma arbete soh 
det, hvaraf Schultens utgaf ett profstycke i Leydei 
1755, ^urnväl den handskrift, han säger sig hafoi 
följt, har till titel: ^iXi J cjMJÖf ^^OisS] xj^ 
^y-AAÄlf m bok af Kursitisk välialighit om yåtutalm 
Mégring^ Denna besynnerliga titel förkUumk -åf dii 
bekanta proverbet (jm5 y,^ ^JL>f vJliatigarå k 
Kurs, och rättfärdigas mer än tillräckligt af den h9f 
trafvande, ej sällan svulstiga, stil, som råder i heh 






177 

Jboken* Olika titlar på arabiska handskrifter ^ af full 
jJEomligt lika innehåll, äro ej ovanliga; emedan afskrif. 
tara ofta tillåtit sig, att öfva sin skarpsinnighet på 
vpptänkandet af nya, clen ena besynnerligare Mn. den 
ttodra» hvilka de antingen satt vid sidan af de rätta, 
^ir ock låtit intaga dessas rnm. Då E'niad'-ed-dins . 
M[ kan anses som en representant af den, med skäl 
it mycket klandrade , svulst och ofverdrift i stil , man 
fiimäricer hos åtskilliga af Arabernas historiska skrift-^ \ 
MSlhure, lemnas här ett kort profstycke deraf, så vidt 
nSjligt varit, ordagrannt ofverbatt nr första capitlet af 
faffls verk om Salah -ed«>din. Det lyder som följer: 
^flans (Salah - ed - dins) son Malek aUAfdhal stadna- 
Jle ^ar i Ras -al -ma, med en stor mängd af hofdin- 
|ir. Hos honom såg man framryckande härskaren 
'An förråder, ornlika kämpar, lejonstarka krigare, 
UTfmnde svärdsklingor, brusande böljor, stängselbry* 
taade strömmar, sinkande hafshvirflar, ja! en sjudande 
Ib af Turkars och Kurders skaror , af mörka lejon 
Muaansatt* I de sönderbrytande lederna syntes fa* 
bli:xtra, och svärdsbaljornas döttrar voro till« 
att draga n t ur sina kamrar, längtande att om- 
fiendernas halsar, och trånande att släcka sin 
ÉkH i struparnas brunnar* — Huru skönt halssmycke 
it ej de otrognas • blod på rättrogna brudar! — Stånd* 
lUgt. ainne uppehöll al-Afdhals mod, och äran lif. 
måm- håna kraft, och religionen bjöd honom hasta i 
lUi Allahs bistånd gaf honom styrka ^ och ödets be* 
• JSbmdia. u 13» 



iliit dref honörn fråmSt, öcK séjrtn följde honom i 
ren; hvarfSre ock otron skälfde af dödsångest. 
Islam rar den unge hjeltens Tän; m. m.'* 

jAteHUT (0^3b) t 626 Ä 1229. tJndfer 
kiamn Sr den ryktbare geographiäkä författare all 
liast känd) hvilkens egentliga namn Tar Sch el 
ed-din Aba-A'bd-Allah; med tillnamnet al-H 
avi) hvilket han erhöll af staden Hamah i Sjrien 
medan han köptes som slaf af en köpman frän d 
stad» Jakhut, ett arabiskt ord» sotn betyder saj 
var hans slafnamn, det han sedermera sjelf för) 
till Xa'khub* Man plägade nemligeh vanligen ti 
ga slafvar, som ntbjödos till salu, namn af ädla 
nar, välluktande éssencer eller andra dyrbarheter, 
dan hans herre låtit skaffa honom nödig undervisn 
begagnade han honom till resor i haiidelsärenden^ 
efter dennes död öfvertog Jakhut sjelf hans affl 
och befattade sig i synnerhet med bokhandel, men 
tade sig snart uteslutande åt litterära sysselsättnii 
Bland åtskilliga arbeten vi af honom äge, är hans 
graphiska Lexikon det vigtigaste, kändt under i 
af (Jf(AL^jf j^iXjo iJnäernar alphabet, i hvilket 
efter en vidlyftig inledning om den physiska och 
ihematiska geographien, lemnar en, i alphabetisk 
Ain^ fortgående, beskrifning öfver dén af honom 
da verldens folkslag, länder, städer, floder, berg ii 
I likhet med alla andra arabiska jordbeskrifvare v 
håller . han sig mest ined de länder, som bek 



V 



170 

IlftTåmi likväl iemAat hail äfveh om de Icke . Mtihain^ 

kedanska ländei^ha de fullständigaste tinderrättelsel*, vi 

ige af någon Arab^ ikiied iindarttag afFldrjsK Tid or* 

tumaé beskrifhingar omtalar han äfven deras histori*^ 

tka higrkv&itdighéter. Hahs stil Hr god och ej nmit* 

UÅ åf dén hos ÅrAbe^nas geögraj^hei^ ej ovanliga sma*^ 

kea för det underbara ^ f^r hvilken sattningeh éj sfillail 

nj^poffms eller vanställer. Då för jördkitnskaj^en nijc« 

hia vinst vt>re att hämta af Jakhtits verk ^ bekhge vi» 

att iet så litet blifvit begagnadt både af Européer och 

Orieiitaler. tJr detta sitt stora verk gjorde Jakhut 

lidf elt tttdtag, kalladt \ULjåj ^^IXJx^J^ O^Xf 

bäbö uUXsb^JU bök om orter af lika nhmn men 

^likatåge, fastän alltför begtähsadt til) sitt innehåll t 

Ism titeln tillkännagifven 

A'bd - AL - Lathh^ ((Jt^JajJf A<.c) Mövaffek-ed» 

JliQ Åbu^rMohammed t 629 éss 1231^ Ehnruväi 

llebna författare ej, i egentlig taiening, kan räknas för 

ynorieskrifvare^ tveke vi dock ej, att här upptaga fat^* 

IftOHi för hans vigtig^ verk ofver ÄgypteO , som har till 

Utah 8<AAliSjf js^)ci\ vJ A-^Ä^^[^ ^\si%\ \JCi^ 

*AftM K>oA5 &\>\jt«Jf Cj^ol^s£t3|« en nyttig oth iä* 

'wrji bok tm saker och hdndeker^ dem fSrfattårm rett 

M& varit vittne till i Ågjfptens thndy öch i hvilket 

'|hti| om Agyptehs Växter ^ djur, fornlemningar, seder > 

llfilflodens stigande, pesten och hungersnöden i detta 

luvA åren 597 och 598 é. H. lemnar säkra oéh fullt 

^lifTirdjga iind#rrlttebér^ af liohom qelf^ uilder Ires^f 



ISO 

i landet, inhämtade. Håna atU är fuUkomligt ren, octl 
fri från alla de fel , aom ofta Hog vidlåda äfvén goda 
skriftställare bland Araberna. Utom cletta omtalade ar- 
bete, som, efter A*bd-al-Lathifs egen utsago, blottar 
ett utdrag ur ett vidlyftigare verk om Ägypten, hvil- 
ket dock, ty värr, är för oss forloradt, eller åtmin- 
stone hitintills okändt, nppgifves han såsom författare 
till en mängd andra, hufvtidsakligéii medicinska skrif- 
ter. Hans berättelse om Agypten hat i Europa varit 
lyckligare, än de flesta andra arabiska verk. Tex- 
ten har tvenne gånger blifvit tryckt, i Tiibingen 1789, 
i Oxford 1800, på det sedosure stället med bifogad 
latinsk version af£ J. White. På Tyska har den blif- 
vit öfversatt af Wahl i Hallé^ 1790$ på Fransyska af 
Silv. d. Sacy under titel af Relation de VEgypU far 
Abd^AUatif^ Paris 1810, i gtoi* qvart. Om den sist- 
nämnda bearbetningen af vår författare är det nog 
att säga, att den, i alla afseenden, är värdig sinmaa# 
den största kännare, Europa hittills ägt af Araberna^ 
språk och litteraturé 

EuN-Atm (^'l 0jf) äl-Djéresi f 630 aö 
1232, är författare till eU mycket vidlyftig allmän hi- 
storia från skapelsen till år 628 = 1230 s^Vxf 
gTjj\U5f vJ J^l^f den futlstdndiga hiftorieboktn 
kallad, vanligare känd under blotta namnet J^lU 
jilkdmelj och hvilken är grunden f5r Abnl-^Fédas bi- 
storiska verk» som hufvudsakligen lUott är ett utdrag 
derur. Upsala Koogl. bibliothek Igér i åin mann- 



181 

I 
\ 

ioriptsamliog den åttonde eller liita delen af detta ar*^ 
bete» som, ändock den bloit innefattar historien frän 
Ir 296 till 628 e. H., är en ganska .ansenlig volum. 
Fnllständigt finnes det i intet bibliothek i Europa. 
Ett annat, besynnerligen för korstågens historia vig- 
dgt^' arbete af vår författare är en historia om Ata- 
bdcerna af Sjrien och Mesopotamien , hvilken de Gui- 
gnts i sin Histoire defHunr^ Tom. IV. s. 365, kallar 
*iui oavrage fort curieux, et mérité d'étre consult6 
poQr les croisades." Af Wilken, som i sin Gesehiih" 
U d§r Knuzzuge äfven rådfrågar arabiska författare , 
håf den ofta blifvit begagnad. 

BoHA-ED-DiN ((j-JtxJf L^-^) Ben-Schedad 
t 632 sa 1234, var inkräktaren Salah-ed-dins sam- 
lida och vän, hvilkens lefverne och bedrifter h£|n be- 
ibrifnt i en bok, som heter: S;..A«>lJbMA.AuJf fo\y^\ 
M«^^f (j^M.Usru3U de Sultaniska underna och ds 
Josephitiska harrlighetirna. Som bekant är , hade Sa- 
lah-ed-din äfven namnet Joseph. Boha-ed-dlns ar- 
bete är indeladt i tvenne afdelningar, af bvilka den 
iSrsta handlar om Hjeltens födelse och uppfostran, och 
ikUdrar hans lynne och själs egenskaper, och den an<^ 
dra beskrifver hans krigiska bedrifter ända till hans död. 
Uui kan med skäl förebrå Boha*ed<-din, att alltför 
kort och ofullständigt hafva beskdfvit de första tjugu 
Irea. af sin hjeltes fältherrebana, då han deremotmed 
qfQnerlig utförlighet förtäljer allt, söm rörer hans 
»tagande af Jerusalem. Stilen i arbetet 8r enkelt be<. 



113 

rlttftnd^f och fri frtp svnltt och otiftkl Sebttbfi 
utgat 4n å Leydra |7JS:f på Ambiftk» och {^tin. 

Al.KhodiuY (^UdJUf) Aba-Pekr Bon.» 
Abar frftn Valencia | 0:^8 «« 1259, 4r en berta 
föttamxe till ftMlcillig^ |»iogra]phi«ka »rbeten, liio 
f^^f i^JLsr^f sidenklddningin^ l^opxjf a/;7ÅA>// 
in« 9«, hvil^a handla om Spaniens rykib^raite iki 
der och utfnttrkla ii(fti| i lUl^ninbet nncter Arabero) 
vJiWe, 

KEMlL-RD*DI!f ((j>ri<Ajf JL^) Abu-.H«] 

0*mar f 660s=:126I, har skrifvit tvenne chrSoik 
om Aleppo, en större och en mlnrfre* Den téxrn h 
ter cJl^ ^/^ \^ v-.>UaJf Ji^# tr^ir fl« A 
/ka i Ahppof hutoria\ den sednarCf aom deraf är* 
sammandrag, bar iill titel ^Wnl^' ij^ c>^Xa^l3( 8<A 
c^X^ gräddan af Ahppos historia. I 8ilv. d. Sa< 
Notiet der manurmts de Berthereau Iftses om Kemi 
ed »dins atora verk följande: Vett une dee meilleti 
biitoirei particnliéres , oompoiées par lei Musalmai 
et nons ne eraignons pas d^asinrer qne, panni le» 
itoriens orientanx, Kemål «* ed -din ett an de cei 
dont Toavrage mériteroit le miet^x de voir le jon; 

Anu«SafA'MA (}l,é, «jfc ^^\) al«Dime«cbl 
f 665 c* 1266, «r författare tilll ett för' korttSgeni 
ftoria vigtigt arbete, kalladt v^ ^^^^-^yJCji^ Jf jsl. 

{:j4iiiy^\ jié^ blommor ur de ivtme tridgånU 



IS) 

i kisicrtin em di ivinm väldena^ ianefaitande . en jii^ 
Ijfftig hutoria om de båda sultanerna Nur-ed-din och 
Salah*ed-din. Abu-Scba*raa synes bafra baft anthen- 
tika documenter att tillgå, emedan ban ofta åberopar 
bref till och från Salah-ed-din. I den förtjenstfulla 
Berthereaus papper fann man betydliga utdrag ur detta 
arbete, öfversatta för att upplysa korstagens tidehvarf. 

Al-Måkin {{j^{^4i^) Djerdjes (Georg) Ben- 
A*mid j^ 672 =:= 1273, var en Christen Ågyptier, som 
tjensteman anställd vid den mäktiga sultanen Malek 
•d-Dhaher Bibars bef. Han bar skrifvit en univer- 
lalhistoria från skapelsen till Prophetens tid, och en 
ipecialhistoria om Araberna från Propheten till år 658 ' 
=:1259 efter den fullständigaste handskrift, vi deraf 
känne, och som förvaras i Bodleyanska bibliotheket» 
Denna sednare är under titel af (j^^^JUMJf ^iJj\\^. 
i Leyden urgifven år 1625 , med bifogad latinsk ver- 
lioD af Th. Erpenius, Den bandskrift, hvilken Erpe- 
pins följde, går ej längre än till år 573 r:i 1177, men 
den tryckta upplagan stadnar dock med 5l2ss 1118, 
emedan döden der afhröt öfversättaren. Denna edition 
tr, så väl i afseende på text, som öfversättnipg, upp- 
fylld af svåra fel. Ehuruväl aldrig al-Makin skall 
kanna göra anspråk på något högt rum bland arabi- 
ska häfdatecknare , kan dock hans arbete med ifördel 
begagnas för historien om det Österländska Cbalifatet. 

Ebn -; CHÅLiKåN ( yl^Jl^ (i^M) Sch em s- O d -d i n 
Abu4 A bbås Abm«4 t 681 = U82, Kr fyrfat -^ 



* X 



1114 

(are till Jlet oskattbara verket (jUc^f oU^^ ^!f^^ 
ra månr dåd ^ »om ftr ett biographiskt lexikon 8(1 
ulroärkta män från Islamismens uppkomst till fSrfat 
rens tid , hvari han , med sorgföUighet och full trovi 
dighet, redovisar {5r alla sådana personer, hvilkai 1 
tingen som krigare, statsmän, skalder, lär^e eller kon 
närer, beredt sig ett namn bland Prophe^ens Bekäni 
re. För Arabernas litterärhistoria är denna bok 
utmärkt vigt^ ej blott genom de biographiska noticer 1 
lemnar om författarena, utan än mer genom de underi 
telser^ den innehåller, om deras arbeten, och des 
innehåll och värde. 

Al-i-Khasvini (^Ä-J^ J(Jf) Mcthammed '\ 682 
1283, är Arabernas Plinius. Af honom äge vi tvei 
arbeten af stor förtjenst. Det ena har till til 
(jfjuL^^Jf c^U»Ä oVxr* bok om ländernas mä 
vdrdighetir , och innehåller . en vidlyftig jordbesk 
ning ofver större delen af Asien och Africa, hvi 
verldsdelar han tillika i naturalhistoriskt hänseende 
skrifvbr» Det andra heter ol3\*]LdfcT.-iJf L>jla 
tDfo^?^4.Jf s,^:^L^c^ naturens under och 
skapade tingens besynnerligheter. Detta är Orient 
förnämsta naturalhistoriska verk, och handlar 
himlakropparna, elementerna, metallerna, samt dj 
och växtriket. I tredje delen af Silv. d. Sacys C/ 
Stomathie Arabe läses ett utdrag derur. 

Abu'i.-Paradj (ptj^f ji\) Gregoriug, af 
känti under lumn af Gregorius BarbebreuB, 



US 

itligionen Christen, och lill borden en Armenier, lefd« 
f sjunde seklet e. H« Hans förnämsta verk är hans chrd- 
nika, känd under namn af JU^f ^kxkjozvo '^njjsVi 
äjfnastiernat historia i sammandrag , hvilken han först 
författade på Syriska, men sedan sjelf öfversatte på 
Äjrabiska. Den innehåller, i en enkel ,' annalistisk stij, 
ea allmän verldshistoria fråa skapelsen till år 682 =5 
1283, indelad i tio dynastier. Ett utdrag ur den nion- 
<le dynastien utgafs af Pococke 1650 i Oxford, under 
Atel Specimen Historia Arabum^ jivartill han bifoga- 
de inånga lärda, och för den äldre arabiska historien 
mycket upplysande anmärkningar. Hel utgafs seder- 
mera Abu'l - Faradjs chrönika på Arabiska och Latin af 
feamma Pococke i Oxford 1663* På Tyska har den 
blifvit öfversatt af Baner, och utgifven i Leipzig 1783* 
Den syriska texten, med åtföljande latinsk version, ut- 
gafs af Kirsch och Bruns i Leipzig 1789. 

Abu'l-feda (fcX..iJf ^-3f) E'mad. ed-din 
Isma€l Ben-al-Malek an-Naserf 732s9l333, 
af furstlig härkomst, och sjelf furste öfver Hamah i 
Syrien, är en af Arabernas förnämsta historieskrifva- 
re, äfvensom han är deras yppersta- geograph. . Hans 
stora historiska verk har till titel; y^ a^ v *^>i ^S\ 
Ji^\ jXj^m sammandrag af menniskoslågtits histo-- 
ria, och är indeladt i sex afdelningar; af hvilka den 
l:a handlar om Israeliterna, den 2:a om Persiens 
gamla Konungar, den 3:e om Ägyptens Pharaooer, 
om Grekland och Rom, don 4:e om Araberna före 



imc 



Mohammed, den 5:a om åtikilliga andra folkilag, 
som Sjrttr, Copter, Athioper, Chineser m. fl., och 
6;8 om Araberna från Pjropheten till år 729 = 13 
Denna sista delen af Abu*l - Fedas historiska verk, i 
ock är den fulktändigaste poh den bäst redigera 
)iar i Köpenhamn, genom Adlers försorg, blifvit 
gifven (1789 — 1794) i fem qvartband. Den arabi 
-texten är åtföljd af Reiskes förträffliga latinska ^ 
: sion , samt dessutom uppljst med en mängd vigtiga 
storiska anmärkningar af samma författare. Gagi 
utgaf i Oxford 1723 Mohammeds lefverno, hvari 
den omnämnda sjette delen af Abu*l- Fedas histf 
begynner. Men då både texten och den åtföljande 
tinska öfversättningen äro så felaktiga, att ingen i 
ftr fri från de gröfsta misstag, betjene vi oss af d 
tillfälle att varna nybörjare for detta arbetes bej 
nande, helst vi vete, att det understundom brukas i 
läsebok af de få bland våra Landsmän, som strä 
sina arabiska studier ofver de vanligaste chrestoniath 
na. Hvad stilen hos Abui-Feda angår, så berätt 
' den honom till ett rum bland de mest sansade af < 
entens prosaiska skriftställare* Den är lugn ochje 
stiger aldrig, äfven der ämnets beskaffenhet skulle k 
na fordra det, men sjunker ock aldrig till platt 
I likhet med de flesta af Araberna^ historieskrifi 
inblandar han ofta verser ur poäterna, som stå i 
got, ehuru ofta aflägset, sammanhang med de hän 
sér han berättaf* flyad ji i hans historia om Aral 



pm. «fter Islam ineit . Mkn^ , . ftr att han alld^lei icke 

vidrörer det Spanska Cbalifatets bistori^. Viigtigare 

måliända (in Abul^Fedas bistoiiski^ verk är bans geogr»- 

phiska, ^[jJl<.3f i%.-UÄ*i låndirnaf ordnande kalladtt 

lOin i sig innefattar det hufvudsakligaste ^f ban^t sam- 

tids geographiska insigter* IHtta verk ftc indeladt { 

.tvepne delar « af hvilka den första bandiar om jordcnn 

indelning i sju kliniata» om bafven, floderna t sjöarn^i 

och bergsträckningarna* Den andrai» underafdelad i 

J$8 tailor, beskrifver bela den då k^ndi^ verldon, ocb 

tr cdfullständigast i hvad aom rorer Indien, Europa ocb 

Iftnderna i det inre af Africa* Orternas Jongituder och 

latituder uppgifver ban gemenligen, de förra räknade 

från stranden af atlantiska oceanen, bvarmed man tror 

bonom mena herkulanska sundet. I fjerde oi^h fem- 

t^ delarna af Biischingt Magazin fiir dit mui histO' 

fU und Geographie linnes Införd en bS Reiske gjord 

öfversättning af bela verket. Särskildt utgifna äro 
(KdxtQn 9^ de omnämnda 28 taflorna. 

AN-NovAini (i^^^yJ<J\) Abmod BenvA'bd- 
9l-Vabåb t733 = 1334i är författare till ett vid- 
'y'%t, ocb nf Orientalerna bogt skattadt encyclppediskt 

verk, k^lladt ooVf c:2>^ ^ MT^f ^-J^-* M^'-*^ 
^^k om målet får begäret efter bildande kunskaper. 
Detta arbete utgöres af fem bufvud^fdelningarj, en ko9- 
Hipgrapbisk, en niQralphilosopbisk , en ^oplogisk, en 
botanisk, och slntlig^n enbidtoriskt bvilken sisti^ämn- 
4^ handlar om Mosaiska traditionerna, Israeliterna, 



18S 

Araberna före . och efier Islam , ' Ägyptena , Indiens , 
Chinas gch Persiens gamla Körningar, Alexander Ma- 
gnus oeh Ptolemeema, Assyrierna, Romarna, de sär- 
slcilda furstedynasder, som uppkoronio genom inkräkta 
ningar på det Bagdadiska Chalifiatets område^ om de 
märkligaste tilldragelserna i Africa frän år 40 till 666 
e. H., om Siciliens intagande af Araberna, om Om- 
miadiska Cbaliferna i Spanien från 238—290 e. H, 
m. m. Med ett ord, detta Novairis arbete är, genom 
sakrikheten af sitt innehåll , ett af de vigtigaste vi Sge 
af Araberna^ Ett profstycke ur den historiska delen 
af Novairis Yétk finnes tryckt i Scbaltens historia ^o- 
eianidarfitn» 

Ebn^^Bathutha (iL^b («>3f)^''>"*A'bd<<AIIab 
Mohammed, en Africaner från åttonde seklet e. H, 
En betydlig del af ^itt lif tillbragte han på resor i 
främmande länder. Han genomreste Ägypten , Arabien^ 
Syrien, Grekiska Kejsaredömets länder, Tatariet, Per- 
sien, en del af Cbina, samt öarna Ceylon och Java. 
Återkommen till Africa, besökte han länderna kring 
Nigerfloden, Hvad märkvärdigt han under sina vid- 
sträckta resor sett och erfarit, bar han upptecknat i bo- 
ken äub^^V^ (j^t ^^^ ^^^ Bathuthat resa, som 
innehåller många för denna tids jordkunskap vigtiga 
upplysningar. En öfversättning af detta in teressan la 
arbete utkom i London 1829 under titel: Thå traViU 
of Ibn Batuta with notes by Sam. Lee. 



t90 

t 

£BM-AL-VARDt (lS^JI^^ (J^O Seradj-ed- 
din t 7^50 =1349^ har i ett ^eographiskt Verk, 
kalladt c^jUsutif B(Aj^ perlan af di underbara 

tingen y och indeladt i fjorton afdelningar eller capitel, 
beskrifvit Asien, Africa och delar af Europa. Upsala 
Kongl. bibliothek äger af detta arbete en god hand- 
skrift, som af A. Hylander blifvit begagnad vid ut- 
gifvandet af första capitlet af Ebn-al-Tardis. geogra- 
phi, som trycktes i Lund 1823 pä Arabiska och Latin, 
och hvartill vi hänvise den, som med vår författare 
till göra närmare bekantskap* 

CfiN -^ At * Chatbib (u^-Ä-^aarJf y^f) Moham^ 
bied Ben A'bd- Allah från Granada, lefde i medlet 
af åttonde seklet efter flykten , och är måhända den för« 
nSmsta af alla Spansk •Arabiska författare, både i hän- 
teende till mängden och godheten af efterlemnade 
skrifter» Efter en i alla afseenden lysande och ärofull 
Jeinad, f511 han slutligen i onåd hos Konungen i Gra« 
nåda Ebn»al-Ahmar, misstänktes for förräderi och 
'Sdades i fängelse år 776 = 1374/ Hans vigtigasté 
l^storiska arbete är det, som heter ^ACA^f &£SijJf 
^Lo/it ^)40jf vJ ny månan r btiekjpfB det Christna 
väldet ^ och innehåller en utförlig historia om Grana- 
das Konungar. Ett annat historiskt verk om Spanien 
^ch Africa kallar han iujoJi^\ J*l^sn5f den brode^^ 
^ade manteln. Äfven åt Granadas litteraturhistoria har 
^an egnat ett arbete, kalladt puJy\\J> vJ M^U^^f ^ 
^U(^ ramen kring Granadas historia^ i hTilkel 



hAn, i alpbabettik or^iiiDg^ r^dovif &r I8r Qmnaclåi fiil^« 
tiKmsla skalder och ▼etenslcAptidkaré. Ur dessa verk 
lemnar Gasiri Tidlyftiga utdrag i Éitt Bibliothica E* 
tturialifitif j som är ett slags ratalogae raisonné öfver 
^6 i delta bibliothek befintliga arabiska handskriften 

As^Safadi (^UOUa)f) Satah-ed-din Cha* 
ill Ben-Ibek t'776 = 1374, ha^ skrifvit ett be-^ 
rémdt biographiskt lexikon öfver utmärkta män förelslami 
vppkomst till sin egen samtid, kalladt cA^liy Cs^}^^ 
t jf t er hällar en. Herbelöt tiämner bland andra arbeten 
af Safadi äfven detta, ehuru under en änhatl titeL 
Hos honom heter det nemligen j*.^Ai3.JtJt (:;l-^v-^f 
jioJiJf yty^fj tidenf utthårkte nian och segrem hjeU 
pariy en titel, den fSrmodligen någon afskrifvare till- 
satt tiir Herbelots codex« 

EB!f-CitAM)uir (^^UX^. (^t) Å'bd-ar«-Rah ^ 
m&n Uadhrami f 808 = 1405, var Kadi i Aleppoi 
då denna stad intogs af Timurlenk. Vi tveke ej att 
tillägga denna färfattare det första mmmet bland Ara- 
bernas historiska skriftställare , fifvensom vi anse bo«- 
nom vara den éiida ibland dem, som, utan att särde^ 
les lida pä jemnfdrelsen, kan sättas i bredd med bådtf 
den gamla dassiska, ooh vår egen tids fftmämsta 
bistorieskrifvare. Titeln pä hans arbete är: \^J^ 
s^jjiSS jéLjf J ^y-sÄJfj faX<.Jf y^JOj ^J 
fif^S^ ACsrutJf^ exempelbok och samling af subjtct 

mh pradicai {å. å. en fnllstäodig framställning) rfiri^ 



• 191 

Ig ArahéirJt, Persirs och Berbers historia, t ett vid- 
yftigt företal framställer törfattaréti värdet och betjdel- 
leo af historiens studiiim^ och angifver deii noggrnn- 
na kritik, med h vilken en historieskrifvare bor gran- 
ika händelserna, för att ej, blindt troende på före- 
gångares uppgifter, inledas i beständiga misstag. Der-> 
y& fäjer en inledning till historiens studium ^ Uppfylld 
af djoptänkta^ philosophiska reflexioner öfver naturen 
^ hvarje menskligt samhälle^ och sist den egentligen 
Inptoriska delen af arbetet) som redovisar fÖr åé tra 
Qftninda folkslagens ursprung och vigtigaste öden till 
fiirf^ttarens tid. l)en lärde v. Hammer kallar Ebn- 
Chaldan för Arabernas Montesquien, ett omdöme hvil- 
ket vi tro oss ktintia rättfärdiga med följande prof- 
stycke, ordagrannt ofversatt ur företalet till hatiä ar« 
bete. Der läses hland annat t '^Det är endast geiiöm 
nogsaro profning och ihärdig forskning tnan kommei^^ 
till sanningen, och skyddas tör tnisstag och förvillelser* 
Om derfore ed historieskrifvaré , vid händelsernäs fär- 
ttljandé, «ndäst litar pä andras utsagd, och gSi* intet 
^fieende pa erfarenhetens vittnesbörd , pä statskonstens 
bnffitdsanhingär , pä bildningens beskafiehhet, öch p& 
dia dé omständigheter 9 som nödvändigt åtfölja hvarje 
^Uilhällsfofeniilg; om haii ej, af hVad hau läér, döni«( 
A^ till hvad han icke ser , éj jemnförei^ det iiärvaran-* 
^ med det förflutna, katt han aldrig vata trygg, ätt 
4 mafva och stappla och göra afsteg från saiitiiiigent 

^^« Också fillner man ofta häfdatecikttaréj eoiiimen<^ 
tatorer oeh sagoberättare begå svåi>a misstag i sina npp-»: 



192 

gifter, emedan de endatt och allenast förlita tig p 
andras utsago^ hurudan denna än inä vara, ej upplel 
händelsernas grundorsaker, ej jemnföra dem med an 
dra likartade, ej underkasta dem förnuftets profnio 
och naturlagarnas fordringar, med ett ord, ej med tili 
borlig skärpa granskadera. Deraf händer, att de, af 
vikande från sanningen , förlora sig i gissningarnas oel 
villfarelsernas öcken. Detta gäller i synnerhet i frågs 
om siffertals bestämmande ^ när i en berättelse frågi 
blir om skatters belopp eller krigshärars storlek , eme* 
dan, i sådana fall, falska och felaktiga uppgifter vaiH 
ligast förekomma;*^ m. m. 

Al-Bakhuii (^j:^yUJf) A'bd-at-Raschid Ben<' 
Saleh lefde i början af nionde seklet e^ H. Han 
är författare till ett geographiskt arbete , kalladt ^UT* 
j\^\ lÉÖlJf c^UsziCj jKM\ UC^iXi 'fram- 
ställning af märkvärdiga ting och den alhmäktiga Ko» 
nungms under. Som vanligt i arabiska jordbeskrifaia«< 
gar 5 indelas, ock i denna, jorden i sju klimatas ochan^ 
der hvarje klima förekomma de vigtigaste, deri belgg- 
na, orter, i alphabetisk ordning upptagna och beskrif- 
na. AKKbasvini är den författare , hvilken ^-Ba* 
khuji mest följt och ofta afskrifvit. I andra tornen af 
Notiees des Manuscrits ss. 386—544 läses en af de 
Guignes författad nästan fullständig öfversättning af 
Bakhujis verk. 

Al-Makhrisi {(j^Xéi\) Taki-ed-dio Ahmei 
T €46 =: 1441* Under detta namn är denna rjkt' 



103 

bare författare allmänt kSnd} ehum Jian ijelf, i före- 
talet till sitt verk öfver Ägypten, kallar sig för Ebn -al- 
Makhrisi. Hanar ^ af dem, som skrifvit mest och 
1)9ist på Arabiska. Det vigtigaste af hans mångfaldi- 
ga historiska arbeten är tvifvelsutan hans \^\^^f^ 
jslS^fj iilis:i5f ^rj J jX^iXc^j iicf^Jf rää^oeh 
begrundningf-bok iberåiUlstn dm jordsträckor oehforn* 
tinningar. Detta verk innehåller en geographisk, phy- 

siak, historisk och statistisk beskrifning om Agypten, 

t' 

från äldsta tider ända till Makhrisis dagar; och är o- 
bestridligen det fullständigaste och pålitligaste arbete, 
«om af någon Orientaler blifvit skrifvet om Ägypten ^ 
eharnväl intet lands historia och geographi blifvit så 
flitigt af Araberna bearbetad som dettas, Silv. d. Sacy, 
som i sia Chrestomathie Arabe derur lemnar några pt- 
4rag, säger om Makhrisi, i fjerde tornen af Noiices 
der Manuxerits, p. 7: "de tous les écrivains Arabesf, 
qui ont donrié des déscriptiotis de TEgypte et du Cairé, 
aucun ne mériteniieux d'étre connu que Makrizy." Af 
hans öfrlga historiska arbeten, alla utmärkta genotii 
gmndlighet, sanningskärlek och en behaglig stil, äro 
nijande de förnämsta: 1) éJjX^ kJ ^^mJ( s^iXT 
VöJlJU J^o inledning till kämttdom om di kung- 
te\ liga dynastierna, hvari författaren beskrifver sin sam- 
A tids historia. 2) ^r^U J cs^*^^ yVV^^H ^V/^* 
V ^i:>i^Ah /^^ JÄt"rf^W stora thrSnikan uU 
^Å mkkfa, innehållande historien om Ågypten, och dem, 
yVfl ShanJia. i. ^^v ^ 



104 

som (Ht inflyiiäi. 3) y.-^o /U^f vJ j^U^ olxT 
^^^f ^afp^^ (J^ '^yMX.^s:^Jf L^^W lamlingsboktn 
om dt Musulmanska Konungar, som hafva ngerat i 
Abyssinxin ^ utgifven på Arabiska och Latia af Rinek \ 
Leyden 1790. 

Ebn-A*bd'»al-Rålim (|»,^.A,m5t <A.^^ ^\) 
Abu-Mohammftd Saleh ikref i nionde seklet •• ft 
én historiebok om Maoritaniens Konungar och staden 
Fes , under titel : (jo* -3 \^Jou^\ (jMAj^f L^UT 

(jAiVi &UsX^ den underhållande boken , /om dansar pi 
papperets ånn , i historien om Af ritas Konungar och stC" 
den Fes. Detta for Norra Africas historia högst vigtiga 
arbete äges i en vacker handskrift af Upsala KoogI* 
bibliothek. På samma ställe forvaras ock en han<l- 
skrifven fransysk öfversättning deraf, gjord afPetitd^ 
la Croix. Öfversättningen utgör fjra band i ^vart. 

ÉBN - A'AABsctiAR {ÅmX}^ (!>pt) Ahmod t^''^ 
==: 1450, är den ryktbare författaren till TamerlaoSi 
eller, som han rättare kallas, Tiniur<^lenks lefvernOi 
hvilket arbetes titel är : j>UÄ.f ^ v^j MOUtJf c^Up^ 
j^4^ Får synens under i Timurs bidriftif. Denna bök 
njuter, i Orienten ^it högt anseende, och anses vars 
skrifven i den vältaligaste och skönaste stiK Blir fri- 
ga att bedömma den efter Arabernas måttsfock, oeb 
de' fordringar , de göra af en god stil, så är Ebo* 



195 

L^rabschah en hos iem Snnu oSfvorträffad historiiiik iti- 
iit. Han har lyckligare än någon annan historievkrif^ 
we förstått att öfverallt i sin bok yälja, hvad Ai-a- 
)ema anse som en oeftergifiig fordran af ett vältaligt 
Sredrag, likljndande ord med olika betydelser, och 
rimmande slutfall i perioderna. Han täflar häri med 
ijelfva Hariri, Arabernas störste Rhetor» Efter de 
fordringar vi dereroot äro vana att göra af en god 
biitorisk författare, kan Ebn <- A^rabschah i intet afseen- 
le fSrtjena detta namn. Sanning både i sak och nt- 
tryck äro hos honom underordnade under partiskhet och 
rhetorisk behagsjuka. Han röjer sig visserligen, på 
bvarje sida, som en man af snille, och som den, 
bvilken äger alla sitt sköna språks rika tillgångar, ji 
bvarje stund, tillreds att efter behag använda; men man 
måste vara Arab, för att läsa honohi med nöjeJ För 
tfk Europé skall han alltid, helst i öfversättning, vore 
len än aldrig så lycklig , förefalla konstlad och öfvcr- 
ipKnd. Tvenne upplagor af den arabiska texten hafva 
'Europa blifvit utgifna, en af Erpenius^ Lugd. Bat. 
1036, och en af Mänger, Leovard. 1767, den sed- 
Qare med bifogad latinsk version. 

Abu^l-MahaSen ( (j^M^laen^if ^>l) Jusuf Ben- 
Tagri-Bardi, af ven företrädesvis kallad ^f^-"^ 
l^ojf Ågyptens htftoriograph , skref i nionde seklet 
»• H. én utförlig och tillförlitlig historia om Ågypten 
ifr&n Musnlmännernas invasion till år 857 r=r 1452, 
Ullad ö.-AUL3f^ j^ovc ^U J M^J^f pajniif 



196 

di lyrandi eontUNatiMtrna em Äg^tnt och Coiw 
Konungar, Första delen af detta verkä|fes i en vac- 
ker handskrift af Upiala Kongl. bibliothek* Undtr 
titel af V*J^f pJSSi^Li^ y^ ybU3f i^^\^ 
de Månkandi stj$rnorna ur dt lytande eonfttttationif' 
na, gjorde Abu'I - Mahasen sjelf ett utdrag lir litt of- 
van omtalade stora arbete. Samma författare hafre n 

■ 

ock att tacka för en fortsättning af as - Safadis biogra- 
phiska lexikon, kallad ^^jLmaS, JUajf UaJI 
^U)f (A5t> det rena vattningrttället och betalar en ef 
LS/teshSllarenr (så kallade as-Safadi sitt arbete) fSt^^ 
bindetser. Denna fortsättning går från 650 e. H. till 
slntet af Abu*l-Mahasens Iefnad« 



Ebn-Schbhnau (&-i.a:t-a ^^^^) Mt>hebb-sd' 
4in Abn*l-Valed Mohammed f 883^1478, 
är en skriftställare af hSgt anseende hos Orientaler- 
na,^ och som af Herbelot, för de historiska artiklann 
i hans Bibliotheque Orientale^ blifvit mer än någon an- 
nan begagnad. Han har skrifvit en universalhistoriff 
kallad ^fj^fj Jjfj^f ^c J S^UJr 'åjc^j^ 
den granskande ängen i kdnnedomen om det fSrJluine 
och det tillkommandi ^ som gemenligen anses vara ett 
utdrag ur AbuLFedas stora historiska verk, ehuruvÄl 
denna går till år ^06 e. H., då Abul-Feda stadoar 
vid 729. Ebn-Schehnah, ej nöjd med att beskrifVa 
blott det förflutna , egnar , som titeln på hans arbef^ 
utvisar, fifven sin uppmärksamhet åt hvad vi kalle re» 



I 



tvr 

BOFissinne. Den fjerde elles sista delen af hans arbe- 
le handlar nemligen om de under och jUrtecken, rfom 
trofs skola föregå verldens förstöring på den yttersta 
digen* 

As-SoJUTHi (^l^^^V^f) Djelal-ed-din Abu*I- 
Fadhl i* 911 s: 1505, är den mesl productiva, af 
OM Icända, arabiska skriftställare. Han uppgifves så- 
lom författare till mer än S50 särskOda skrifter och 
ifhandlingar , af hvilka de fleste röra Koranens exe« 
gef 9 sfimt grammatikei).ocb rhetoriken. En förteckning 
på alla bads kända arbeten finiies börjad i 58:e häf- 
tet af Jahrbiichcr dir Litteratur , }Vien 1832. Bland 
hans historiska verk är det förnämsta en historia om 
Agypten^ som heter ^j 8— A3Laci.^f (j,m "^ i^VxS^ 
Si-AUOU ^/o rW^t anginåm $åUtkaptl4sn%ng om 
Ågjftmf och Cairof historia, hvari^ Upsala biblioth» 
igår en vacker handskrift; samt Aernäst en chrönika 
oai Chaliferna, UXssn5f p^^^ Qhahfirnas hirtoriå 
kallad , som är det fullständigaste verk, vi om dem kän- 
Qe. Sojuthi har äfven författat en geograpbisk och na- 
tnralbistorisk beskrifning om Agypten, kallad 2^^ Jf 

^jL^j^^t den Sojuthista Jngrmarken, hvaraf äfven 
an väl behållen handskrift förvaras i Cpsala bibliothek, 

Khotb-ed-div (0^cxJf L^Jtij) Mohammed 
Ll-Meckij t 988 SS 1580, har skrifVit ettryktbaH 
rbete, kaUadt ^UÄidf ^nJCj J (^^^ Oy*Ä 
Sm y$m$nitiska blixten i äen Osmanifka belégringeni 



I9a 



hvari inneh&Ues btrftttelien om. do policitka omkvllf* 
niilgar, som ägdo ram i Jemonfrånår 1488 till 1570» 
och om dotta landi slatliga eröfriog af Tarkanuu 
Stilen är i allmänhet enkel och god, ehurnväl batalj- 
styckena vanligen äro alltför oratoriska. I fjerde to- 
rnen af Not. d, Manufc. lemnar Silv. d. Sacy* yidlyf- 
tiga ntdrag nr detta' arbete. Äfven sin fSdelsestadi» 
Meccas, historia har Khoth-od-din skrifvit i ett vid- 
lyftigt arbete, hvllket han kallar |«^^f s^LXjT 
pLaBi5f eiJjf cXb p^U biskri/ning på din hé&gt^ 

stadens berg. Äfven hämr läsas öfversatta utdrag i fjor- 
do tornen af Ifot. d* Manuse. 

Al-Djanabi (/^^L-A-aciJf) Aba-Mohamnad 
Musthafa f 99U = 1590, är författare till den vid- 
lyftigaste universalhistoria, vi äge pä Arabiska. Deit 
har tin titel rl&-Jf jsx^ det brusande hafvetf och 

gfir frfin skapelsen till år 1588, men, allmän tiUFro- 
phetens tid , sjrsselsätter den sig sedermem blott me4 
do folk, som bekänna hans lära. 



*Ahmrd (0^»-C^f) •Ben-Mohammed al-Mo' 
gbrobi är en f&rfattare från början af 17:e seklat 
af vår tideräkning. Han har skrifvit ett värderadtar^ 
beto öfver Arabemas välde i Spanien, ^sUjL^ 
{jMk\j!^\ Spaniens historia kalladt, som innefattar 
detta lands historia från Arabemas invasion till der^i 
fttrja^do af de Christna, och deijemto lemnår måiH 
ga vigä^a geographiska Ofh naturalbistoriskar ufiHf^ 



199 

I 

DiDgar om d«tta land. Ahm«ds verk ir en af de käl- 
lor, hvaraf Cardonne Beljenade sig för ain historia om 
Bpanien under Arabemas välde. 

ScHEMS - sn - DIN ((j^^f (jAM^) Mohammed 
al«Bakeri, en Agyptier fr&n medlet af 17:e seklet 
e. Chr., har i en behaglig och lättläst stil skrifvit 
sitt fäderneslands historia under titeln c^S^UCjf ' V^UcT^ 
S^UUf^ jojo j\^^ vJ ^/^Wf ^ok om plantUr^ 
W f Agyptent och Cairor hiftoricu Den g&r från äld- 
ita tider ända till år 1652, och är, i synnerhet för de 
Mdnare tiderna, af mycken vigt. I första tomen af 
Not d. JUanuse. lemnar Silv. d. Sacy en fullständig 
ledovisning för detta arbete. I en egen skrift 
hsr, Shems-ed-din beskrifvit Ägyptens intagande a' 
Torkarna. Den heter j^bojJ oQU^jdf oUsiÄJtJf 
CAjj^f di Osmaniska ir å/ringarna af di Ågyptiika 

Ukiirna.< 

Hadji CHixiPA (SJl^ C^^) **"**'**'* ^•°- 
A'bd-Allah, äfven känd under namn ^f Kateb 

Tjelebi f 1057 »1647, var en civil tjensteman 
i Constantinopel. Han är författare till åtskilliga ar- 
Wn, hvilka alla vittna om hans djupa och vidsträck- 
ta itndier. Det förnämsta bland dessa är hans stora 
klilidgrapfaiska verk kalladt, Lma»! vJ y^^iJo}\ i^JJiS^ 
djjiiSfj ^^jtXT gifsningarnaf afslSjandi i frSga om nam- 
«« på bScker och vetimtaper. Detta arbete^ innehållerf 
•fter en inledning, i h vilken författaren talarom vetenska- 
P^niai väsende, värde, indelning och historia, en i alphabe- 



tisk ordning aSkttäd förteckning pä alla » af föcfattaren 
kända, Bkriftställare på arabiska, persiska och turki- 
ska språken, jemte dessaa lefVemesbéskrifningar ooh 

utgifna arbeten. För att lemna ett ungefärligt begrepp 
om vidden af de tre nämnda språkens litteraturer, 
torde vara tillräckligt att anföra, det de allenast i detta 
verk uppräknade skrifternas antal är ej mindre än 
18,550. Det omfattar tiden från Propheten till 1028 

mm 

zt: 1618. Af ven som geograph har Hadji Cbalifa 
beredt sig ett aktadt namn. I en bok, kallad ^Ln^ 
I43 vertdenr sfigih bar han beskrifvit Asiens geogra- 
ph!. Detta verk skref» af författaren på Arabiska, 
men öfversattes sedan på Turkiska och trycktes i Con« 
stantinopel år 1732 af Ibrahim Effendi. Från 
denna turkiskaversion har vår oförgätlige Norberg 
gjort sin latinska tolkning, som utkom i Lund 1818» 
På Turkiska skref Hadji Cbalifa vidare sina chronolo- 
giska tabeller, dem han kallade pn^/NLjcJf ^^.j^JLj 

ordnande af tider åkningarna. Äfven dessa trycktes i 
Constantinopel 1733. 

H. G. LiNPGREN. 




DEN HELIGE SIGFRID, GBUNDLÄGGARE 
AF CHRISTEN KYRKA I DET SYDLIGA 

SVERIGE. 

FRAGMENT UR ETT STÖRRE KTRKOHISTORISKT ARBETE. 



— — — JL våra undersökningar om Engelsmäns verk- 

tamhet för Christendomens införande i norden och sär- 

i ikOdt i Sverige kunna tilldragelser nu ingå, som vis*- 

- serben äro äldre än en del af det, som förr blifvit 

anfördt, men som dock icke förr än nu kuilnat förekom- 

aia, . emedan de stå i närmaste sammanhang med nyss 

omtalade händelser. Vi mena Olof Skötkonungs dop, 

verkställdt af en Sigurd eller Sigfrid, och dennes ofriga 

verksamhet i Sverige. Vi vilja till en början handla 

) om källorna för dessa tilldragelsers historia. 

[ De äro dels isländska, dels svenska. De förra 

.aammanflyta med källorna för den norrska Konungen Olof 
Tryggvasons historia. De urkunder, i hvilka denna in- 
aehälies, omtala ej blott, huru Konungens Hofbiskop 
pSigurd var verksam i Norrige, utan äfven huru han ef- 
ler Olofs död öfvergick till Sverige och der predikade. 
Tillförlitligheten af dessa berättelser beror för det första 
pa den tillförlitlighet, som urkunderna i det hela äga. 



tos 

Om dessa mft s&landa mSrkas, att den gestalt, i Jiffl* 
ken de för det nSrrarande befinnas, Tttl icke är ttldre is 
från slutet af I3:e seklet i men att deras bestftndsdelar 
Qtfföras af gamla och till en del ordagrannt afskrifna bs* 
rftttelser, för hvilkas trovärdighet bestämda och icke •• 
vigtiga isländska och norrska sagesman åberopas; bfa» 
dan också deras trovärdighet i det hela anses såsom st 
gjord '}. livad dernäst Signrds historia särskildt vii- 
kommer, så har den, liksom mycket annat i OM 
Tryggvasons sagor, sin upprinnelse i Gnnlögs ^ecb 
Odds, tvenne isländska, något när samtidiga Manksrif 
berättelser. Att Gnnlögs uppgifter om Signrd, hvil- 
ka synas hafva varit utförligare än Odds, noggnuuH 
blifvit intagne i sagome ^), derom är intet tvifvel; ijiU- 
Ta ordalagen visa det tillräckligt. Uppgifterna hvila 9» 
nolikt på de nyss omnämnda auctoritAerna, hvilka it 
Ten åberopas omedelbart, efter det den Signrdska hista* 
rien blifvit berättad 3). Dessutom visste Odd att opp 
räkna anförvandter af Sigurd i nedstigande linea och. idet 
mycket ailägsna leder, tillhörande ungefärligen samma ti- 
" der och orter, som han sjelf och brödren Gunlög ^)* 
Det inses således , huru dessa båda män , om också Ä 
got mer än halftannat sekel ailägsna från bändelsenuif 
kunna vara någorlunda tillförlitliga sagesman angåeo4f 
Sigurd. Och att de kunde äga kunskap ej mindre osi 
hans händelser i Sverige, än om dem i Norrige, dit 
blifver klart, när man erinrar sig den lifliga gemenskap, 
som i början af ll:e seklet, eller just vid Sigurds iiip 

I) Jfr P. E. Mullers omdöme i Sagabibi. III. •• aio, cA 
den föregtende undersökning , pä hvilken detta £r gros» 
' dadt. ») I SkalholUka Uppl. af Olof Tryggr. S. IL •> 

321 ; i Danska Oklskrift-Sclsk. UppL Rsfni of vert. lU. 0.144» 
o.ff Jfr Muller, anf.tt« s. Qoj. ') 01. Tryggv. S.&ksllk| 

Uppl. II. f. 3217. ^) OL Trygg v. S. anf. it 



■ / 



203 



gla. rum mellan d« båda rikena. Hvad i det ena tilU 
ceg sig med en så vigtig person som Sigard Biskop, 
ande för hans anhöriga och mångfaldiga bekanta i det 
O^dra icke vara okfindt. Uppmärksamhet förtjena sålnnr 
la de isländska berättelserna om Sigurds lefverne i all- 
låohet.och om hans vistande bland Svenskarne i synner" 
Mt; och det sednare torde så mycket snarare vara full- 
undigén grundadt, som man i annat fall icke så lätt 
mm förklara, huru en berättelse derom kunnat blifva 
||«gse bland Norrmän och Isländare, 

Bland svenska källor må Legender om den helige 
ligfxid först nämnas. Såsom andra helgons fromma ord 
Hk gärningar upptecknades, för att så mycket mera re- 
tdbundet kunna beprisas vid gudstjensterna, sä skedde 
Nfik detta med den ifrågavarande lärarens* Om ho- 
mm har mer än en legend blifvit nedskrifven, och mer 
Ib. en är ännu åt oss förvarad, oaktadt skiljaktigheterna 
ttellan de öfverblifne icke äro betydlige. Den ena är i 
Ml eller annan omständighet utförligare än den andra, 
l^r ett eller annat namn , som saknas i den andra , samt 
ilgon olikhet i ordning och ordalag. Men de hvila alla 
Däcket tydligt på samma grund och hafva otvifvelaktigt 
laauna upphof 'j. Hvilket är detta upphof, och h vilken 



') De sinsemellan mest olika äro Sigfrids s& kallade bisto- 
raa <ich Sigfrids lefverne, sednast af tryckte i Ser. Rer. Snecw 
r« II. part. L 88. 544 och 565, förut i fienzislii Monum. hist. 
^ft* eccl. Sueogoth. ss. i och 21. Af den förra hade redan 
Baazins i sitt Invent. eccl. Sueog. s. 100 utgifvit ett utdrag |. 
^ler ett ms., som var afskrifvet af haAs farfar, h vilken var 
Decanns Capituli Yexion. omkr. år iSso. Det synes således, 
bom ända in i de sednare tiderna legenderna voro gängse 
^nd Småländskt presterskap. — Att af Historia S. Sigfridi 
te säj^tkild Recension var tili|^ synes al de anmärkta varian* 



i 



304 



år till f5tjd dwaf bträttelsernas trovärdighet? I dem alla 
är Småland, Wärend, Wexiö, medelpunkten för SigfnAi 
bemödanden. Ankommen från främmande länder, ntvit 
jer han nämnda ort iill sitt* hufvndsakllga uppeitåili^ 
ställe, ntgår derifrån till de andra trakter^ dit han if- 
sin pligt kallas, men återkommer alltid till WexiS, li- 
ledes förherrligande detta ställe med sin predikan, tit 
helighet, sina under och slutligen med sin död. Af dattt 
förhållande ledes man lätt till den förmodan, att i» 
nämnda legendernas uppkomst är att sölm i Smålaai, 
och väl sannolikast i Wexiö, den äldsta christna hnfvnd- 
ort i Småland, för hvars gudstjenst legenderna lätteli- 
gen kunna vara författade. Denna förmodan får bekräf- 
telse af ett bestämdt datum. I en gammal förteekaiiy 
öfver de äldste Biskoparne i Wexiö stift, hvilken afbrf- 
tes vid 13:e seklets slut, och kanske sjelf är just vM 
denna tid författad '), anmärkes, att under 12:e året if 
Biskop Johan Ehrengisslesons förvaltning, eller år 120{| 
blefvo den helige Sigfrids händelser skriftligen affattadf. 
Anmärkningen vore utan all mening, om den icke itdi- 
de affattandet i någon gemenskap med den omnämnds 
Biskopens stift. Att Sigfrids historia blifvit uppteckasd' 
till detta stifts uppbyggelse , antingen af Biskopen sjdf 
eHer på hans föranstaltande, vill antecknaren utan tviffsl 
hafva tillkännagifvit. Nu är det visst icke afgjordt, sit 
någon af våra legender om Sigfrid är den här omtalsds 
skriften; men deremot är det mer än troUgt,, att dss 



terna i Ser. Rer. Suec. Deii svenska bearbetning, som i nyif* 
nämnda samling finnes intagen , är i något olik båda dessa Rs* 
ceiisioner, men bar ock betydliga öfverensstämmelaer mt^ 
båda. Den röjer tydligt sin egenskap af öfversattning. 

' ) Jf L* E. Benzelii af tryck och anmärkning i slutet af Vaito- 
vii Vitis. Det begagnade manuscriptet, bviiket lar finnas i 
Upiala, är äiiuu icke af tryckt i Ser. Rer. Suec. 



205 

lowre ntgor, om loke mer, Stminstöne grundvalen till 
^rre, h vilka i sådant fall sedermera erhållit den ut- 
rligare . bearbetning, som de numera Sga. Aro dessa 
itsatser rigtiga^ så hafva vi tillika en tidepunkt gifven, 
re .hvilken legendernas upphof ej kan utsättas. Äldre 
I från 13:e seklets början kunna de ej skattas. Men 
iän denna ålder är ej obetydliga antingen den tillkom- 
er deiÉ på det sätt , att de ungefärligen vid den nämnda 
len blifvit fullständigt utförde, eller de endast då er- 
IDit sin uppränning. Uppkomne vid denna tid, äro de . 
Iftftrligen 200 år yngre än de händelser, de omtala: 
umdan kan vid ett sådant forhållande deras trovärdig- 
il anses? De hvila sannolikt på ingenting annat än 
■4ition (åtminstone nppgifva de ingen auctoritet), men 
I fn tradition , som kunde vara någorlunda oförfalskad 
å lef vande. Hade Sigfrid icke blott utbredt . Christen - 
m bland Smålands allmoge, utan ock i Småland grnnd- 
gt .ett stift och en presterlig fbrvaltning, hvilket allt', 
ieom snart skall visas , kan på goda grunder antagas , 
\ hindrar oss ingenting från att också antaga, att hans 
Inne och gerningar skulle inom stiftet och hufvudsak^ 
gftf bland stiftets presterskap bevaras. Och så mycket 
iadre betänkligt blifver väl detta antagande, som vid 
» helige predikantens minne icke blott en historisk u)- 
m äfven en religiös vigt var fastad; nemligen genom 
innets vidmakthållande och utbredande vidmakthölls och 
tbreddes äfven den tidens art af Christendoro. Det är 
iledes lätt begripligt, huru clerker i Wexiö efter hvar- 
idra skulle under en mängd af år kunna erinra sig och 
edigen ur erinringen uppteckna sin andlige faders öden ; 
i|Mi det är också begripligt, huru icke den fullkomliga- 
e noggrannhet kan tillegnas detta upptecknande. 

Beroende af legenderna, och således icke att anse 
m egentliga källor äro så kallade lectioner, hymner 



204 



och antiphoner, hvilka influtit i de gamla breviariarna ■)« 
Da luräfva ingen aärskild uppmftrkaamhet af liistorikera. 

Mycket rigtigare firo nSgra anteckningar, aom Mr 
begynna en gammal svensk konungalängd och deli lifcab* 
des utgöra början af en förteckning öfver WestergMbuMb 
Biskopar ^). Att den sednare ar af Westgdtiskt iff*'j 
hof, låter lätt förmoda sig; men äfven den förra bifki 
sä ofta och så noggrannt Westgötiska ställen och per« 
söner, att man svårligen kan undgå att tillerkänna #69 
enahanda ursprung. Hvad bådas uppgifter om Sigfrid 
beträJBTar, så göra de Westergötland till den hnfvodsak* 
liga platsen för hans verksamhet, låta honom der upprätta 
biskopsstol och stift, samt slutligen verkställa den svtth 
ske Konungens dop. Vi äro böjde att härleda dessa SH 
kunder från clerker i Skara stift, på samma sätt som vf ' 
härledt legenderna frän clerker i Wexiö. Liksom legi 
derna, hvila förmodligen chrönik-aiinotaterna ytterst 
minne och muntlig tradition. De sednare kunna dock' 
endast hafva ett historiskt, och icke, som de förra, 
lika ett ascetiskt interesse att tacka för sitt upphof. 
notaterna anses tillhöra första fjerdedelen af 14:e seklet ')»' 
och äro således väl något yngre än legenderna, 
sådana som dessa för det närvarande befinnas. 



') Åtskilliga sSdana celebrationer af d^n b. Sigfrid 8ro fain* 
lade i Ser. Rer. Suec. T. IL part I. ss. 373 o. ff. 

^) Konungalängden på svenska (i en dubbel- Recension) 
Ser. Rer. Suec. I. i. s. 7. oeh på latin anf. st i. i5. Ånnn n 
# grannare och säkrare i Collins och Sehlylers Uppl. af We 
lagen, i. 298. förut pä andra ställen mindre noggrannt. Jk] 
Förorden i Ser. Rer. Suec. och i nämnda lagupplaga, fiiskopi- 
serien pä sistn. ställe s. 3o4, och såvida som den angår Sig*; 
frid i Ser. Rer. Suec. II i. s 364. 

>) Jfr Collins och Schiyters Företal tiU WGL •. XI. 



2d7 



i » 



Ännu äga vi några andra chronik • antecknln- 
ir ')) hvilka dock endast i stonta allmänhet omtalat 
t den svenska Konnngens dop blifvit förrättadt af Sig« 
U. De äro for allmänna och obestämda for *att vara 
Itoågod synnerlig vigt. — Icke heller kan en sådan i 
baende pi det förevarande ämnet tillerkännas Adamoa 
ili 8axo, af hvilka den förre endast meddelar lösa upp- 
Hltv och den sednare en förvirrad och origtig tradition. 
Ida skola vi dock i det följande något närmare be- 



Sedan vi sålunda uppgifvit och sökt värdera källor- 
ft fSr vårt ämne^ kunna vi efterfråga deras innehåll 
ib. aöka framlägga den egentliga historien. Vi upptaga 
H. en Mrjan den frågan , huruvida hufvudpersonen i de 
IbMbka och svenska urkunderna är den samme, ellec 

■ icke den norrske Sigurd är en annan än den sven- 
m Sigfrid. Den förra meningen är otvifvelaktigt Islän« 
mUBS. De låta Olof Tryggvasons Hofbiskop Sigurd 
raxt efter Svolderslaget gå öfver till Sverige, predika 
t Svenskarne , döpa den svenske Konung Olof och- slut- 
fan inrätta stift och stol i Wärend. De sista omstäa- 
llieterna hänvisa tydligen på de svenska urkundernas 
g&id. Dessa urkunder veta åter intet om en gemen- 
Mff mellan Sigfrid och Olof Tryggvason, utan låta Olof 
KÖtkonnng, hos hvilken en längtan efter Christendom 
h diristna lärare uppstått, för erhållande af de sedna- 

affilrda sändebud till en bundsförvandt, Konung Mild- 
I9 i England; denne håller i anledning af beskicknin- 

■ ett riksmöte, vid hvilket Sigfrid, Erkebiskop i York , 
UBträder och förklarar sig villig att afgå till Sverige, 
Elket anbud äfven af Konungen emottages och åf Sig* 



') Ser. Rer, Succ. I. i. §. 18; 19^ ai; 88 o. s. v. 



208 

frid nppfyllM* Innehålla dessa bertttelédr ganiäng, It- 
laiiistone i de hufvadsakliga onist&ndighetenia, så mfate 
Uftndarne hafira orätt, och deras fel bestå deri, att ib 
sammanfolandat tvenne fullkomligt åtskilda personer. Hi- 
storieskrifvame haf va ända intill • våra dagar ömsom foljk 
de isländska och ömsom de svenska källorne. Att de ä* 
dre, som ännu ej kände Isländarne^ således Rimkröniks* 
f&rfattarne , Ericus Oiai , Johannes Magnus m. fl., omfatta j 
de svenska underrättelserna, som derigenonife^smicknidt . 
nationalstoltheten , att de gjorde en engelsk Erkebttkaf 
till missionär i Sverige, det är lätt begripligt; men ock- 
så bland de sednare har mängden f5rblifvit vid den gamla 
meningen. F.ndast Lagerbring, Celsius och några få am 
dra sätta mera förtroende till Isländarne, hvaremot åtsf 
den lärde Hallenberg gjort allvarsamma påminnelser, 1 
hvilka de icke mindre lärde Utgifvarne af de svenskt 
Scriptores instämt. Saken torde dock ännu äga sina be^ 
tänkligheter. Vi fösta oss icke dervid, att bland Yotké. 
Erkebiskopar, hvilka alla äro kände, ingen Sigfrid f8 
kommer; icke heller vid den osannolikheten, att den ai 
dre prelaten i England skulle på en tid, då han i 
eget land hade ganska vigtiga angelägenheter att bevaka 
öfvergå till ett främmande i ärender, som vanligen, sk 
tes af munkar och det lägre presterskapet. Vi ant 
den förklaring, som gemenligen erbjndes, att Sigfrid i 
var Erkebiskop i York, utan endast i York blifvit o 
nerad till Hedningabiskop, och att således vid bestiUl|[ 
mandet af hans värdighet visserligen ett fel, men ett i 
betydande och icke alldeles ovanligt fel, blifvit begå 
Vi vilja icke heller lägga någon stor vigt dervid^ 
Englands Konung icke hette Mildred utan Éthelred, eh 
ru vi i afseende på denna omständigheten icke åtnoj 
med den alltför rymliga förklaringen, att namno}ikhet< 
uppkommit genom ett origtigt läsande af anglosachsi 



I 
I 



209 

bokstäfver. Vi itiedgifva heldre, att antingen okunnig- 
bet, eller bemödandet att låta den engelske Konnngenst 
Hamn uttrycka någan honom tillhörig christlig dygd, kan 
haf?a varit orsak till den felaktiga benämningen. Men 
on således också dessa betftnkligheter kunna undanrBdjas, 
Bio ännu andra ofriga^ hvilka kanske ligga djupare. I 
bigend-uppgifterna finnes ett eller annat drag, som hUn-' 
l^der på efterbildning af en äldre tillräckligen bekant 
liiitoria. Den svenske Konungen är hedning, men för- 
ilåadig, frikostig, mild och välvillig mot de Christne; det- 
narnia berättas om en andan svensk Konung, nemligen 
len som i Änsgarii lefvernesbeskrifning sUges hafva gif- 
fii anledning till nyssnämnde lärares uppträdande i Svcrir 
jfié Den sednare Konungen aflTärdade en beskickning 
till Tyskland: den förre måste legend-författaren låta 
Vhda sig till England, då det var bekant, att den lä- 
nie, hvars lefverne skulle förtäljas, hade kommit från 
|lKg[land. Den ene vänder sig till Tysklands fromme 
jUdvig; den andre till Englands Mildred. I England 

Lyäl som i Tyskland öfverlägges om ärendet vid of- 
liga riksförsamlingar ']. Den, som affärdas från Tysk- 
Iftid» bllfver slutligen Erkebiskop: sSmre borde icke den 
toelske läraren vara. För båda äro vägarne långa och 
ttra, och resan vådlig. Båda arbeta i Danmark , innan 
^ komma till Sverige , och stå högt i gunst hos en dansk 
Miing. Då Sigfrid kommer till Wärcnd , finner han "alla 
1^ förmåner i öfverilÖd , fiskrika floder, bin och honung, 
Ikktbara åkrar och ptaktfiilla ängar, ymnigt villebråd af 
kkilliga slag samt täta och störa skogar." Att en del 

k— 

'^) Praedictus Augustus in publico conventu optimatiira suo- 
på CQin sacerdotibus traclare coepit etc. Vita Ans g. Con- 
pilo communi concilio clericorum ac sacerdotum , insinuat 
|ete. Hift Sigfridi. 

Skandia, i. i4. 



•210 

af denna m&lning är 5fvérensstämmandé med vei^kliga 18 
hållandet , kan icke fSrekomma dshi besynnerligt, efih 
hvad som är sagdt om lejgendens sannolika upphof ; ipa 
vid en annan del tänker man mindre lätt på SmåliÉ 
än på Adaihi beskrifning af Sverige, hnra detta neid 
gen "är ett mycket frnktbart land , har öfverflod på M 
och honang, öfverträffar and^a land i rikedom på Iki 
skåp , har* den bästa tillgång pä skog och ratten m. m." '] 
Månne icke dessa ofverensstämmelser äro så mänga öd 
af dén beskaffenhet^ alt de g5ra ett begagnande af d 
äldre urkunderna vid de nyares affattande sannolikt clil 
åtminstone möjligt! Innehålla de icke en förklaring 1 
uppgifterna angående en man , om hvilken man icke visit 
mycket mera, än att han utgått från England, men ttl 
hvilkens tidigare 5den maq dock gerna ville berätts il 
got! Och förklara de icke bättre, än på dét förut IIé 
sökta , sättet, de tydliga origtigheter, som de ifHÉ 
ställda berättelserna innehålla! Är isålédes dessa beii 
telsers trovärdighet, i jemnförelse med^ Jsländarnes , i 
oembtsägligen gifven! Vi tro det icke, t>ch vi tro det i 
mycket mindre, som, enligt hvad förut blifvit amnftlll 
de isländska berättelserna hvila på någorlunda ' säker t 
storisk grund, och origtigheter i dem icke så lätt kmii 
eftervisas, som i de svenska legenderna* 

Men förekomma icke omständigheter, som tTia| 
oss att anse Sigurd och Sigfrid för skilda persoM|| 
Först namnens olikhet, Sigurd är icke detsamma, 4 
Sigfrid. Sigurd är ett hedniskt namn i norden; Sig&l 
synes åter stå i förbindelse med Christctndom* Det I 



') De situ D. s. 6o. Likheten är redan amnirkt i Ser Ki 
Suec. 11. I 8. 55o * 




211 

lek« ot^nnolät, att det förra aC 4e Cbristne btifvit va- 
a^Kadt med det sednare, p$ saroina gätt som Ragnar med 
lUiginfridy Ånsgeir (Asgeir^ Ask^) med Aiisfrid. Adami 
Hlgi^d och Amilo ') äro troligtvis Idändai^nes till tven- 
3IIP pepsoner förvandlade Sigurd Ring. Ett öfvergåen- 
if» firån Sigurd till Sigfrid Kr således ingalunda otänk- 
j^tt. — Ar sedermera icke den fiorrske Sigurds charak- 
jiMT lieU olik den svenske Sigfrids 1 Hallenberg har lagt 
llllt på denna omständighet ; men vi tillsffi, att d^n icke 
'^ .ofs flgef en sådan.' Cheraktersskildriim;, i synnerhet 
fråga var om de andlige, titgjprde icke den starka 
i hos skriftställaroe i uorden. De andlige skildrades 
j|t^ Allmänna drag, och utrustade^ i så rikt mått med 

E okristliga dygder, att den ene blef teniligen Hk den 
V JDetta är ock förhållandet med Sigurd och Sigfrid. 
Aro helgon, båda hafva lika mycket nit som mild» 
Im, styrka och oförtnitenhet som kärlek och helighet. 
Pi denna väg erhålles således näppeligen någon säkerhet. 

f 

kr- BUlrmed vilja vi ej hafva påstått, att felet omöjli- 
Mp' kao vara på Isländarnes sida, att dessa icke kun- 
|ra liafva sammanblandat tvenne olika personer, eller, 
Ipa det också har sin rigtighet med den norrske Sigurds 
Bfrergäng till Sverige, att icke en annan Sigfrid äfven 
der kunnat predika och utföra, hvad legenderna om 

om förtälja. Vi hafva endast undersökt möjligheter 
s5kt framställa ' den , som för oss ägde den största 

Dolikheten. Till något mera tro vi oss icke i detta 



me kunna komma. 



y 



Äro Isländarnes uppgifter de, som böra följas ; så 
Ir tiden för Sigfrids ankomst i Sverige någorlunda be- 



>) Uist eccl. I. c. i4. 



212 

fl 

Stämd. Biskopen skall hafva letnnat Norrlg6 i anlédnini^ 
af och straxt efter K. Olof Tryggvasons nederlag i Svol* 
derslaget, således omkring är 1000. — > ViAhMtvet nan 
åter legenderna, 8& behofves en särskild undersökning an- 
gående tijené För bestämmandet af denna följas oliki 
vägar. De äldre historieskrifvarne låta Olof Skötkonaikg; 
mycket tidigt erhålla dopet. Ericns Olai antager ånt 
956, mera dock till följd af gissning 9a af historisb 
grunder ')• Det af Baazins och £. Benzelias begagaa- 
de manuscriptet af IS. Sigfrids historia börjas med den 
anteckningen, att S. Sigfrid kom till Wärend d. 21 Jan! 
980. Anteckningen uppgifves vara yngre än det öfriga 
manuscriptet ^), och visar således endast, huru nigw 
sednare läsare föreställt sig förhållandet. Ungeftrliges 
samma foreställning hade Olaus och Laurentius PétiL 
Den förre säger, att Olof Skötkonungs dop skett vid Ir 
980 eller något sednare efter Christi födelse 3); dea 
sednare har det bestämda årtalet 989 ^). Vid dem 
meningar har man äfven sedermera förblifvit. Man an- 
såg dem vinna styrka deraf , att den danske Konung, hof 
hvilken Sigfrid aflade ett besök, innan han kom till Sveri- 
ge, icke kunde hafva vafit den hedendomen tillgifne Svei 
Tveskägg, utan dennesi fader, den mot de Christne vSl- 
villige Harald Gormssön (Blåtand), hvars regering icke 
sträckte sig mycket nedom 980-talet ^)* Men hftrfil 
isynes man icke hafva besinnat, att Olof Skötkonung lil 
denna tid ännu var barn, och att hans mycket tidiga U« 
jelse for Christendom står illa tillsammans med den ho^ 



*) Ser. Rer. 8uec. II. i. s. 33, ' *) Ser. Rer. Snec H.ii 
8. 346, uof. a. ^) Ser. Rer. Suec. J* ii. s. a34 *) 

Ser. Rer. Suee II. li. s. 64. ^) Så Hallenberg och Utgif- 

vame af Sci\ Rer. Suec. , den förre i Anmärkn. t. Lagerbring, 
11. s. 32/^ de sednare i Ser. Rer. Suee. IL i. t. 348, not. li. 



213 



änna vardande modreDS, Sigrid Storiadas, nit foc 
bedendomen. Saken fajeipes icke dermed, att Konungens 
iop nedflyttas till flutet af 990-taIet, men Biskopens 
■nkomst hänfores till något af de sista åren i 080- el- 
Itr af de första i 99'0-4alet '): äfven i detta &I1 hac 
Bliff SkotkonoBg icke jiannit öfver bamåldern, när han 
Éddrar sindebad tilT England for att erhålla christna 
khnre. Vi Sro således nodtvnngne att tänka oss* ej 
■indffe Biskopens ankomst än Konungens dop såsom in- 
liiffrade antingen mycket sent i det 10:e eller vid 
Ijkfan af det ll:e seklet^ vi må fSr öfrigt angåen- 
il den förra anse hvilka meningar som helst för de rig- 
%k' Att ingendera kunnat ske i det elfte seklet, har 
IM velat sluta* deraf , att Olof SkStkonung hos Adamus 
håtjiat den "aldrachristligaste Konung", redan innan han 
IdJfagit i STolderslaget , och att han också före detta dag 
■iBrt^ett krig till Christendomens befrämjande ^). Hvad 
Imfilrra omständigheten beträfiar, så är klart, att epi- 
iLtlit **ehristianissimus*' mera är ämnadt att charakteri* 
Mm Olof i allmänhet, än det anföres med hänseende 
jffli.nigOB viss tidepunkt i hans lefnad. Sammanhanget 
Isntfar: också endast om hans enskilda forhållanden, 
fndkommande åter hans religionskrig med Danmark, så 
tm A väl om dessa som om de liknande, hvilka. hans 
hicr Erik Segersäll skall hafva utfört, Adami underrät- 
mber så misstänkta och oefterrättliga, att på denna au- 
plititet ingenting kan byggas ^). Vi tro således icke^ 






t ') På detta salt synes Hallenberg vilja förklara förhållandet^ 
mf. sL och s. 35 1. *) Ad. firem. H. E;. II. c. 28. Det är 
lUlenberg och Utgifvarne af Ser. Rer. Suec. (anf. st), som 
l^ga vigt på Adami ord. ^) Jfr Muller, Sagabibi. III. 

cTog o» St Critisk Dndersög. al Saxos syv siste Böger, s* 
K o. ff. På ett annat änna otryckt ställe af värt arbete band- 
is utförligare om detta ämne. 



att genom Adamus de meningar blifva köUkastade , 
af ois ansea för de bäst grundade. 

« 

Att Westergötland och Småland voro do landakapt 
i hvilka Sigfrid hufvadsakKgen arbetade, deH Sfvereai^ 
gtttmma de gamla urkanderna : men i h?ad ordning bife 
der utOfvade gin verksamhet, är mindre bMfämdt. Ffc 
de urkunder, enligt hvilka han reaer från England SM 
Danmark till Sverige, ligger det närmast till handf m 
lata honom först uppträda i Småland (Wärond) ') ecb 
sedan begif va sig till Westei^götland. Då d#t flksta år tvfM 
underkastade, måste ock det andra, som deraf I5]ljer, vsrii 
det* Om vägen mellan Danmark och det atälU i UNk 
rend, der Sigfrid hnfvudsakligen uppeböU A^, är iifcs 
mera nämndt, än att "den var mycket avår, gick VM 
besvärliga berg , branta klippor och tjocka akogaC" Déa*. 
na beskrifning är för allmän, att någon- iikor alatsitt 
skulle deraf kunna dragas: den har fSrmiMlligen saaniå 
sin grund i en allmän föreställning om fSrfaåUandet, in I 
en särskild och bestämd kunskap. Do vestgStidni aa* 
teckningarne tyckas åter innebära, att Sigfrift fitat kéh 
till Westergötland* De omtala neniigen haiui arbete I 
denna provins och tillägga, att han "sodan for ifli 
Wärend" ^). Detta står förträffligt tiilaamman mod dal 
meningen, att Sigfrid var densamme som dea Bomfci 
Sigurd, och gifver rum fiSr den förmodan, att han fria 
Norrige omedelbart öfvergått till det nästgråoaande edl 
med Norrige på mångfaldigt sätt trafikerande We«terg9l» 
land* Att Sigfrid, såsom en nyare författare gissat 0« 



') Värendia prima est terrarum in partibus GothisB d 
meridiem. Hift. Sigfr. Ser. Rcr. Suec t. 35o. »; Wettg. 

L. Collins o. Scblyters Uppl. t. 3o4i ') Lolgren, Kal- 

mar och dess stift, I. s 35. 




215 

\ 

\ 

iipHjt Olof Skötkonung från Svolderslaget, landstigit i 
Calniar län och derifrån begifvit sig till det inre af ,Smä- 
^nd) derfötre finnes icke den ringaste historiska visshet,' 
»9^ det snarare niotsäges än bekräftas af den underrät- 
iQ)f|e, sbin åt oss är. i(orvarad, att Sigurd verkligen var 
ijjljpfjädes i slaget och med sin andliga insigt biträdde den 
!|||i^ Konungens enka ')• Om Sigurd hafva vi så myc- 
llll^.fftdrre anledning att antaga,, d^t han omedelbart från 
^rrige begivit sig till Westergö.tland , som kort före 
l^rj^gyasons fall andra norrska prester dit voro af-' 
f odi der arbetade. Förhållandet banned var fÖl« 
Westgöta-J^rlen Ragnvald, Olof Skötkonungs sy-. 
barn, var gift med Olof Tryggvasons syster Inge- 
\lfl^* .Villkoret for äktenskapet var å den norrske Kd- 
||gi(ei|8 :|ida, att Jarlen ski^lle antaga Christendom och 
t^P^ dess utspridande i jarldömet. Hans dop skedde 
|i|^, ijelfva brölloppet, hvilket hölls kort innan Olof före-* 
fHII siti sista tåg till Wenden. Då svågrisirne åtki|4e8, 
HK 0)af Ragnvald lärare med sig, "b vilka skuHe christ- 
aa. folket i götaland och lära dem rätta seder'' ^\ Vi 
hf^ sl^Iedes icke blott en förnäm och inflytelserik svenric 
li|aa,j ,hvilken i början af ll:e seklet antagit Christen- 
^mi vi bafva äfven, om vi så fä uttrycka oss, en c6- 
l^ af andlige, som vid samma tid arbeta på ve«tgöia- 
Rf^eta omvändande. Till dessa kunde den nykomne M- - 
l|i:tn med beqvämlighet sluta sig. Om han gjorde det, 
feta vi väl icke; men äfven i annat fall underlättades 
i|kert hans arbete af deras. Huru länge den ene och 
la andre arbetade i Westergötland , derom hafva vi icke 
beller någon kunskap; men det synes, som det icke dröjt 
länge, innan Sigfrid kommit i beröring med den svenske 



. ») Ol. Tryggv. S. Skalh Uppl. 11. s. 3o3— 4, *) Sluilcs. 
31, Tryggv. S c, n4. 



y • 



216 

k 

Konungen ; och så lyckligt bearbetade han dennei tflbke» 
sätt, att han fick skänka honom dopet De närmar» 
anledningarne härtill och omständlgheterne härvid äro 
rentaf okände. Att Olof af hjertats drift och fSrstinded 
öfvertygelse mbttagit Cbristendom, derom är ingen na* 
derrättelse oss meddelad; icke heller synes det, som hm 
af Christendomens framgång bland Svenskame kumiat 
finna sig tvungen att äfven sjelf blifva christen: Chri- 
stendomens välde i landet synes ännu hafva varit gauks 
ringa. Få vi slnta något af de förhållanden, i Kvilka 
Olof Skötkonang för öfrigt befann sig, så sknlle vi tro, 
att han af de furstars exempel, med hvilka han stod i 
förbindelse, och h vilkas seder och lefnadssätt han synei 
hafva varit benägen att efterhärma, blifvit fSrmådd itt 
emottaga dopet. Härmed må vara hnrn som helst, itt 
han emottagit det af Sigftrid, att detta skett vid foten af 
Kinneknlle (det gamla Kindaberg), fdrmodligen på ett 
ställe, der Konungen höll sitt hof, och hvilket säkeift* 
gen redan i gamla tider ägde det namn, som ännu it 
bibehållet, nemligen Husaby, samt 1 en af de källor, 
som ännu i trakten omtalas såsom gamla dopkällor, alk 
dettp kan anses såsom bestyrkt genom nrkunderaa ^\ 
Likaledes är det väl säkert, att Konungen icke ensaa 
döptes, ntan att många både af hofvet och folket följdo 
hans exempel, och att således genom denna tilldrageko 
den christna kyrkan gjorde en betydlig vinst. Och den 
vann äfven i det hänseende, att den erhöll fasta punkter, 
kring hvilka den kunde utbilda sig. För det första he- 
ter det nemligen, att Konungen '^skötte allan byn till 
stafs och stols*', d. ä. öfverlemnade den förmodligea 



') Det anföres icke blott i de egentliga källorne, utan ock 
i en ii)4ngd chröhikor; hvaraf synes, hum öfvertygelse» om 
delta faclLiui vaf fulikomligen allmän blaad de gtimle, 



2ir 

cönnngsliga egendomen Hnsäby till biskopssäte och mc« 

lelpankt för en presterlig fSrvaltning ')• Och sederme-* 

m berättas ^), att Sigfrid utstakade tre kjrrkostäder och 

invigde tre kyrkogårdar, nemligen Friggiseron (enligt ut« 

tydningen i Collins och Schlyters upplaga af WGL., äfven- 

■om i Ser. Rer. Snec, Friggesåker, i Gudhems härad, 

nära Falköping), Gyrem (Gerum, antingen i Wartofta 

€)ler i Skånings härad) och Ägnistad (Angestad, också i 

grannskapet af Falköping), Inrättaiidet af kyrkostäder 

ich kyrkogårdar förutsätter ett icke så ringa antal af 

ikristne. Också finna vi icke långt efter denna tid , att 

Clhristendomen slagit fasta rötter i Westergötland* Enligt 

Adami berättelse vistades Olof Skötkonung under sin ^lutBk 

ngeringstid helst i denna provins, men skydde deremot Up- 

Ind och Upsala , såsom de ställen, der hedendomen bäst fro» 

dades ' ). Ett slags bekräftelse härpå lemnar oss Sturleson i 

iinunstSlIningen af den söndring, som redan vid Olof Sköt-^ 

konungs tid började att äga rum mellan Svear och Q'6^ 

ter ^); den egentliga grunden till denna söndring synes 

vfl hafva varit bägge folkstammarnas obenägenhet fitt för 

Varandra gifva vika, och bådas anspråk att allena vara 

} besittning äf de största rättigheterna. Men med dess£^ 

idedningar kunna lätt religiösa olikheter hafva förenat 

sigf Vi skola i den följande utvecklingen af svensksi 

k^i^s öden finna, huru Westergötland är hufvudorten 

18r ett christet parti, då deremot Svealanden ännu länge 

hyDa hedendom. 

Vi hafva således straxt efter år 1 000 ett stift eller 
åtminstone grundläggningen till ett stift i Westergötland 

') Konunga-serien i WGL. >••. 298. Jfr aiiinärkn. i Ser. Rer# 
Sofic. IL 1. 8, 368. *) Biskopa-serien i WGL. s. 3o4. 

») Ad. Brem. H. E. IL c. 4». -*) Sturles. OL Haralds. 

S. c. g6. 



2n . 

troligtvig det äldsta i gamla Sverige. Det , förestods ea 
tid af Sigfrid. Men snart låter den urkund, som giffit 
honom första rummet bland WesiergMt|ands Piskopar 'J| 
en annan landsort vara föremål för hans arbete* Vi tSl^ 
honom till denna och uppskjuta till ett annat tillfäUn 
att omtala hans efterträdare och Christendomens fortgång 
i det egentliga Götalandet. 

Sigfrids verksamhet i Smaland och särskildt i land- 
skapet Wärend är bekant for alla de gamle sagesman-, 
lien. 'Sjelfva Isländarne lemna derom underrättelse ^J. 
Och alla veta äfven att omtala, huru Wärend varit dei| 
ört, i hvilken Sigfrid stadigast och hufvudsakligast a^ 
betat. ''Han utspridda der christendom" , heter det i 
vestgöta.chronikan, "Han tjenada der Gud länge''^ gSgec ■ 
Olof Tryggvasons saga. Och att de från denna ort här- 
stammande legenderna låta Wärend utgöra hufvudpunktei 
f$r Sigfrids apostoliska arbete, är förut anmärkt, hit 
ställe, på hvilket han först h vilade, hette Östrabo, tr(H 
ligtvis en gammal offer-, marknads- och tingsplats, som 
sedermera fick namnet Wexiö, der äfven i sednare tider 
biskopsgården behöll namnet Östrabo. Här fick Sigfrid 
i sömnen uppenbarelse af en engel, hvar han skolli 
uppresa en kyrka. Innan han dock kunde fullgöra det* 
ta, måste han söka att grundlägga en församling. Hän 
begynte således sitt predikande och vann många åhörare, 
'^ågra infunno sig af förundran öfver hans ovanliga 
dcägt, andra betogos af hans vältalighet, och flere, hvil- 
ka Guds ande väckte, annammade hans lärdom i trogna 
hjertan.'' Särskildt berättas, huru af landets tolf fö^ ^ 



*) Biskops-längden i WGL. s. 3o4. *) Olof Tryggv. S. 

Skalh. Uppl. II. 8. 327. Om Wärend Lar Förf. ej haft nSgot 
redigt, begrepp. 



219 

i)Sniste diigter tolf gamla och förståndiga mftii utsagos ^ 
byilka skuUe UDderrätta sig om ^lärans sanning Och å all« 
nogens vägnar besluta om dess antagande. De blefvo 
aHa ofvertygade, och de eliefvå döptes: den tolfte,' som* 
under tiden aflidit, erhöll messa och christlig begrafhiog. 
Om också denna berättelsen icke till alla delar &r tillför- 
litlig, tordeden åtminstpne innebära så mycket, att Chri- 
atendomen antogs n»ed beiiägenhet äfven af de bättre i 
IfUidét, Och hvad menigheten beträffar, heter det, att 
atova skaror beständigt s^ömmade till Läraren och läto 
4g dSpa i treenighetens namn, så att dag från dag dee 
troendes hop förökades ')• 



.y 



Under sitt arbete i Wärend, skall Sigfrid hafva Vf|« 
lit biträdd af trehne anförvandter (nepotes), vid namn 
Voaman, Sunamao och Vinaman. Den ene af dem var 
kaas presbyter, den andre diaconus, den tredje subdia- • 
coims». Enligt en särskild redaction af legenden, med 
li?ilken den gamla svenska bearbetningen öfverensstäm- . 
Mr, voro de alla Cluniacensermunkar* Vid dessa npp« 
^er visar sig en eller annan betänklighet. Clugny-con- 
gngationen var visserligen till i 10:0 seklet; men blef 
fibst mera allmän i det ll:é och 12:e. I de första å- 
na af det lj:e kan nian näppligen vänta Clogny-mnnkar 
i norden. Tretalet och de likaljadande namnen erinra 
dessutom om åtskilliga fabnlösa berättelser från forntiden ^ 
t ex* om den angående de tre något nära lika benämn- 
de brödérhe, som voro Olof Skötkonungs rådsherrar. 
Att Sigfrids medhjelpare så • noga representera de högro 
presterliga grader, förekommer också oväntadt för en tid » 
då ännu ingen verklig ordning var inrättad. Bland nam- 
nen föster i synnerhet Unamans, den förnämstes, vår upp- 



') Hist. Sigfr. Ser. Rer. Suec. II. i. s. 552 o. ff. 



220 



mSrksamhet. Det erinrar lätt om den gamle Untiis. 
Enligt Adami trovärdiga berättelse var denne Unni Erke- 
biskop i Bremen och besökte sSsom sådan Sverige, der 
han afled år 936« Men om honom fannos äfven nordi. 
ska traditionen Den fornt begagnade förteckningen öf- 
ver Westergdtlands Biskopar gör honom till Sigfrids ef- 
terträdare i det vestgötiska stiftet. Saxo säger, att det 
är oafgjordt, om Unni eller Bernard döpt Olof Skötko. 
nung ')• Det synes således, huru gamla om ock for-H 
*virrade traditioner hänfört denne Unni till Sigfrids tider. 
Kunna de icke äfven hafva gifvit vår Unaman sin till- 
varo, och kan icke sedermera sagan af denne ene hafva 
tillskapat tre personer? Härmed vilja vi dock icke haf- 
VB Qttalatden förmodan,, att Sigfrid icke haft medarbeta- 
re* Tvärtom är det icke blott möjligt, utan äfven myc- 
ket sannolikt, att han varit åtföljd af sådana, h vilka på 
kyrkans språk hette hans bröder och söner; men det är 
om dessas namn, antal, värdighet m. m. ^ som legenden 
icke tyckes innehålla fullkomligt tillförlitliga uppgifter. 

Sedan Sigfrid någon tid predikat i Wärend, begaf 
han sig derifrån, såsom legenderna säga, för att raka 
Konung Olof. Under hans frånvaro föröfvades våld pi 
de lärare, han qvarlemnat. Snålhet efter de vid gndstjen- 
sten nyttjade dyrbarheterna skall dertill hafva varit deo 
egentliga anledningen. Läcarne öfverfÖUos hemligen och 
mördades; deras hnfvud afskuros, lades i ettämbaroch 
nedsänktes i Helgasjön; kropparne gömdes i skogen. 
Enligt en legend, som hufvudsakligen handlar om en an- 
nan predikant ^), skall mordet hafva blifvit begånget pä 
Gelboberg , öster onr Wexiö. Ett nianuscript af S. Sig- 



>) Saxo, L. X. 8. 190. *) Hi»t. S. Davidis, i Ser. 

Rcr» Suec. 11» 1^ s. 409. 



221 

t 
/ 

idg legend låter deii^ som ntsiHndt mSrddfne, hefa GrSpé: 
iligt de andra Sr djefvulen tipphof till ogerningen. Då ma- 
Monpternas beskaffenhet icke Sr noggrannt uppgifVen , 
*' det svårt att sSga, hvad man bar att tänka om nam- 
it 6r5pe. Det är icke återtaget bos någon af de gam- 
) historieskrifTarne. Det bar således kanske icke nr* 
trongligen tillhört urknnderne. Att deremot mördarnes 
homlingar, många leder igenom » fått nmgäUa förfäder-* 
i» brotts det utfores med vidlyftighet af Johannes Mag- 
n '); men dertill gifver ock legenden tydlig anledning, 
det hela torde väl dennas uppgifter vara sanna, om 
sk någon förhöjande dikt skulle röja sig i detaljerna, 
fven den isländska sagan vet att omtala martyrerna i 
i^exiS^); och huru de tre lärarnes bufvud blifvit ihåg* 
Nnna af sednare tidors bildande konst, skall framdeles 
nnSmnas» 

Underrättelsen oqi de christne predikantemes dSd* 
ppfyllde Sigfrid med bekymmer och sorg, och dessa 
dades af Konungen. Sigfrid återvände till Wärend , 
Rgynté ånyo sitt arbete för Cbristendomen, ''vakade om 
Uterna i böner, predikade om dagen och sörjde -öfver 
eras vantro, som voro vände från evangelium ,- men fröj- 
nde sig öfver dem, som ville vara christne, och hade 
rg. sjelf ospard till frälsarens tjenst" ^)« Genom ett 
Aderverk blefvo de mördade lärarnes hnfvud funna. Sig*' » 
rid *'Qpptog dem gråtande i sitt sköte", och nedkallade 
lén gudomliga hämden, om hvars erhållande han äfven 
A ett öfvernaturligt sätt blef förvissad, I allt detta igen-^ 
Aanes lätt den vanliga legendtonen. Det dröjde icke 
ange, innan äfven Olof Skötkonung infann sig i Wärend, 



») Hist L. XVII. c. 20. ^) 01. Tryggv. S. Skalh, 

UppL II. s 3a4. ^) Hist Sigfr. Ser. Rer. öuec s. 36i. 



Hm iidMfd# bSter fftr inordet och erbjSd en be^ 
mmma fil Sigfrid ; meo doniie Ut Kooiiii|<ea bdilHIa f 
JiiDgarno, oek anhöll i tlftllet om fastighetor åt k)ri 
Hanf anhållan beviljades, oeh de koonngsliga ged 
Hof oeh Tjnrby Uefro anittiga besittningar. Biskopri 
Jia Tar redan tillförene grundlagd — > att den fönta 
af tråd , berlHar legieaden ultrjckligea — ^' och flera 
Jra anderlydaade, påfänktee. Vi se »åledee ett ajrtt 4 
bilda aig rid sidan af det vestgStiska. Båda erki 
Sigfrid iSr sin opphofsnan, men längst och sist i 
valtade han det småländska. 



Om Sigfrid fifiren predikat i det ofriga Si^erige, 
ieka aied bestftaidhet afgdtas. Urkunderna fprneks 
icke. Legenden -berättar, att ha» genomfor hela 
ge, döpte, byggde kyrkor och invigde prester, hi^ 
han förmanade att genom predikan och dop vinna n 
liiskor åt Herran. Och den isländska sagan låter faoli 
Tara tillstädes hos Konungen i Sigtuna, och for en f 
menniskosamliag hålla en predikan, ur hvilken åtskil 
anföres '). En del af detta Ur möjligtvis forskdmi 
fabel, men hnfvudsaken kan väl vara sanning, nendij 
att Christendom i flera svenska landsorter, ech äfv^s 
4e ställen, der Konungen odi hans hof vistades, utqii 
des af Sigfrid, äfvensom att denne derunder åtnjöt 1 
nungens beskydd ^). — Det är tillika möjligt^ at S 
frid i Konungens oeh kyrkans ärender varit sänd 
Tyskland. Adamus nämner både i allmänhet sveoi 
beskickningar till den bremiske Eritébiskopen , hvi 



«) 01. Tryggv S Skalh. Uppl. s SaS. *) Stm 

ton omtalar en Hof biskop lios Olof Skötkonung 01 Uard 
S. c. 89. Om dirnae varit Sigfrid eller oSgon annan ^ kan i( 
sägas. 



:tille öfreftyga denne dm Konnngiens och den svenska, 
rftamlingens andliga undergifvenhet, och omtalar en sär- 
Ali gesandt, Sigafrid, **en berömd predikant*', livilken 
ftiinn sig från Sverige och berSttade, ''bnru mycket Gud 
Aådé till hedningaraes salighet." I>en ntskickade blef 
ed< bedersbevisttingar återsänd till sin Konung. Efter 
iami nppgifter skall detta bafva skett mellan åren 1029 
Al 1032 ')• Det är visserligen idse säkert, att vår 
igfrid menas, men den, som menas, kan dock vara 
Ir, och detta är oss en tillräcklig anledning att icke 
mna stället obemärkt. 

Om Sigfrids enskilda lefhad är f5ga bekant. Att 
it tor kyrkan och fromhet ochi helighet af det slag, 
m den gamla tiden Värderade såsom det fSmSmsta, i 
kt mått tillegnas honom, är redan fbrnt anmärkt. Så- 
>m bevis på hans förträfflighet berättar den isländska 
igan, huru han afhände sig en mycket dyrbar klenod, 
rilken han fått till skänks af den oförgätlige Olof Trygg- 
sson, på det han dermed skulle knnna vara några christ- 
■ fångar till undsättning ^). En hög ålder skall hafva 
lifvit honom beskärd. För att vederq vicka sin^ utmätta- 
e- lekamen steg han en gång på en långfredag i bad, 
len kände snart samvetsoro öfver det sätt, på h vilket 
isa begick Chrtsti korsfästelses högtid. "Han bekände 
teb af bad sin synd , äfvensom alk annat, hvarigenom han 
ftrbrntit sig mot Gud. Få dagar derefter fÖll han i en 
Jlkdom , som var ' åtföljd af svåra smärton Den sluta- 
iei sålunda , att han på den vanliga vägen saligen öf- 
^ergick från det timliga lifvet till den allsmäktige G«- 
W )). Att Sigfrid afled i Wärend (troligen i Wexiöj be- 



') H. E. U. c. 46. *) 01. Tryggv. S. ss. SaS, 3a6. 

') 01. Tryggv. S. anf. st. 



fl84 

iKtta både den isiBndska dirSnikan och alla dé sveftskd 
urkunderna: de sednare tillägga, att han ock ide^ blef 
begrafven ')• tians dödsär är alldeles obekant, men ini 
eller äfven något titÖfver det tredje decennium af elfte 
seklet torde man väl kunna anse hans lefnad hafva varat 

Sigfrids namn och minne blefvo tidigt heliga, fort^ 
lefde länge i forsamlingen, och äro i visst afseendé änna 
lefvande. Yastovius uppgifver ^), att hans sanctificatlon 
blifvit bevisad af Påfven Adrianus IV. år 1158. Till 
hans , högtidsdag bestämdes d* 1 5:e Febr. , och ännu är 
Sigfridsmessan i Wexiö, h vilken inträffar på denna dag, 
en af de betydligaste marknader i södra Sverige. Mång- 
faldiga källor, capeller, kyrkor, kyrkogårdar buro och 
bära hans namn. Oftast lär detta återkomma i Småland, 
men någon gång äfven i Westergötland. Särskildt skall 
det förvaras af traditioner i vissa delar af Kalmar län '). 



») Hist. Sigfr. s. 364. Biskopslistan i WGL. s. 3ö4. Baaziug 
(Invent. Eccl. Sueog. s. io5) berättar, att Sigfrids graf vaiit 
Under det altare, som fordom stod midt i domkyrkan, men 
som i början af i6oo- talet borttogs af Biskopen Petrus Jo- 
naB, vid hvilket tillfälle en graf sten fanns under altaret, "te- 
ctus terra, cui lapidi noiiien S. Sigfridi ätylo antiquissimo erat 
• insculptum. Hunc Episcopus yoluit rembvenduni', sed imposi- 
to lapide altaris illum sepnlcralem terra servandum commisit, 
ubi hodie invenitur." Af hvad beskaffenhet graf stenen varit ^ 
' kan icke sägas. Till Sigfnds egna tider kan den naturligtvis 
icke hänföras. Kanske skall den vid framdeles skeende gräf- 
ningar i Wexiö domkyrka finnas, Äfven ältarstenen , som pä 
Baazii tid låg qvar, *'in medio pavimenti", är nu borta, och 
hela golfvet ntgöres af likformig Ölandssten. Baaziii ord äro 
missförstådde af Spegel (Kyrkohist. II. s. 5 7 5), h vilken sa- 
rger, att "Sigfrids grafsten ännu finnes, med mycket gammal 
skrift uppå, liggande nästan midt på golfvet." ^) yitis, 

Benzelii lippl. s. 32. ^) Löfgren, Kalmar och dessstift^ 

^* I. B. 33. ff. 



A.fven den bildande konsten sökte aiider medeltiden att 
förvara Sigfrids minne. Han föreställes i målningar^ i 
virkade tyger, i sculptnrarbeten '), och öfverallt igen- 
kännes han af ämbaret med trenne afskurna hufvud. 
Dessa hufvud hafva ock ingått i det sigill , som från 
gamla tider tillbaka tillhört Wexiö stift och capitel ^). 



») Ser, Ren Succ. II. i. s. 362, not. g; och Löfgrcn, anf. 
tt 8. ^6. *) En gammal, men troligen icke den ald- 

•ta form af detta sigill är aftryckt i Örnbjelms Hist. Eccl. i» 
175. Den, tom för det närvarande i Wexiö nyttjat, tillhör 
nyare tider. 

H. Rbuterdåhj^. 



•^ 



ikévidim. I. ■ *^' 



mtt&nlftsti ^ittttätut: 



Dia Ericheinungeii iind Geset^e des organisched 

Lebeni* Neii dargestelU von Gottfried 
Reinhold Treviranus. lit Band. 
Bremen, 464 sidd. 8:0 1831« 



-Kedan 1803 litkom^ såsom en frnkt af flerHriga forskning 
första delen af Förfis Biologie odér PhilosopJde der tebtm 
Natur, Sedan har han dels genbm fortsättningen af detta h* 
Värderade verk, dels genom andra skrifter^ dem han ant 
gen i förening med sin bror eller ock gemensamt med den 
och den ansedde anatomen Tiedemann utgifvit, ofPenllif 
ådagalagt en genom hela denna tid fortsatt, ihärdig och 
den organiska Verlden odelad t e^nad forskning. Det biii 
som denna hans vetenskapliga verksamhet framkallat, 1 
varit af den art, att det svårligen af någon sakkunnig toi 
bestridas y det han både såsom anatom; zoolog och bolai 
hör till vår tids mest aktade män ; och han utmärker sig d< 
jemte framför de fleste af sina medarbetare, genoin en Ii 
varm som blygsam kärlek till sin forsknings höga förem 
och genom en djap, religiös aning om deltas inre, väseni 
Jiga betydelse. Nu vi^ shitet af sin bana söker han uti d 
skrift, som utgör föremålet för nedanstående betrakteb 
sammanfatta det, som enligt hans tanke utgör de verkli 
frukterne icke blott af hans egna nära fyrtioåriga studier nt 
äfven af ändras på samma väg använda mödor, och som s 
ledes synes honom vara det väsendftliga af hvad den vetei 
skapliga forskningen inom detta fält hittills förvärfvat, (H 
hvilket i följe deraf kan genom sin visshet och inre iii 



• v 



527 

'örtjena att Ht kommande tider öfverlemnasr Dl detta verk såle* 
les af Rec. betraktas såsom en pålitlig tolk af den biologiska 
reildsåsigtens nuvarande utvecklingsgrad och charakter, för- 
Tiodar han, alt hans mening bhr af flere delad; men den 
narkvårdighet, hvilken detsamma genom ett sådant uppskat- 
tande . erhåller , tillkommer itke blott dess verkliga innehåll^ 
Jtän äfven och måhända i högre grad det, som deruti saknas. 

• 

De fyra första böckerna af första delen, hvilka, utom 
en ät bestämningen af lifvets id^é egnad inledning, faafva 
till föremål organisationen och dess skiljaktigheter, al- 
stringen samt evolutionen, eller aWachsthum, Bli** 
fehe und* Abnahme des Lebens», äro af mera egentligt bio- 
logiskt innehåll. Femte och sjette böckerna, som handla om 
yttre och inre rörelser, såsom phanomener af 
iifvet, betrakta organismen såsom beroende af mechaniska 
krafter; och den sjunde boken handlar om iifvets chezni-r 
ika phanomener. 

Förfrs uti den egentligen biologiska afdelningen yttrade 
Ifigter äro hufvudsakligen följande. Ändamålsenlighet 
[Zweckmässigkeit) är en charakter hos allt lef vande, och åest 
princip är sjelfverksamhet; men så vida ändamålsenlighet äf- 
ren ärtlen egentliga charakteren af förnuftets yttringar, måste 
åen sjelf verksamhet, som utgör Iifvet," utgå ur en förnuftig 
princip, eller med andra ord lif och »Beseeltseyn» vara iden- 
tiska. Om den andliga princip, som sålunda antages såsoiii 
lifvets inre grund, är blott individuell eller tillika universell 
och gei|^ensam iöv allt lefvande, derom tror sig Förf» ej 
kanna yttra någon bestämd mening. Såsom ett gifvet 
kännetecken till lif anses likformigheten af det lef vandes 
Teactioner emot olikformiga yttre inflytelser; och såsom ett* 
villkor för vissa former, under hvilka Iifvet yttrar sig, for- 
åru en egen materiens bildning eller organisation, hvil- 
ken åter är att betrakta såsom lifvets första verkan, ty 
lifvets förmåga att likformigt reagera emot olikformiga intryck 
gifver sig allmännast tillkänna just genom bibehållandet af * 
Vildningens likhet, under det beständiga påträngandet af yttre 
krafter, som sträfva att förändra det bildade, och genom 
fcrmågan att för detta ändamål till likartadt med sig förvandla 



22S 

det olikartad* hos den yttr* natureo; att Tid olika grader af 
ien yttre temperaturen alstra en sig alltid lik iore vårme ocb ' 
att bibehålla formen af sitt slägte hos fortplantade efterkom- 
mande. «Der höchste Character des Lebens bleibt ein zweck- 
mässiges Wirken ans einem selbstthätigen Princip, dessenZiel 
die Fortdauer des Wirkens selber ists — Några modernt^ 
på den organiska verldens classification inverkande åsigter, 
ibland hvilka den, som har till grundsats: att alla hÖgre bild- 
ningar äro sammanfattningar af de lägre, och att akiljaktig- 
heten imellan dem icke beror på annat än olikheten uti gn- 
derne af deras utbildnings blifva af Förf. rättvist förkastade; 
ocb i följd af sin åsigt af lifvets psychiska betydelse hämtar han 
principen för de organiska kropparnes indelning ifrån de or- 
ganer, genom hvilka inom djurriket den psychiska inflytelsen 
på det somatiska bemedlas, d. v. s. bjerlian, ryggmärgen och 
nerverne. Den organiska verlden sönderfaller således i tven- 
ne stora hufvudclasser — de som halva nerver» och de som 
•akna dem. Till de förra hänför För£ alla djur, och an- 
tager således hypothetiskt nerver äfven hos dem, der de 
ännu icke blifvit empiriskt kända. Till de sednare växterna, 
hvilkas positiva cbarakter Förf. anser vara deras inre utaf 
stela celler och karl, som ej förgrena sig^ bestående väfnad. 
Djuren indelas i sådana, som hafva en verklig » uti en verte* 
hral pelare innesluten ryggmärg — ^ och lådana, som sakna 
denna. {AnimaUa pertebratä et non Périebrata. Lamark) 
A. Vertebrata indelas uti fyra cl^ser, efter den rent anato- 
miskt antagna principen af olikheten i förhållandet imellan 
Diedulla oblongata och hjernan, så väl uti vigt som 
. volum. Ju större meduUa oblongata är i detta förhållande , ja 
lägre är djuret. Animalia non vertebrata indelas äfven i två 
classer. Hos den ena af dessa finner man, att en rad d 
ganglier längsefter genomlöper kroppen, och att bjernans bi- 
da hemisphärer omedelbart och ej blott medelst nerftrådar 
med hvarannan sammanhänga*, då åter hos den sednare dessa 
tecken till ett mera utbildad t nerfsystem saknas. -— Ideen om 
gener atio epontaTtea eller asquipocUj hvars nitiake förfäktare 
Treviranus för trettio år sedan var, har i sednare tider blif- 
vit fördunklad och vacklande ^ och ehuru Förf. icke heller 
^u förkastar den, är han likväl mycket tviflande, och erkäii* 
mer, att flera apgumanter, hvilka förr af båda honom och 



\ 






229 

ndre blifvit med tillförsigt iberopade, nu jnera icke galla. 
>AlLUd^ Gruithuis ens och Retzii dereroot talande expe- * 
iflienter yrkar han bestämdt, att intet lefvande uppstår utaf 
ilott anorganiska ämnen; och om af de organiska leivande 
rarelser kunna uppkomma, utan att vara fortplantade af så- 
lanai som med dem äro likartade, anser han vara en fråga, 
9m först framtiden kan besvara; och han förmodar, att 
▼aret hufvudsakligen skall komma att erhållas genom den 
ortsatta undersökningen af in testin al-mask arne. Fortplantnin- 
Spn har trenne hufyudformer : genom delning, genom skott 
leh genom 'égg. De bägge förstnämnda äga rum endast hoa 
rSster, xoopbyter och maskar, men den tredje är för alla 
ifvande varelser gemensam. Både bestämningen af det rätta 
i^rappet af de^sa olika fortplantningssätt , och beskrifningen 
{•dem alla, i synnerhet af det sistnämnda, äro redigt fram* 
tällda och innehåUa många uppgifter af interesse. Det vigti- 
••te,' aom i afseende på fortplautningstheoriens princip der- 
a innebålles, är uppfattandet af den qvinliga sidan af forl- 
iantningens act, såsom det positiva uti alstringen, lill hvilken 
eti manliga inflytelsen, eller befruktningen, står endast i 
orhållande af ett mer eller mindre nödvändigt villkor («fie« 
ingnng»). ISödvändigheten af detta villkor antager Förf. hoa 
Ua Animalia vertebrata, dock med skiljaktiga modificationer 
Br deras hnfvudclasser. Däggdjuren föda aldrig fullständiga 
oatér, utan fbrntgången parning; den ep gång skedda be- 
ruktningens verkan upphör , sedan det derigenom framkallade 
Mtret blifvit födt, och ett nytt foster kan ej uppkomma 
tån en ny befruktning. Men redan ^hos foglarne försvinner 
aiina befruktningens strängare nödvändighet Efter en par- 
log fortfar nemUgen hos dem honan att i kortare eller längre 
^ lägga fruktsamma ägg; men gränsen för durationen af en 
idan befruktningens fortfarande verkan kan icke uppgifvas. 
ikval nekar Förf., ehuru troligen mera af theoretiska än 
iBpiriska skäl, bestämd t, att, utan att åtminstone en parning 
ingre eller kortare tid förut ägt rum, föglar någonsin lägga 
niktsamma ägg. Huru förhållandet i detta afseende är inom 
inphibie- och fisk-classerne , anser Förf. icke nu kynna al- 
dras. Ibland djoren utan vertebrer är äfven bos dem, som 
iaf?a utbildade könsdelar, befruktning icke tiödvändig för 
uppkomsten af ägg och foster. Bladlöss, spindlar och flere 



230 

fjarilarter frambringa både ägg ocli lelvande ungar utan 
utgången befruktning. Åfvensl förhåller det sig med biho 
Den inflytelse, som hos dessa djur befruktningen har 
fortplffntiiingen, är outredd; men märkvärdig är den obse 
tionen, att flera, af dessa djurarter utan föregången par 
föda lefvande ungar, men elter parning lägga ägg. Gradi 
nerne af befruktningens nödvändighet hos växterne kan 1 
icke heller bestämdt uppgifva. Utom befruktningen, hvi 
'endast vid fortplantningssättet genom ägg är mer eller mi 
nödvändig, antager FÖrf,, såsom nödvändiga villkor för I 
plantningen i alia dess former, värme samt ett visst mål 
syre och fuktighet, (li>ft och vatten). Förf:s theori om m 
foster, uti h vilken han upphöjer tillfälliga och mechar 
inflytelser till missbildningens hufvudsakliga orsak, synes 
vara ytlig och vida underlägsen den åsigt, som angåendet 
ma ämne blifvit utvecklad af Meckel, 

' Af handlingen om det lef vandes tillväxt, bloms tr 
ochi af t a gande, är både ofullständig och oredig; aftagar 
eller ålderdomen 9 är nästan alldeles förbigånget, och det 
nes nästan, som skulle Förf. hylla deh falska, men med I 
begrepp om lilvets väaendtliga betydelse nog ölverensstämn 
de meningen, att ålderdomens egentliga orsakar de yttre 
ständigheternes öfvermagt. — Evolutionen har hos 
lefvande varelser två huf vud-epocher : lödelsen eller öf 
gången ifrån foster till sjelfständig varelse , och pnbert 
eller öfvergången ifrån blott individuelt lif till slagtlif. I 
sa öfvergångar utgöra verkliga förvan (llinjgs-acter, ehuri 
hos olika varelser olika djupt och allmänt ingripa uti o 
nismen och äro utmärkte af mev ell^r mindre skarpt fi 
trädande phänomener. Äfven hos de högre luftrespirer; 
djnr-classerne är fostrct vatlendjur, och undergår således 
födelsen en förvandling, ^om motsvarar dess öfvergång 
luftdjur.* Utom det nya litera^förhållandet till luften , 1 
kommer äfven på samma gång ett annat dermed anal 
nemligen till ljuset, hvars inflytelse är från fostret uteslä 
Uti pubertets-evolutionen är hos menniskan förvandlings-a( 
ehuru åtföljd äfven af vigtiga kroppsliga förändringar, ÖL 
vägande inom den psychiska sphären; men hos insecterne 
sar den sig s&som en total furvai|dling äfven af detsojnati 



231 

ti den märjLvärcJiga öfverj[Sngen ifrån I^rf till utveckladt 
jur. 

Uti framsktallnitigen af lagarne för rörelsen skiljer Förf. 
Uom vanligt emellan den frivilliga och den ofrivilliga eller ^ 
Isom han kallar den, den automatiska; och ehuru han till 
[en sednare hänför äfven de växternas rörelser, som till ut- 
tendet likna den förra, inser han dock fullkomligt den orga- 
dska betydelsen äfven af dessa. Det utmärkande hos den 
Ijnriska rörelsen är, att den beror på motsatsen imellan ex- 
MDsion och conlraclion, och derföre omedelbart uppkommer, 
[Oiom den hastiga öfvergången ifrån den ena till den andra* 
i£ dessa factorer. Ju högre utvecklingsgrad den djuriska or- 
ganismen har, ju skarpare är skillnaden imellan den ofrivil- 
iga och frivilliga rörelsens sphärer; men ju lägre, ju mera 
iro de med h var andra förenade och i hvarannan öfvergå- 
»de; och FÖrf. söker genom utförliga exempel visa, att den- 
la innerliga förening, i följd hvaraf rörelser, som synas fri- 
iQiga, verkeligen äro automatiska, i hög grad äger rum hos 
nfosions-djuren. Hos de lägre djnr-arterne, zoophytcr, ma- 
ikar och mollusker^ bestämmes rörelsen hufvudsakligen af den 
SXpansiva f actorn , då deremotden contractiva är den öfvervä- 
(ande hos verteber-djuren , insecterna och crustacea. Iduskel- 
Ibém är organet för contractionens öivervigt; och i mån af 
less utveckling till positif betydelse inom organisationen och 
utbildning till sjelfständiga organ er, hvartill uppkomsten af 
rörliga, articulerade lemmar står i ett coordineradt förhållan- 
le, uppkommer en högre form iör rörelse-kraftens frihet och 
en högre ordning af dess yttringar. De articulerade djurens 
muskler ligga antingen på inre eller yttre ytan af den kropps- 
del, som af dem omedelbart sättes i rörelse. Enligt regeln 
iger det förra förhållandet rum hos insecteme och crustaceer- 
»e, och det sednare hos verteber- djuren. Den förminskning 
*f muskelns rörelsekraft, som uppkommer genom den spetsi- 
S^ vinkeln af dess insertion och dennas närhet till hypomo- 
^ion, äger hufvudsakligen rum i de yttre lemmarne och 
finnes i högre grad hos de djur, hvilka, såsom menniskan, 
ittmärka sig genom rörelsens mångfaldighet, än hos dejm, der, 
>bom hos lejonet, kraften är hufvndsak. Men icke alla fri- ' 
^iga rörelser )iafva »i^ omedelbara grund i inusk^l-ltction , 



232 

utan Ocra, ehuru denna viiserligen ar deras aSSgtna emk» 
béslämmas directe af brutkens ocb ligameaternes spanstigliat, 
hvilket Förf. anser vara fallet i synnerhet hos skaldjuren ock 
insedternai och visa sig hos de fÖrre vid snäckans öppnande e 
och hos de sednare vid hoppning och flygande. Vid dta 
sistnämnda rörelsen anser Förf. äfven spänstigheten , och dea 
derigenom uppkommande reactionen hos luften, spela eabaii 
vudsaklig role. I afseende pä rösten aoför Förf. en redig odi 
klar framställning ai de mecbaniska förhållanden, af hfilki 
dess uppkomst hos olika djurarter beror: och säger dessutosy 
att det är genom det frivilliga uti dess yttringar, som åtn 
•psychiska utvecklingsgradens höjd hufvudsakiigen gifver ag 
tillkänna; att insecterne äfven uti detta afseende ådagaliggft 
en högre grad af andelig utveckling icke endast an maskarnSf 
zoophyterne m. m., utan äfven än amphibierne oth fiskaras) 
att mångfaldigare modulationer, som motsvara olikartade kaos* 
lor, äga rum endast hos dägg-djor och ioglar, och att förmt» 
gan deraf i allmänhet tager af i samma mån, som djuren upi 
pehålla sig i vatten, hvarföre det icke heller finnes någos 
sjungande vattenfogel, berättelsen om Svansången är en fabdi 
och cetaceerne efter all anledning äro helt och h&Uet stumma 
Rörelsen inom organismen är hos de högre djuractent 
rbythmisk och har tvenne hufvudformer, blodomloppet 
och a,ndedrägten, hvilka i den grad bero af hvaraonaDf 
att en verkliga genom' mptsatsen af arterer och vener, opp^ 
kommande circulation äger rum, endast der andedrägten Ä* 
gör en funption hos egna deråt egnade organer. Men jemle 
respirations-organernes utveckling inverkar äfven utbildningea 
af nerf-systemet på circulationen , så att dennas utveckling tiU 
den fullständiga formen af dubbelt kretslopp endast äger nua 
hos de högre djuren, däggdjur och foglar, hoa hvilka lilU 
bjernan finnes och har den för densamma egna fordehiingei 
af märg- och cortical-snbstans, Hjertat eller circulationenf 
central-organ finnes hos alla högre djur; till och med hos de 
flesta crustaceerne och moUuskorne. Hos verteber-^jnren lifr 
ger det under (bos menniskan således framföre) ryggmärgsi 
och närings-kanalen; men hos djuren utan ryggmärg har åå 
sin plats öfver gangUi-strängen och närings-kainalen* EorL siif 
tager tre krafter såsom omedelbart bestämoiande blodets omt^ 
.lopp : den af systole och diastols sammansatta pnlaationen hoi 



S33 

lutat, ocH den hostdroriiey samt en tredje, som icke yerkar 
Mtbaniskt utan analogt med electriciteten eller värmen, 
jartats kraft är den förnämsta hos däggdjuren och foglame; 
en så väl ådrornes mechaniska verksamhet, som den dyna- 
iaka, hvilkeu omedelbart verkar på vätskorna, tilltager hoa 
I öfriga djuren, och detta i samma män, som organisationen! 
limala cbarakter af tager. Hjertats muskelmassa, till vigten 
■mförd med hela kroppen, är störst hos foglarne och dagg- 
■ren , • men aftager betydligt hos amphibierne och fiskarne. 
i ett vätskornas omlopp, som alldeles icke kan bero på nå« 
m mechanisk inverkan af de kärl, i hvilka de innehållas, 
Mdaa sådana ej finnas, anför Förf. exempel, hämtade iii*ån 
lijrperne och ifrån några arter af vatten växtsläg tet Chctra, 
■é ed rägtens egentliga organer bafva med hvarannan gemen- 
as, att de icke endast genom ytor, uti och under hvilka 
irtaigen hela blodmassan eller också en del deraf circnlerar, 
Ua si^ i omedelbar beröring med luft eller vatten, utan 
-ven iga förmåga att genom egna rörelser förändra denna 
mlaol: , så att en beständig omvexling af dessa utifrån inträn* 
mde ämnen derigenom kan underhållas. Härigenom antager 
lA b varken hos djuren eller hos växterne den yttre ytan 
hr linden, ehuru han icke nekar, att en respiratorisk pro- 
■• af ven hos densamma äger rum, såsom respirations-organ 
ti. egentlig mening. I afseende på förhållandet* imellan blod- 
odoppets och andedrägtens rhythmus erinrar Förf., att hos 
^gdjnr och foglar den förra, och hos fiskarna samt hos de 
leta af amphibierne, och af insecteme, den sednare har stor- 
is frekvens* I afseende på formen af sin organisation knnna 
liptrations-organeme indelas i tre slag: lungor, tracheer 
Dh gälar. De tvenne förstnämnda hafva det gemensamt, 
hl die i sig upptaga luft eller vatten, fÖr att dessa skola a£ 
■fr circnlerande blodet omgifvas, då deremot gälarne invän- 
igi .genomträngas af det circulerande blodet men genom sin 
Niodiga yta försätta detta i beröring med luften eller vatt- 
■t. Lvingorne skilja sig ifrån tracheerne derigenom, att de 
tgnra- särskilda organer, tiU hvilka blodet genom det lilla 
teftaloppet iyter för att komma i beröring med den inandade 
ifleik, då. deremot tracheeiiie äro rör , som utgrena sig öfver 
efas kioppen och således föra fuften till alla delar, som in^e- 
UHn falo4> Genom lungor andas däggdjuren, foglarne och de 



234 

flcste af ampbibierne samt några af moUuskeme; genom laft- 

.rör de flesta insecterne och några crutftaceer; oob genom gi« 

lar fiskarne*, några amphibier, sapit de flesta crustaceersei 

spindlurne oGh de fleste molluskerne. — Näringamedlen 

upptagas i kroppen antingen genom sugning eller genom 

sväljande. Biand vorteber -djuren föda sig eadast de dag* 

gande under diperioden genom sugning; alla öfriga, äfven så 

väl som däggdjuren efter dentitionen, äro sväljande. Ibland 

de verteberlösa djuren äro de sugande, som nära sig af djn* 

riska eller vegetabiliska safter, såsom intestinaUmaskari de 

samteliga tvåvingade inseeterne, spindlame m. fl. De sval" 

jande djuren bafva organer för de fasta näringsmedlens me* 

chaniska sönderdelnmg eller mastication; ooli dessa bestå 

jbufvudsakligen uti tänder^ livilka bos de flesta af yerteber- 

djuren sitta uti de mot hvarannan uppåt och nedåt rörligt 

käkarne, men bos några af dem fimier man äfven munhålu 

och matstrupen besatta med tänder, och några af de vertt- 

berlösa hafva tänder på magens invändiga yta. Hos flera ii 

foglarhe blir bristen på tänder ersatt, genom hårdbeten och 

callositeten bos magens väggar. Enligt regeln består närings*' 

kanalen af 3 till textur, form och function skilda deUr^ 

strupe, mage och tarm. Hos de flesta af de lägre djur*' 

arterne saknas både strupe ocb tarm. - Magen till hvari' 

function det hör, att utöfva en stark och mångfaldig mecluh' 

nisk inverkan på näringsmedlens massa , har en muskelbinna» ■ 

som icke såsom hos strupen och tarmen består blott af lon* 

gitudinala oeh transversala fascikler, utan är sammansatt ti 

fibrer, som förlöpa i mångfaldiga rigtningar, och genom' 

hvilkas verkan uppkommer icke blott en rörelse uppifrån 

.nedåt, utan äfven en denna motsatt eller nedifrån uppåt, och; 

genom bägges sammansättning, en rotation af contenta. Ms* 

gens inre hinna bar, såsom nyss blifvit sagdt, nnderstandon 

älven organer för matens sönderkrossning; men då den sak-'!^ 

nar dessa, är den aiilingen glatt eller försedd med större dlef' 

mindre veck. Mageii är antingen enkel eller bestående if 

flera med hvarannan sammanhängande afdelningar» såsoms hoi 

flera arter af råttslägtet, af två^ hos piggsvinet af' tre; hos da 

idislande djuren af 4; hos cetaceerne af fem eller sju. likväl 

kan äfven hos dem, som hafva enkel mage , genom lliuakiilår*' 

actioi> ea iörclelnm^ i flera säckar, trimsitoritkt uppkomw» 



r. 



' 235 

' f 

armkanalens smalare af delning, ^ler de få kallade imåtar- 
arne, anser Förf. böra af den yiliösa inre beklädnad, som 
gör det mest cliarakteristiska i dess byggnad, erliålla namn 
int. villosuni; emedan, eburu man endast hos verteber- 
iiu'eh träfiar denna dess egenartade inre beklädnad, Jikväl- 
\got dermed analogt' finnes äfven hos djuren utan vertebrer. 
roftarmen eller colon finnes endast hos däggdjuren, och 
^ra insecter , då deremot hos de öfriga smaltarmen directe 
fvergär i recUim. Längden af hela näringskanalen är störst 
31 däggdjuren , och afLager se^lermera mer och mer hos fog- 
rne ) . ampliibierne och fiskarne. Ibland de verteberlösa 
joreu. är den stqrst hos de bevingade insecterne och minst 
99 maskarne. Såsom regel synes man således kunna antaga, 
t Jiäringskaiialens längd och fullständiga organisation stå i 
JlI förhållande till utbildningen af hjernan. Smaltarmens 
og^ jemnförd med kroppens är i allmänhet större hos de 
*isatande , än Mos de* köttätande* 

Capitlet om absorption och exhalation innehåller icke nå*- 
It nytt, icke något försök att uppfatta dessa functioner, så- 
»m at lifsprocesseu bestämda, och dymedelst förbereda någon 
iupare åsigt, än den hittills vänliga af vattnets för alla or- 
miska varelser nödvändiga inflytelse på reproductionen. £-• 
Ot sin förr yttrade mening nekar Förf. venernes förmåga att 
rimitift absorbera, men medgifver, att, i synnerhet hos lägre 
rganismer, de lymphatiska kärlen till en del omedelbart, och 
tau att i deras hufvudstam sammanlöpa öfyergå i venerne; 
len detta omedelbara sammanhang imellan venerne och lympb* 
Irlen inskränkes, och de sednares, genom hufvudstammens 
:ver dem mer och mer utvecklade centralkraft, uppkomman- 
d charakter af ett för sig bestående system tilltager i samma 
iån.y som organisationen erhåller en högre och fullständigare 
tbildning. , I likhet med Rtldolphi och Fohmann påstår 
Djrf., att sugådrornes ytandar ärp slutna; och att således de 
ia mynningar, som hos dem andre förmena sig hafva upp- 
ckt, alldeles icke finnas till. Secreti ons-organern e 
assificeras uti membraner, enkla körtlar eller folli- 
il i, sammansatte körtlar och de, som väl med desse 
dva den körtelartade byggnaden gemensam /men genom af- 
iua.dringskärlenf m ån gf al digare ramif icationer 



I 



230 



ocli genom dessas medelst cellräfnad och blodkirl 
uppkommande förening till. en aammanhanganda 
och af en gemensam hud omsluten massa visa sig it- 
aom orgaiier af en högre ordning. I afseende p& de olika menin- 
gar om den inre byggnaden af lefvern och njurarne , som bliffil 
yrkade af Malpighi och Ruysch, anser Förf. Huschks'f 
och M ii 11 er 's experimentér vara afgörande — - och h?M! 
Malpighi ansett för acini är verkligen i såsom Ruysch pkit^ 
sammanvecklade och imellan afsöndrings^kanalernes rötter li|-. 
gande bledkärl; — men imellan dessa och de förra äger dim 
omedelbara gemenskap ^ som Ruysch antagit, icke nuBw 
Mjälten, tbymus och de öfrige organerne af körtelartad bygf- 
nad, men med functioner, som ännu icke äro utredda, aoMT 
Förf. säsom secretoriska, ehura icke excretoriska, emedan dei 
i dem secernerade vätskan straxt blir absorberad* Verkfagt^lrf 
körtlar eller sjelfständiga secretions-organer finnas blott hoi 
djuren. Bland de enkla körtlarne äro de, som afsöndra slem 
och hudfett, mest utbredda inom djurriket. Bland de sam- 
mansatta tillhöra testiklarne och äggstockarne alla djur, 
hafva tydligt nerfsystem. Näst dessa förekommer lefvern 
männast. Den träffas hos alla ver teber- djuren, de kräfta 
skaldjuren och molluskerne. Hos spindlar m. £1. är dess tal- 
varo otydlig och tvifvelaktig ; men den saknas alldeles hos ds 
flesta af de lägre djurarteme. Ifrån de varmblodiga djnrea 
ända till molluskerne tager den till i storlek och vigt; met' 
får i samma män en slappare textur. Af det olika iörhållan- 
det af lefverns tyngd och massa, jemnförd med hela kroppeoi^ 
hos olika djur, hafva val någre, och ibland dem Tiedema 
trott sig kunna draga den slutsats, att lefverns relativa tyn 
hos hvarje djur står i omvändt förhållande till respirations- 
processens intensitet; men Förf. anser denna slutsats origtigi 
och påstår deremot, att lefverns relativa tyngd st&r i omväo» 
förhållande till den frivilliga muskular-actionens intensitet 
duration. Deriöre är lefvern relatift lättarip hos rofdjur 
hos de för hvila mera benägne gräsätande, bos fnilväxta ia 
hos foster, hos luftdjur än hos vattendjnr, hoi verteber-djtir 
än hos de tröga molluskerne-, och derföre befordras äfvea 
, dess tillväxt genom hvila och stillhet. Njurarne tillhöra äfvea. 
alla verteber-d jur, men saknas hos de verteberlösaf ehura FörL£ 
anser sannolikt, att dt hos dessa understundom ersättas genoA 



237 

idra orgfiner, tåsom det af Cnvier hos Gasteropoderne 
iptackta organe aecreteur de la ffiscosité. Njurarnes relativa 
arlek är. mindre hos däggdjuren, än hos foglarne, hos dessa 
indre än hos iiskarne; och i samma förhållande, som stor] e- , 
ben tilltager, blir texturen mer och mer slapp. Spott* 
hrtlarne finnas hos däggdjur, foglar och amphibier, men 
knäs hos fiskar; deremot träffas de hos flera arter af cru- 
iceemei insecterne och molluskerne. Pancreas finnes hos 
ggdjuTi foglar, amphibier och ett par slägter af fiskame, 
ut ibland de rerteberlösa djuren sannolikt blott h6s några 
iMr af kräftslägtet. De körtelartade organer, som iöke äro 
lUfettoTuiku y finnas ej annorstädes, än der sugådror äro ut- ' 
tiadey således endast hos verteber-djuren , ehuru icke heller' 
Utai alla classer af dessa. Mjälten, som ibland dessa organer 

åét allmännast utbredda, saknas dock endast hos några få 

Terteher-djuren. 

Förf. anser det vara genom erfarenheten ådagalagdt, att 
ipiråtionen, hos så val växter som djur, endast är ett me-> 
1 att bibehålla den organiska materiens normalbeskaffenhet, 
fin icke att qvantitatift öka den. Hos djuren är den endast 

process, hvarigenom atmosphärens syre blir absorberad^ 
h i stället kolsyregas och qväfgas exhaleras. Hos växterne 
ir endast i mörker ett sådant förhållande rum; ty solljusets 
NMrkan framkallar ett motsatt, genom h vilket kolsyregas ab- 
rberas och syrgas exhaleras. Respirationéns intensitets-grad, 
Mimd efter mättet af de gasarter, som blifva ut- och inan- 
la, är olika, icke blott hos olika djurarter, ulan äfven hos 
ddlda individer inom samma slagte och hos hvar och en 
dessa efter dess olika tillstånd. Hos mentiiskan har Prout 
Hagit ett emot dygnets skiften svarande regelbundet af- och 
ägande, i respirationen, i följe hvaraf dennas maximum 
lUör iinellan lo f. m. och 2 e. m. och minimum imellan 
•på aftonen och 5-^ efter midnatten. Däggdjurens respira- 
t ar tSI intensivare än fiskarnes och amphibiernes , men ej 
iufiensitf som foglames. Insecterne äro icke allenast mera 
piritoriBke än mollusker och maskar utan äfven än flera 
;^ibier>,t och vid en högre temperatur hos luften , i synner* 

dit de äro i stark rörelse, öfverträffa de till och med fog- 
It. -^^ Ehfiru de mångfaldiga försöken, till utrönande af det 



qynhtiUtiva forbållandel imellan del inandade «ytet ock 
utandade kolsyran, besväras af ömsesidiga motsägelser, i 
dock Förf. det vara af g jord t) att qvantiteten af det absorl 
de syrgaset är större än af det cxLalerade kolsyregaset; 
att det oaktadt luftens Volum förblifver oförändrad; h^ 
Förf. härleder ifrån exhalation af qväfgas. Kolsyrans bil 
sker icke localt i lungorue, utan den innehålles i venbl 
och vid exspirationen blir den deiifrån endast af skild, 
beståndsdel, hvarigenom blodet erhåller förmåga att g 
nutritions-proCessen till organisk materia förvandlas, fir 
hvitsämnet. Detta finnes både hos djur och växter, i 
med något förändrade egenskaper. Uti de så kallade gl< 
hvilka finnas hos alla djur, är ägghvitsämnet förenadt 
jernoxid. Den röda färg, som hos alla verteber-^djuren 
hös de flesta anneliderne tillhör dessa globuli , förmodar 
härröra ifrån svafvelhaltig blåsyra. Den ägghvitshaltiga 
som innehålles i växternes celluler, bar, i stället fÖr dju 
dets hvita eller röda globuli, gröna blåsor, och ifrån 
, härleder sig växternes gtÖna färg. Växternes näringsmed 
kolsyradt vatten, som af rötterna upptages och genom i 
cellulär- gångarne öfverföres i. de stora kärlen, som 
Förf:s tanke icke äro luftkärl ulan vattenådror. Genom 
blandningen af den saft, som innehålles i de så kallade < 
proprluT», anser Föi^f. näringsmedlets första assimilations 
bemedlas; och den derigenom förvandlade saften öfvergär 
de stora kärlen i bastcellerne och sedan ifrån celler tiUt c 
till dess den uppnår de gröila växtdelarnes yla och der i 
tes för ljusets (ocli luftens) inflytelse. Under utveckling 
organisationen uppkomma, dels såsom ingredierande d( 
den circulerande saften, dels såsom på särskilda ställe 
.växten deponerade ämnen, de under namn af växternes 
mare beståndsdelar kända producterne af vegetations-proc< 
hvilka i af seende på deras förhållande till graderna ai d< 
utvecklings-act kunna ställas i följande ordning: vegetab 
syror, socker, slem, gummi, 'stärkelse» trädfibrer, harzei 
ägghvilsämne. Ägghvitsämnet är alla djuriska delars 
substanz», och den djuriska nutritionen beror således hui 
sakligep pä extractionen deraf ur näringsmedlen. Denni 
traction verkställes genom alimentations*processen. G 
iaiirens inverkan pt den d«rmed blandado aond«rtoggaA 



if3ö 

fen blir dennas egna vitalitet fullkomligen förstörd^ liYårlöré 
•jpotten i visst afseende är ätt anse såsom ett gift^ Matens 
upplösning sker egentligen genom magsaften , livilken hos alla 
djur innehåller fri syra. Genom gallans blandning med den 
id magsaften' till chymus förvandlade maten uppkolnitlel* den 
ESrdeining af denna i excrementér och chylus, som utgör 
ilt ^nödvändigt villkor för den sednares uppkomst. Tiede-^ 
■atins åsigt tf gallan, såsom skulle den Vara ett blott 
Bxcrement, men h varken till chylificationen eller excrenient- 
Uldningen stå i någdt positift iörhållande, erkänner Förf. 
uåe såsom rigtig. Emot Tiedemann yrkar FtSrf. , att deh 
liOicreatiska saftens verksamhet är analog med klivens, men 
iwdgifver, att den genom sin mest qväfvehalliga beståndsdel 
kun derjemte åtminstohe i vissa fall hafva en positif verkan 
fi chylificationen. Tiedemanns mening om mjältens inflytelse 
ft förvandlingen af chylus till blod anser Förf. vara sannolik, 
odi förmodar en dermed analog verksamhet icke blott hos 
Igrmph-JLÖrtlarne utan äfven hos ihymus och de med denna 
ikartade organerne. «Der in Blut verwandelte Milclisaft tritt 
nun ubrigen Körper in die fieziehung des Empfangenden urid 
IMiehrenden. Sobald die einselneh thierischen Theile ihre 
lUitigkeit zu äussern anfangen, geben sie immerfort gewisse 
kstandtheile an die £Iutmasse ab, und nelimen aus derseU 
ben andere wieder auf. In diesem A ustausch besteht 
Kie Ernährung. Während des Wat;hsthums iib<'rsleigt der 
Boipfang den Verlust. Mach Beendigung desselben tritt 
Gleidbheit zwischen beiden, und in der Abnahme des Lebens 
las Gegentheil des ersten Verhältnisses eiti. Die chemische 
Miaeliu^deB Theils ist nicht Ursache, sondern Wirkurg die- 
Rr Anziehung ufid Abstossnng.» — Vid slutet af afhandlingen 
ftm natritionen , yttrar Förf. om dennas inre väsende en anings 
lom står i opposition emot den chemi^a åsigt deraf, som han 
[ det fö^regående utvecklat. Det frågas nemligen: om många 
l( de ämnen, som af den chemiska analysen ännu anses såsom 
Inklä, och hvilka inom de organiska kropparne deltaga uti 
db materiella förändringar, icke äro producter af de krafter, 
vom vid nutritionen äro verkande? ^ och såsom ett bidrag 
tili ett bejakande svar på denna fråga anföres, att resultateme 
if Förf{8 försök öfver andedrägten och af de beräkningar , 
i följe af dem anställt, förmå honom att antaga, det an** 



I 

tiogen koliunne inom cjjurkroppeaveridigenftktr Af, «Uer q 
lifvet kan fortfara vid en inom de vigtigaste organeme up 
mande förändring uti det materiella^ hvilken är vida stöi 
som skulle vara möjligt, om ettbestämdt förhållande hos kr< 
beståndsdelar aniages, såsoöi lifvets nödvändiga villk<» 
beständigt verksam förmåga, att under en inom vissa 
omvexlande yttre temperatur bibehålla en bestämd o 
alltid lik värmegk*ad, anser Förf, icke allenast saknas hc 
tema, utan älven, ibland djuren, ensamt tillkomma di 
ren och ioglarne; men medgifver, att insécterne, i ayi 
några arter ibland dem, såsom bien och myrorna, kunns 
vissa omständigheter, genom starkare rörelse och acce 
andedrägt,' åstadkomfha en transitorisk temperaturföri) 
Det, som omedelbart bestämmer djurvärm ens uppkomst 
Förf. vara olikheten uti arter- och venblodets specifika 
i följd hvaraf den värme, som hos det förra yttrar sig 
en dess större sp. lätthet bestämmande expansif-krailt , '! 
öfvergången till det sednare fri och åstadkommer temp^ 
förhöjning.. Om phosphorescens och elect:cicitet, såsoA 
nomener af organiska processer, anför Förf. vid slutet i 
, sta delen några interessanta anmärkningar, men hvilka 
ej innehålla något, som för physiologien i allmänhet ka 
af särdeles stor vigt. 

Af den andra delen är ännu endaét den förra af( 
gen utkommen, hvilken sysselsätter sig med iierfsysten 
de yttre sinnena; men Rec. anser sig böra Uppskjuta 
visningen af dess innehåll, till dess denna kiin omfatta 
den sednare afdelningen , hvilken snart torde v^ra att ii] 
och genom hvilken, enligt Förfia löfte « verket komi 
blifva fuUändadt. 

Såsom Rec. redan i början af denna anmälan yttr; 
nehäller detta verk en pålitlig tolkning »f den biö 
verldsåsigtens nuvarande utvecklingsgrad och charaktei 
denna betydelse synes tillkomma detsamma i iå mycket 
grad, som det i hufvudmomenterne har eh inre of 
stämmelse med den utförligare franfställning al physio 
hvilken äfven för det närvarande utgifves af Tiadei 
«n förfatUre> .son ieinte T re vira A na oQk d%re fl 



241 

k 

iniior första otdningen af de män^ bvilka for det närvarande 
mitL och befordra de forskningsarter, som anses utgöra Biolo- 
|itns gebit. Det ar i anledning af denna det anmälda verkets 
Betydelse, som Rec. anser följande betraktelser bär kUnna 
bafya en passande plats. 

^ - 

y, Den idé, som benämnes nied de vördnadsvärda orden 
iiAf .och Natur, och bvars hemlighetsfulla djup af Bvarje 
llSrderfvadt sinne omfattas med anande kärlek, utgör den 
ifologiska forskningens princip. Dennas förmåga af en fuli-- 
iKndigare utveckling beror väl till en del af den klarhet och' 
tDidfaet, hvaimed grundideen blir i den vetenskapliga ä- 
lingen uppfattad, men ännu mera af den trohet, hvarmed 
[Aren bevarar dess inre, ehuru af honom ofta blott dun- 
ifit anade betydelse. Man kan nemligen i försöket, att åt en 
rttténniskans innersta lefvande föreställning gifva den fÖr ve- 
JIBikiiplig behandling mera användbara formen af ett bestämdt 
Ifegrupp, så misslyckas, att föreställningen derigenom icke 
Aeoaat blir ofullständig och skef , utan äiwen till sin väsendt- 
f|a betydelse förnekad. Detta synes Rec. vara händelsen med 
llJ aednare tider gjorda försöken, att uppställa en definition 
(.lifvet och derigenom göra kunskapsodiingcn beroende af 
len evolutiva krait, som i denna djupa idé visserligen inne- 
iilles. Pessa försök hafva varit många, och flera af dem haf- 
H bestått i tomma ord. Men det, som, på en gång skyddadt 
i vetenskapens idealistiska rigtning« och understödt af tanke- 
itleta egoism, förmått åstadkomma ett tills vidare bestående 
femltat, bar uttalat detta uti den definition, hvilken ofvan- 
Ifve, såsom älven af Treviranus hyllad, blifvit aniÖrd. • 
hdigt denna definition är lifvets väsende sjelfverksan^het eller 
n verksamhet, som har sig sjelf till grund och sig sjelf till' 
odanaål, eller, såsom man äfven mera bestämdt och tydligt ut- 
Ifjckt samma mening, sjelfalstnng, identitet af vara och var- 
^ af product och productivitet. Sjelfviskhet är således iden- 
ik' med lifvet, och egoism den sanna och omedelbara upp en- 
H^i^lsen af naturen eller af den verksamhet, hvarigenom va- 
tbema upprätthållas. Den raka motsats, hvaixiti den genom 
t sådant grundbegrepp bestämda biologiska verldsåsigten 
liiliDer till den religiösa, och den infiytelse, som den förra^ 
i^MMTent utvecklad; måste hafya på menniskans tänkesätt 
Skandia* .1. 16. 



242 

ocb handlingar, ml tills vidare lemnat derhän, emedan 
är den vetenskapliga betydelsen deraf, som nu egen! 
sysselsätter oss. Då den individualitet, som tillhör 
vets product, erkännes såsom det omedelbara nttrycb 
det positiva eller af lifvet sjelft, tycker man sig gi 
den sjelfviskhetens idé, som sålunda uppkommer i fdlj 
det individuellas upplyftande till positif betydelse , väl j 
förebyggt det lefvandes förvexling med det anorganiska^ 
hvilket den individualiserade gestalten saknas* Men det 
håller sig tvärtom. Sjelf viskfaeten , som verkligen ntgdr 
negativa i varelsen, och inom organismen framträder il 
det individuella, är, då den uppfattas i sin tena bety4 
assimilation eller den verksamhet, hvarigenom det var 
förmår upprätthålla sig samt under sitt välde kuf va odb 
sig till enhet förvandla sin omgilning. Den assimilativa i 
samheten är åter inom det anorganiska öfvervägande, i 
med andra ord, det anorganiska utgör uttrycket af den 
ndlativa verksamhetens öfvervigt I följe häraf måste 
grundbegrepp, som antager sjelf viskheten såsom lifvets 
sende, ehuru man ansett detsamma såsom sjelf ständigt 
kunna gälla såsom princip, likväl, om det conseqvent an 
des, slutUgen öfvergå till assimilationens idé, som i del 
organiska uttalar sig såsom positif, och hvilken uti läran 
den electro-che miska processen har sin nu varande hög&ti 
vecklingsform* Det är äfven detta, som verkligen Iii 
Oaktadt den biologiska forskningen blifvit drifven med 
mest allvarliga flit, bafva dock derigenom utvecklingen 
väldet af dess erkända princip icke blifvit befordrade, 
tvärtom har tendensen, att under den chemiska procei 
prototyp uppfatta de samteliga organiska processerne, ocl 
således förklara lifvets phänomeaer icke ur lifvets idé, 
ur en denna alldeles motsatt princip, blifvit alltmer öfv< 
gande. Ehuru qvarstående såsom abstract notion, har 
det sålunda bestämda giHindbegreppet af lifvet icke föi 
inverka på forskningens charakter och rigtning, och så 
icke heller kunnat hindra det alltmer tillväxande väldi 
den främmande åsigt, mot hvilken dess reaction är pis 
men dock i sjelfva verket blott skenbar. 

Det sjelf viska I det som både till grund och andatn 



243 

]ptt individuelt, innehar inom organismen endast en negatif 
l^tydelse^ då deremot det positiva eller lifvet uttalar sig ge- 
4>in organismens beroende af ett högre. Detta beroende yI- 
(|F sig icke blott derigenom, att organismen ar till genom 
mitif alstring och i alla rigtningar af sin verksamhet bär 
yiarakteren af absolut product, utan äfven derigenom , att det, 
fS^ fr<^mträder såsom uttryck af dess varelses högsta fuUänd*-. 
plpgf.såsom den högsta yttringen af dess verksamhet^ är en 
mftf 8om innebär dess sjelf-uppoffring iör dess slägtes bestånd. 
Ltt generationen, uti hvilken det iör alla individualiteter af 
urna slägte gemensamma, i egenskap af både grund ocb 
di«QiUy framträder, såsom det positiva och individualiteten 
errskande, är det högsta inom organismen, derom tala alU 
ne/i phänomener, ifrån de lägsta till de högsta, så tydligt^ 
det^ måste förnimmas af hvar och en, som icke genom väl- 
al något förutfattad t origtigt begrepp beröfvat sig sjelf 
inågan af en fri naturbetraktelse. Genom varelsemes kedja 
äder denna det gemensammas öfver det individuella ut- 
ade magt i allt högre och renare former, till dess den hos 
llM^nqiskan uppenbarar sig i sin högsta gestalt, den af regeneration 

ger generationens andeliga form, och genom denna inviger 
nne till naturens vårdare, till organ för en de organiska 
llprldarnes alla sphasrer genomgående förädlingsact. Att de 
Éimle med orden natur och physis fÖrstodo det, som genom 
Epejrationen omedelbart uppenbaras, bevittnas af orden sjelf- 
Hli, pch att de ansågo naturen eller det genom generationen 
iMOodelbart uppenbarade för det varelsen absolut bestämmande, 
Itt ra^endtliga, intygas så väl af ordens användande äfven i 
)kJ;^lf bemärkelse, som ai den dyrkan, de egnade åt den un- 
ifif fierfJEi^ldiga former åskådade föreställningen af generationens 
Imnd;, de anade uti generationens väsende det gudomliga, 
|l^ denna aning, i stället att sedermera genom inflytelsen af 
Nbgenfratipnens idé utveckla sig till klar åskådning, har i 
J^kt måst ^ifva vika för ett negatift begrepp, som, usurpe* 
iKlide dess namn, icke blott fördunklar, utan upphäfver det- 
:C8 ursprungliga mening. 

Uppfattandet af lifvets sanna betydelse beror af den klar- 
iet, till hvilken det evigas idé inom medvetandet hunnit ut- 
veckla rig. Hos de flesta fördunkla» denna höga idé derige- 



, ^ 



241 

noni) att den forvexlas med oforganglighetens blott négai 
begrepp, eller med andra ord, det negativa hos densan 
aiitages såsom positift, och genom ett sadaiit antagande 1 
sjelfva ideen upphäfven. Oförgäilglighet beäiår blott i ob* 
ende af den timliga Varelsens skiften, då deremot' evigheb 
positiva betydelse uttalar sig säsom det timligas absolata gra 
Oförgängligheten är oberoendet af tiden , evigheten är vält 
ofver den. Genom det evigas positiva betydelse, uppfattat 
lefvande åskådning, uppkommer den ljusa föreställningen i 
det gadomliga, och i tron på detta hdr lifvets idé sin egei 
liga rot. Men utan denna rot, eller lösryckt derifrån, I 
den icke bestå, utan upplöser sig i begrepp, som förneka i 
väsendtliga betydelse, men doclc mången gång tillégna sigd 
namn. Begreppet om en ofdrgänglig, ehuru inom tid o 
runi innesluten verld, upphäfver möjligheten af detta ( 
• timligas absolata beroende, som nödvändigt sammanhanj 
med ideen af det eviga. Detta begrepp, det ihä såsom gru 
omfatta antingen en nrmateria eller sjelfalstringens abstr» 
notion, återförvisar tilf känslans dunkla gebit medvetandet 
del gudomliga, eller affaller helt och hållet derifrån, och c 
absoluta vardande, som utgör lifvets väsende, blir genom i 
samma fÖrnekadt. Detta förnekande äger ett så nödvändi 
sammanhang med det ifrågavarande begreppet, att det 'é 
icke kan bestå utan det andra; och försöken, att på en ^ 
antaga detta begrepp och hylla lifvets idé, rota sig i ett j 
ligt accomodationssystem, hvars inconseqvenser man genc 

. definitioner nes magtspråk förgäfves sÖker upphäfva. Lifvi 
idé kan hvarken med materialismen eller med idealismen fi! 
likas, ty dess förnekande utgör ett nödvändigt moment 

, uppkomsten så väl af den ena som af den andra; men dåd 
förra Öppet erkänt detta, har den mindre skadat den biol 
giska verldsåsigten , än den sednare, hvilken, genom för vrån 
ning af dennas princip, förmått gifva åt dess ntveckliiig och* 
forskningar 2 som befordra den, en falsk rigtning, i hvilk 
den blifvit blottställd för materialismens inflytelse och fått c 
fara dess öfvermagt. 

Läran om nutritionen utgör inom betraktelsen af or) 
nismens somatiska sida den hufvudpunkt, pä hvilken lifv) 
idé har att athkrda materialismens starkaste reaction p men i 



245 



segern skulle for densamnia liafva den mest afgörande 
lidelse. Att organismens materiella siibstrat icke är be- 
Kndande, utan beständigt omb3'tes, i hvarje tidsnioment för- 
thp^s och ånyo uppkommer, är en numera allmänt antagen 
llysiologisk sals, och det S3mes äfven vara ådagalagdt, att 
iiMigheten af denna oupphörliga omvexling står i direct 
Ipifiällande till organisationens lullkomlighet och utbildning, 
pjprodnctionen är således sammansatt af tvenne m't)menter': 
U ena 9 negatiit, består i undergången af det gamla, det 
positift, består i uppkomsten af det nya; och detta 
roductionens positiva moment kallas nutrition. Enligt den 
\ ridande åsiglen består nutritionens väsende uti assimiiatioii» 
', med andra ord , organisationens materiella substrat 
Fgnar sig, genom denna vigtiga process, ur blodet det nya 
let och förvandlar detta till enhet med sig, mefi i bio-, 
inkommer detta nya ämne genom den assimilativa 
tamhet, som organismen förmår utöfva på det honcm 
[ifvande yttre. För att prof va värdet af denna åsigt, ar 
nödigt att först undersöka, huruvida organismen verkli- 
ifrlin det honom omgifvande yttre upptager och tillegnar 
något materielt, ejler icke; och sedan huruvida assimila- 
tens begrepp kan på nutritionens act tillämpas, utan alt 
Väsendtliga betydelsen af denna blir förnekad, i stället 
tdagalagd. Af de trenne stora functioner, genom hvilka 
^rieUa substrafer bliiva af organismen utifrån upptagne, 
iralionen, vat^nresorptionen och alimentalionen, är det 
den sistnämnda, som enligt nu rådande meningar gäller, 
i egentlig betydelse assimilatif« eller genom hvilken den 
[lyriska materien anses vinna verklig tillväxt. Det genom 
*ationen uli blodet ingående syret verkar icke till förö- 
iåe af den organiska materiens qvantum, utan till upprätt- 
Itinde af dess sammansättning, hvilket åter hufvudsakligen 
genom reductionen af del kolämne, som .a]iment<<tionen 
hafya i hlodet infört Eiuiru det nu rådande betrak- 
»Sttet af vattnets förhållande till organismen, är så crasst 
h ytligt, att det svårligen kan förtjena namn af physiolo- 
ikt, torde dock den deraf hyllade meningen, enligt hvilken 
jbalationen fuUkomligen motväger resorptionen vara rigtig 
k af framtida noggrannare undersökningar blifva bekräftad; ^ 
I deraf följer, att organismen, icke haller gepom y^ttn^t 



246 



erhåller någon, materiell tillvätt. Alimentationeni tomt 
återstår, såsom den enda af de utåt verkande jfnnctioi 
hvilken för nutritionen nu anses hafva positif betydelM 

Sdref af en kedja af processer, hvilka icke allenast for 
et utifrån inkomna ämnet och beröf va det alla dess ur^ 
liga egenskaper, utan af ven reducera den betydligaste 
deraf, hvilken i följd ai dessa reductivitetens flerfaldig 
ctioner öfvergår till excrement. Det väs^ndtliga uti afii 
tions-processen är således icke chylification eller prod 
af det indifferenta ämne, hvilket sedermera af absoi] 
kärlen införes i blodet, utan tvärtom den förstöring 
ringsmedlets positiva betydelse, hvaraf excrement-bild 
är e£fect. Assimilationens begrepp är åter icke allenast 
i^äckligt att förklara sjelfva tiutritionens act, utan om d* 
full conseqvens derpå tillämpas, kon^mer det i uppénba 
med det, som i afseende på densamma erkännes ocb 
erkännas såsom factiskt ådagalagdt. Assimilation utgt 
verksamhet, b varigenom det bestående upprätthSller sig 
ocb detta sker derigenom, att det, i vexelförhållande t 
dra bestående ting, icke /af dem kufvas och öfvervä: 
utan tvärtom sjelft blir segrande , ocb i följd af denni 
till enhet med sig förvandlar det främmande. Den ve 
bet, b varigenom det bestående assimilerar det främman 
ler olikartade, ar således en ocb densamma med den, 
hvilken det upprätthaller sig sjelft, och i följd deraf 
antagandet, att det bestående äfven i sjelfva momei 
sin undergång förmår till likhet med sig förvandla ett 
innebära en orimlighet', ty assimilations- förmågan ah 
egenskap bos det, som består, kan icke finnas bos del 
går under. Så . snart det oupphörliga ombytet af orgar 
materiella substrat antages, såsom gifvet, och undergår 
det gamla erkännes såsom reproduotionens nödvändiga 
va moment, kan således vardandet af det nya icke 
försvinnande gamlas assimilativa verksamhet begripas 
uppkommande nya kan uti en ifrån det gamla utgåend( 
tif kraft icke hafva sin grund. 

Det återstår således icke någon annan utväg, än 
tingen till trots af den vederläggning, som den oväld: 
trakteisen af organiimcns phänomener deremot inni 



247 

I 

yrka det materiella substratets duratioii| och förneka den 
löratorings-acty som ar nödvändig för dess oupphörliga ombyte, 
eller ock att antaga uppkomsten af det nya, sfisom ett verk- 
ligt vardande. Den moderna physiologien har vAgat intetdera 
af dessa alternativer , utan vacklar imellan bagge. Den me* 
delväg, hvarigenom den söker upprätthålla sig, består ungefär 
deruti, att den antager, det den utifrån inf orda materien blir 
genom arterema tilliörd alla kroppens delar, men lifvets ge- 
nom nerverne verkande aiideliga kraft förmår påtvinga det 
sålunda utifrån kommande ämnet formen och charakteren af 
det organiska; hvarföre lifvets somatiska gestalt 'éiytn blifvit 
kallad aein erzwungener Zustand.» Begreppet om denna lif- 
vets öfver materien utöfvade tvångsmagt är åter i^iaUlöst, så 
vida det icke rotar sig uti ideen af lifvet såsom absolut alst- 
'Big; ty med denna sammanhänger ideen af det materiella 
•ubstratets absoluta beroende. Följden har äfven varit den, 
att hos hela den nyare physiologien spörjes ett omisskänne- 
ligt sträfvande, att belria materien ifrån detta lifvets tvångs- 
Välde, och således har man, så vidt det med något slags san- 
lu>likhet låtit göra sig, sökt förklara de organiska processerna 
nr de materiella krafternas oberoende verksamhet. Och den- 
na physiologiens tendens att öfvergå till ren materialism skul- 
le, så vida uti det grundbegrepp, den hyllar, icke innehåUes 
någon bestämning af nödvändigheten af den förslörings-act af 
det materiella, som utgör reproductionens negativa moment, 
•nort nog realisera sig, om icke för en sådan utgång det vore 
nödvändigt att förneka organismen sjelf. Emot det sednare 
alternativet eller antagandet af niitritionen, såsom absolut 
alstring eller verkligt vardande, strida inga inkast, som ifrån 
det iactiska kunna hämtas. Tvärtom utgSr ifrån en sådan full- 
itiindig hyllning af lifvets idé en ny dager öfver alla orga- 
nismens phänomener, och en i öfverensstämmelse dermed ut- 
förd betraktelse af dessa skall utan tvifvel med hvarje steg 
framåt bereda nya bekräftelser af sin princip. Alla verkliga 
physiologer synas inse vigten af en djupare åsigt, an den nu 
ridande , af nutritionens väsende, och nödvändigheten att under* 
ord na densamma generationens idé. Tiedemann säger : «Die 
Ernäfarung gleicht einem in dem Einzelwesen und allén seinen 
Theilen fortgesetzten Zeugungsacte, iiber den die Matur den 
dichtesten Schleier geworfen hat Könnten vir diesen Schleier 



\ 



248 

heben, nowaren die Gebeimnisse des Lebens grossénlheik ent^ 
hällt»; och åberopar en pbysiolog irån det 17:6 seklet, nm 
sagt: nnutrUio aane tfidetur esse t^eluti corUinuaia qucedam g^ 
neratio,y> ,Men hvad hindrar dä, att ifrån dessa- yttrade me^ 
ningar boittaga det vacklande, 80m beröfvar dem klarhet* ock 
kraft, och derigenom låta dem öfvergå till en hela naturforsk- 
ningen väldigt genomgripande princip ? -— Visserligen icke facts . 
eller den erfarenhet, som oväldigt uppfattat, bevarar och in* 
tygar dem; ty dessa tala med bog röst för sanningen afei. 
åådan åsigt. Ulan det mägtiga hindret ligger i den fixa ideea 
om materiens oförgänglighet; i den lögnens trosartikel, 
af siiia bekännare oupphörligt återupprepas uti den väl kä 
utnötta formeln , som uppenbart ådagalägger ^en yrkade ms-^ 
ningens inre motsägelse «>Ex m/ulo ni/ul Jlljo Lifvets idé stir 
i rak motsats till denna djupt rotade fördom , emedan derige* 
nom postuleras , att det i tiden vardande icke kan af det re-t 
dan varande äga sin positiva bestämning, utan denna utgfe 
ifrån dess eviga ginnd , beroendet hvaraf det , såsom vardand^. 
omedelbart uttalar. Således å den ena sidan fasthängande vi 
en fördom, som innehåller en förnekelse af lifvet, och å ds» 
andra nr slånd att fullständigt och med genomgripande - conse-f 
qvens yrka denna förnekelse, befinner sig den nu varaud» 
biologiska verldsäsigten i ett tillstånd af oscillation imellan två 
hvarannan motsatta punkter; h varigenom dess vetenskapliga:' 
evolution så hämmas, att äfven de mest ihärdiga forskningar 
icke förmått befordra den, ntan blott sammanhopa en mäogl 
^af enskilda kunskaper, h vilkas egentliga värde endast ett kom- 
mande tidehvarf kan afgöra, men som detta, efter all sanno^ 
likhet, icke torde komma att uppskatta särdeles högt. 

Otillräckligheten a£ Biologien i dess nuvarande skick att 
bereda en djupare och det väsendtiiga uppfattande insigt nit- 
organismens phänomener, visar sig i ännn högre grad, då maa: 
forsÖker tillämpningen deraf på de stora acter, genom hvilka 
lifvet i nästan ohöljd glans uppenbarar sitt eviga väsende: 
alstringen och evolutionen. Hvad i af seende på dessa blifvit 
i öfverensstammelse med de rådande principerne jrrkadt^ ar- 
antingen utan inre halt, eller ock en uppenbar ki^inkning af. 
lifvets id<^ och dess eviga betydelse. Anna större svårigheter 
möta den närvarande biologiska åsigten, då den vänder sig 



249 

■t 

not de tillstAnd hos organismen , som utgCfra gestalter icke 
: tifvet utan åf förgängelsen, och såsom sådana med fruk- 
insvärd klarhet vederlägga så yäl sjelfal st ringens, som den 
lateriella durationens inskränkta och falska begrepp: ålder- 
Dmea och sjukdomen. 

Af de enskilda functionerne har respirationen utgjort det 
imämsta föremålet för de sednare pfaysiologernes Undersöknin- 
r och experimenter , och det som genom dessa bhfvit utredt 
dl såsom verkliga facta bestämdt, har visserligen ett ganska 
ort värde; men då detta oaktadt ingen djupare insigt uki 
WM vigtiga functions egentliga betydelse blifvit derigenom 
!f«cUad , kan det slutliga resultatet af så mångåriga mödor , 
ke anses för så särdeles hugnande eller såsom ' ett tecken/ 
t forskningens charakter varit verkligen vetenskaplig. Vatt- 
itt inflytelse på organismen har deremot nästan alldeles 
idiaUit uppmiirksamheten, och meningarne derom qvarstå 
In äldre tider i temligen oförändrad t skick. Om. aliinen.ta-' 
»en hafve vi i de sednaste tiderna emottagit en afhandhng, 
m ar att anse Sc^som den nyare physiologiens mästerstycke, 
«t mest oförd linkläde expression af dess anda och forknings- 
H; men något annat än förvirring uti hvad man om denna 
tietion iöriit vetat eller trott, synes likväl derigenom icke 
WfL uppkommit. Begreppet om absorption har icke vunnit 
»estämdhet, och ännu mindre har dess väsendtliga betydelse 
brit utvecklad. Secretionerne hafva väl, hvar för sig, 
fvit . med mycken uppmärksamhet betraktade och de secer- 
rade vätskorna underkastade de mest noggranna chemiska 
dersökningar; men i afseende på deras förhållande till hvar- 
:ian , till nutritionen och till de utåt verkande assimilaliva 
ictionerne herrskar samma mörker, som förr. Muskular- 
bnen har , så vida man betraktar den endast ifrån en me- 
misk synpunkt, blifvit noggrannt utredd, men icke så dess 
■aniftka betydelse och förhållande till reprodnctionen* Läran 
- nerfsystemet är ett öde fält, spm talar* om många och 
rdiga,-men af u1 gången gäckade forskningsmödor, omram- 
e meningar och nedslagna förhoppningar, med ett* ord, 
fmktlösheten af äfven den ihärdigaste forskning, då den 
prinoiplös, och icke genomtränges af den rigtande och le- 
\de kraften af en lefvande idé. Ännu svagai^e och obelyd- 



sso 



ligart visar rig den nnyarande Biologien i dess forhtlliad 
sina högre problemer, frågorna om de organiska slagU 
förhållande till hvarannan och till deras gemensamma i 
lateral-relationer, om de psychiska krafteme ochmedrétii 
olika utvecklingsformer y om den andeliga magt, som gi 
menniskolifvet framträder i tiden, och det förhållande , fa? 
denna står till natnren i allmänhet o. s. v. Ilen den 
villelse, som inom dessa sphärer hufvndsakligen hindrar 
ningens fria åskådning, är af en annan art, än materiahsi 
och hör således icke nu egentl^en till vårt ämne. 

Då Treviranus säger : «Die Lehre von der oi^ganii 
Natur ist extensiv so herangewachsen, dass sie unter der 
ihrer Masse zu erliegen Gefahr länft; aber ihre intei 
Zanahme ist hinter der extensiven sehr weit zuriickgeblis 
— - synes man väl hafva rätt att till fullo erkänna sanni 
af ett sådant påstående* Men det innebär mera, än må 
i början måhända torde medgifva. Ett tillstånd af ext 
kunskapsmassa, som nedt3mger sjSLenB nppfattningsförmågi 
af vetandets intensiva kraft icke är genomträngd och hel 
skad, är ett tillstånd icke blott af ofnllkomlighet, utan al 
sitif förvillelse. Vetandets sunda progression beror på ei 
mnltan verksamhet hos dess bägge factorer, ideens atvecl 
och kanskapens iörvärfvande. Den ena kan icke framt 
först, och den andra komma efteråt Det gifves visserl 
former af den enas eller andrss öfvervigt, men en sådan 
solut söndring, som man i våra dagar dels eftersträfvat, 
uppnått, kan imellan dem icke uppkomma > utan att fönf 
ga, fördunkla eller ock helt och hållet upphäfva vetsi 
Det gifves former af vetande, hviUca synas bestå endi 
kunskap och dock äro uttryck af djupa genomgripande i( 
hvilkas herrliga, deras innersta betydelse uppenbarande , bl 
stringstimma S5rne8 vara att förränta, först i ett tillkommi 
tidehvarf ; och till dessa hö^^er den stora och genomgripi 
åskådning af den organiska verlden, hvilken, hufvudsskl 
utgången ifrån Linné och Haller, utgör den väldiga prof 
som Ull skydd för hf vets heliga aning bhf vit af vår tids bfl 
genius uttalad, emot den forskning, som har naturens föi 
kelse till princip, ehnrU den för denna usurperar dess ns 
Denna protest bar haft framgång, i samma mån, som 
bibehållit den charakter af blygsam betraktelse, som ursprc 



251 

ligen «>ch hos dess förnämste otganer tillhörde den. Derige^s 
nom att den, under djup aning af lifvets inre eviga betydel^ 
sé, gjort till sitt bufvudföreniål att uppfatta, hvad naturen i 
sitt ostörda lugn sjelf tillkännagiiver, har den i åskådnings* 
förmåga öch omfattning tillväxt och iÖrvärfvat en rik skatt af 
kunskaper, som, i samma mån den af den inre ehuru under 
en blygsam form lefvande ideen genomtränges , kommer att vid 
en culturens i framtiden förestående högre evolutions-act åda- 
galägga sin djupare betydelse. Meri måoge hafva öfvergifvit 
denna naturbetraktelsens blygsamma ståndpunkt Man har p& 
flera vägar med ett slags våld velat intränga i naturens hel- 
gedom, för att rycka slöjan af dess hemligbeter; man har aå 
väl genom den anatomiska knifven, som genom chemiska lös- 
ningsmedel , försökt att upptäcka organisationens elementar- 
former, i tanke att i dem igenfinna det, som positiit bestäm- 
mer denna; man bar med ytterlig flit och ihärdighet användt 
den chemiska analysen för att kunna begripa lifs-processen, 
utan tillämpning af lifvets idé. Man har genom oräkneliga 
éxperimenter med den galvaniska stapeln velat till omedelbar 
åskådning framkalla det, som bestämmer nervernes och 
musklernes verkningar; man har marterat tusental af djur» 
for ått göra dödsplågorne hos dem, i alla deras genom de 
klyftigaste konstgrepp framkallade förändringar, till tolkar af 
lifvets hemligbeter; man har ändtligen inträngt i nattens och 
drömmarnes rike och lyssnat till de sof vandes tal såsom till 
étt ifrån naturens innersta kommande orakelsvar. Härigenom 
har en massa af kunskaper blifvit förvärfvad, som för cultu- 
rens evolutiva krafter snarare utgör en tryckande börda än 
ett upprätthållande stöd. 

Men om den rigtning, hvilken den biologiska forsknin- 
gen erhållit genom dessa försök, att genom det ena eller an- 
dra från enskilda iakttagelser härledda abstracta begreppet 
bemägtiga sig naturens innersta , erkännes såsom falsk ; kunna i 
om man derom med allvar beflitar sig, emot denna förstån- 
dets ensidigt utvecklade verksamhet, mägtiga correctiver fram- 
kallas ifrån själens djupare och ädlare krafter. Tre vi ranns 
säger: «Daher vv^aren alle, die den Erscheinungen des Lebens 
mit reinem Herzen nachf orschten , Menschen von tiefem reli- 
giösen Gefuhl. Ich erinnerenur an Svammerdam, Bonnetund 



252. 

Linné.» ccEs gab woU viele oberflachliche Nalärforscber oline 
Adel der Gesiunnng; wer aber durch das Studium der Natur 
njcbt moralisch besser ^urde» ergab sich demselben nicbtaus 
innerm Trieb und Drange.» Dessa yttranden af en ibland dea 
moderna naturforskningens veteraner förtjena uppmärksamhet, 
ocb deras stränga tillämpning på personer skalle måhända 
föranleda flera hårda och nedsättande omdömen. Men då man 
icke har af seende på forskarens personliga tänkesätt, utan på 
sjelfva forskningen, torde väl svårligen dennas nuvarande cbtf- 
rakter kunna erkännas, såsom hyllande en religiös princip. 
Tvärtom hafva mknge, som med - allvar nitälskat för utveck- 
lingen af naturens idé, verkligen ansett det religiösa tänke- 
sättets inflytelse derpå såsom fiendtlig och störande ; de hafva 
befarat, att densamma derigenom skulle antingen kuivas af 
den supernaturalistiska åsigten eller fördunklas af den mysti" 
ska. Det är beklagligen mer än väl kändt, huru denna frak- 
tan öfvergått till hat, och huru man tiU skydd för naturena 
idé tillgnpit det sfsky värda medlet af en ihärdig ömsom fräck 
och Ömsom lömsk hädelse*, och om äfven denna nu mera icke 
vågar framträda så allmänt ocb öppet, som förr , är likväl desa 
inre rot qvar och jemte den behofvet att inse, - det denna 
fruktan är falsk ocb har sin grund i en för det religiösa tän- 
kesättet lika vådlig, som för naturvetenskapens sanna tillväxt 
hinderlig förvillelse. Likväl om man antager > att den rigt- 
ning, som hos den biologiska forskningen är i vår tid öfver- 
vägande, är den enda rätta, tror man sig icke hafva skäl» 
att mcdgiiva det scdnare. Denna rigtning uppkommer nem- 
ligen derigenom, att man genom det lägre vill förstå det högre, 
och icke tvärtom. Forskaren vänder sig bort ifrån menniskona- 
turen och ställer sin fråga till organismens lägre och ofuUkom- 
ligare gestalter. Han inviger intestinalmasken, zoophyten, svam- 
pen och infusionsdjuret till tolkar af lifvets hemlighet ; och då 
desse tiga, Migec han ännu längre ned och frågar saltkiisUl- 
len> granitbäilen och metallkornet', och då äfven har svaret 
uteblifvei', >går han ännu vidare och stadnar slutligen vid den 
rent dynamiska motsatsen, electriciteten, förmenande sig finna 
organisationens grund, icke blott idet anor^aniska, utan idet 
antiorganiska , lifvct icke blott i det döda , utan i det dödande. 
På naturforskningen i denna rigtning verkar det religiösa tän- 
kesättet icke befordrande, utan om ^eas inflytelse icke ^ 



2&i 

njerlig^ är den dock på sin höjd blott likgiltig. Meh ötn 
iln^ motsatta pgtningen väljes^ om det lägre skall förklaras 
»nom det högre; om menniskonaturen anses icke blolt såsom 
ikrokosm eller den Jhenne omgif vande verldens con centrerade 
Id, utan äfvea såsom det högsta och egentliga organet lör 
Fvets omedelbara uppenbarelse: måste den forskare, som 
iljer denda bana älven erkänna, att lifvets uppenbarelse 
mom menniskan hufvudsakligen sker genom det; som hos 
snne är det högsta, det som gör henne till naturens centrum 
^h påtrycker hennes varelse den sanna humaniteten^ stämpel^ 
zh att således just detta, måste utgöra hufvudobjectet för 
BA, som genom raenniskonaturens betraktande vill komma 
U åskådningen af lifvet Om han åter erkänner detta, skall 
m äfven inse, att föreställningen otn Gud förklarar naturens 
é, i stället att tillintetgöra den, eller, med andra ord, att 
mom den förra, den djupa, men dunkla aning, som utgör 
sn sednare, först framträder i full klarhet 

Men den nuvarande naturforskningen har icke blott be- 
»f att genomträngas af en innerligare religiös ande, utan äf- 
in att beherrskas och rigtas af en djupare vetenskaplig prin- 
p än den, hvaraf den fÖr det närvarande lifvas. ^Det är 
ir icke meningen., att 5'rka återupptagandet af den method, 
m för några år sedan försökte att åt naturforskningen gifva 
I ensidigt speculatif rigtning , eller rättare att upphäf va nöd- 
indigheten både af forskning och betraktelse, genom hvad 
an kallade naturens construction. Man trodde nemligen, 
t så vida, i följd af menniskans o^h naturens inre identitet, 
!n förras andeliga lif innehöll uppenbarelsen af deras gemen- 
tnma grund , skulle denna kunna utveckla sig under gestalten 

en åskådlig idé och dymedelst gifva uppkomst åt ett lika 
nnt, som fullständigt begrepp om naturen, hvilket sederme- 

blott genom conseqvent deduction skulle kunna öfvergå till 
t vetande, som icke endast i allmänhet, utan äfven i alla 
na enskilda delar, skulle vara den verkliga naturen fuUkom- 
^ motsvarande. Eburu denna åsigt visserligen rotar sig i 
t djupt och sannt uppfattande af lifvets väsende' och af dess 
rhållande till det menskliga medvetandet, utgör dock tron 
^ möjligheten al ett så djupt och fullständigt begrepp, att 
smr genom blott deduction naturen skalle kunna construeras; 



I 



254 



ett till ytterligbet drifvet vetenskapligt ofverdSd, hyilket Im 
nSgre ai dem, som deruti deltogo, syntes yara fostradt och 
understodt af ett högmod^ som nära gränsade till vanvett - 
Men, om älven detta medgifyes, kunna dock de argomenter, 
nan ifrån fräckheten i sjeliva företaget och löjlig)beten i dett 
utförande hämtat till skydd för den motsatta ytterligheten, 
icke anses äga den ringaste kraft. Treviriinas säger : aWeno 
auch die , welche glauhten , * in ihrem Ich allés gef anden fil 
Jiiaben, was znr Construction der ganzen Natur erforderlicb 
ist, viel Sinnloses behaiipteten, so gaben die blossen Experi- 
mentatoren wahrlich auch nicht immer viel Sinnreicbes. Oe- 
brigens gelangt freilich auch auf der wahren Bahn Keiner 2am 
Ziele ohne einen Genius.» — Så vida det är fråga om verklf 
insigty om uppfattandet af det väsendtliga uti ett betrakttdt 
föremål y bestämmes menniskans synkrets af den lefvande idé^ 
aom är nttryck af hennes speculativa förmåga. Hos någre ar 
denna synkrets mera inskränkt, men deras bljck tränger i stal- 
let djupare; då deremot andre, som se mindre djupt, liaira 
en vidsträcktare synkrets. Så vida de förre vanligen bättn 
uttala sin insigt genom handling än genom ord, hafva ie of- 
tast en Öfvervägande praktisk charakter, då deremot de sed- 
nare genom deras vanligen klarare åskådning gälla i theoreliakt 
afseende mera. Utom denna synkrets är det deremot idt 
bägge mörkt; men man har i vår tid fått hqra päståendeoi 
att det just är i detta mörker, som man ser sfikrast, emedan 
den dager, som ideen utbreder öfver föremålen, anses jBåsom 
förvillande. I öfverensstämmelse dermed har man älven yr- 
kat nödvändigheten af en uppfostran, hvarigenom den positiva 
kraft, som utgör själens synorgan, icke allenast försummaif 
utan äfven om möjligt iörtryckes; så att det, som genom det 
kroppsliga ögats perception blir omedelbart gifvet och som 
ensamt iår gälla såsom verklighet, må, så yidt möjligt är, vara 
befriadt ifrån inflytelsen af själens inre krafter. 1 följd deraf 
finnes uti den naturvetenskapliga litteraturen , . såsom f^n b^ 
tydlig del af dess nuvarande innehåll, en med rask faxt till- 
växande massa af sammanhopade data, som ^ro utan all vi- 
sendtlig betydelse. Träffande är i afseende härpå följande an- 
märkning af vår FörL: a£s giebt iiberhaupt jn der . Geschichti 
.4^r Natur kleinliche Dinge, wie in allén anderen 'Wisaen.sclvf- 
ten. Man hat gesagt: Bei der Beob^qhtupg ()kf Natur kWfH^ 



255 

an nichts Ueberfliissiges sehen. Dies ist von gewisser Seite 
ahTi aber of t auch sehr unricbtig ausgelegt worden. Fiir den, 
dr beobachtety um Naturgesetze zu entdecken^ känn der klein- 
e Umstand von Wichtigkeit seyn und zur Entdeckung dea 
Btuchten leiten. Uundert andere Umstände können von ifam 
Achtet und iiir wichtig gehalten seyn^ die es nicht waren. 
It er das Gejsetz entdeckt, so fiihre er uns zu demselben auf 
»n geradesten Wege, nicht aber auf den vielen Umwegen, 
e er selber geben musste, ehe er zur Wahrheit gelangte. 
ichte er dasselbe vergeblicb, so ist es fiir den kiinftigen For- 
ber gttt zu vrissen, das verborgene liege nicbt unter diesem öder 
nem Stein, und die Kennzeichen dieser Steine zu haben. Aber 
im können baarfeine Bescbreibupgen siller Flächen, Seiten und 
dken desselben niilzen ?» — Men hvem känner icke , att en stor 
il af den nuvarande naturvetenskapliga litteraturen består af sä- 
maofaaarfeine Besclireibungen» pä saker, som betyda ingenting? 

Denna naturforskningens skefva rigtning, bvarigenom den 
per fara att alldeles förfela sitt egentliga syftemål, derigenom 
t den omfattar det oväsendtliga deri, befordras i hög grad 
den förunderliga språksamhet, som tillhör tidehyarfvet, 
ih som inom litteraturen i allmänhet förmått göra pratets 
iktansvärda magt gällande. Man synes nemligen nu hafva 
rergifvit den förr rådande öf vertygelsen , att visheten upp- 
»ouner genom det inres evolution, och att det utifirån for- 
rfväde t iöl^d häraf icke kan utgöra dess hufvud^a^iga el- 
■ räsendtliga innehåll. Man tror således numera icke, att 
B ensliga, stilla n»editationen , genom hvilken raenaiskan 
ker att underkasta sin själ väldet af det eViga, utgör den 
tta vägen att komma till sanningens åskådning , utan man har 
itallet kommit på den tanken, att det redan gifves likasom 
; Capital af idéer, och att den andeliga culturens egentliga 
bof ar, att dessa skola bringas i rörelse och omlopp. Ju 
Itigare och på }u flera bänder deras .omsättning sker, yi 
ra måste kunskapsrodh*ngen och upplysningen vinna i till- 
st ocit förkolran. Den bildning, som har sin cbarakter 
an last och d^upt rotad öfvertygelse, måste väl genom in- 
lelsen af ett sådant cultursystem småningom försvinna ; mea 
kallet uppkommer ett mångsidigt och oupphörligt skiftande 
^bladstiett^ som anses äga e(t högre yärde. Bildningens 



256 



criterium beslår icke uti trohet mot den ofvettygeUe man 4é 
gång iörvai*fvaty utan i lättheten att öfvergifva den eller, tå«- 
som favorit-uttrycket lyder, att följa med tin tid. Litteratur 
rens hÖga tenipelsal, denna skyddsanstalt för det menskligt 
' umgängets på en gäng högtidligaste och fortroligaste form, fär* 
vandias tUl ett sqv^allertorg, der icke allenast frågor af alla 
slag om h varannan aihandlas och debatteras, utan så m&ngi 
tala på en gång, att det for den hörande är ytterst svårt att 
redigt förnimma, hvad någon af dem säger. Till de hörandiM 
biträde och hjelp äro väl ropare anställde, som dels skola åtec- 
upprepa det redan sagda, dels underrätta, om det är väl ellev 
illa taladt; men genom dessa blifva oljudet och oredan endait 
ökade. Uti naturforskningen har detta vetenskapliga omsatt- 
ningsnit ingripit nog djupt , och derined har förenat sig en nastaa 
allmänt utbredd mening, att såsom en engelsk skriftställare 
yttrat ccevery blockhead» duger till att göra upptäckter ; i följd 
livaraf mången fallit på den tanken, att alla hans förnimmel- 
ser böra såsom sådana anses' och behandlas. Följden baraf 
är den, att ett stort antal af författare uppträdt, hvilka oak<* 
tadt de i hela sin lefnad ej haft en enda tanke, den de icke 
utan skada kunnat behålla för sig sjellva^ nu fylla volumef 
med berättelser om sina vetenskapliga bragder, om huru dtn 
ena fUken efler den andra upplyftes af den slöja, som höljer 
naturens hemligbeter, huru dwergarne taga jättesteg, under 
det de välta den menskliga kunskapsmassan framåt, hnra di 
dagligen ja stundligen gjorda upptäckterne sammanhopa sig i 
massor, sä att det blir mörkt af idel upptäckter o. 8. v. — 
Linné har sagt:, fuScientice crescunt ut formicarum aandf. 
quapis adferente 8tipidam.y> Denna bild är vacker och sanni 
men för ätt motsvar» den, är det ej nog att blott draga till* 
sam mans i hög. 

Ett ännu mägtigare correctif skulle sannolikt uppkomma, 
om den söndring imellan theori och praktik, hvilken vår tidi 
theoretiska öfvermod framkallat och underhåller, blefve upp- 
häfven* Det är nemlisen omöjligt, att en sanning kan lefva i 
begreppet och genomtränga detta med ideens evolutiva kraft, 
under det den på samma gång motsäges af tänkesättet och 
kränkes af handlingen *, och ett sådant förhållande af splittring 
och ömsesidig reaction måste i samma mån vara för coltureii 



2sr 

• 

ligt, fom de ideer, bvilkn för dess infljtélse blottställas, 

djupa och genomgripande. Det sträfvande, hvilket tili en 
' del bestämmer vår tids vetenskapliga rigtning, och nom 

till syftemål att, genom begreppets positiva valde öfver 
kesättet och handlingen , upphäfva denna det andeliga lifvets 
i strid, kan svårligen haiVa någon framgång, utan måste 
emot allt mer och mer befordra förvirringen. Culturens 
ulliga och vigtigaste behof är det af en djupare moralisk 
It, som åt den ' menskliga handlingen förmår återgifva dess 
na och dess eviga mål ef terstraf rande rigtning. Nienniskan 
ite lära och med hela sin varelse uppfatta den sanningen, 

hön slår i det evigas tjetist, att målet för hennes verksam- 
;^ är upphöjdt öfver aJla hennes enskilda önskningar och 
Ifver deras uppoffring, och alt hon, detoaktadt, skall med 
rm och frivillig kärlek omfatta detta heliga mål. Det är 

sådan princip, scm gör menniskans stora handlingar till 
betens medel, till vetenskapens högsta forskningsarter; eme- 
I den kärlekens genius, som i iöljd deraf skall leda öem, 
am är magtig att öppna den sanna erfarenhetens rika 
lor; och ifrån dessa förvänte vi den andeliga kraf I , som 
1 till en ny och herrligare varelse återväcka den vissnade 
kebild , hvilken vetenskapen nu kallar naturens eller lifvets 
. Men om hon icke förtror sig åt denne ledare utan, hyl- 
de begreppet och dess till sjelfviskhet bestämmande herr- 
iremagt Öfver länkesättet och handlingen, fortgår på den re- 
!i, såsom det säges, med så mycken framgång beträdda ba- 
1, skall hon vid hvarje steg framåt vinna endast nya be- 
ftelser derpå, att för det sjelfkloka kunskapsbegär, som 
or en« sådan forsknings princip, lifvets himlaburna idé är 
I förblifver ett otillgängligt mysterium. 

H— R. 



ndim. i. ^7 i- 



1 



I lin t h å II: 

Om Lag -- Committéens Forslag till allmän 
Criminal-Lag. Af J. E. BoéTHius, L. 
G. Rabenius , S. Grubbb och P, D. A« 
Atterbom . 

JSs Blick på Vitterhetens nårtfarande tillstånd 
i Eufopa. Af Bernh. v. Beskow . . . 

Om Arabernas förnämsta Historieskri f vare och 
Geographer. Af H. G, Lindgren . . . 

't)en helige Sigfrid, grundlågga/*e af Christen 
Kyrka i det sydliga Suetige. Af H. Rku-- 

TSRDAHL 

eländsk Litteratur: Die Erscheinungen 
und Gesetze des organischen Lebens. Neu 
dargestellt p. C R. Treviranus. é:r Bd. 

Af a— K 



Sid. 5. 



— i5i. 



— i53. 



301. 



— 226. 



I' 



% 



« \ 



I 



Skandia. 



t". 



FÖRSTA BANDET. 



ANDRA hXfTET. 



► ■ 






NÅGAA DttAG. 



»TILL *•* 



^ här näghi af d^ uppsatser, hvaröm vi latai. De 
^ra {Sr ingéh del betraktas, son) Af handlingar; de ut« 
Ira endast korta drag, Btuhdom dicterade af tillfällets 
tryck. Detta hiå förklara den kanske alltför lakoniska 
Verskrtften* Jag bör sMga dig, att de ej äro utan en- 
dighet; så till vida, att Smnena, som de vidröra | 
ren kunfia betraktas från andra spidor* 



I. SxiLLEtt 

Roråbde Snillet förhåller det sig tå, att den, som 
ke har det, kan icke definiera det* 

Och den, som hat det, definierar (beskrifVer) det 
ke; iy hali iskalle i sdmfna stnnd förlora det. 

Man kan derfore säga om Snillet, att det är — det 
ke definierade; icke ens beskrifbara eller definibla* 

Kan man kaUa detta en definition pä Snillet , så är 
A det blott med villkor, att icke vara detk 

* * * 

et Sr en tröst för Snillet , att "man har icke snille , för 

det man är galen." 
ch dill 8lr likaså en U'å»t för Snillet , att "man är icke 

galen, for det man har snille." 

Skandia, i. x8. 



• * 



. 262 

- » * ' . 

Ty genom bägge dessa tröster urskiljeg och löS' 
ryckes Snillet från sin caricatuV, siU hemskt liknande 
spöke, sin hvitklädde nattvandrare , . Galenskapen. 

* ♦ * 

För öfrigt har Galenskapen samma beskaffenhet, ati 
ej vara definibel. Ty den, som icke har den, kan ej 
definiera den; och den, som har den, definierar den ej 
— gjorde han det) sa förlorade han den i samma slund. 

Resultat. Kan da få ett Snille, att definiera och fidl 
begripa sig, skall det medsammd forvandai 
, tilL en förnuftig niedborgåre. 

— : Och kan du förmå en galen, att definMH 
eller fullkomligt fatta sigi så har da i dftti 
ögonblick gjort honom klokb i 



IL NATURLtGHEf I KoNST? 

Efter allt det oändliga man härofver grubblat, il 
blott ett besynnerligt, — nemligen: 

— När t. ex. en man går tit i Naturen , om hM 
* der möter ett föremål af sällsammaste art, som icke ia^ 
träffar med någon hans theori eller förut fattade princifi 
vågar han likväl ej , vore det Sn det monstraösaste förip 
mål och 'han sjelf den mest hårdnackade theorist, n^ 
ropa: "se h vilken Onatur!" -^ Detta är besynnerligt. 

Hvarföre vågar han det ej? — ^ Äf det enkla skild 
att inom Naturen kan ingenting förefalla, 'som är o 
naturligt, det må svära emot den oss .hittills forekomi 
vanliga naturen och något system, hur mycket som hel 
ty det befunne sig icke ^nhars i naturen* Oeh .om d 
som står verkligt för ögonen, kan ingen ropa: **9| 
huru osannt!" 



/ ■ 



J63 

\ 

Men Konslen • . • . frågais : kan Konst någonsin 
sur a Natur? Svaras: nej, ty den är Konst* 

Men Konsten skall troget afteokna Naturen, 
;h då är den naturlig, och natur -Ii k* — Frågas: 
vad skall den afteckna? 

Vi hafva hela massor af ganska aktningsvärda em- ' 
»ten, discipliner och företag, sysselsatta ined en sådan 
o^en natur-afteckning, såsom I^andtmäteri , Physikaliska 
etenskaper , Erfarenhets - samlingar , Reseheskrifningar 
• in. Men derfore, att de äro aktningsvärda, får in- 
mting annat finnas? Får Konsten ej annat än måla por- 
Itter af vissa physiogfiomier, af en viss natur, en viss 
irklighet? — '■ t. e^ af den % UplandI eller af den på 
ftfdeht 

Svara en gång p$ allvar; kan Konsten någonsin af- 
Ida annat, än hvad ifoni finnes? — neniligen i menni« 
:o-själen, i den tecknande konstnärens själ? Är der 
ke äfven en Natur, en Verklighet, eq% Sanning, som 

iines? 

Hvad? Na, vid Gud, efteir denna regel, hvar hafva 
en damm for de besattaste orimligheter; hvad hindpr 
bantasien att öfvergå till Phantasteri — Phoebus sjelf 
I Febqseri^? 

Gif aktf — törhända, att efter allt detta skenbara' 
mvär f5r orimligheterna, det farligaste återstår. 

Apropös oni den oragifvande ]Vatnren, hvars skön- 
it och sanning genom sin verklighet jag älskar, mera 
i mången: — hm' kommer det till, att ingen med myc- 
m liflighet omfattar ett sfytke näfVer? eller en spån- 
ig? eller .en åsl- hafva de ej den förmånen att vara 
aturliga? Jag tror ingen kan neka dem det. Det 
rde då icke mer vara det rimliga, dot naturliga, hvar- 



264 

om frågan egentligen 8r -— eller harf ty det I8r Sn- 
dock till 9lut blifva så, "att i sjelfva Naturen är det itke 
det Naturliga, som interesserar, ntan det Inter essän ta.** 

Respeeteren de tiotuäen tjockare eller tunnare Ä- 
sthetikor, som seklerna hittills fodt, och dem som ftnna 
födas« Det är ej så mycken gläcye att fä respeciteras. 

Men frågan är: hvilken af de tiotusen dogeri ' 

Af all Ästbetik är den kortaste och kanske mimt 
origtiga den, som 9n gång en bekant nattuggla*) ga(: 
"all genre är god, hors le ginrt ennut/iu^J* 

Målen, sjungen, skrifven allt) allt •*- blett, blett 
— icke tråkigt. 

"Åter äro nu alla skruf rar tSsa ; ty skulle man sMa 
sig till mål, att coniponera endast efter måttstodcen att 
ej vara tråkig — hvad regel afgör sådant t Hvad ea 
finner ledsamt, kan förnSja en annan; den ene frSjdir 
sig vid en Bacchanal, en annan fördömmer dylika, och 
finner det f5rträfiliga i en Psalm. Och icke blott 09 
genren sjelf -^ äfven om utförandet i h varje genre 
gäller samma subjectiva, ombytliga, godtyckliga small. 
Hvad ögonmärke skall konstnären då hafva?** 

Har jag då någonsin sagt^ att du i Koust sksDi 
arbeta med ett mall 

Om en blixt genomgår din själ, om ea hii 
(efter ditt sätt) dagas deri — då sjungt m&la dlirj 
skrif, och du är Konstnär. Ve dig annars! 

Tecknade du med lefvande drag, hvad en 
ljungeld visade dig, då var väl denna teckning roast 
... för dig åtminstone? Var di viss, att composil 

*) Mannen kdlade 9ig sjelf ti. 



2«5 



« 



IIW fägnade åtminstone e n. Men eStter du dig ned med 
fSresaUi, att, oaktadt alla mödor, bråk och besvär , som 
det förorsakar digt Arbetaren, — ^ likväl (nästan som 
färd af en viss medicinsk tjenstaktighet emot nästan) 
componera ett arbete, som akall roa, interessera, uppSci» 
dsa andra — .var då yrisM, att detta skall roa Ingen. 

Hvad som är lefvande — • har det än så många fel 
— - äger dock det stora for sig, att vara lefvande. 
Hvad som är dåsigt och liflöst — brister det 0€k an- 
■émn pL ingen god egenskap, så brister det åtminstone 
på alltihop. 



* 



lyd en gudomlig blixt. När den fSrer sitt 

Iregemente — - Konstnär, grubbla ej då: "om det är rim- 

l J^gt^ om det är rätt naturligt, öm det är naift, om ^et 

^/■r sublimt, om det är •••.''; var ej då en fluga, fut* 

%^lmé i spindelväf, utan teckna — i din lyckas Stund — 

var säll och gör sälll 

'-' **Meh — - skall då allt värderas efter glädjen! 

[ikiaill nSjet göras till systemets kärna och sakemas mål !*' 

Ingalunda. Men , der något förträffligt finnes , dér 

låi^ säkert nöjet, ett äkta och rätt nöje med, såsom o- 

uadviklig följd och frukt. På frukten kan du således 

ma och mäta ditt eget verk. 

Allt , hvad du under en himmelsk elds regering sam- 
isätter, har med säkerhet sin äkta naturlighet. För- 
istar* du dig, att, utom derunder, bilda något: för- 
[»vissa dig dä, att det i äkta konstmening blir onatur- 
ligt; vore det foröfrigt en copia af hvilken verklighet 
»m helsjt i ditt grannskap , af hvilket plank , af hvilken 
^ydd» som helst. 



. Men — Bäger nu nSgon åt mig -— hnm kin di 
fördrista dig till nfigot sådant, som att fSrkasta all tbaoffif 
hata system .f afräda från ordning! — Och, ta Tim, hit 
går det med moral, religion och all ritthet, renhet , isd* 
lighet i sken konst, när du nekar konstnftrin att haffa 
måttstock, mål, ögonmftrke — blott vill, att haa skil 
drifvas äf en obegriplig flamma? 

• 

Jag hatar intet sytitem, som nemligan Ir del. 
— - Jag bar endast sagt, att konstnären ef skall haffa ett 
mål för sig — hao behöfrer ej derföre vara aiwnli» 
gion eller renhet. 

Men en af hnfvudskillnadema emellan del ArtiHi- 
ska (poetiska i allt afseende) och Vetenskapliga ITi si 
det sednare går fram emot ett insedt Mål, aom del kr 
framför sig; men det förra drifves sjelft af dal adktigi 
Målet, — hvilket måste Tara osedt,. emedan dal ir 
bakom och drifver. 

Meo det frågas ; har skall konstnären veta , att Ditf* 
ten är himmelsk? — Han skall icke veta del (han Ad 
framfÖralU icke bringa driften under sin reflexioB]f 
och han beböfver det icke. Men han skall ajelf f« 
en äkta rent moralisk, en ädel, en gudilskande Msa» 
ska. Då kommer aldrig. aniiatj, än Himmelakit, attddfi 
va honom. 



u 



III. On TVA SLAGS SkrIFSATT* 

Det har ett särdeles behag för Läsares, när äiitt ^ 
han får uppfinna något, iar vara verksam* 

Man kan skrlfva så, att man ordentligl och 
ger besked i allt, b vad ämnet tillhoror, aå att 18r L 
såren ingenting återstår att göra, mer fin Uott — hfil 
fS$ honom väl ock tycks vara det lämpligaal# «-^ lissi 



.267 

é 

Mfen man kan äfven' skrifra på ett annat sätt. Man 
IB' låta bli att yttra allt; kanske ej enging i ordeik 
{ga det hnfradsakligaste. Uvad man yttrar kan dock 
ra af sidan beskaffenhet, att det sätter läsaren i ett 
mpectif, i en stämning, i en önskan och .förmåga att 
i fram i ämnets rigtning -<- och han uppfinner på egen 
ind allt det öfriga osagda; ja kanske mycket mer, än 
m, ens hade kunnat sägas af författaren. 

' Läsaren får då Tara, ej blott läsare, ntan äfven' 
■nniaka: han får vara prodnctiSi Han bekommer trä- 
ni af författaren, men får gå med den på sitt sätt. 
'råden måste likväl vara sådan, att läsaren ej dermed 
1^ annorstädes, än dit författaren vUle, ehuru det kan 
b i variationer efter olika läsai^es lynnen. 

t 

Besynnerligt nog väckes i en läsares själ och sinne 
m helt annat genom uttrycken i en skrift , äA hvad 
iden sjelfva, tagna efter orden, innehålla. Men den 
irid, som författaren hos sin läsare*) manar fram tOl 
{ och egen verksamhet, ^ den verlden är egentligea 
IM verk, och orden i hans skrift (det synliga verket) 
lieotlng annat än ett moy$n. 

. Många gamla saker har jag sett, som till uttrycken 
DO f5g9 poetiska; bistra, torra. Men de stämma läsa- 
rn hemlighetsfullt till poesi, musik, pictur i hans egen 
^Id, i hans inbildning. Läsaren dröjer här så myc- 
ét heldre, som han anser den verlden för sin egen; och 
i»n är äfvenså till hälften. Han dröjer der så mycket 
ngre, som handkannor det hos « sig oförniodadt uppkom- 
I än vidare kunna fortgå i uppfinningar, utan gräns. 
na dröjer der med så mycket sannare tillfredsställelse, 
ita han på detta sätt egentligen bildas — • han blir 

*) NB. eii, som icke missförstår honom. 



S68 

■Jelf Verket — i itället att för ögonen hafra ett re- 
dan bildadt verk att betrakta. Han icke blott läier 
poesi — han blir poeni; och, såiom ?ickt till verk 
samhet i sin egen inbildnings- verld, är han der äfvea 
poet {noifi%Tfi, görare, frambringare). Efter detta skrit- 
sätt äro författaren och hans läsare två samverkande fiM- 
torer till det arbete, som ntfores. Och verket sjelft,— 
som på papperet, der det ligger for ögonen, icke kas 
anses färdigt mer än till det i bokstäfverna befintlfp 
artistiska anslaget , -— blir oupphörligt mer och mer flr- 
digt genom läsarne. Och, emedan dessa tmder tideiBSi 
lopp blifva fler och fler, sä kan man säga, att tkbtti 
rens arbete sålunda stätidigt allt vidare fortflsr att ftr< 
färdigas, så länge verlden står. InnelAc det , sm 
icke saknar interesse, ej en outtömlighet, en viss ev^^!; 

Det första skrifsättet, det directa, del sjielf-iittSdbij 
har andra fördelar. Det bildar verk , som . redfcin ån fr 
diga för läsarens ögon, och således exsistera obmoisfc| 
af honom. Men de hafva emot sig, hvad allt iMiPfe] 
och fulländadt har, nemligen gtt vara slut .Ooh,.l 
de äro oberoende af läsaren, så händer ook, att 
kommer i en stämning af oberoende mot dem, — • 
vill siiga, ha^^ röres stundom ej så mycket af 
Författaren och läsaren äro icke nu två factörer , sai 
tände till ett enda, oupphörligt blifvande och nppkt 
mande verk; utan de äro bägge ett slags égoisteri 
hvarann, stundom kalla nog för hvarann. 

Det är en stor konst att skrifva så, att man 
fulländar titt ämne, materien må vara vetenskaplig 
artistisk. Men att, utan synlig fulländning i 
för ögonen stående lineer, likväl göra det så^ att 
läsaren eller betraktaren just de toner anslås, just '< 



269 

I 

Må' vBckes, som skall väckas; och pfi del s&tt, ntt 
u> p$ egen hand gar vidare fram i Verkets bana: del 
é ock en konst. 

Men härtill behöfvas visserligen läsare och betrak- 
are, sotn äro väckbara. Frågas dock, om ej äfven eti 
ubete af det sjelftillräckliga slaget, af den synliga fall« 
Mningen, af det sjelf-nttömda skrifsättet, fordrar läsare 
|lid jnteresse, så vida verket af dem skall genomgås til! 
Man? — * Fordran på receptivitet må icke f&rblandas 
iid författare-egoism. Receptivitet kan icke andvaras 
|| någon, emedan behofvet deraf grundas på en helig 
ÉSlnrlag, som gjort alla varelser till fractionärer. Indi- 
Ajlfiriia äro skapade, till hemisphärer . (ingenting, hade 
faffm. aQsigte, fape); ingen akall då fulländas, utan ge«- 
ijj^m andra; oqh det hela genom alla. 

•h IM i fullkomliga oeh sjélfstbidlgä, hos menniskor 
SM annat, har visst förekommit mig älskvärdt: men aF- 
ll^ nian med villkor, att tillika vara fractionärt; på ett 
f^mlt sätt brutet och beböfvande; hemisphäriskt, Hvem 
llHjålar ieke gerna sina vänner all fnllkomlighet och sloi}* 
m^ blott de tillika äro of nllkomliga I / 

Ingenting är étt ärligt och rätt fulländadt Helt, mer 
ik* blott sjelfva det Hela (Universum). Således tyckes 
jriiirl indiyiduelt yäsende, sin egen lilla helhet oaktadt. 
Sia i stor mening ett bråk, sojn blott genom ett annat 
ta iSrvandlas till helt tal. Är icke lifvet så? 

Ett skrifsätt och dess läsare, ;ett verk och dess be- 
Mklare, böra de ej vara två haMheter, som drosevni 
|iptaga oeh fullända h varann t När derföre ett indivi- 
aélt fraautäller sig — - menntdia eller skrift, — med 
iapråk och form af ett slutet och fullbordadt for sig, 
tsio n^on annans medari>ete: s& går likiipm en falsk 



1 1 



270 

ande deromlKring ; det har en liismak. Emedan all .?» 
relse af lif nödvändigt åt ett fragment, eå ängar en be^ 
synnerlig köld och afdödhet ifrån hvarje ting, som fra» 
står med blott och bar fqUständighet, helhet, .sjelfhet 

Men om allt lef vande är ett amabiU fraHum^ 4 
följer deraf för ingen del, att det skall eller far van 
en trasa, en slurfvig sammansättning, ett rafs* Ett rM 
fragment, sådant som lifvet, är mern artistiskt brutit i 
fin om det vore helt. 



■w 



IV. Hafva El Philoso^herke; st^nooh iui vanåkt} 

Jag ber om frihet utt yttra mig i något, som kaa- 
ske förekommer mindre behi^ligt, men emedlertid ^ 
torde sakna vigt. Jag önskar förnya erinringame ott éi 
viss vanart hos.flere nf dem, 90m skrifva i philosoplH* 
ska ämnen. 

De nppstå ej sällan med höga anspråk på bestänt* 
het och' conseqvens, klandra sina föregångare för brister 
häri, och äro derfÖre sjelfve i sina framställningar, i^ 
vecklingair och slutföljder ganska bestämde , conseqveotei 
merendels öfverallt Ijase och redige; utom blott när de 
komma till grundfrågan \ deras egen Philosophi. Hocii 
väl vore , om det l>efunne sig tvärtom. Vore deras eges 
angifna högsta grund i så full klarhet framlagd, icke 
blott, att läsaren derom i allmänhet kunde göra sig es 
tanke (ty det kan man om hvad som helst), utan att 
Philosophens egen tanke om denna sin högsta gmiMl 
funnes utom allt tvifVel framställd: då kunde man gefiä 
skänka honom efter litet af utförlighet och bestftmi- 
het i utvecklingarna; ty med någon logisk krtft 
förmår väl en Ifisar^ sjelf, när han erhållit system^ 
grundmejiing klar och otvifvelaktig, leda sig till utreek- 



371 

Kfllgarna, och äfven i dem tillägga, hvad Philosoplieii 
fSrbigått. Men är" grunden vacklande, sväfvandé, — 
hvilket händer, så fort den icke förklarar och innehåller 
fiirad den om stig påstår, att den förklarar och inne- 
Uiller -^ dä kan ingen läsare, nemlfgen med fömnft, 
fbna sig i ntvecklingarna; vore de än så mästerligt 
■krifna. Man kan visserligen sätta allt på den mensk- 
liga svaghetens . räkning , och om Phildsopherne nöjas 
mkå en sådan ursäkt, så önskar jag, att den måtte gälld 
fSr dem; men önäkar det likväl under förbehåll af sä 
mycken godhet 4ios dem, att de måtte gå till betraktande 
af egen obestämdhet, innan de upphäfva sig för högt 
eoMt andra. ^*Det måtte väl för sakens skuld medgifvas 
^nam förträfBigt, att man uppspårar föregångares fel, vi- 
nr deras af vägar och håller dem trasslet för ögonen, 
iSkfä utan allt förakt for deras personer. Derigenom 
bHr s|elfva sakens framgång till rätthet och vetenskap 
nödvändigt befordrad/' Men innan ett sådant företag, 
IjSr Ulan framförallt fråga sig sjelf , "om man hafver 
4tt hos sig afgjordt, som man i det föregåendes rum 
iSå framställa, såsom ett steg till i den stora saken.*' 
.*-^ Ull denna önskan om bestämdhet rörande deras egna 
fnnder) innan de tadla andras grunder, lägger jag den, 
att Philosophetne ville vara rätt upprigtige mot sina* 
Uftänu Jag menar härmed, l:o att de ej i hemlighet i 
iqvleniema ville antaga något, som de högtidligt prote- 
MiB emot, och hvilket de derföre i vacklatide uttryck 
al insvepa , att ej eo ovan utan svårighet märker det 
ihiiiliga antagandet; 2:o att de ej, sedan de fördömt 
^iiSÉ saker hos andra,, ville upptaga hos sig alldeles detr 
■ÉMla med andra namn, och genom en dylik föran* 
åiig af benämningar tro sig hafva kommit med nya . 
fdir alldeles andra saker. — Jag tror ej sådant ske 
IhI medvetande, utan vara en följd åter af den mensk* 



llgffi , tvaghtften ; d«t iroT6 annan én hSgst (Srhatlig, 6 
e| någon pia fraus — ^ ett groft , ehuru idealt birott. 

Jag borde genom exempel upplysa min erinran. ] 
bjser om avenska charakterens beytSmdbet och tlpprigl 
bet i allmftnhet den f&rhoppoing, att, när brister t 
aig h&ri, det oftast Sr en från Utländningen lånad ti 
art; hvarfSre egentligen någon utrikes Philosopb Ihm 
citeras. Men, oiii ock vanarten hos Svenskarne är I 
nad, blir den derföre ej mindre vanartig, och kan, 
väl som någon annans, nyttjas till exempel. Jag 1 
kunna antaga, att B. C. H. Höijrr i Sverige är 1 
och känd, samt att, när jag anför något om honom « ■ 
vet hvarom jag talar. Hvem skrifver en ädlare och Ii 
rare stil, i allmänhet, än Hdijer? Hvem är besll 
dåre i sina utförningar, utan att likväl vara så dial 
tisk, att han är benhård? — Men huru förhåller det 
med kärnani 

Den skrift, som g5r honom till philosophisk l! 
■tem*författare, är "Afhandlingen om den philosophi 
Constructioneiv*' Kärnan af denna skrift eller det %iÉ 
hvarest Höijer, efter att hafva gjort sina läsare bekai 
så väl med fiSregående Philosopher^ som de inleds 
ämnen, hvilka måste kännas^ för att veta hvad Phik 
phiens Hufvudproblem är -r- denna kärna, der Hö 
verkställer sin ursprungliga Construction och Philosophi 
Postulat, innefattas sidd. 148 --^157, II. DeP^ af fa 
Skrifter. Här säger Höijer sina tankar om grnndfråg 
sedan han förut sagt sina omdömen om andras tank 
så väl rörande inledniogsfrågoma, som grundfrågan. H 
system, som är den absolut rena Handlingens, bar 
sin hufvudpunkt. Ty om allt i Universum är yttrii 
af den absolut rena Handlingen , måste för denna fr 
förallt af Philosophen redogöras, så vida den grund s 



^73 

Itm I i hvilken ' Bedaa alk annat téinié • föratSs* Hamw 
iant befinner aig detta central-ställe hos Höijer 1 Den 
ibftolat rena Handlingen^ för att vara, éller innebära 
Nfigot) måste faafva en Insirrllnknlng. Det ftr denna 
bt Absolutas Inskränkning — "Grfinsen"' -— , som i alla 
ystemer är den vigtiga punkt, hvarfSmtan af hela ver- 
Btt blifver Intet. Är den absolut rena Handlingen utan 
ifllElig gräns, sfelf ett Intet, så innebär den lotet; sy- 
iMiet har Intet till sin grund, och likaså till sina ut*- 
esklingar. De blifva då alla orimliga, om än aldrig 
I skenbarligt skarpsinniga. •^ Fdrfattarens system ät 
fteii Nihilism, likaså väl som, efter Jacobis omdSme, 
Idites : ett omdöme , som Höijer f jelf omtalar, — Hvad 
« tftledes angelägnare för Höijeir, än att visa, huru 
M fattar den absolut rena Handlingens Inskräak« 
Ifng, hvarigenöm han slutligen kaii: komma till den re- 
Hiva verlden, komma till Realitet, och finna ett verk* 
\gt Något? — Läsaren vare god och efterse. -^ Höi- 
Bt. nämner, att en sådan Inskränkning nödvändigt fin- 
••; men derom hat ingen tviflat, som fattat Philoso* 
Ueu Postulat. Huru en sådan Inskränkning (eller 
Um), efter och i enlighet med Höijers System, är 
iSj.lig och blifver verklig: detta är, hvad han skulle 
■fm visat, eller hans system är icke något. —* Jag vet 
Ély att en läsare, som är bekant med Idealism, kan, 
ib han läser det Höijer om sin grund skrifver, deraf 
Idsu till åtskilliga idéer, hvarigénom han (läsaren) 
Mk komma att uppgöra ett idealistiskt system för :sig, 
basde beskaffenheten af denna den rena Handlingens 
idtrftnkning; men att egentligen och med visshet veta^ 
jnd Höijer här menar, hvarigenöm otvifvelaktigt knn« 
0. intes Höijers system (och ej någon hans läsares^ 
Ir lilUftllet, under läsningen för egen räkning särskiMt 
pfgjorda system), -:::r d^t försöke man. Jag menar pl 



* 

allvsr, •gentligen^ooh med ylish^t veta del; 
4e illusoriska bändeleer, der iSsare "tyekaoch tio sig in 
liksom författare "(ro ug utreda", uiidantager jag. 1 
nening kan ej vara^ ,att företaga en kritik, än mindn 
vederläggning af Höljer. En sådan förutsätter någom 
visst, bestämdt och så klart uttryckt, att Vnan kan i 
(ej blott gissa) hvad det är, och att det är orätt, 1 
aktligen tjenande till vederläggning. Men jag inser k 
b vårföre Höijer skulle vederläggas: han har ej sagt t h 
han i sjelfva verket vill ; det kan då hända , att om d 
vore ntsagdt, skulle det befinnas förträffligt. Då H9 
ej otvifvelaktigt och bestämdt omtalar, huru den .ab« 
rena Handlingen är eller kan blifva in skr än k tf t 
I^rodnct, hurtt ett Verkligt Något genom hans qn 
uppkommer! så (läsaren må benl^et genom egen ^A 
ning inlägga deri under läsningen, hvad han behagar) 
H5ijer sagt ingenting afgjordt i grunden. Allt I 
han fördfrigt skrifvit, derom Vet man då icke, 61$ 
är homogent eller heterogent med hans princip:, med 
dra ord, det hvilar på ett Katthända, om allt, 1 
han sedermera säger, hänger ihop, eller i sjelfva ve 
atgöres af fösa discurser. -^^ Hans arbeten, som gei 
stilen äro en heder för svenska språket , äro genom ii 
hållet en interessant lectur, ungefär som en ideal t 
beskrifning genom en stor Litteraturs intelligens* ] 
en Resebeskrifning, är det. Philosophi? — ^ ] 
åtminstone icke efter Höije.rs fordringar på en 
dan ; och efter dem dönimes . han sjelf» 

Min mening är hvarken att klandra HSijer eller 
gon annan för bristen på conseqvens och bestämd 
helst i ämnen, der, genom en hemlig förlåt för m% 
skotankens blick» de torde vara aldrasvårast att upj 
Hoijer är att ^betrakta som en vigtig och interessant 1 



i jMi||oioflitr909 kedja, slrcUlM i vftrt hhd. ' AUn ftte 
Ir att göra rftttvisa åt Hoy^r, ej efter baoli egen, ittaa 
efter en aniian Phileeophi, den der ler liUt i néilsklif- 
Inten såsom yttringar^! en ei^da stor yerldsrprofedair^ dtir 
fil ej ett absolut och exclusift rätt någonsfädes yisar sig, 
Im aHt erkSnnes för aktningsv&rdt , så ofta d6f var Ar- 
^. ineaadt. Efttnr Hltijers eget sfttt att bedSinhiå föré- 
llngäre och fordra bestftmdhet af dém , var*^ det ioiA jå|; 
^ftade krfifva något djrlikt af honOM. Ena eghå ▼&*- 

^.én allenast må rigtar emot hvar oph én. "^ 

••I.. ... .. • • ■■ ■ .j 

^.;/ Vore talet t^ e. om Schelling, huru orfttt skajUf 
aaa aif honom fordra det slaas bestämdhet, som beståur 
|tf att aldrig — ; såsom det synes ^ i orden — - uotsttga 
djf i||elf ? Utgående i två rigtningar, tillhör det^ jni^ 
f%UB system, att på hvarje punkt kunna uttajla pig fvÅ- 
Jl^lgt — och hur lätt faller ej detta for liiåi^ra lä/H)- 
g«;5ja in i tvetydigheti 

Men Höljer kiII icke^ vara tvetydig, -eller* enfltiK 
||[f|jg; ..vill framförallt, icke vara >^ varmare; fordrar 
fÖ^. tydliga ord, visande att författaren yf8|i^e« 
^fA k an v i 1 1 e. Alltså vare Höijer sådan först pjeljf:! 

*<i.i Det slags lägre lö^k och yttl^ conseqvens, soiii 
lUgW-l nttryokens synbara klarhet, kan icke våra min 
ilMiflg afC öfrérallt fordra af någon Philosoph, såframt 
AM Ické fljélf om sina medarbetare postulerar det, och'! 
Mfaafthh^ iror Philosophien vara i stånd till ett d^HM 
attryckssUtt. Utan tvifvel finnes en högre och inre Mhi^ 
J(^p* en på djupet gående conseqvens, som, utan att vara 
♦)lig|^myi dock ej ligger öppen för hvarje läsare i hvaije 
Ig^ .'.im tackar Pbilosophen af hjertat, när jag som lä- 
Hlira' {^ den inre klarheten, och ^skyller ingen fjit 
MBHcar eller trassel, som skrifver med den. Men>:ft 

. ^ M««/iiK«. I. :- '^ '^ ' ig.''-' 



«M 



■Uao kUiAot har fiSr Höijer biimaken af vision,^ 
tf UectnélU Anscbauiing.'! • Må han då sjelf hafva < 
aan klarhet; han rare, framförallt icke svilrmifl 
Men hnm befinner sig hans grund? 

Det enda gifha resultat, hvartiU nan med 
sSkerbet kan komma, efter att hafva läst Höijer, i 
han , likt så många tusende , på ett genialiskt sfii 
ned en betydlig apparat af lärdom visat , det han i 
▼a verket visste mångahanda, men ej hvad han i 
gmndeb yille. Om detta är en olycka, hvarom till i 
pande b5r erinras , får man emellertid tillägga , a 
snarare är eharakteren af Människan dfverallt, st 
l^t hon hittills visat stg- i verlden. Jag skyller d 
éj H5ijer fSr något fel — annat ftn det, att ej 
>arit så apprigtig emot sig sjelf, att han 
sin likhet med dem han klandrat, •— och nog 
rigtlg emot sina läsare, att nppgifva sitt tfli 
Detta kunde han bestämdl hafva. |^ort. 

När man ställer Svärmeri och sandt Fornnfi 
emot hvarandra, hvad är definitionerne på dem b 
Hvad är Svärmeri, om ej "det, som icke vet, 
det vill?*' Och om sundt FSrnufit, detta hvarom i 
ner munnar tala, om sundt l^drnuft någonsin kc 
att finnati på jorden , — hvad skall det vara , • 
^*det, som just vet, hvad det vill!** — Jag tror, 
med anspråk på sundt förnuft . skall neka rigtighei 
dessa definitioner. \^' 

Nkr. nu Hoijer, i likhet med oräkneliga Pb 
fhttr Theologér, upphetsade Sinnen, förkylda St 
Pbantaster, Empirister, Theosopher, Fcitänkare, Öfv 
ister, Atheister . . * och allt hvad som kan sättas 
färe e r , icke i grunden vet i hvad han vill : * så hai 
faktadt all anaan olikhet, likväl med dem,det;stoi 



"Un 

lÉiWMiima, att Vara Svirmartk KrtAm åt dantaa för; 
tfma ton i fSrakitt i tittbt, och faék deo inbtllska ator- 
fi»t«at' Hvadan drana trfämf 5fver de 8. k. abioluta 
l^ingeni Iblly h vilka, olii de ej fSråt sätta mycken klok- 
kM hVM deras Uppfialiarte) dook göra det i lika grad 
jMd å^n al)80lut rena Håndlikigénil Om ett åb« 
fdet Ting är bn orimlighet , emedati ett ting är omöjligt 
Un med aifteeade ^k ett Stebject, eom föreställer sig 
Viaget, oth hvilket sednare följaktligen, som Ting blott, 
tif,^r absolat: — ^ sfi mfiste dock en absolut ren Hand- 
ttg^ mrbetaUde på sig sjelf , vata en lika stot orimlif- 
kUL Ty tedan det, att handla oth verka, är en egen«> 
åuf eller åtminstone en aiiquidditaf ^ som ej förlikw 
ftg ned hvad Idéalisten förstår ondér det absolut ' rena 
<lR^r> gränsbestämAingen." tiat det åter redan grant 
7^ .etkännes det för éii aliquiäditar^ — * aå är ju i 
jbeillgfart det redan antaget att finnas, som likväl var 
fhilosophiens problem att visa, huru det uppkom; hela 
ftOasophien skulle då vai>a i grunden onödig. Oeh 
1^ för öfrigt — detta '>ig-sjelf*', hvarpå Handlingen 
jibi kan alldeles icke på-handlas, utan att ock i hem- 
1f|hct redan antagas för att vara ett bestärodt Något, 
iåt Rmti — också en aliquidditaf , som icke förlijtar 
ll^ med Idealistens absolut rena. Saken är densamma, 
tm ett ett verkligt Mörker måste erkännas vara ound- 
liagltgt för sjelfva Ljuset att ens som ljus kunna synas; 
Wl'Ljnset ensamt, genom att handla på sig sjelft hur 
aen helst, kunde omöjligen begränsa sig, förmörka sig*^ 
Mmsr säger också på ett ställe om fichte, att han 
giMÉs aht Icke-jag , och fÖr att af sitt System få nå4' 
yMtfng, i hemlighet är Realist, det han minst af allt 
Mlb-vani; h vårföre Höljer ijelfpå ett annat ställe (Del. 
IL al<L 191) yppar, att han till oeh med vill anse den 
riNolnfa • Handlingen kunna vara, äiVen om ej inför ett 



iaed?«Uiid0; alhsft' 'u t aa SaliJt^t.' . . Vfin * .^ Sr j^ 
ibodliog »J^lf, mgd andr^ Qr4 Mf^^ d^M ia<W 
nan menar med ett absfiut Tifig* eUer ett Nå 
ej fatladi af något; den ftr^ hvad den för H^ijer ■ 
af allt ekulle vara* -^ H? adfin då deeea etEäii^ njdi 
aer, rörande fioianiaterne, -t« sådana fem C!a| 
etro, sammanförd med Svedenborg oeh Pythfigp 
liTilka må haf va haft orftu i att , låta Verlden vara j 
daeecad af ett absolat Ting (vara emanerad); men hv 
imiedlertid ^ haft mera orätta iki Idealisten, som i 
ayitem endast af ren Handling omsider ej eller kan,] 
docera dep verkliga Verlden* Det. Absoluta är yissi 
«B en ren 'Handling, men iickffde-n blott, såspm ]| 
listen vill : det är oekså visserBgie^ ett Ting , ' mti 
eller det blott ^ såsom Realisten vill. Dessa U 
classer af tSnkare, som hvardera charpUaeris^a mg 
nom uteslutande anspråk på hela Universum, hafva 
besjnnerliglieten , att, då deras högsta sträfvande gåi 
på att utrota hvarandra, d^ omöjligt kunna lefvn, ei 
)igt komma ^11 vJSga med sina constructioaer, utan 
i hemlighet forutsttita och antaga, hvad de högfit 
dömma, nämligen hvarandra. Detta vill åter, medai 
ord, siga: atl; de ej veta, hvad de vilja, äro svfirm 
och på deras gebit bvar för sig måste vara det. 

Vidare, om det tillåtes. Hvad var vanligare ^ 
att från en viss philosophisk sida, ej ännu mänga de< 
aiar gammal, höra sn^elser och åtlöje öfver dessa 
sjnnerliga varelser, som kallas Andar, och ett. ej i 
dre besynnerligt, nemligen Ande verlden. Likväl 
lar Éföijeir tydligt om en intelligibel Verld (Del 
sidd. 140, 141 o. a. st.), hvari vi såsom rätte philosopi 
såspm ädla. människor, i evig mening äro medleaia 
lian talar också 9m IntelUgenser» ocii nekar i^ 



a?»-" 



ififeB mennldHiirii foiitfiBi«nde lif efter dSdeii; ifinein ir 

Iwmnes Ja^/tåeöm éir ifttelligietiB , redan tHl sitlbégrepfl 

ln%t. Nu frågas: livad betyder pfi det philoftopfaidca 

kpriket ^^intélligibél V^rld** annat, än bvåd Théologer 

tm mtåre Titnlr kalla AndeTlBrld; och hvad år en evigt 

Itffvattde ItitelligenÉ annat , 8n hvad andre (atackarné 

Miiiligen} henätnna Ändef Derom är ingen fir8ga, att 

töklir 'kunna hafva funnits, söm. oni Andeverld och An*- 

flar akrifvit dnmt, nlrelt — men tokar hafva o^ck gifvita, 

Étfta om intelligibél Yerld öéh Intelligenser ej skrlfrit 

Mttre. Förmodligen har hvar oeh en pfi ritt bill gjort 

Mf bäiita, och detta bar ntfatlit olika efter kraf- 

tifil1i;*men benämnihgarnea olikhet är ej ämnenas. * Hvar-' 

Mur då denna höghet, detta förnäma narri, att tro sig 

iMmia med något helt annat, när det är detsamma 

lied'annat namn? 

• 

Om man road^ sig med att antaga den händelsen, 
{lU HSijer, med bibehållande af hela sin höga charakter 
Ojä sitt kritiska sinne, ej mer skulle vara Höljer, utan 
•a annan person, t. e. X***; och denne X*** finge se 
HUjers philosophiska verk, så skulle tian utan tvifvel 
Under läsningen här och der yttra sig ungefär på följande 
«ätt: Hvad är detta for en Afhandlingf *«0m Åskådning.** 
^^ Hra^ hvad är mera besynnerligt, än att i denna upp- 
iitv uttrycka sig med nästan vämjelse mot sin annars så 

Bida vän, Ficbte, för dfrigt mot Schelling, de gamle 
eoplatonikerne , Pfotinos ben alla svärmare, de rf öre, 
Mjf de lägga intellectnell Åskådning till organ för upp- 
Riittandet af Philosophiens problem. — Höijer sjelf kom« 
dier ju också till ingen aiinaii? Efter att fem till sex 
|inger hafva gjort sin rund genom ämnet, för att få 
rittt på hvad soni skall vara Philosophiens slutligen rät- 
te 'organ' eller uppfattnings - fiinction ; efter att ålskiK 



2sa 

liga gånger Iial?a fSiklarat begreppen oda^ige UMIi 

fl&KMB relatini: stednar HSijer hvaije gång vid Åikli^ 

■MOg» — ^^^ öfverger den åter, låsoai avtnaisk edi 

allt Urainnea bem. Hvart vill han då flyt Alllid ffe 

kaatar han åskådningen, och kommer dit tillbaka* tt 

mycket kan man likväl fSrmoda, att åskådningen km 

Höljer måste vara af annat slag, in den, som den aoif 

Plotinos, Schelling, Wagner, Snabédissen odi allt d 

H5ijer sammanförda s. k. Sviirmare bmkat; men bvaii BK^ 

jers består, far man ioke veta. Efter den goda vanaa, itt 

fSrehålla andra deras Obestämdhet, gSr också HiHjwtai 

aifi charakter den rättvisan, att, när frågan blirhvadhia 

vill i stallet , vara lika obestämd. Så mycket är säkliit» 

att som i Hdijers "philosophiska contÉtmetion** sjeUva ta 

absolnt rena Handlingen ej kan fSmimmas genom nigit 

annat än Åskådning, befinner sig Hdijer på saii^l 

gebit , som alla seklers bland* pSbeln illa beryktade FU* 

losppher. Visionärer, Theosopher m. i!., som tal^it m 

ett inre Ijns, en hemlig himmelsk upplysning, ett sjAhsi 

sken, en viss underbar spirituell clair-voyanee, — - hid* 

ket, olika nuanceradt, samt mer eller mindre redigt i^ 

tryckt, slatligen under namn af "Anschaunng** btiffit rf 

de sednaste Tyskame rentaf upphSjdt till vetenskapH|K 

organ f5r fattandet af det högsta i Philosopbien. Kidlii 

nu Höljer detta för tokeri, så har han haft den olyebl 

att stämpla sin egen panna; emedan, han må vä^a ft 

ain del hvilket hörn af Åskådningens district han beba- 

gar, samt charakterisera den till sitt bruk hur sombditf 

han likväl, såsom man ser, ej kan vara förutan d«tli 

gemensamma Ur-sione, nemligen Åskådning. — Yidsrti 

hvad kkall man säga om de omdömen , Höijer på så mi*' 

ga ställen fäller om Kantf • • • . "Kant är den eni^t 

som egentligen philosopherat allt sedan Sokrates • • • ta 

store Kant har nu grundlagt den äkta Pbiloaophiea • • « 



i9f 

te bar i fleré' afs^Midan alldelM iitiatiit imt • • *• aHe. 
lar Kant, hafra i ajelfva det hufrudsakfiga ej huiak 
Éigjre fin Kant*' o; Sé v. — Honidan fir emeOertid dea 
are Kantf Jo, *'han är i sina skrifter alltigenom rre- 
dig; oeb detta (tillXgger Hiyjer) ej af en linfftllighct ,- 
in emedan sjéifva hans princip, som skall Tara ideali- 
Mc, Kk¥Sl genom de oberoende *'Dinge an siclr* bär 
tet i sig till en outplånlig tvetydighet, hvilken sist- 
Mmda' dock för ingen del kan utgöra eller lillhöra iJia- 
iMron af en rftlt vetenskaplig Pbilosopbl.** ./.Vidare 
m Kant pä Pbilosophien i sjelfva verket gifvit en 
Ur' definition, så man kan siiga, att han egentligen pj 
Hat bvad Pfailosppbi är.*' ... Kants *'hufvttdiuikliga>ar- 
Ma oeb stora fSrtjenst var, att söka ftlla Scepticismen 
il 'åter f5rsSrkra Philosophen om ett absolut Visst i 
MMkligfi knndcapsfSrmagan , det Sceptikern alldeles ne-? 
it.^''«->-* "EniedleHid\ innebar Kants egen lira en Sce-* 
Msmy som Maimon till en del blottat, ocb^ som efter 
httfir oundviklig; (bvilket allt med andra ord inne- 
llar, att Kants statuerade Visshet i.konfkaps-fSrmågan, 
It insedd, fir en absolut statuerad Ovisshet)." — Nfir 
m Mser Höij^s omdömen om Kant, tvingas man till 
H frågan, om något mera nedsfittande kan yttras om 
riksopherne i det stora svalget emellan Sokrates dch 
mtf Och hvarföré skall Kant hetas vara den ende, 
la pbilosopherat sedan Sokrates, då, oaktadt hans stora 
iljj^Bt att hafva * lifligt väckt tänkarnes uppmfirksamhet 
1 frågan om Objectivitet i våra kunskaper, han entel- 
t6A befinner sig i sådana omstfindigheter; som Höljer 
df skildrat? Och nfir Kant, oberfiknadt alla dessa 
kra omstfindigheter, likvfil på så många sifillen heter 
t ''stor Philosoph" och "kommande seklers Välgörare**^ 
srfore kan då ej detta (som visst med rfittvisa tillkom* 
»r Kant) fifven få sfigas i sin mån om alla de^ der 



tftt 

Tfåtmm .i. 4#*i stam ojdulotO^hkkli-inilfeli bvilini 4« 

i«å DU éitoflMli httffudaie É^m hdwt» åtmiMtoii* «J iiri( 

itfflir«, in '^tretiidige alltigenam t lanit slilaii»» aU ^i 

Ungt ifrio att riana Utt hnfvadayftemål , gjort Juit tvfrtii 

omy och i allmttnhet ej .ena mtat hvad Pbiloaophi årt*' -i 

Månne icke sanningen — med Ilbijera tillåtelaa -r Ul 

den, att ej blott Sokratea oeh Kant* utan ftfven npA^ 

faldig» emellan dem, varit manakUghetene atore Vllgk 

larei, genom det goda stycke arbete de i en a& nnderto 

aak tillvXgabragt^ hvar för sig, aå rojeket och på te 

stttt de kunnat, utan att emellertid någon ntrttttat saktf 

eomplett •••. emedan . menskligbeten I ef ver, ocb lifrU 

ir en asymptot, hvars natar består i att icke nås eo» 

plett? • • • Men, låtom oss återkomma, ocb slutligen bSnit 

knm det ir med den gode Fiohte. Han ir den suuit 

som, jemtoKant, så ofta heter en stor pbilosoph: IMii 

har också skapat en Idealism, sådan, att man sfeir 

dess« stndinm omöjligen mep kan återfalla i Re al ii* 

(detta, som, med sina absoluta Ting, ir det inf5r HSiJic 

afskyvirdaste). Emellertid "nftr man går Fichte slh 

mare på lifvet, finner man, att han genom sitt Icke^V 

bar en så stark tvetydighet i sjelfva grand valen, att qr» 

/tteinet alldeles skulle sammanstörta, om det blott iå^ 

vore idealistiskt*' (ooH hvarigenom det, man vet ej knt' 

f5re, synes hafva det privilegium, att aldrig kunna lli^ 

tas, det må uppföra sig bura som helst). Vidar» ^ 

Fichte också i sina grunder så beskaffad, att han i bfi*', 

lighet bar ett antaget RiaU bakom hela systemet, ock 

ilessfärutan ingenstfides kommer: Ja, han ir nistas ^ 

Realist" (utropar Höljer) I Han skulle verkligen vars M 

om icke (fortfar Höijer) han sedan rittat sina mim^ 

-^ Nir misstag kunna rittas, som iro beligna i sjoi^ 

grundprincipen, skulle man tro, att detta ej kan ff ^{* 

-på 4uindre, in antagandet af en ny ren grandprisdfi 






kl 
I 



fil 

fJk tfr en^ieqiT liytt-rtjFii^nh : - ^'Deli» bar r .«Hiedl^r«i4 
ndbte icke gjöt ik^ »S hh^ ikl . rar aigpt berfiiidt im4 
iMKNii. Ty på tkitat (nemliglBD 'nSr Flohtii i gniiid<é.ii 
bi4rade sijf) tkref han eU i^tt arbetet sam (sHgar Höh 
|er) kåa läsas likt att fra|^iitanl af Platinas , bWlkat» «iai| 
ia afriga Nyplatonikerna, tillhör höjden iif vaoVatt*' -^ 
Héb begriper då egentligen aldrig, toär Fiohta var dan 
så- store Phtlotophen, Idealisinana atiftara ach Realisiiaaa 
Mlkamliga sturtare: antingen det vac dea tiden, . han i 
ikiå gränder betera sig så avag» att han: i bamligbet.Sii 
^ade håra sig, utan. som roasqqerad Realjst; eller oqi 
det Var på den tide», då han sällade sig till nyplatonskn 
van?ettet« 

• . » ... 

, Upgefär så tord^ personen X**. kritisera el|ertäakf 
t^l.^öy9r,^ jnnder läsningen af hans philQsophlika el^^t- 
4art — Om HOiijar sjelf STärade- bärpå, skulle ban yll 
ifilrst > beklaga sig., att mat) sammanställt .meningar pah 
^nttqrck, som befinna sig på olika sidor i haqs bockar^ 
fNsb sålunda plockat honom, i stället attgifva honom 
hel... Men X?** (den andre Höijer) invänder, att. han ^ 
knnnat det, utan att afskrifva honom, och som ^r qnih 
digt, då han i helhet finnes till köps» -<t- Kanske ville 
Höljer också inlåta sig i förklaringar, ocb då framfÖir- 
attt anföra, att X*** egentligen icke förstått bonom. Sva- 
rade man härpå, huruledes man verkligen anser alldeles 
.orätt, att bedömma en philosophisk forfattajre efter desa 
strödda uttryck, utan afseeode på dess egen Grund; att 
idet enda rättvisa består i att se bpoom hel. och hållen 
4ich alla bana partier i dejn anda, mening. och dagar, 
aom hans princip gifver; san\t att> man derfÖre velat 
låta hoQom en sådan rätt vederfaras, men ej knän a t 
det, efter han ej klart angifvit sin Grund: -r-M^ skiille 
ban då troligen åter anmärka y. att baq har en sådan. 



M4 

mm fftrbiglatt yttra huru han har dea, allér am him 
.den kan appgifrai. Gihga bmiq honom lann nlrmarat 
och nddTandigt affordräda hon6m central-idae^, (af MBih' 
ma skftl, tom han atllllt sina föregångaro till ivait IBr 
briitar dan), så tknlla han kanske till odi mad ffl^i 
begynna leiMa den; — tordehinda, efter pr^misaer, Aai 
innefattade nio tiondedelar af avaret, ginga han omdto 
att liga, hTad han manar, men (för att tara sigtrogm) 
a&ga depna ain maning injo aå osäkert, vacklande oé 
balft, att ingen derom knnde få en Yerklig nndttrrättdii. 

Men det 8r tid att lemna discoraama mellan X** 
(Höljer) och Möijer. 



Du akdl besinna t älskade vSn, att jag i mina n* 
der hår icke haft fSr andam&I, att tadla HSijer, sBir 
någon, derfÖre, att han i grunden ej Tetat h?si 
han velat. Ty hvilken har i sjelfva verket och fl 
allvar vetat detta f Men jag finner högst tadel vårdt att 
klandra menniskorna för det, som antingen icke år klan- 
dervftrdt, eller de åtminstone ej kunnat nndvika, eflar 
som slutligen klandraren sjelf tiUrfickligt nog, efter sitt 
sätt, besitter. Jag finner, med ett ord, obilligt, a(t 
svärmaren B. C. H. Höljer fÖrhäfver sig öfver svarmanMi 
sina (blott olika postnmerade) kamrater. Annars wk 
allom en brist fjörlåtas, därifrån ingen lärer känna lig 
fri. Afven de, som i allmänna lifvet, i smärre afiiesB* 
den, t. e. när de aitta till bords, eller hafva ett glas 
framför sig, tyckas så väl veta hvad de vilja, således pi 
den horisonten hafva sundt förnuft, — skulle fÖr dins 
blifva frågan om deras lifs egentliga mening, hvad de i 
grunden och sjelfva verket med hela deras lefaaé 
vilja: så torde de kanske lika litet veta det, som W^' 
jer och någon;, de torde sjelfvp tvingas att häpna öch 
bekänna sig i roten vara svärmiske. 



t 

FSrofrigi pSstar jag, alt HSijer — och firaiid ^ 
»pllitk författare -r-. kan framstå med fullkomlig be- 
Imdhet i ett visst afseende , blott ren , apprigtigfaet 
i sjelf-kritik åtfbljer. Det finnes ej mera än tviiall: 
ii^^n Tisftte Höijer i gmnden hvad han villo (hade 
idt fSmnft i sin philosophis princip)t och di knåde 
I med bestämdhet nppgifva, "huru denna vore att be- 
kta": eller visste han det ej; och dä kunde han (med 
Btsåttmnde af rätt upprigtighet) bestämdt uppgifva , "att 
1 icke visste det"» eller "till hvad grad han visste 
;^i hvad han "endast anade", och "huru långt han vore 
nmeh i det afgjordt klara." Han vore i bägge fallen 
I, ordentlig och rättskaffens. Han vore väl i sednare 
let svärmisk, såsom den der i sin philosophi ej rätt 
tat hvad han velat: men han vore emellertid en svär* 
m med droiture, älskvärd f5r sin moralitet, lärorik 
k ganska nyttig för det han gjort, och f5r att han lå« 
andre veta hvad han gjort, jemnt, ej mer och ej 
ndre; så att de, utan blå dunster framför sig, kunde 
;a vid och gSra mer, om de förmå. Då vore allt 
träffligt — just efter de fordringar Höijer gjort på 
lilosopher. 

Jag valde Höijer, emedan jag visste, att i ftder- 
dandet knappt någon, som skrifvit, anses för mem 
It, obemängdt, strängt Philosoph. Det ywt proptiT 
\m§niiam, som jag önskade taga Höijer till exempeL 

• 

Vore frSgan om utländske författare, som upp- 
r?it ett philosophiskt system, förmodar jag, att intet 
ittre kunde väljas än Spinozå, den lugne, fäste, i sitt 
Ig utomordentlige; men hvilken dock, när man när- 
sre betraktar de svar han i sin "Brefvexling" ger 
sa vänner, röjer, att han i hufvudämnet, i synnerhet 



oéH ilfoifi. åntinMn iekh te< bvad h«B Tllli «tt Ittd*:' 
étoné ej vppgifVit det. ' 



i) 



Don britt pl béttftmdhM dch apprigdgiviry tfoa bdf 
Vlindto^ll^tiié blifvit aimailct, ir af mycket Imr oiAf 
tånde beflkaffemhet , mycket mer Ihflytélse, In iMHikM 
tror. Eham den större nUllrigden af fotkét éj kianerj 
hvad grand allt det flger, iionl i itékiHiga tkepttåderi tå 
fténi Statslttra, An som Oekon6mi, in eomMond, lii 
kötn Physik, Än töm Asthétik, fin tom Tfdninga-aflMol' 
lingar framttftllet ; har deita emellertid sin rot i deil iii 
lif phlloftophftkt iyttem, Éom hvarje fSrfattare engli^ 
•tnderat, eller itminttone vidrSrt. Hvad Sr dl ntlnrii^ 
gare, tn att, dl Philotopheme tjeifre, oaktadt all at- 
IBrlighet, tftkerhet och bettimdhet i detaljemoy IHMl 
icke rätt tflga, hvad de mena i Kftrnfrlgorni --^{hj 
favad Ir naturligare, Sn att derat Eftertkrifvare , i lin 
deriverade vetentkaper, uppsatser och ditcnrter, g8ra pi 
tamma sättf Denna djupa vanart, att tSga' allt moii 
det man just skalle, har sminingom blifrit si gene»- 
gående i nästan all litteratur, som rör vira högre iDte^ 
esiien, att man ej bör förundra sig öfvjBr den. ston 
massans innerliga och icke orättmltiga förakt; deM Im* if 
nägenhet för en Populär-skepticism, ett allmänt tvlfvtli 
att någonting dugligt (utom samlingar. af natnr-fiicta eA 
nyheter för dagen) ens kan tänkas och skrifvas. Measi- 
tkorna läsa väl , emedan de ej alltid kunna umbära datii 
ÉOm andlra sätt att fördrifva en ledsam tid , en tråkig cfli- 
varelse: men helst sådant, som, då det i alla fidl 4 
äger -egentligt värde, åtminstone har det behagBgii* 
språket, den mer städade granmiatiken , samt framfönft 
är sa löst, att det utan svårighet kan glönmiat. Ihti 
.under, att - man älskar Brotshurer^ Tidningars Flyl^ 



nkritlier, M ttUuhel %tu tktt £lu den iiir«<«ii9 SfttCp 
kj§p»l«eiif aCI B 3 ek er inoahåUa en tfvta«i Jtfl^tR to«t^ 
het, men gS vida långtamiiiare att Iftia» åro djrrarat Qtli 
genom niaa qUndre faaaiigi lipptäekca grundldsketer bita 
i^ mer ia.i ttnant, och derföre ej så lätt kunna gl5mr 
maa, — : ehnra de lika mycket, förijenade det, -r^ e<m 
anmnera af en Ephemeridf Hvad nnder» a^t man lji«i 
aar.|»å dUearseraa om Tvång, ^ om. Frihet, onl Inbrott ^ 
em iltehig, om fSrflutna Tiders om Sedefecdecf , otn Yitt 
lerhet i. något af Dagene Tänsidla blad, hvilhet* dm eefc 
friaoiplöst, likyal ej fSrortakai: huftudhry eller kommef 
éa att allvanamt tftnka på fininet;. snaiare åa man bar 
littari sig med BSoker, som kunna vara brydsAmdiata^ 
aiMi aftt Vara tUlfSrlidtgaref 

I%ilosöpherne hafva högt klagat Sfver tiden* *'ytllg- 
klH**', Sfvér Jonrnalisinéne inetég. Mail ter — att å% 
varit ' iknlden , till en icke ringa del. 



■ k 

t t 



s. 



v. flKRnNRIITAllB OCR 8lrEnEMB0RGAIUB« 

v Bref tiU ^ 



Jag måst^ berStta dig, jag var hlQföfndagen i Bl^S- 
drnfSnatnliiigene kyrka vid en aif trftdgårdsgatorne h8r i 
Stoddiolhi. De firade sin Seculaf-fést , till åminnelse tf 
ém dag, då grundstenen till Herrnhnth lades af Ztif- 
aMnotiFF. Du vet, att det alltid roat mig att någon- 
1^ bivista andra TrösfSrvandteraf gudstjeqst: ty det A 
MVérållt samme Gud, som tillbedes på olika s&tt. Odi 
lua kunde nåsfan säga, på samnia sätt. Ty öfvdrälh 
IM man en samliilg af menniskor , nedtryckte af det dftjf • 
Bga llfvéts Slarf , méd glädje inrymma en stnnd af salig 
Md 'åt tanken på Evigheten, på det Oändliga, det Rehi. 
Hell andakt bdjn de sina hjettau. Och Andakt är ]tis$ 



SS»: 

4tt fakfliÉ till, .gramiÉaiiit ttt tiåhmphmk åék 
bétarMt hYsrpå Gad gkall tillbed jai. Håra oTftféné 
Mlfra, flin dmna gynpnnkt, da former och rltvi 
liTtri andakten Idädee I Och hnru småaktigt ftr det-Ql 
kvarmed människor kringspringa och gifva hyarandfs 
namn af aner och are! Det är bedröfligt, att såi 
ken Tftrme, så mycken kraft skall dragas från iji 
andan af religionen, och sidsas på former och flärd. 
lien Jag- måste tillägga några ord om Secnlar-festen. 
▼el, Kyfknn ligger i en angenäm stillhet. Trädei 
gården stodo l^frika, och samlingen nalkades porten- 
aärdeles tystnad, sam* ingick i salen» Den enfald 
Sdmjnkhet, som här herrskar, intager främlingen. Di 
dag var salen enkelt och vackert prydd med blesi 
oeh kransar. . På fond-väggen sågs en stor målning, i 
ställande Christns och Församlingen i deras olika ge 
ter, som brndgum och brud; med flera insignier 
passande bibelspråk. Midt emellan gestalterne var 
lad en vne af det täcka Herrnhuth, och deröfver 
ett Lamm med en segerfana i sin famn. Hela ti 
hade till Sfverskrift Gamaliels ord: **Är detta vetl 
menniskor, så varder det väl om intet, men är di 
Gudi, så knnnen J icke slå det neder.'* Denna 
ntlades äfven af den redlige W a m k e i det tal han 
Detta tal ^var en varm och innerlig framställning af 
ras bufvnddogm, såsom han sjelf ganska rigtigt nan 
den: **Christi fSrtjensdiga fSrsoning.** Jag var gai 
vppl^yg^ häraf, ty det är Ijnfligt, att få höja sig i 
dogmatisk kritik , och se på kärnan innanför skalet. 
hvarfBr kunna så få gå längre än till betraktand 
skalets firg, och derpå stödja sina lärda classificstio 
Så utgör t. e. Försoningsläran det vanliga stridsä| 
mellan de så kallade **Herrnhutare** och de så kal 
**S?edenborgare'* ; emedan de förre yrka en objectif 



M9 

m M tiibjtttif FSiMMittg. Ji^ måste om alh 

••Sga dig min upprigtiga meniDg. Såtom takt 
»rar jag mycket inar da a. k. Harmhuramaf in da 

SFadenbofgame* Dan &dmjakhet»#8yndaiBgar ock 
litankat åt Qud, lom da förra yrka, talar mydcat 
ara till milt hjarfa, In da aednares ajelf^fömdjalaa 
ajalf-tillit* Jag talar ej nu om de aktningsrarda i 
a vSrdara Svadenborg fSr kam -patriarchaliaka M* 

kana raim och populära Salighatalira, kana apecn- 
I åsigter af Naturen ock kana iktt att framitilia O- 
ikaten. Jag takr till ock med icka om dam, kvil^ 
nimnda a&eenden ställa Svadenborg bland de kSgata» 
Sr daaaa är S vedenborg en författare, som läsas likt 
», men ingen Sekt-ckef. Jag menar med Sveden^ 
ura dem, hvilka springa ock igäska med kana Tra- 
let ock Correspondens-lära, utan att fatta apdan af 

kan lärt. Den grundsats, kvarpå Hermkntama 
I sin lära, nämligen den okristliga Sdmjnkheten och 
låtenketen , och kraraf den crassa Hermhutismen >är 
largerad bild, denna grundsats står i mycket inneiw 
I . förening . med sjelfva Svédanborg,. än dea qelfbo;» 
ga Correspondens- ock Andemeniags-flärd, kvarmad 
aekterid äflas. Desse äro, såsom så måinge andra 
[ängare, caricatnrer af deras mästare. — - Som 
>t någon' disciplin äger, från ytan sedd, en sådaa 
aritet som Svedenborgs, var det klart, att detta 
I tillskynda honom ånkängare; kvilke, sedan da i 
uppsnappat kans uttryck om kvaijekanda, genast 
I sig kafva nyckeln till snart sagdt Universum. Da 
tade med förnöjelse hans lära, och gjorde det så 
Bt heldrei som den, utanpå tagen, gjorde ett mera 
Ingdt speculatift ock moraliskt arbete 9fver« 
t. Men denna innerliga phariseism är det farliga- 
asultat af någon lära: oändligt farligare, än! dim 



ffig^ IBrkrOMelte ocl^ igfo4iiSqKflF^ bvvi Hfirabolitrtt 
(llt nMra dft) »tad-na. Ty desse .åxq . åtiniotton^ pl 
S^ttf ingens väggfast de stadna i, början. Sjelfva U- 
mjukheUn och »yndakftnslan^aqser, jag i&r ChrUtendp- 
faen» elementar- Uf; darined skall det böljas. I deqaa 
pppmjnjkade jordmån skola faeljga frön utsås; der.blif 
^e ' qbristKga djrgd^ma sin sköaasts frakt. Sedai^lr 
4eC kanske mindre farligt aU omfatta: en Ittra^ så«N 
som Svedenborgs, der så nayoken vigt; l9gges på dst 
Sobjeetiva, Godtyckliga och ladividaella^ . — Svedenbor- 
(^rne deremot finner man ofta nästan |»örja meAsn 
Polemik, #nart sagdt emot syndaångern; såf[om en {5\id 
af deras mftstares i "äanpa Cbrlstna Religionen** gjoi^^ 
yttranden emojt nyttan i^ fdckroseelse ^). Föröfrigt flUts 
4I0 .tiii aSgni af sin läraies dogmer 9 hyarmed de löpa i 
iKidelig skyndssmhet och öfterbqppa således Cbristsndc^ 
inens hela begynnelie, eleme^tar-lifvft , förädlingea# 
följden blir en tom begrepps-tappstapling, mm 
ingen lefvande i fall oeh v4rni re|igidn« 

Svedenborgfanlsitién som Sekt år d^et största ilarf 
1 rerlden. Jäg vågar sSgamera: Allt hvad' i hans drågt 
tipptrftder, dager icke. 

, Herrnhntismen synes st$ såsom tintherani^nens sist; 
jTesnltat, eharavBl det icke historiskt så ^r^ men i ri^ 
giös^ afseende har det sk hUMt Lothpra hnfradandil' 
inål med deformationen var att återföra Christpndeqjii 
iill den evangelisk-^aposloliska enfalden. Detta ändamS) 
;lyckes mig för våra tider vara bäst nppnådt i Brödrs» 



*) Svedenborg vill, aiit man QJ skall gå ^'llvsga, med kli> 
jjoUty skrän och oyäsende^ utan med Ingn och glädje fpre^ 
tags sig bättringens sak, samt gå till den, sSsom fill vigpt 
lierrligt oöh stort. — Fiere Af fan;is anhängare fyqkai Unf 
Imfva tagit sig anledning; att lägga hyende nfider htfttn; ^'* 



991 

^ftr«aiiling«n t hmrg alla institationer , b|d9 andliga oojh 
jrerldgliga, bära denna prSgeL JEln annaiis fråga bKr, 
^i^rnvida ett sådant återförande bpr aasQS som pria- 
jåp i den fortgående Christendomen , och om, då «I|t 
imiiat lif (Vetenskap, Konst o. s. v.) växer t)Qh går 
fnunåts Religionen ensam skall stå^ eller gå tillbaka. 
JM[|SD så länge det sednare anses for Reformationens prin- 
|6ip9 så. synes den mig i Herrnhutismen äga sin slut*coa« 
liaqvens, så långt tiden och utvecklingen ännu hunnit. 

Några egenheter, af vikande fråq d«n allmänpa. tan- 
fffHi^f har BrödraförsamliBgen märkvärdigt gemensaroioa 
iaed Svedenborg. T. e. att den anser Bibeln blott soia 
g^und f5r en ständigt fortgående Uppenbarelse, och att 
im . synnerligen djrkar Gudomligheten i Frälsarens 
parson, hvilkeii den tillskrifver all makt i himmelen 
adi. på jorden. Dessutom många lika favorit-bildar: så- 
fpm Brudgum och Brud, fSreställande Christus och För- 
samlingen. — Jag önskade att öfver dessa tankar in- 
hämta din mening. 

Svar. 

Ditt bref om Herrnhutare och Svedenborgara b9r't 
^anerhet derföre interesserat mig, att det går ut på 
jbs/ui ideers verkan och fSrhållande till den omgifvanda 
lidens människor. Ty hvad Zinzendorff och Svedenborg 
fj-^lfve angår, hafva vi längesedan varit ense både om 
l^kaffenheten af deras värde, och (i fall man får säg9 
i|t) ovärde. — Bägge, genom en redlig och (i kraftfull 
Rening) älskvftrd vandel, höjde öfver all kritik såsom 
l^arsoner, hafva deremot for sina ^satser ej blott blifvit 
Ifjilm. ocfa strängt bedömda, (hvad var natiirligare för sä 
^||tili\ärkta påståenden H) utan, hvad som, är vigtigare, haft 
ganska olika och. besynnerliga verkningar både på anhän- 
gare och motståndare. 

Skandia, i. uo. 



Det tor vara ett yågadt uttryck, men Ifk vU n8r« 
mare undersökning besanna sig , att det för närvarande i 
den christna Kyrkan ej ^nnés mer än egentligen tTi 
lefvande Sekter. Låt ej de mångfaldiga namnen, hfar- 
på i synnerhet Englands och Americas Christendom äril 
rik, förvilla oss: men låt oss så ordentligt, som ämiiiM 
tillåter, gå att urskilja dessa två. — Split är väl obi: 
hagligt; emellertid är det i högre afiseende oundvikligt 
och stundom nyttigt, då en sak i det hela skall gl 
framåt: — ,det är också en lycka, att i ett sådant chaoii 
som det innevarande. Församlingen ej är delad mdho 
flera än tvenne. 



Det var i Luthers dagar frågan, om den cbriÉOi 
menniskan finge hafva Bibel, eller icke. Med aadia 
ord, det var frågan, om menniskan finge åtnjuta M$ 
ord (samt, i och med det, religiös upplysning och frihet) 
directe och omedelbart: eller, om ett eget sjags unte 
tidehvarfven sanctionerad Prestmakt, till den grad helgadi 
att den i Guds namn sjelf styrde menniskan , skulle s^l 
henne, hvad Gud bjöd. — * Detta var icke en Theokmi 
(Gudavälde), såsom man illa utlagt det; utan en Hieier 
krati. Menniskan, medborgaren, måste då tigga sittljif 
af sådane, som i sjelfva verket voro lika mycket tig* 
gare. Luther tillkämpade oss Bibel — i stor, i vtAi^* 
historisk mening; — jag menar icke endast dettt) 
emellan permar inneslutna, af tryckt papper sanmuHi- 
fattade ting. Han lärde oss att icke tigga ljuset é 
i grunden äfvenså blinda likar, utan att gå till Ijuietl 
och lifVets källa. Han införde — åtminstone till Ill^ 
ningen — Theokrati. Jag tror ej, att du skall stBtas 
af uttrycket; så mycket det än tyckes strida mot des 
tanke man annars hyser om detta ord , och^ om Luther* • 



itoi 



■\ 



&ét ha^ dertmöt i våra dagar blifvit dgn itora fi*ä4 
|aQ för Publiken I > om mån skall hafva Bibal| ellac 
Ménfiisko-förnnft. Jag säger, för Publiken, fdr 
Folkets pluralitet*); ty ingen djupsinnigare individ äc 
derom i tvifvel , att den Heliga Skrift Och Menni* 
Aans fSrnuft i grunden saramanslMnima. Men för Publi- 
ken, som ej fattar denna grand, vill det sSga: "Skall 
Jftg f^lja den gifna Uppenbarelsen, som Gud i den bo- 
liga Skrift meddelat oss, samt därefter i allt lämpa oclt 
ttyifa min vandel och mitt förnuft, bringande det till o- 
tilHcorlig tystnad i måi, der det icke inser, ja tyckes 
mig strida mot den fSrra !*' — Eller "Skall jag lyda det 
^na ljus. Gud i FSrnuftet gifvit mig, samt, blott i mån 
af hvåd jag sålunda begriper, ur Guds yttre uppenbark- 
it Ord taga mig till undervisning, uppbyggelse och 
ladaing, hvad som med F^rnnftet slår tillsammaÉiB, lem- 
aande det öfriga utan efterfSljelse tigande derhänl'* — 
Mhn finner, att i intetdera fallet Ur frågan om endast 
Bibel, eller endast menniskoförnuft ; ty alldeles ulan 
iiigot af bSgge har Ingen religiös menniska någonsin varit. 
Men det är frågan om , hvilketdera leder. Det är men- 
iriskan till besvarande af -hennes samvete förelagdt^ om 
kota skall "hafva en objectif eller subjectif Gudadyr- 
kän ?****)• Flera än dessa två partier finnas icke nu, da 
kttå i smärre afseenden hafva antagit hvilka former odi 
iMfUtiska olikheter som helst. I det förra (objecti va el- 
ler supernåturalistiska) fallet, finnes visst äfverf en sub- 
feetif Uppenbarelse (Menniskoförnuft), men den är här 
lydande; den objectiva Uppenbarelsen (Bibelnj beherrskar', 



^) Likval ännu den lidla: för någon annan, än denna 

El nr alltet, gifveg intet slnga bögrc iiiteresse, hvarken fråga om 
ibel eller Menniskoiömuft. . 

* *) "Vara Supernaluraliit eller Rationalist", iäga sorolige. 



kder, och £(|fvtr hjsla toaen* I déi Mdnaré faHtt i^. 

»•ningen och hela förhållandet tvärtom ; Föniaftet lelir^ 

•m än aldrig tå höfligt emot Bibeln. DesÉa äro Titel 

tvenne iefrande hufvudsekter i Religionen^). 

• • . . . . I 

Jag är ieke af den tanken , att Zinzendorff oeh Sfi« 

denborg, såsom Religions-lärare « stå i spetsen för iåm^ 

hägge partier. Men saken är verkligen, att de tvena» 

partierna, som hafva sin rot i tidens nuvarande historir 

ska ställning, sällat sig omkring hvar sin af desseiiiSiyf 

idéer, såsom banerförare; hvilka de fleste ej särddfp 

mycket kännt, men under hvilkas Canor det varit dm 

angeläget att ställa sig, emedan ett högre cehtiiMS b 

nödvändigt för hvarje ehaqtiserande Publik. Ja, nlflfi 

äro i hemlighet sällade omkring dem genom tapkesä^tin 

likhet, äfven då de sjelfve ej erkänna ^Uei; veta det^ 



Emellertid kan man mera bestämdt anse Ziflsan- 
4orff såsom representant för det hermhutska lifvet**); 
emedan i högan af förra århundradet Herrnhuth var hani 
stiftelse, och ej blott de allmänna religions-satser, otal 
flera oekonomiska föreskrifter, institutioner och hni% 
som ännu tillhöra Brödraförsamlingen , omedelbart &M 
honom utgingo, och satte de från Mähren flyktade hä^ 
derhe i den form , vi ännu i det huf vudsakliga se daf 
äga. Icke så med Svedenborg. Han tog under hela op 



ti 
tt 
s 
n 
il 

k 
I 

k 



'^) Den uppdragna skillnaden ar icke emellan Religipi 
oeh Philosophi) ehuru det blifvit nämndt om*Henni8k(H 
förnuft) sSsom i ena fallet ledande. Det ar Religion odt 
Bibel i bägge fallen. Sapernaturalisterne hafva den of- 
vanför sigf Rationaiisterne under sig; n^ien åt bägge utgCr lio 
4en ett substrat för arbetet. 

**) Oeh, genom idéernas analogi, ildom en bild forthl 
dtas ebjectiva) snpernaturalistiska religionMckt pt 



Sti 

# 

nad ingen fttgänl tili uppdtctandé af ^ Kyrka; gjofde 
^n prosalyr. Man kSnnér ylA af b«ritteIaon nfigra 
»loner, som änder bana lefoåd kunde kallas baas an- 
ngare, effer de med bifall läste åtskilligt af b vad kan 
ref. Men detta Sr ej bvad språkbraket kallar att 
ilda sekt% eller göra proselyter: annars gör hvar men- 
ika det, som yttrar sig i tal och skrift. 

Au fördenskuld en mängd menniskor i sednar^ iir 
r -^ bela den mängden, som genom deras inre be* 
iffenhet latade åt subjectif, r^sonnerande religiositet 9 
idonalism — aknll^ vid läsningen af Svadenborg finna 
; ecbo i deras egen själ , som gjorde att de fliata aig 
I honom: detta bar den närmaste orsaken ej derif pi^ 
B I liksom {Einzendorff, lagt hand Tid uppresandet af 
gon religiös Enskfldbet (Sekt eUer Kyrka), «tan deri, 
; hans skrifter i allmänhet behandla Tros-ämnen ra- 
»nelt. Han tager ej de mörka ämnena på det sättet, 
; ban blott och bart tager dem, utan han bemödar sig 
I utt inÉe dem. Han tänker öfver, han systematise* 
r Bibeln; ej «£ter dtater hufvndsakligen , utan ^fter 
toniskoförnuftets egen logiska harmoni, sådan som han 
t denna. Du har i ditt bref nämnt om den sveden* 
igska lättfattlighéten. Det finnes Myatioi, såsom t. e. 
ihme, hvilka, under en avårhundnare yta och ett dunk- 
le apråk, likväl i grunden ärd lältfattligaref Jag lem- 
r aatserne och systembyggnaderna hos bägge derhän. 
»Il om klarhet i skriliätt viUe jag för dig endast göra 

anmärkning, som jag anser ej vara utan vigt. Kl ar- 
ten bei^år af två slag, bägge likoande hvarann, och 
ek bimmelsvidt skilda. Det ytliga i vetenskap fram- 
ller sig ofta tydligt och lättfattligt af det naturliga skäl, 
, hjrarest ej mycket, finnes, der är alltsammans lätt 

fatta, och .på ytan li^^er ej eller det ,. som förmöa- 



• I 



kkr och invecklar en cak« Ilen detlktagnindliga, i^ii 
4ei rfitt djupeibniga» aom ej ftr sådant, ntan att tfllibi 
riura både hdjd och djap, innehallande allt i sjelfiiHhiAg 
och säker harmoni, -— detta kan ock uttrycka signwl 
Ijiis, emedan dess innehåll ej är Tirrrarr, utan arckh 
toktöniskt. Der. har da det andra slaget af klarhet; oA 
det kan äfvep vara lättfattligt; ty dess framställning ir 
af så ren konst, alt endast de föt tillfället nödvändig» 
och rätta partier på h varje ställe framstå, utan att fSp* 
virras af andra. De tvenne fattlighets-slagen äga det ij- 

. skon tycke med h varann, som ytan och djupet nSdvia* 
digt hafva: ock vid första bekantskapen med en föriiittarii 
kan en betraktare ej alltid urskilja dem. Men , om aHt 
hvad i skrifsätt kommer förvirrad t^ -— • ej mörkt (nb 
man tager mörkret i dess stora och rätta mening), vtaa 
förbrylladt; derom kan man vara viss, att det hvarksa 
är ytligt eller djupt. Det är ett midtemellan, ett 
tillstånd, hvari en författare kommit, som öfvergifvit ib 
saks utsidor, nu i hast ser sig omringad af ämnets inre 
okän*da andar, häpnar, vänder sig åt alla håll, gor st- 

^fall, vinner ett framsteg, råkar häröfver i enthasiasm, 
gör så ett nytt utfall , blir slagen , fången i obegripliga- 
heter, suckar, vet hvarken att komma ut eller in. Ett 
sådant tillstånd är icke alldeles att klandra, tvärtom mS" 
ste hvarje raenniska fÖr en betydelsefullare uppfostran 
genomgå det ; men man bör nöja sig med att derander 
uppfostras, — • icke derunder skrifva böcker. Ursäkts 
mig episoden om de tre skrifsätten, det ytligas klarhet, 
det (rätt) djupsinnigas klarhet, och mellanslagets f3r▼i^ 
ring; hvilken sista är en falsk djupsinnighet, och itb 
ncHg af många anses fÖr den rätta. 

Correspondens-springet och Treenighets-grälet, hvat' 
éox du nämner hos Svedenboi|;iMnie, är oangenämt; me'^ 



b blott en liten region af den stora nord-europeiska rnr 
fjonalismen. Herrnhutarnes ödmjukhet och förkrosselse , 
der den i sanning finnes } är då visserligen en kraftigare 
inledning till Christendom. Detta vare emellertid blott 
Mgdt i allmänhet. Är frågan om individer, skall du akta 
dig att jemnföra illa artade personer i det ena pay:- 
tiet med bättre i det andra; ditt omdöme blir annars 
skeft och orättvist. I en jemnförelse bör inan ställa 
lika goda Rationalister och Supernaturalister emotlivaranQ. 

Jag påminner mig en auctoritet, som Jag vet du äl- 
ikar: J. J. Rousseau. -— Den religion, som står öfvet 
»n Cult, är Qjertats. Den rättskaffens redliga ofaa- 
rakteren, det varma nitet for menniskors väl, det from- 
ma sinnet, är hvad som mer nalkas Gud, än några 
strödda satser. Om till ett sådant I^erta sällat sig lu- 
sten, att på lediga stunder sysselsätta tankarne med com- 
binationer af bibelspråk, analogier och liknelser åt alla 
båll; eller mer att — sofva i sår, sepåmarter, fsignas 
af blod, och så vidare: det tror jag Gud med himmelsk 
nåd ej så noga räknar. Gud gifve, att menniskorna 
^erde äfvenså. 

Långt ifrån likväl, att hylla formlöshet i Reli- 
Iponen. Men saken är, att på formen ej lägga öfver- 
vägande värde. Det är nemligen en stor skillnad, 
som måste göras emellan Herden och Fåren i en för- 
samling. Herden, Anföraren, skall hufvudsakligen stå 
till svars för ''dq i satser uttryckta bud och förms^ningar, 
behöfliga för gången till heligt lif *', som han ger försara- 
lingen. De öfrige, Medlemmarne , menniskorna i all- 
mänhet, skola egentligen stå till svars, ej för sina sat- 
ser, men för sina hjertan. 

Denna hufvudsakliga fordran på god vilja, på ädelt 
bjertelag hos menniskorna i med nedsättande af 3sigterna\ 



% 

•éb tlnkMftltanÉ Vfirda, )6iiiiif9rel«eVit leitiat åét fSrra, -^ 
har likvål infaAting alt gSra med an tockemnaltaodé 
tentimentalitet , en fortelSe köitnöpolhism , sådan sémari 
tid Tarif gttngse, 6ch iom i Épråket hade någon likb^i 
härmed, emedan åfVen den gerna talade om det goAf. 
hjertät, och i religionen helit iåg det så fnllkomligt sH*^ 
minna och rena (httr: tömma), att ingen viss positif Gsl 
hördes af, Utah blott ett laftig^, abstract nttryck: "Ffe* 
synen, ISkpipäfen, Vårdaren, deh Allgode** o. s. v« -• 
en art w«ebabitisk Deism, europeiserad. -•— 

Nej, det sém ir sagdt, har en annan grund. Fk» 
_ »n är biblisk. Menniidcan anses i sin största måi 
Btngy i verlds-afseedde) som Qvinna: sådan ställes hoa 
i förhållande till Gud. Men till Qvinnans sätt och lysne 
börer, att hjertats sphär är och skall vara den rådandt» 
Det är, så att säga, hennes charakters ideala constni- 
etion. Tankame äro e^ch skola vara hos henne, allds* 
les icke af ingen vigt, men af en underliggande. Hos 
liar ljuset i bottnen af sin varelse, men det dunkla oeh 
hemlighetsfulla (Godhetens mystére) bildar hennes om- 
krets; med den har hon att framgå. Det är derfSre, 
som mensMigheten i stort ( Verlds-qvinnan , Bruden i Bi- 
beln) har att gå till Gud fraiiiförallt med hjertelaget, 
med praktiskt sinne, med lefnadens skönhet och fromhe* 
tens eld. Den théoretiska, skarpt urskiljande förmågan, 
det stödjande, ledande Ljuset skall visst också finnai 
bos menskligheten ; men (äfven fÖr att kunna stödja upp) 
vara det undre. 

De individer inom menskligheten, till hvilkas yrke 
sjelfva uppstödjandet genom sats och urskillning hörer, 
komma således i, och med deras beskaffenhet nödvändigt 
i en dubbtl-sens, i en oupphörlig tvåfaldighet^ Da må» 



ite vara ^'dfve^i^an^ théorctiiko i dMui fÖrfaiUante 
till Meiiskligheten*% iom de mtiiéja och lysa: men^ eina^ 
lan de sjelfve ej lämat äro än menniskor^ atä da i 
ffinnligt iorfaållånde till Gad; "måste aäledea i detta 
faU tillika Tara öfvervSgaade praktiske." Så är Pre^ 
fftana ställning. Här talas icke blott om det genom 
IlatsfSrfattning och Consistoriam invigda Presterskap» 
Hvar och en, som af Gad, natur och studier blifdt förd 
till sanningens lefvande bnitn, älskar att nteslutanda 
nra forskare deri och fSrkunnare deraf, han är Pr.est 
1 imiversell mening (och i denna inening hÖr äfven Pht* 
kiophen och den rätte Vetenakapsidkaren till hans stånd)* 
Hhis idé, rigtning och hela construction är underbar; 
Im är srån . Den är af ^n oafbruten två tyd ig het, 
Iom tnitBte vara hägst angelägen att bibehålla sig liim* 
Msk och ren, för att ej falla till tvetydighet. 

Om råd icke misstycktes, skulle det heta till Sre- 
fcrikorgarnet arbeten ej så med dogm^nas systematiso* 
tiade, utan lefven uti den oskuld, misnniskoälskanda 
Verksamhet och' sedliga enfald, eder lärare bjudit, och 
bvBti han sjelf gifvit efterdöme. Hvar och en, som det 
gSr, kan ej vara pä annat Sin en god väg. Sker detta, 
bI vinnea det stora praktiska ändamål för Allmänheten, 
hnm värde ingen klok menniska kan neka. — Uvad 
fiter theérierna, här* som alltid, beträffar, heter det: 
iskk djupt, eller läppja ej. ' Det philosophiska vinet har 
<« motsatt verkan emot drufvans: den, som dricker litet, 
blir drucken ; nykter den , som tömmer pokalen. Samma 
råd torde vara nyttigt, ej blott för desse, utan äfven för 
alla andra slags Rationalister. 

Ett dylikt råd behöfves mindre för Super naturalisterna, 
tfvensom Herrphutarne ^ i anseende till 4eras Principal- 



tQ9 

författare. Emedan de Sro objectift diristoe , hafra th«^ 
rier icke ett Vetenskapligt eller inre grubbel?firde Rf' | 
dem'. Det är cfaarakteren på en objectift ehristeo, att , 
oHr haii läser i Bibeln , säger han : "detta uttryck ii | 
sannt, emedan det står der." Den subjectift christn« 
deremot: "det är sannt, emedan^ jag inser hvad Bibelt 
här uttrycker, och jag fattar huru det öfverensstämmn 
med förnuftet." En ädel Herrnhutare tager, således h?i|i 
hån får ifrån detta håll, tiger och lyder. Men denna 
•ekt behofver ett annat råd, som ej torde vara af miih 
dre vigt. Då Bibelsatserne for dem ej äro ämnen till 
inre utfundering, .emedan de skola tagas bestämdt sådana 
som de stå, och ej annorlunda, äro objecter och afgjorde 
verkligheter , alltså ej tåla, än mindre behöfva sättas i | 
fråga, och genom-resonneras : blir allt det sats-iga fifae' ; 
dem härigenom stående utom dem, blir objectift, ock 
utgör ej inre (grubbel-) frågor, utan yttre (strids-) ämnen. 
När S vedenborgarens krig plägar föras i hans egen sjSl, 
är Herrnhutarens kamp omkring honom och på jorden: 
b var och én han råkar, som ej tager BibeLbokstafven som 
han, är hans naturliga fiende, och bör vara Guds evän; 
ty det finnes ej annat gudomligt, än den objectiva utsa- 
go , den bokstaf , som står för hans ögon. Herrnhutaren 
måste, liir följd af sin charakter, hafva en bestämd drag* 
ning att vara partisk, högst aektisk, punktartad. Detta 
är hans fara. Åfarter af S vedenborgare visa sig väl, 
som äro så litet i deras saks anda, att de framstå med 
intolerans; merendels äro de dock rätt tålsamme, ock 
nästan kosmopolitiske : tala väl gerna om sina dogmer 
och förklaringar, men söka mera genom skäl öfvertyga, 
än nedslå med bibelspråk, i synnerhet som de sednare, 
efter deras åsigter, innehålla flera högre och högre, f8r 
h varje snbjeot särskildt fattliga, olika meningar; och man 
således i anseende till dem , såsom ej afgjorda , nödfall* ; 



Rga elbr oiSrlndarfiga utsagor, liar nilnga sftU atl för- 
HbuL Om den, med bvilken de tala, antager hvad de 
Éga, lå' fir det väl; bvärom icke, plBga de skiljas yiå 
bonom ntan för mycken grSmelse, och fortsätta fironena 
i deras egen inre verld. Ty den sabjectiva stämningen 
fr fri (i sitt missbruk vague och ömklig); den obje- 
ttira är fix* Hérrnbutaren , för att vara det han är, 
Éaste vara intolerant; måste ej anse salighet egentligen 
ktnna finnas utom sin sekt. Träffar man nfigon, som 
Ute visar sig sådan, hvilket man visserligen gör, så är 
htta 'ett bevis, att han i samma grad gått ifrån hvad 
Éfai som äkta Herrnhutare skulle vara; hans religiositet 
hrtar till begrafning, och hän sjelf torde befinna sig pl 
ilgeii att nedgå i den stora massan af Allmänheten, 
Ibm alla dessa ämnen ej särdeles bekymra* 



Det du nämner om vissa ofverensstämmelser emel«* 
lan Zinzendorff och Svedenborg, är interessant. Det huf- 
ndsakliga fästandet vid Christus, är hos bägge en af* 
gjord och utmärkt tanke^ Men det är emellertid en be- 
tjdlig skillnad, att i Brödraförsamlingens tro hafva utom 
Christus de öfrige två i Gudomen äfven personlig- 
het, ehuru hela Culten mest vänder sig kring Frälsaren, 
llartermannen , den blodige och söte Jesus , jsåsom hufvud- 
ebject. Efter Svedenborg deremot, är Christus ej blott 
kimföremålet i läran, ntan han är den ende person 
nen i hela Treenigheten. 

Namn hafva ingen stor vigt, men tjena ofta till 
nmmanhållning, åskådlighet och återuppväckande af be- 
jl^epp, som annars hos mången förflydde. Theolog är 
rtt ganska allmänt och ej partielt distinguerande namn. 
Kinzendorff bprde kallas Christolog: Syedenborg kun- 
la heta € hr i st os öp h. Den förre har mera försökt en 



•91 

iftra oln (Logiia)^ den sedoare nem ttt iophislct ia.- 
•aende af Christan. Hos blgge är Gad (Theo8)>b 
det egentliga stora ordet ^ utan Hexren (Guds incam»» 
tion, Christus). 



I 



s 






Zinzendorff och J. Bohme (med Novalis) SrohTac» 
ann närmare, ej hvad satserna angår, men i anseendf 
till den anda, som stilla och underbart fattar läsares, 
Det är egentligen ingen ut sig t, som öppnas: det it 
som en m5rk, men Ijuf slöja breder sig öfvqr firmamtii? 
tet och öfver själen. Man känner sig dragen af ett lif| 
der ej sä mycket är till for det inre ögat, men ti§ 
S r a t : en musjik ur himlar och afgrunder nalkas oatsig- 
Kg. — Alldeles icke sä Svedenborg, Hans charaberi- 
etiska sätt är att Öppna ett sken for själens öga; han if 
beständigt målande; han fortgår ej i musik, utsa i 
Terldstaflor. 

Böhme har gifvit sin tid en musikalisk Mjstikp 
iSvedenborg sin tid en pittoresk. Men mera tocil 
behöfvas. 



VI. Chartans behag. 

Delar någon mina tankar? Jag vet det icke, Ptl 
kan ändock ej hindra mig att omtala, det sjdfva Ui' 
dernas former synas mig obeskrifligt vackra. 

Redan som barn, var det ett af mina käraste ni- 
jen, att med en charta för ögonen drömma mig bort i 
alla de landskap, h vilkas miniatur låg framför mig, ock! 
som inbildfiingskri^ten åt mig gjorde befolkade, skogkc*! 
vuxna, genomflotna af svallande strömmar, täckta af Sta* 
90m dalar, ömsom berg, omflutna af blånande hat Jigj 
säger blånande; ty en ljusblå teinte prydde merendi 



, I 



Mbbandet pl de ftkteaite chaortor jag «fig: allt lefde fSf 
nina ögon i rikaite skick. Sjelfva de geographiska nam- 
nen på städer och provincer gjorde hos mig ett, intryck, 
lom skapade nya verldar i imaginationen. xl synnerhet 
ati aflägsna länder, der namnen tillhörde fÖr mig allde* 
les obekanta underliga språk, hade deras Ijad en hem- 
lig förm&ga att väcka léfvande sensationer om de sär- 
deles folk, som der utan tvifvel bodde: jag såg hela 
tblkskaror costumerade, till klädedrägter och anletsdrag 
på ett eget vis öfverensstämmande med de toner, som 
yoden af deras städers och länders benämningar i mitt 
Wnagehör anslogo. 

Men i sednare tider bléf chartan mig kär ej blott 
genom betraktelsen af allt, hvad uppe i länderna knndo 
Bonas , och som geographien , historien och resebeskrif- 
ningar omtalade; utan genom en föreställning, som allt 
nier intog mig, "att ländernas sjelfva con figuration 
liar ett undransvärdt behag i och för sig sjelf.'* Vanli- 
gen och iJblSrjan förekommer oss Landskapnäden såsom 
något tillfälligt och betydelselöst. Man tänker ' ungéfBt 
■å: '^hvad hafsvågorna förmått inkräkta, det har fÖrsvun- 
K)it från jordens synliga fasta yta ; men hvad hårdare äm- 
nen (berg m. m.) kunnat försvara emot det flytande ele- 
mentets störtsjöar, det visar oss ännu den Landbild, som 
(enom striden mellan vått och torrt händelsevis uppstått.'* 
Eller säger man tvärtom: "ytan har ursprungligen varit 
baf hel och bållen; allt som det våta afrunnit, uppsköto 
landspetsar; mer och mer hafva fasta jordsträckor in- 
bilctat på hafvens förra rum ; dessa sträckors horizontäl- 
t^änsor (eller yttersta former emot det våta) äro tiu- 
^Uligtvis blifna sådana de synas , allt efter som de bé- 
Uudo sig högre eller lägre, den tiden de sämtligen lågo 
vatten , och innehöUo materier , som mer eller min- 



^4 

dfo bertepolade») och no, komna i dagera ganom iiltl 
näts talU viaa hvflka gaataher tom helat.*' 



ili 

rå 



Jag bestrider intetdera af dessa fSrklaringssfltt; SMi| Ii 
Jag återkommer till anblicken af naturformernas maåu' k 
bara behag. Uppkomna genom bvad anledning som hebtt 
visar intet land, ingen ö, ingen bngt, ingen ndde fip» 
rer, som ej äro vackra. 

Jordens skönheter skilja sig frän de ideala dtr« 
uti i att de ej sä ofta nteslata hvarann; de äro ickl 
bvarandras ömsesidiga fdrdömmelser. Intet af fSrearfké 
i Natorens famn är. alldeles likt ett annat — mea dih 
menter, mineralier, växter, djur till tusental äro meieif 

* 

dels, alla pä sitt eget sätt, vackra. Den, som äger Miii 
att försänka sig i Ijuf beskädning af t. e. en björks tm 
mer, finner der ett behag, ett sammanhängande tjdcf 
emellan hela trädets fria, slingrande gestalt och h?&rjs 
gren; en harmoni mellan löfvens bilder och deras r5r4* 
aer, mellan färgen på stammen och kronan, som Sr 4 
intagande och. tillika oförklarligt, att man ej vet nasA 
för sin känsla. Men häraf hindras vi dock icke alt 
konna röras a£ en äfvenså fin hänryckning vid betrakti 
sen af t. e. en cypress, en ek, en nejlika, en cl 



Förhållandet är annorlunda i den inre veri< 
Emedan inom Moralens område och själens hem brot| 
kan äga rum, så finnes der ock andelig fulhet, Mtjggf 
het, vämjelighet. Följden är, att inom Anden står 
gonting såsom idealiskt; det deremot stridande, 
deirifrån aflägsna, befinnes otäckt, oskönt. Det 
möjligen vara interessant för sin negativa mening, 
aldrig intagande. Men delta oupphörliga urskilj 
emellnn fult och vackert, ondt och godt, orätt och ifttj 
•— hvilken diticriroinatlon än kan vara religiös » än 



iliik) än ästh^liik, — gor hjatnlngén af föremålens b«Ni 

aktande hfir bide sparsam och farlig. Sparsam , emer 

&n fa af dem nalkas idealerna; farlig, emedan urskiU 

indet mången gång ar så svårt ^ så ogörligt utan re« 

Bxion, att betraktaren förlorar sitt contemplativa lynnf 

dl sällan Tågar sig långt iitaii rädsla fÖr dolda dftnio?- 

it - — for något bedrägligt sken, hvilket torde vara 

e} mörker, ehuru det visar sig som ljus. , 

»• 
Men Jordens phänomener, som aldrig knnna blifvå 

9a i Moralens stil, kunna ock aldrig vara oädla*)* 

liedan intet natorting kan begå brott, så är h vartenda 

den meningen oskj^ldigt. Hela detta stora Hem är väl 

Ieb interessant genom oskuld, härledd af frihet; dess 

•enden hafva väl icke det höga värde, som uppkom* 

ur genom möjligheten att kunna vara ovärdiga, men 



*) Äfven de damoniska skepnader^ som stundom 
>m. naturen slå vår syn (mer och mindre subjectift) med 
A eller vämjelse, förlora vid närmare betraktelse det elaka 
ittrycket, och vinna snarare ett melancholiskt. Missgestal-^ 
*na på jorden stå der för våra ögon såsom total-uppeqbarel- 
I- ar något stort bt*ott visseriigen, men ej inom natur-f 
Btsen sjeif. Det ar något i den ideala Verlden brutet -— 
|ot gräshgt fall ifrån det Gudomliga — något gigantiskt , 
istet i harmonierna der — som äfven blifvit tvunget att, 
SIA nesa, visa sig på jorden: åCeruppföra sina scener här. 
in det^stoft, som togs till costumerna, som togs till larver 
I uppträdena, till figurer i sceneriet, •— detta stoft har 
If intet illa gjort — dessa ohyggliga djurskepnader (ormar, 
or, spindlar, krokodiler m. m.) kunna väl kallas dä mo- 
ské, nién äro in^^a damoner. Utan frihet, utan egen vilja, 
n. någon för deras del förverkad himmel, gå dessa stygga 
^par omkring. Och när vi snart nog sentera deras oskyl- * 
het, deras oförmåga att annat vara — upphöra vi ej att 
a oss för deras grannskap; men fiendskapen och vämjelsen 
vaiidlar sig till sorg, om ej till medlidande. 



9<M( 

•f Tiljiu LtWil ikttnktr der bttraktirM eo tbtsktiflk 
•fålka, att A se tig om i Ml hel vétld, der haa ku 
Tara fSnriaftad att ingens tädea stöta p& nfigot i sig ij# 
4>rottsIigt. Emedan dea i moral-oykela uppkomna åtddft' 
nåden emellan godt och ond t, rätt och ortttt, i JVatun 
ej finnes, så åt ingenting h&r idealiskt: men jäst te- 
€5re kan ock hvarje ting vara intagande på sitt egstvil} 
och ingenting blir förkastligt genom en ^nåttstooki 
gillande åtskilligt, fördommande annat. Många af natur- 
formerna kunna vil förvridas, smutsas, fördei*fvas genon 
Andens åverkan , nftr den varit ond ; itien i och Bt éf 
Iran intet Jordiskt bryta, ej så till vida Vai^ fult. Brii 
naturform ,' sem fSrmodligeii närmast och mest UggerM- 
der' Andens iAveirkan, Sr mentiifiåEOgestalten ; och i M 
anletet aldranSrmåst. På hela Jorden torde sll< 
tnennisko-ailletet vara det enda, som kan vara rStt^ 
(äfvensom det ensamt kan vara vackert i en helt a 
aens, än något annat Jordiskt, nämligen i idealisk seai)* 

I iiiin betraktelse här var ingen fråga om det isi- 
viduella förhållandet hos mehniskor. Erfarenheten nå 
theoriema intyga nogsamt, att i ett individnum 
Jiet och vacker form lika litet öfverallt åtföljas, 
brott och fulhet nödvändigt bo tillsammans. Ofta t? 
Hemligheten af mennisko-individernes prägel är an 
städes att söka, än i en direct och för hvarje af d 
enskildt gällande harmoni mellan väsende och foi 
Nu om annat. 

För min känsla stå naturföremålen nästan 
vadcra; men vackrare, af ju lägre ordning. Lägre 
då säga — efter den gängse nomenclaturen, eller rf^,, 
som tingen i naturhistoriska systemer prdnas — en el 
människan rättad ordning. I natur-mening betyder 



«iigeii tvSfftoim Da organisl»' TBrditona rftknas infSr 
is högre 9 än cto; anorganiska; > och^ ibland Aé ftnr», 
luren högre än yfixterna. Men i nator-sens torde för- 
aDandet vara omvSndt; den anorganiska kedjan af vn* 
riter är högsta och egentligast natur. Lägre i natnp- 
tening (närmare menniskan och anden) bitr då hela de^ 
Bgetativa lifVet)- och djnret aldralägst. 

.1 mitt tycke hafva ocksä djuren af alla naturvarels^r 
in minsta skönhet. Växternas fignrer äro redan vi^ckrare 
p djurens ) och Elementar-verl^ens phänomener, när man 
V dem i sin^ hela och egna gestaker, af största behag. 
H växtformerna, i synnerhet blomningstiden, i allmän- 
^ äro skönare äi^ furens bilder, medgifver man gerrla* 
^ (le apo^gapiska tingens täckhet kan ej sen ter as, utan 
: ett särdeles åt dem vändt sinne, emedan de, så^oQi 
(entligast natur, äro från menniskan afll^snare. Stun- 
MB ftro de ock så stora, att de af oss i vanliga för-* 
iflanden ej kunna öf?erskådas. Ti förmå icke då fatta 
»ras egna rätta gestalter, , vi se endast brutna d<^Iar*), 
«i af detta skäl synas oformliga, fula**). 

När de anorganiska kropparna visa sig i christaller, 
& de for ögat i sina slutna, egna, charakteristiska for- 
er; och då äro de merendels mycket vackra. Men 
itnren sjelf visar ej så ofta sådanit för mennisko-ögat. 
I 8om^ de mest omgifva oss, ligga de i conglomerater , 
g;å i massor, och utgöra då större former, af h vilka 
) som tillhöra jordytan, kallas Landskaper, Nejder,' 



^ I Andens v^fld kan det fragmentariska vara af så egön 
;^ att del äranteijessaot, ja skönt. Icke sä i r^aturens. 

^^ T. e. kala åsar^ nakna hedar. 

SSkancUa. i. ski. 



9ot 

Dalar o. n. ▼. Dessas behag ir redan så stoiTartaflt, iitéf 
•bura bvar oeb en med öppet och ungt sinne kånifer 
dess inflytelse, jag tviflar^ att någon med ord rätt kao 
beskrifva denna sin känsla. Hvem kan göra för be« 
greppet klart, bvarföre en utsigt, en trakt f&ngslar osif 
Tycket är bär så nnderbart, så omöjligt att af reflexicH 
nen uttömmas , att de förståndigaste roenniskor ej * sällaa 
föras till det resultat, att for utsigter, dalar, ängar o* & 
v. känna ingenting* De komma då omsider derhän, a(t 
betrakta vnerna endast efter den cekonomiska måtlstde* 
ken, de se på afkomsten, gagnet eller ogagnet fÖr mail* 
niskans hus; men det hemlighetsfulla af traktens egsa 
skönhet går dem förbi. De förlora sinnet för Uts^tf 
.och Nejder förr, än för en Blomma, b vilken, iSgre I 
naturen sjelf, men närmare menniskan, talar till heoot 
med fattligare former. 

Men i ännu större conglomerater befinna sig deaih 
organiska kropparna i det vi kalla hela Länder. Ei 
nejds tycke är ännu fattligt, emedan det ligger inon 
ögats horizont. Men ett helt land är merendels oöfrM** 
skadligt. En liten ö, på midten ägande ett högt beigt 
kan deruppe af en menniska kanske Öfverses — ej blott 
till landskapspartiema, utan till strändernas sjelf va ^nft- 
guration. Den sednare -— hela landets form der vattéfri 
spegeln möter — är den oändliga täckhet, som i nä 
bild sällsyntast afslöjar sig for en dödligs anblick. 

Chart-ritningens konst har för mennisko«Ögat upf*. 
täckt Ländernas förr aldrig skådade configurativa behag* 
— Afteckningen kan antingen bedrifvas med fullkomlig 
vetenskaplig stränghet blott (kallas då ock^ torrhet); ma 
b vi] ket likväl hat sitt värde i arbetets samvetsgranna ^ 
ftrande, och siti nöjir i precisionen. Eller kan 9ek dsf^ 



SÖ9 

komma ett iiinerligt nataräkkahde sinne ^ tåt ti vilket 
isa lineer uppslå i i^'np och f3rvånan^e skönhef. 

Jag bekänner mitt stora nöje rid betraktelsen af 

lineer, som Ländernas och Hafvens möte bildar; meii 

; kan icke utlSgga, hvari det bestSr. Allt behag är 

r eller mindre oförklarligt, och Ländernas kanske mest 

allt på jorden. En god, fnilkomligt sann Charta är 

stor skatt. Hon är porträttet af så stora skepnader^ 

Vi, utan hennes tillhjelp, omöjligen kunde njuta an- 

cken af dem ; hon öppnar käHan för en oskjidigt Ijuf 

ikådning. 

VIL Äfyen om HuMon » och Stil* deri. 

Hurudan bör Stil vara? 

Den bör egentligen aldrig vara någonting, utan 
Q bildas och blir sådan den skall, för. att vara det 
ta tittrycket af sitt ämne, om den i och med inne- 
llet utgår i dagen, oförkränkt, orubbad, oantastad, 
itt af innehållets bedcaffenhet och egna ton alstrad. 

Stilen gi'fver sig, om innehållet af ett Stycke fint 
k rätt sentéras af scribenten i sjelfva den stund han 
Jtycket det. Och den förstås s\f läsaren, blott när 
D gör likaså under läsningen. I vidrigt fall äro alla 
I '-— Stycket, Författaren och Läsaren — trenne gå- 
r, på^ en gång otillgänglige och högst tråkige för 
Btandra. 

Det ur lika falskt ^ att «tilen bör framgå simpelt, 

(t, smått eller trivialt, söm att den oafbrutet skall vts« 

[ft^ hög« , oväntade och stora spår •^^-^ eller (såsom en 

'ening af bägge) att den har att fortgå i formerna af 

ädel simplicitet beständigt Anmi engång, den bör 



« * 



4 o«h f5r tig inf ed ti Dg. 8& fort stiliin, oafeedt inai* 
hållat, skall* rara ett sjelfstftndigt , om hfilkoi man ré« 
glerar och sSger: **8å och så äger det att vara**, f8r« 
▼andlas den till on tom pomp. Den blir en masqaei 
som skulle vara ett ansigte: men ach — ögonen, i stäl^ 
let för lef vande solar, äro tomma hål. 

Vid utförandet af ? issa ämnen säger det sig sj>16| 
att stilen blir ädel, öfverallt Jemnhiig, storartad. Dft 
kommer omkring oss en alplttft derutnr, och rosor inS^ 
oss — - ej öfverallt, ty bergstrakter äro inga pai^errer •— 
men stundom, ur de Ijafva dalarne mellan höjderna* 

I sig sjelf kan en rätt stil (en sådan, som blot^ 
är det adsequata uttrycket af sitt ämne, och ej på egas 
gränder särskildt bildas) aldrig kallas låg eller oftdel, 
såsom stiU Ty, vore fi^ågan att af teckna en låg, iosi^ 
pid eller oädel sak, och stilen icke på egen hai|4 gic 
något deråt, så fanns det låga här i ämnet; men om sii* 
len kunde man ej säga aniiat, än att den var rätt , 

Men hvarfSre låga ämnenf — Förkasta dem, Jsj 
i flfynnerhet alla oädla, som äro det verkligen; ej endait 
^em, /lom så heta; minst dem, som endast kallas A 
utan ren grttnd. Om låga ämnen kan man göra den aB* 
manna betraktelsen, att, utdömmas alla de, en del af dt 
nufdrtiden höga nödvändigt sktille gå att i sin ordnio^ 
blifva låga, efter inga lägre då funnes* Om nn dem 
af samma skäl utdömdes, så finge ännu högre ämoss 
stiga utföre ••« och snart skulle intet återstå, åtmis* 
i|tone ej afmenskliga ämnen. Man torde då knnos 
sinta, "att det visserligen icke är för de låga sakenMi 
egen skuld, som dem någongång tillätes en r61e i y^ 
4en, i vetenskaperna, i konsten — - det är icke ISr de< 
ms befrämjande , de fiitt en plats i det sombm liel» hm 



n inåhSnda för ijelfva det hSgas best&nd, tom 
ille ramla utfSre, Toré dii abdlra icke liDunden*' 

• 
Härom må dock antioiianda dSmmas, jag lemnar 
a Ämnen, odi återkommer till Stilen. Det fir ingen 
tjenst för den, h varken att vara ntnStt eller hy — 
arken att vara jemn eller undolerande — - htarken att 
ra pellncid , klar eller profetiskt dunkel •*— hvarken att 
ra Iiog eller något annat. Dess enda, men oändliga 
tjenst består uti att visa rätta bilden af «itt iniiehålh 
Qch ton. 

En historisk framställning, i synnerhet i de Gamlei^ 
, har en ganska jemn stil och är oftast inemot fSrg- 
u Men en poetisk skildrilig af iii^on (omfattning kipi 
Irligen hafva en dfirerailt jemn uttrycksform, utan ätt 
tingen stilen, ryckt ifrån innehållet och satt på sjelf- ' 
adig fot, ntgör en tom pomp, en ihålig masqne -— 
Br ock, att innehållet i sig irjelft är monotont. Ty 
r detta ilertonigt, så måste stilen, för att vara ett 
equat nttryck deraf , bryta sig t vågor efter änmets 
Dg, och i stället f3r en slät äng visa utsigtema af ett 
ivexlande landskap med dalar och höjder, lundar och 
iar: och en lika stor konst erfordras, när ämnet med 
i stil går i undnlationc^na ntföre, som när det åter 
r uppåt, 

• 

Af poStiska skildringar förer Humorismen sina äm- 
B fram genom tonarter, som i känsla pch finhet skilja 
mycket ifrån andra, och bildar sin nödvändiga stil 
refter. I humoristiska framställningar finner man. ofta 
Ifva berättelsen eller händelserna, som omtalas^ 
:e alls vara hufvudsaken; men den dager 9 hvari de 
Ilas, ntgör det egentliga. Den största obetydlighet 
a här blifva ett föremål* af oandlig vigt genom sitt 



i 



ftrgspei ocb gMiom den lUlinnliig, tom tpride» devaf ,3& 
Ter allt omgifvande oqh apgrlin^aade i it^^^k^t^ «^ Maa 
kan faafva mycket och stundom med skäl att invända 
emot humorisraen, emedan dea i sjelfva verket står och 
ställer sina läsare p^ den fina äggen at eji skarpt tå^ 
pad klinga , bvarest den balancerar en^ellan tven|»e verit 
dar» Den anses derfdre ganska farlig, och liknar gif* 
tet, bvilket, i rätt dosis användt såsom läkemedel , me4 
makt häfver de svar^itQ sjqkdomar^ men med- riogfntf 
tillskott gtfver ddden« 

Men min fråga var ieke att tala em humorismeii 
ySrde eller fördömlighet, utan om en och annan af dett 
beskaffénheter* £n af de toner, som genomgå siycken 
med humor, är den sensation af verlden, hvari ett 9tort 
antal föremål och ämnen, som till följd af gängse f3^ 
domar, öfverbildning^ inskränkta tänkesätt eller laster 
kommit att anses värdiga och haga for menni-^ 
akan, senteras i sjelfva verket ej förtjena en sådaa 
rang, utan i grunden vara lump na. Tydligt finner mao,' 
att här ej lefver någon opposition emot det egentligen 
och rätt hbga, utan allenast en apostasi ifrån detin.'^ 
bi ilade. Denna blick öfver verlden, långt ifrån att 
Yara en affälling ifrån det rätt gpda, innebär som oftast 
den djupaste fyllning deraf , och kan derfor icke lida» 
af finkänslighet icke fördraga, att det i sanning ädla» 
vackra och goda forblands^s med inbillade., tomma bog- 
beter; förkränkes. af conventioneUa fornämheter inom 
tänkesättens och känslornas, hem; skyiqni^s af skräff 
fortares af rost; — så alstrens en lust att skära.-* 
Samma sensation af verlden innehåller ock å andra ^^ 
dan, att ett stort antal föremål och ämnen, dem in- 
skränkta tänkesätt, öfverbildning och lasteir dömt låga 
Q$h för^ktli^a, i sig ej fprtjéHa d^nni^ ned«ftttmngj^ Qtaa 



. • 



318 

ihro för inennlskan ySrdiga och hSgii. H8r tnk ej elle^ 
likfärds någon «l8gtskap med den absoluta radicalisnii 
tom endast af det skäl vill upphöja allt lågt, **emedaii 
det Sr lågt'', och tvärtom neddraga allt högt, blott fSr 
'höghetens skuld. En så infernalisk stämning vill endast 
förändring for förändringens skuld: den är i grun- 
den oskälig, tom, orättvis och eländig. Men många 
Imnen, förhållanden i lifvet, menniskoslag och göromål 
ligga nu nere i det föraktade, utan att af humana grunder 
böra det; och många andra stå högt, utan rätt förtjensl 
dertill. En anda af de förras återupphöjande ooh do 
éédnares nedslående, nemligen af intet annat motif än 
för det rättas och godas fikuld, är hvad som särdeles 
'cbarakteristiskt genomgår den heliga Skrift och i synner- 
het Nya Testamentet. Samma anda står i grunden af 
hvarje äkta humor. Spår af egentlig humor har ej fun» 
nits hos andra än christna folk* 

Man måste medgifva, att en sund moral har sam- 
na syfte. Ty hvad kan den vilja, om ej lära menni- 
skan känna, hvad verkligen högt och lågt, hvad sann- 
skyldigt godt och ondt, hvad heder med rätta ooh hvad 
VaDheder är? Vill den icke befria oss från oket af fal- 
ska pligter med påläggande af endast sanna I Vill den 
icke skilja oss från fördomarne af inbillade goda seder, 
med införande i stället af dem, som äro det verkligen^ 
Men en stor orsak till moralens öfverklagade ringa fram- 
gång hos felaktiga människor — d. v. s. hos dem, der 
moralen just behöfdes — - ligger i hennes sätt att gå 
tillväga. Hon nöjer sig att ifrån sin ståndpunkt 
förkunna den felande, hvad rätt öch orätt är, förmo- 
dande, att med denna kunskap skall han blifva en an- 
nan menniska. Vi tvifla ej, att kunskapen uträttar nå- 
got; men frakta, att verkan blit alltföir liten. Få ära 




■ 

nfftigtåg^ oHUakule ng, dnU* Inaaa gifra pntf p& all 
4e veta, hTa4 bfuiea f^rAni (äfiBaroM fnirfamftalp 
l^dea, oeb med bvilkae iakttagaiMle iogen egentlig oeed 
eller bron ekalle kooaa äga mm); men olyckan ar, att 
im icke Tilja följa dem; ock hnfvndakalet, bvaifora 
aM^ralen med sina oaderr ät l é l i e r föga Yerkar, sjnea wa 
den bretuligee djupa känsla d^af, att kan befinner 
Oig pa en kelt annan iifcginndy ock att moiaka 
deremoi med sina åeigter ock teeonnemenm åtar pa m 
för honom främmande, kall» ointereesant korinont, natt 
den fäga rftr kommi* Oei Ijnder för kana oron, aimm 
eu tal HrSn Minen skallo låla för Jordene kibngme, 
kfilfca rid slotei dentf inrända, alt de lefra på en bdt 
^ika planet, brarföre do i en ^en orbila gå derna 
fram genom Uni^ersom, ock krarom Talaren i 
(oaktadt all taleot, all rälfilj^, ock allt det ratta, bm 
säger) ingen egentlig föreatäUning kan kafra. HraJ 
riioUe talaren bärpa araral ilan smrar också wanligm 
ingenting, otan förtärnas odi fordrar åtljdnad illfimir 
Lyekiigt, om ban får den! Men qrrSrr, del sker idkt 
ofta; oeb, när det sker, merendels nf kelt andra grän- 
der. ^-^ Det är k^gst sällan någon fdar af kriMa^ 
fcnnskaper om rätt ock orätt: ock sådana nknnnigketsfel. It 
då de inträffa, böra mer till dassen af conTentioneUt L 
misstag, de gå knappt så djupt, att man nnna kdlt L 
dem omoraliska* Nej, den i sanning felaktigo är deSs h 
som räl Tet , men icke Till ! 8å rida nn monlen gir L 
ni på att meddela allmänbeten bristande etbiskn kns- L 
•kaper, så finner man, att bon går att bota, bvad L 
^entlfgen ej sjnkt är, icke åtkommande grunden, knappt ju 
•ärmande sig det bnfTudsakliga. Ingen kan säga, att 
Ifioralen är onödig, ty kunskap om rätt ock orätt b8c 
fhnnligtfi fiooas att tUfgå för någon snpponomd iéä 



fHé 

hiriv men man kan med 4ri^anmSrii:a«^ att hon ntriUtar 
ganska ringa « emedan bon icke xör menniskornaa lenaa- 
tioner» ej ometftmmer deras bjertelag. 

När man går in på menniskans eg^ gebit., då 
träffas hon. Om någon ställer sig på samma hoci* 
zont, ja om möjligt, på samma plats med den felaktige» 
gftr. in i hans historia, ser lifvet i hans vner, senterar 
hans . tycken ; . då finner han i den anlände antingen 
•D kamrat i sina fel, en stallbroder i det onda — ^ eli- 
Imt (om, oaktadt han ser den anlände jemte sig i banan 9 
baii dock Tid närmare bek^tsfcap märker hos honpm en 
bldlning af helt annan art, ett inre anlete från ontsägliga 
Irpkter) börjar han i honom betrakta en ledare tiU 
bvnd ^annat och bättre är. Ty, man kan fatta den i 
biuiden) som står bredvid sig; och endast så kan man 
fl ett handtag till sin hjelp. 

Konsten skiljer sig ifrån vetenskaperna (moralen inr 
hefäknad) deruti, att den ingår i menniskornas sensatio- ^ 
Mr, kan ställa sig på deras alla horLpionter, och kan 
det utan fara. Ty hon går ned på alla lifvets grader « 
stiger in 1 allas stugor, ser ut genom allas fönster -^r 
•isem en genom rymderna nedgången {Ingel, såsom en 
nsande, öfyerallt påhelsaode, på b varje stäUe ett full- 
komligt sällskap for den som der bor: men ingenstä- 
des sjelf boende, så att hon af hemsederna besmitr 
tas. Med Vetenskapen är det annorlunda: der hon är^ 
^MAate hon vara alldeles bosatt och hemma» eller hon är 
i^ke något. Tänk dig t. ex. en. Vetenskap for rof« 
irare, nemligen huru det yrket syftesenligast skulle boh 
Wifvas (bvilket vpre alltför möjligt att scientifice 11& 
Inndla); det blef då ipycket säkert en infernalisk disfci^ 
jditi. Men t^nk dig. ett Bofvar-vepos; beskåda ett 



'dr anm, der iDfeniallska varelser allMet i dagern af Se^ 
tås egvfii liFsgränd uppträda, handhi och tala; Ifie t.'eY. 
Goethes Faust. Hir är iogen smitta* Ty konsten blott 
sjunger f målar och Tisar. Om hon Sfven härigenom pi 
indirect sätt kan sägas lära, s8i lärer hen do^ aldrig 
genem lärdomar* 

Derigenom att konsten ing&r 1 menniskans seasatie* 
ner och tänkesätt pä en gång, här hen makt medmenni- 
skaA. Hon är ej sällan starkast, finast och ädlast, nir 
faon ingår i taflorna af menniskornas felaktigheter (hdft 
natt-sidan), ehuru konstens noblesse visserligen hir 
ligger h värk en i de speciella händelser som omtalas, sj 
eller i fbrmen f&r beskrifningarne, utan i arrangementet 
af det hela, så att på ett osynligt sätt hos läsaren up^ 
bygges, hvad han sjelf knappt anar, och han fir en an- 
nan, innan han tänkt sig om, ja mer än han sjelf troft 
Det stora i konsten ligger för ingen del i de Uneer 
"btott, som för betraktarens eller läsarens dga finnas till 
t ett styckes yttre verklighet; utan i den verld, som 
hemlighetsfullt under betrakteken eller läsningen uppgir 
i redipientens individ. Han tror, att detta är hans egot 
verk; och det är sä till hälften. Men den fBrsta htiftos: 
anslaget, grunden, rigtningen för utvecklingarne , tones 
och dagern 1 hans själ , voro följder af det artistiska i 
styckets Inré. När denna hos betraktaren eller läsares 
upprunna verld blifver ädel, hög, skön — då var styo- 
ket sjelft 1 egentlig mening ädelt, högt och skönt, det 
liiå se ut hur som helst. Sålunda kan Bellman vara 
nobel och ytterst fin , ofta då hans rader synas nog igno- 
bla. Så är Cervantes i sina till ytan ej sällan plnmpa 
berättelser dock af en ganska ren stil. Så inträffisr det, 
att Shakspeare och Hotberg bägge kunna tala betydBga 
i^rofheter ; men den inre verld , som att deras styeke hot 



Wraktaren fraiAkkUar till Bf, ftr iS olika, att dm förre 
alltid är nobel, den sednare lAllan annat än' otäck. Så' 
-<— för att äter taga ett älskadt exempel hemma hos osa 
— upplifva våra gamla folksagor och visor, oaktadt all' 
ilkenbar otymplighet i form , en sådan grazie i åhdrarena 
sinne, bildar en så Vänlig och ren atmosphär omkring 
honom, att han drager andan med fr5jd, och fdrondraa 

Pfver en så stor skänk ifrån så ringa rader. 

• 

Men konst-ängelns nedgång och resa genom meani* 
^olifvets nattliga regioqer är merendels humoristisk*- 
Pen ^ni^^ här på vår^ felaktigheter — - egensknper» sooif' 
(olika i^kick» do^k vidlåda oss alla. 

\ 

I 

Koqsten går då med oss i alla våra rigtningar i 
[rtSrre eller smärre tokerier, plattheter eller elakheter -— > 
går så nära vår sida 9 att vi tycka oss bafva en Likia 
ntmed oss. Och det är så. Men denne Like är änr 
^ock» oaktadt sin likhet, ej identisk , ej densamm^^ 
Kom vi. Yi älska den underbare ledsagaren , emedan han 
i allt bär vårt utseende; och. vi f&stas af hans ton, som^ 
fSrvåoande nog, på en gång är oss så nära, att den tyc^ 
kes ljuda i vårt eget bjerta , men tillika ändå vid näc^ 
maire åhörande, och i synnerhet mot slutet, låter såsour 
hiramelsvidt ifrån oss. Genom denna ständiga milda ironi 
vid vår sida se vi oss i en spegel, vi kunna ej (orneka 
vår bild, vi sentera oss sjelfva i djupet, n. och' 
det faller oss kanske nu in, att vi skul^Ie vilja varar 
annorlunda, om någon toge vår hand. A.ter bafva vi 
ledsagaren vid vår sida, och i hans tonart ligger, hyad 
|i i början knappt anade, en vink åt högre håll, den 9 
aom vi just béhöfva. Emedan hans ton och språk har 
4et. egna, att på en gång stå alldeles hemma i vårt bröst « 
^m tilUka Q«h på samma gång vara hiiamelsvidt ilråii 



Mf ; 4A ttbntk oA Ibka vi ftonöm fttr det fSrni — otii 
I9r det sednttro åtfölja vi hooom, gå i hani tpår him^ 
»•Isyidt bort ifrån oit ijelfva: förvandlat. 

Hvad som till en etor del gifret ironien denna trfc 
faldiga egenskap, år dess sått i stilen, att standom 
nyttja uttryck af da b b el mening, så vtti i resonnemeih 
ter som skildringar (bvilka hår sammanfiilla , émedas t 
ironien aldrig något resonnement betyder resonnemest 
eller år tilt ftr de sanningar öoh slatsaitser, det tyckes 
vppgöra, ntan sjelft endast står som ett skilderi, biUtf 
•olorit^ i låsarens inre verld). I sådana frågor, soK 
dessa, år det fSr konsten af ingen vigt, att i sia.sdi 
iga de s. k. stora och gillade orden ^ bygga angealMr 
eonstmctioner, biMa hyggliga phraser o; s«.v., Irvilkit 
alltsammans hon ganska Tål kan, men icke alltid ftti 
ntan endast stnndom gSr; nemligen når= det så skall vsnh 
På humorismens horiaont åro ogentligen alla tnöjliga W^ 
tryck hvarken stora eller lumpna; utan konsten ser pi 
dem och våljer ibland dem, såsom en regent ibland nm 
dersåter. — * Den ironiska målniugete år så snarlik er^ 
Balerna, att blott ett litet adjectif med dubbel«aens, eu 
half våndning i tournuren, en emot vSntan gbd dltr 
sombre minfe i meningens censtruction , gdr , att det heh 
på en gång står hemma i den afmålades hgferta, och til^ 
lika fif oändligt aflägset. Målningen frtimgår stundori 
genom hela suiter af hvad i annan Atll skulle vara e^ 
egentligheter eller fSrfelade ovd, men eoiii hår just M 
på sitt ställe, emedan genom dem den afm&ladé får vift** 
ken om , skilderiets egentliga inro betydelse, och att dif 
ej skall vara allenast hans platthets platta bild. DesM^ 
halfsanna och Rt en direct, eironisk skrifart oege^afi 
liga uttryck ingå alldeles såtom ett hnffud-element i 
framstållningar med humor, de åro just M af viagarM 



919 

t 

$r. flygtflin till faSgro i;egioner« Qénom d«m vtdkes | 
ttnarenii eller betraktarens sensationer den känslan, att 
framställningen icke i grunden har något alU 
irar hvarken med sitt allvar eller sitt skämt, utan är 
liemma helt hnnorstädes* 

. . Genom sin ntpmordentliga snarlikhet med origin»». 
lama skiljer sig den äkta Humorismea ifrin Satiren. 8a« 
liren ställer sig väl ioke si rakt som moralen emot' 
det felaktiga, predikande derom ur en helt annan pianet; 
men sätter sig dock ej så alldeles på samma bas der*» 
iMd, som den humoristiska skildringen. När- satiren Till 
hiskla tokar , dumma saker o. s. v. ,' säger hon dem i 
syaen att de' äro tokar, gifver dem stickord efter all sia 
Armåga, och bråkar med dem efter sitt större eller min««> 
iie pund af qvickhet på ett sätt, som — sätter tokam* 
aa^garde, gör dem förargade. De finna sig väl vara 
Urftffade.; men stuckna, aldrig förädlade, blir deras först» 
hegtr, att möta bitterhet med bitterhet, och slutligen 
hMa sig emot uddarne, om de ej genom repressalietf 
bUMia afbrjita denu Satiren , huru sken-qvick som helst;, 
Irderföre alhid en låg genre^ i grunden inhuman, i 
iwllsmening orättvis, aldrig verkande för något storl» 
Dia skapar det objectiva eller yttre åtlSjet, sonir^ 
iåmr det subject, hvaremot det rigtas, och gör alla öf<» 
■%ei som lyssna deråt, till fräcka skrattare — den- ska« 
IH, med ett ord, omkring den arme, gisslade stackarn 
^ ring af vildar, som fånigt brösta sig öfver den Ugw 
(lade och njuta af hans plågor. -^ Satiren alstrar ej 
^ heliga, inre, oskyldiga löjet öfver sig sjelf» 
im 'för det afmålade subjectet är så helsosamt (och mest 
iiitaBde, om ingen annan vet deraf), men som satiren 
Idar just genom åtlöjet från andra« 



.i. 



•fO 

< • 

I *•• '. * • '^ ■ ' ' 

Somoriflnen gSr med tia ironi alldeles éh åhtnA 
)banak Om denna höga konst vid sina tillfällen skildralf 
tokar eller platta ämnen, så sker det icke med den toni, 

; att hon anser dera för tokar, än mindre kallar dem tkt 
ej säger dem det, ej retar dem. Ej fdrliäller hon dem 
sanningen af falskhet; nej, men det är verkligen så, att 
hon menar ingenting sådant om dem^ hon anser dem ej 
för tokar. Hon ser dem absolate -^-^ hon ser dem nr 
det lugna Evigas vackra öga, infor hvilket ingenting skos- 
jes annorlunda än blott for hvnd det är, — inför hfjU 
ket således ingen- benämning, intet enda adjectif pä ali* 
var gäller» Hon skildrar alla ting och varelser utan ett 
enda skällsord, hon är icke stickande till sin, natnr eU 
ler afsigt (helst hon är afsigtslös), hon förnnnar de af- 
målade ingen enda bitterhet, hvarigehom de kunde fl 
anledning att komma i harnesk» Derföre åskåda de m 
afmålning här alldeles värnlöse , och det kan icke faUa 
dem in att ställa sig en garde* Humorismen har ej, 
som satiren, någon åtrå att vara qvick på de afmåladlei 
Ibekostnad: den är endast qvick i total-mening, eller, om 
man vill, i så eminent betydelse, att den knappt upi^ 
täcker sig på något special-ställe; den är, i grunden 
fattad, aldrig qvick, men qvickheten sjelf i hel gestdtt 
Den smyger de afmålade, utan att bitas, likväl så nänit 

. att den ofta ser lika så platt och tokig ut, som dsi 
och risquerar (utan all rädsla fÖr sitt rykte) att sjeff 
fÖrvexlas med dem. Men genom några tonfall, oegent- 
liga uttryck eller egna vändningar märker den afmålade 
rättnn, hvem han har bredvid sig. Han märker,' iilt> 
det är en, som icke går ut på att lefva af stora ord jpl 
hans bekostnad, som icke har den minsta åtrå att biM# 
ett kallt åtlöje omkring honom, som icke vill någontint* 
af allt det låga och fräcka, som ligger i hans väg; nMÉ 
mäktigt kommer honom sjelf att inom sig sentera fCf 



sal 

lemolitSndligt , Jitmligt löja 5fvejr lin cbaridcter^ i}a 
i^tthat^ sina dårskaper. Oen af målade får en egta 
imhet for sin målare vid sidan, emedan, oaktadt den 
5rfilrliga skärpa ^ som verkligen här finnes i skiUriH'* 
pirn« (och hvilken i humorismen är långt större och dja« 
lare ^n i satiren) , det dock är ingen annan än den afmå** 
^de ensam , som tillämpar denna skärpa på sig sjelf. Haa 
umer, att den humoristiske målaren aldrig har den elak- 
aetim att g5ra det; långt ifrån förolämpningar och bitter* 
|i€t ifrån dennes sida, upptäcker han ej sällan eti^he^i- 
lig, vacker tår, innerst fordold i ögats vrå. Och «å. 
i^et är skildringen beräknad på andra omgifvandes skaile* 
BAjd öfver den afmålade, att desse vanligtvis knappt Qn« 
{ing rätt förstå eller interessera sig for hela taflan. Den 
IT' i bottnen så skonsam , att den till det mesta synea 
en ensak emellan målaren och den afmålade. Humorifl* 
nen är derföre till hela sin själ fullkomligt subjectif ^ i 
Im mening, att den hufvudsakligen endast lefver och 
nguar för den afmålades räkning , — är en klae 
Uff&Ie nr det Absoluta gjuten ned i hans individ ; ej träf- 
Euide någon annan. Blott aå till vida kan denna ko^st 
rara objectif, som fiere individer kunna vara delägare. af 
asgefär samma dårskaper och finna sig tecknade i massa* 
Hen så alldeles på en aftecknads egen bas, på håna 
lifiigruttd och i hans vner synes hvaije äkta humodstisk 
ddldring vara gjord, att ingen enda, mer än han, f$r* 
Itår den alldeles i djupet. Förfärligt träffad ser hap sig 
iqdaing, och märker med glad häpnad, att ingen blir 
ra|«e, huru träffad han blifvit. Hans ömklighet är af- 
lldjad-, men för honom sjelf allenast! En åska har sia* 
: ned i hans väsende, hvars blixt ingen säg, hvara 
der. ingen hörde, utom honom. Då — ej af jor4i'- 
C^argar biten ,^ men rörd af höjdens Jj ungeld — d&t 
P någonsin, faller det honom kanske in att bUfva eo 




3St 

amM, odi hm Mir itå. Jag tågmt icke, att iiågai 
hnaor hade ev aådao forbättring till ftndaniål, efter ket* 
■tea rör sig ntan iifsigter; men emellertid skadar iét 
icke, om härigenom en seger vinnes hos mången iadifidi 
som säHaa moralen, och minst satiren någonsin kenéi 
koppas» 

Men — frigas -^ är hamor till för alla? Aro im 
konstalster njutbara ellér nyttiga f&r allaf — Fh 
alla — nej! blifver tydligen svaret, så Tida af ^et föie> 
gående synes , att hnmorismen jost till sin natnr är isb- 
jectif, och måste på sitt vis vara det i stSrre grad t Ji 
fnllkomligare^ De i hBg och sann mening fromros hjéh 
fan, som med sig intet ondt veta, intet lyte bära, ksasi 
ej vara och knnna ej finna sig- afmålade af någon hnmot] 
de måste ock bestå af en individnalitet, så långt skM 
ifiån alla dem, som kunna göras till foremål för enlsh 
moristisk skildring, att de ej äga förmåga att senten 
taflorna, hvarken för egen räkning eller för andras, otai 
att gå alltför långt utom sig sjelfva — bvilket jnst Ur 
till deras sinne att icke g5ra, och hvarifrån de vdiHä 
af en osynlig, helig vän. — De, åter, som mera ii» 
billadt än verkligt tillhora en så seraphisk krets , befiDim 
sig visserligen på det åt humorismen hemfellna gebit; 
men till deras sinnelag hor naturligtvis , att med flit sttt' 
sätta sig dereinot, låtsa sig finna hela genren insipt^t; 
härda sig emot uddarna, derigenom att de låta framstil 
ningen gå deras, annars nog tillräckliga, oron fdiK; 
och förklara sedan naift, att de ej begripa hvad 
finnes. Visserligen kan sådant komma af en ytterlig 
skränkthet, och torde då vara upprigtigt; men i an 
fall synas de i skrymteri nalkas honom, som taci 
sin Gud, för det att han ej var såsom andra mennii 
Det plägar annars höra till modet, att bekänna atg 



J 



•■«B - 

triftnga, mSnga fel; men, nSr det getter, Sr man hastig 
utan dem alla, och begriper ej, hvad målaren vill en. 

Detta om njntbarheten. Om nyttan mäste omd5met 
fifven vara tvåfaldigt* All humor är till sin verkan dis- 
harmonisk, sönderbrytande det slags Ingn, hvari en, före' 
afmålningen, befinner sig. Nyttan kan ej bestridas af 
en sådan inro söndring, när den harmoni varit låg, den 
|c falsk^ det lugn endast sjelfbebagligt , hvari .snbjectet 
(efann sig. Det var då i^n bitter brytning, inen vac- 
nr och god för én bättre ro, .som efteråt k«in komma. 
Jult, hv^d man ville säga liSrémot, är detsamma,, som 
äan skulle invända emot sjélfva religionen; ty hon arr 
fetar åt samma hån. — Den djiipä och rena harmoni; 
Ifér, hvacL verkligen seråphiska diarakterér jefva, déii 
ijfr ipke störas, ty deras frid är sann; för .dem är hii- 
åkir lika litet nyttig, som den af dém senter^s. 



Denna fSrmödar jag skall Hafva varit en pfi sina 
éADén tillräckligt opopulär aJFhandlirig. FarvSi , för denha 
pbg^, min leende vän. 

(Forts. e. a. g.). 



•t 

m . ■ • 



t 

I' . 

« 



\jt J* Lrfw A* 



C ■ • 

f 

^ Skandia.'!, m. 



^MH««»MMH«M«HÉMnHHHMHHHBiBHni*ii*rtiii>^i^«-»i^ 



)ktA«LOWES FÄtJäf. 



I I It 



£iDgland8 Dramatiska litteraiar Ibr troligen, med imåm^ 
tag af den ganska» dén rikaste nt alla Eoröpeiska*}; 
men bland den sItorA mftngden af Engelska JDrAmatnigtt 
står Sbakspeare Oofverträifad och oupphnnnen. Oreklanl 
har sitt Störa världsbekanta trinmvirat; J^rånkrike fitmiih 
stoné tvenne, hvilkas företräde sinsemellan år svårt att 
afgSra, Corneille och Éacine, till hvilka båtres oAi 
Alzires Irejdade författare med skfll kan läggas f Ty» 
land sin Schiller och sin Goethe; men när MétponMÉi | 
ville på Albions o uppenbara sin herrlighet, slösade hot ' 
så sina gåfvorpå en enda, att hen ej hade »yd^et 
qvar att gif^a åt de andra. Hos Sbakspeares medtäfisit 
och samtida, Beaumont och Fletche^, skulle man m 
första påseende kunna finna ett slags likhet med iiHÉl 
store mästare; len viss rikedom på charakterer, oftan^e* 
ken sanning och natur, och en kraftig, blomstrande di* 
^tion. Men vid närmare skärskådande försvinner det 
glans, som for ett oöfvadt öga omstrålar dessa b8ggi 
skalders terk; man flAiier charakttererHe ofta lånade fråa. 
Sbakspeare; deras natursanning öfvergår ej sällan til 
vedervärdig råhet , och deras diction är ofta skruf ?ad ock 



tUk 



*) I Bakers Ct>mplete List of Plays (London, ido3) n^ 
gifves, att England äger i!i,i5o Theater-slycken och aSo 
llieater-skalder. Oetta var 1 8o3 ] och en och annan TheaUr^ 
piece har väl äfven sedermera kommit i dl^gen. 



^mbastisk *)• Ben Jonson 8r kanske mBrkvSr jigare ge-^ 
nom sin lärdom och sitt strftfvande att härma de Gamle, 
In genom egna snOIegäfvor. Bland de Dramaturger, 
Bom uppstodo i sednare hälften af sjuttonde seklet , ' var 
Otway den snillrikaste, och kanske, näst Shakspéare, 
tSl sina anlag Englands störste Tragiske skald ; men han 
lefde i en förderfvad^ for den äkta poäsien missgynnande 
till, färde en stormig x^cki utsväfvande lefnad, och dog i 
rina bästa är. Att Addison genom sin €ato, oaktadt den 
iM^ra beundran ^etta sorgespel hos hans samtida väckte, 

-^. '^) BéiBiftnont dog i6i5 (således ett Sr före Shakspéare); 
Hljltcber lefde tiU i6a5. De utarbetade , som det berättas^ 
na verk gemensamt, och yille upphinna ^ om ej öfverträfia 
Sukspeare. En sednare författare kallar dem ganska traf- 
liode: TAese twin siars that run Their Glorious <:ourse 
i^&imd Shahespéars golden sun. (De bägge tvillfngsstjernor, 
Hbm löpa sin SrofuUa bana kring Shäkspeares gyllene sol). SS 
Iq^pfinningsrika de än laro, försmådde de ej alt imitera. Så 
Sr iPbilaster (i Tragedien af somma namn) ett slags samman* 
■jj^jbung af Hamlets och Othellos 'charakterer. livad råheten 
a^år, finner man viQ af ven hos Shakspéare åtskilligt, som 
isan, fdr att ursäkta, måste skrifva på tidehvarfvets räkning, 
Aom' t. ex. den gräsliga scenen i King iLear, der Glo'sters Ögon 
Irtrifvas af Hertigen af Cornwall, och ammans upprepade 
aUrnt i Romeo and Jnliet; men dessa drag äro endast obe^ 
iga skutor, som försvinna i glansen af det belas skönhet. 
man se, hvad en Engelsk Theater- författare på den tiden 
de tillåta sig, när han aflade alla band och bojor, bör 
läsa den så kallade Maids Tragedy af Beaumont och 
Lusten att dröja vid den sinnliga kärlekens retel- 
en lust, som genomgår den Engelska Dramatiken ända 
Arån dess 'Old plenya ner till Dryden och Congreve , har i The 
wJfiBuds Tragedy det friaste spelrum; och det kan vara tvif- 
"^rdåktigt, om någon af d« värsta Comedierna från Carl II:s 
3||d öfverträffar denna Tragedi i oanständighet. En viss 
^aft ocb friskhet röjer sig likväl hös fieaumont och Fletcher, 
Mu man ej finner hos Wycherley och hans likar. 




32e 

&j till vSgabragté någon v ff s n dtR g ' refortil i* idtt Iih 
ftterlands Dramntiidca Litteratör, 9r Mngaaedan •rkSoétt 
ännu, obetydligare^ som konstveric betraktadt, och nntri 
»k adligt för den éanna Tragiska konstens fraiilgång, ttt 
det borgerliga och hosligå skadespelet, som deH redHgtf 
Lill O åtérilppiifVade *) , oeh som sedermera i hela Bi^ 
ropa (i sednare lider äf Didérot, Kotzebtie ooh Ifflåai) 
bearbetades ända till vSmjélse ; deh under sednare bSlfiM 
af ader^ndo århundradet ftnda- ner till våra dagar iMtf 
Englands Dramatiska litteratidrf ined ilndaAtag af Byttm 
högst märkvärdiga och mindre, än de foi^jena, vä rdeid h 
tragedier, Marino Fali^o^ fho Two Foscari ödi W» 
ner*^), ej att uppvisa ett söigespél af h9giPé odi allt ; 
mänoare märkvärdighet. ^ 






Vånda vi åtelr våra blickar på äden nyss. fifi 
Shakspeare, möter oss, på det hela taget ^ ett mera gliJU 
jande skådespel. Efter en sådan skald, som Sluk^ 
speare, synes mången, soni eljest^ ooh f5r sig sjélf be- 
traktad, skulle vara högst märkvärdiga mindre betydande 
före Shakspeares uppträdande är det lärorikt att sii^ 
hvilka krafter voro i rörelse, hvilken jäsning det i^ 



"^j Geiiom sin Älerc/tant of^ London ^ uppförd JÉoratå glii 
gen 1 yto. Man kan väl säga återupplifvade, ty redan xmkå 
Elisabeths lid skrei Tbom. tieywood ditt borgerliga sorgespit 
ji fVomaii KilPd with Kindness^ i en vida renare och 
lare stil. 

**) Här skiilie af ven kuniia tatlvist näihnaä PrancU 
Firsi, ett historiskt skadespel af Miss Kemble/hvilket 
sett fördelaktigt receilsefadt i en Engelsk tidskrift» Mark 
digt vore det, om ett fruntimmer skulle upplifya den Shakff 
riska Dramen i England, Byron bekände sig, som bekant 
till det gamla Eranska systemet; han förklarar sjelf r föret 
till Sardanapalns, att vid ett väsendtligai^ aflägsnande från 
tre enheterna ^^Thsre ean be poetry^^ bui no JDramaJ^ — ' 




SIZ 



biåai tileiiieiiiériui, kåiaÉ dén ilörii akapeken framstod i 
boi foUa herrligheti .D«Mli tid Ar kmake laät kvärdigara 
ki;koiisten8 historia, ia ^nåiq{«p ptedmre, som skryter med 
terrectfaet , smak ooh el^gemu»; och genom studiam af 
i/mm. prodacter finner man :Hhalia^)eare visaerligen lika 
flrriDande, men mindre isolerad, if ingen, ej éngång 
lin störste, står fullkomligt ensam, och ntan samband 
méd • det förfiotna. I da flesta Dramatiska arbeten fråa 
ilMna^ tid faerrskair én åågt af anda oi^h kraft, och det 
|jfe liksem en appfiriskande vfirvind igoacaa dem. Oea 
Aligelska poSsiemi .fillirtåiid nndor demm period, knnde 
lhlikn£^.vid ea tidig, mor goastand ; nattens skilggor hafva 
if.<äana fallåömligt RrsFanatt, och ljuset kämpar med 
nSrkret, såaom em isegera anno vore oviss; men redan 
tt5rja foglame att uppstämaia sina hymner, och här och 
br glimmar i öster on åtsinnna^' som bebadar att dageh 
Wlk jMen> nalkas. . 



-iil 



t- i En något utförligare exposition af ett skadespel 
Uoi^denna Engelska Dramatikens barndom är utan tvif- 
{äl lärorikare, än de bästa allmänna betraktelser. Vi 
|tfva for detta ändamål valt ett sorgespel, som äfven i 
ndra afseenden kan vara interessant, neraligen Marlo* 
f/im Faust*). Yår tids bägge störste skalder hafva be- 




^) Den exposition förf.^ nu gSr att lemna, är gjord efter 
Mr p& Svenska Akademiens Biblioth^k biand en saqsljjig högst 
synta gamla £ngelska skSdespcl (af Hejrwood, 3eauniopt 
Fletcber, Chapman, Shirley m* fl«) befintligt exemplar af 
rlowes Fausty tryckt i London i6d8, med titel: The 7 ra- 
History of the Life and Death of J)Qctor JFau^tu^y 
lien by Chr. Marlowe, Titelbladet är smyckadt med en 
lett i trädsnitt, föreställande Doctor Faust sjelf med en 
i ens och en ti^ollsl^f i andra handen. Faust står i en 
figurer fullritad ring, och fra^nför honom är ett 



m 



änder, som troligen skall föreställa den On4e. Marlowe 



«S8 

handlat samma Smne^, Goethe i sin veildsbekaflika ^1,* 
och Byron i de ej mindre befyktade dikterna Mufiréd 
och Cain* Att Goethe någonsin iKst MarI«iweftFanat, b 
ej sannolikt; och Lord Byron , som i en kritik öfra 
Manfred anklagades att hafva imiterat MarlowB) eikia» 
ner sjelf i ett bref , meddeladt i Thomas Moorea Bi^[nh 
phi, att han, när han författade sin Manfred, ej hai^ 
sett Marlowes Faust*). Ej elle» kan nägon jemnf3rdie 
mellan den gamle Marlowe och de bSgge nyssnteaia 
stora skalderna komma i fr&ga. Men ntom det ljus MfUn 
lowes Tragedi sprider Sfver den Engelska Theatems tUlt 
stånd pi hans tid, är det ej utan sin märkvirdighst étt 
se, huru samma ämne pä olika tider blif^it behandladti 
och huru bristfällig den gmnle Engelske DramatorgeDS 
besynnerliga composHion äil må vam, förråder den dock 
en djerf och kraftig anda, oeh ir visserligen fisdlt jemft* 
god med många af vår tids vidunderliga ock fasaiiov 
kände Dramatiska producter*^), och, om man gör af* 
seende på den tid, då Marlowe skcef, ojemnförKgt hättxe^ 

Marlowes Draiim är ej indeh^t i ectér^**). f^pt 



dog 1693^ var fi&ledes bS^de Shakspeoret före^ång^e och 
samtida* 

*) '1 never read, and do not know tbat I ever saw du 
Faustns of Marlowe." Notices of the Life of Lord Byron bjj 
Moore, sid. S47 (FrankfurtTrupplagan). I samma arbete fimiei 
den ursprungliga tredje ^cten at Manired (hviD^en sedan mye? 
ket förbättrades) införd, oph ka,tastropbea h«r der någon lik-? 
het med Mai^lowes, 

**) Man påminne sig endast Tysken Grabbes monstrqHJ 
dikter , för att ej tala om det Norrska kraftsnillet Wergekm' 
ofantliga Drama: Skabelseriy M^rmeskei och Mmsuu^ och d( 
nyaste Franska Draniatikeps missfoster. 

^**) Dr. Samuel Johnson försäkrar i sitt företal till Shsk^ 
speare, att äfven Sbakspearea Tra^di^ I de .äldsta upr 
jjorna ej äro indelade i. act^Tt 



ptrSder en Cfaoms i form^. af prolog (såsom Bfvoti bos 
lakspearot t» e. i Winters lUe) och berBltar, all Faust 
iodd i Tjrsklaadt i eq stad kallad Rhodos (hvad skal- 
n dermed menar fir svärl att förstå), att han studerat 
Wittenberg, blifvit Poctor i Theologian (Doctor in 
ivinitjfjs men atl han nn, "stinn af lärdom och 
elfkärlek^ och "mättad med kunskapens gyl- 
ne håfvor" börjat befatta sig med den fördömda 
srtkonsten (€urst meromanny). Skdden visar oss sin 
tust sjelf i sin studerkammare, der han håUer följande 
molog, hTilken har en märkvärdig Ukhei med FauMi 
:sta monolog hos Goethe: 

Nu börja dina forsl^ningur^ Fauatus ! 
Och träng till djupet af aUkunsi^p ner. 
En Theologj du tiU det yttre är. 
Men icjke nöjd. dermed i allt vijl du veta^ 
Allt undersöka I ooh i )if o^h död 
Din kära Äristoteles du älskar. 

Ijufliga Logik! du är min firojd ^«* 
JBene äiaaerere est finis Logiees, 

Är dä att tala väl Logikens mil? 
Gör d^nna konst ej större underverk? 
Läs di ej mer r— du detta mål har hunnit 
Till större saker Uef Faustus född. 
Farväl philosopbi! Galenu8| komi 
Blif läkare, Faustus, hopa guld 

1 stora högar, genom under-^curet 

Gör dig ett namn, som varar genom sekler* 

Summum bomtm medicinm ecfnitas^ 

3a, läkarkonstens mål ar kroppens helsa» 

Hvad, Faust, bar ej detta mål du vunnit? 

Förvaras ej reoepter utaf dig, 

Som dyra minnesmärken? Pest du jagat 

Från städer bort, och grymma febrar flyt 

Som rädda skuggor, för en vink af dig. 

(iikväl, Faustu^, är du blott en meuska* 

Qm du de dödliga ett evigt lif 

Förläna kunde, eller liervacka 



!/■ 



«f ■ ,*■ 



De döda iir fin djapa soam, dS Toré 

Di|i medicini f^ujUoB, nkgfii y$r4* . . 

Farväl Q medipui — • Jivar Äi^ Justmian? . . 

Si una eademque re§ legaiur auobus , 

jitter reifhj aUer patörem rei &c. ' 

Ett €vlgt grSl om usla 'testamenten! • 

Bsphm^diiaré JUikm noh potest paUr nUi 8ce« 

Ja> blött ,med élikt Jiåriften hAt Ml sbtfEa ~ 

De| pAS^iT blott för d«iiM fala finpen. 

Som endaH atraf va efter yttre lycka , 

Det, är. för Ugtp |or krypande för mig •— 

Tbeologicn Sndft tfll «lut Sr bfist — 

Hiéronymi bibel skall dn liaä; ' ' -' 

Stipet%diitm peceati morst ési '•^m ' 

ifyad Stipendiums 

Ock syndens lön är •döden — > det ar hirdth 

1$/ peee€^€0 neganm^^ faUinmn^ et nutta est 

In nobis veritas. 

Om vi vår synd förneka, vi oss sjelfya 

Bedraga, och i oss ej sanning finns* 

Nå , då vi måste synda ocb t^l lön 

Följakteligen dö. 

Ja, dö vi m%Åe och en evig död^ 

hyill^en tro( Farväl fheoiogi! 
Men dessa svartkonstböcker vilT jag I3sa, 

1 dem, i dem en bimmeUk sanning finns, 
J lineer, cirklar/ konstiga Sgnrer, 
Det är blott efter er Faustus längtar. 
O hyilken verld af nöjen och af skatter j 
^f allmakt ocb af ära lofvas ej 
At den, sön; djopt i dessa skrifter forskar! 
Allt ting i himlen OQb på Jorden lyder 
Då min befallning. — r Éejsare opb Kungar , 
De berrskli blott i sina små proyincer, 
Men se, den store svartkonstnärens välde 
Det sträcker ^ig så långt som menskoand^ns^i 
£n Skta trqllkarl Gadarä like är, 

Derpä bed^r Fau9t sin tjenare {famnt^i) W agnat 
kalia Doctorna bägge IdfUogfi^ vinner Comeliua oék 



I 

t 

Ides, WagiieK går^-^oeb M: nppcrMn m ^Md oth 
l^od aiide^ bvlljCft \Ag%^ l««daiUgil gånger sedffriaeni 
lenbara sig för: Faust 'och 'tiUtdii llöao«i,,lvnir »påftitt 
Den gode ängeln säger m: 

O-f anst ! lägg bort den der fördömde bdiicii! 
Läs ej i den 9 att ej din sjal. den frestar 
Och öfnrer dig Guds vrede n§derkall<ir. 
Läs 9u i bibeln -r denna bok är badisL 

Eurpå den onde fingeln yttrar sin mening: 

Framåt, o Fanst! i denna stora konst! 
Och dn skall all Natnréne ijtrre bli* 
Hvad 2evs i himlen iuti blir do på jorden ^ 
Och hvarje dement din vink skall lyda» 

*på forsvinna de bägge Snglarne, Fanst bryr sig ej 
den godes varniDg« Hans Tänner.» CorneKns ocb 
Ides, inträde, och h^n förklarar .for. dejtn ». ätt som phi- 
)phien är "förhatlig o c b mörk**, medicinen ock 
idiken endast skapade fÖr "4 må. själar*' (^psfty wits)y 
han nu fast beslutat att slå sig på svartkonsten. De 
»muntra honom i detta lofliga foretag, hvarpå han an« 
ler att af dem få lära några trollformler (magieat de- 
iftraiions)^ . De bägge vSnneme förknnna honom då, 
han bör begifva sig till någon enslig lund, taga med 
"Bacos** och *^Albani*' verk 9 Hebreiska Psfdtarn , Nya 
itamentet m. m., och genom en egen besvärjning upp- 
la den han söker* Derpå följer ett putslustigt npp- 
le mellan Wagner och tvenne af Fausts lärjungar, 
t med smutsiga infall* Scenen forändras, o%b vi se 
ist åter; åskan går -^ Lncifer och fyra djeflar fram- 
mta öfver Theateifr; Faust uppbesvärjer Mephisto- 
les med ett högait b^syiinerligt latinskt bejsvärjelse-^ 
nulär, hyaraf yil^l?tt< vilja anföra J>egynnelsen: Sint 
\i DU ^fherontis propitii^ valsat numen Triplex ^«- 
ceh ignfiM aini ^ , aquitanil Spiritus ,salviU\ OritftiU 



•18 

Prtneipf BiitziM ^ mftrm arémUif Menareha ^ - DHm- 

^got^on éce^ Bftphist^heles iri«ar flig» men Faul gtfver 

Jumovii da dem lilkaiiina btfallnliigen; 

Gä bort odh kom igen 
KJSiii- tom en gamnuil Franciscaneiwtiiiiiilc. ^^m 
Ty den gesUlten pastar bä»t en djefvnL. 

Mephistopbeles Ijrder och Stérkpmmer* Han förkunnar 

nn i5r Faust, att baa kommer "af egen drift"» ty, aa« 

ger ban; 

Så tnart-yif onda wdar, kora nlgon; 
Som Hädiskt för Gods helga namn på tnngan^ 
Som ej på skriften och på Christos tror. 
Vi skynda straxt i hopp att få bana sjal -^. 

^b bjuder bomm 

Att ödmjukt be tia Helveteto Monarcb, 

'Hrarpi Fauet ayarar: 

;5å bar Faustos redan ^ort« och trorjl 

Att Belsebub ar all tings enda Herre. 

Kt honom Faust nu sig öfverlemnar* 

Fördömelse, det tomma ordet, ej 

Förskräcker mig <>— *. för nUg ar Helvetet 

Detsamma som Elysium -^ min sjal 

(Det bryr mig ej) engång må gema komma 

Dit, der de gamle Philosopher vistas. 

Men ^^ tyst med detta prat om menskosjalar! 

Säg mig» b vad Luciferi din HecrCi är? 

Me^bistopheles. 
£n Kung Qcb Herre Qfver alla andar (spirii^). 

Faugtt 
Ilen. vat ej Lucifer engång en ängel? 

Mepbistopheles. 
Jo Fatisti och mycket jSskad ntaf Ond* 

Fauat, 

Säg mig, hvarför b^i då är jljeflars förste? 



Wl^ 



•c " ■♦ 



Pref honom v|ier irån huiilfiit ljuta rymder; 

' Men^sSgi )ivad men Jf^ töm lefipea nu 
Med Lucifer? ♦ " 

Bfephistophéles. 

OsiQla andar ) diifitia 
Till upprofr mot vår Gud meå, Lucifer ,) 
Och eyigt ae'n med (^upifer föi^ötud^^ 

Hvar yiiOat, du? 

Mephiatephel«8. 

I helvetet I Fauttiitt 

Fauat* 
6a*g mig, hor har d|i l^oiiunit derilrSn? 

Mephistophelej. 

Ej är jag nu derur — • här är min afgrund. 

Tror du, ^tt jag^ apm har Guds tupie\ t^(| 

Och himlens rena saligheter smakat , 

£j genom mistningen af evig frojd 

Med tiotusei^ helveten är pllgad? 

O Faust! gör ej mer tS djerfva frigör , 

Jag ej uthärdar att hesvara deni. 

Yi haf va In extenso anfSrt denna dialog , einedaa 
den är en af de märkligaste i den besynnerliga dikten, 
och r5jer en flägt e£ sanuna djerfira anda, SQm glftder 
i Manfred och Cain. 

Fanst beder nu Mephistopheles framföra hans helsnisg 
till Lucifer ooh säga, att han vill Öfverlerana sig åt ho- 
nom , i fall han vill f8mnna honom att lef va i tjogn- 
lyra år, «ch viptder deimfi tid erhålla allty hyad Jian oo- 



skar. Han fSratkrnrt 4tl"Mn luuiliafle så mänga sjä- 
lar , som der fioMa ^janmr p^ bimlfiKvalfvat, akulie han 
gifva dem . alla'^ 4ieh npporäktiar lalndigeii med pomp och 
gtat sina djerfva planer*. , Kan vill, säger han, bygga 
en bro i luften, gå 5fver Oceanen med en krigshär» 
fSrena Africa med Spanien och bli verldeni| Herre {th$ 
Emperor of ih$ ff^orld), . 

Scenen förRndras. Del Ir midnatt , och Fanst sitter 
ensam i sin kammare och väntan De b^gge änglame 
uppenbara sig åter, den gode varnar honom och den onde 
uppmuntrar honom att -fortgfi på den väg han börjat. 
Faust är döf för alla varningar från en himmelsk verld. 
Slutligen inträder Mephistopheks. ock, beder honom lemoa 
en förskrifiiing af sin sjfd till Lucifer. Faust frågar, 
''hvarfÖre Lucifer sä ger na vill ha hans själ?*' "Den 
skall utvidga hans rike^, svarar Mephistopheles. "Är 
detta det skäl, h vårföre han sä frestar mig?" invänder 
Faust åter, hvarpä Mephistophelea svarar med den la- 
tinska versen: '^ 

Solatium e$t misem^ sociQ$ hahere foHunoe^ 

Na uppsattes CSontractet, som innehåller, att Faait 
skäll vara en ande både till *'form och substans" (a tpi- 
rit in form and subitaua); att Mephistopheles skall vara 
hans tjenare; att han skall kunna göra sig osynlig, när 
kan behagar, o. s. v.; o«b alt, när 24 år äro förflutna, 
.Lncifi^ skall hafva rätt a|t taga besagde Doctor Faustoi 
Jbåde med kropp och själ. Nu AM Fausl natnrligtvii 
besegla Contractet med sin blod: han ristar tipp ain arm 
och skrifver; men när han kommer till den punkten i 
Contractet, som bardafvar hans spl, stelnar bloden, och 
Fausl kan ej skrifva ea bokstitf men Han frågar sig 
sJeU: rHvad? kan jag ej bonlofvai min själ? är hon ej 
iwn. egen?** man. den bestäUaamma Bf^histi^h^lM an- 



iffar itraxt ett fyrfat^ -hltopft bloden u^pTBrmés odi 
v åter flytande. - Fanit iiaShrtlBrif ver titt näma, ocl^ 
r allt ar ffirdigt,' tycke» hah^ sig p& sin ttna s^ dessa 
I skrifna med ed osynlig hand: Homo fugi. ' Onda 
ingar uppstiga i hanS brSstj när de mystiska orden 
^r föosTinna. Djeflar uikomtna^ sk&nka Faust gyllene 
>nor och präktiga klåde^ {rieh appatil)^ dansa jfU>ile« 
ide omkring honom ^h försvinna. Nn förekommen 
\v en dialog mellan Faiist och Mephistopheles» .hTilkeu 
Tilja anföra^ 

l^anst» . 

S^ginigy hyar är det nun, som memkor kalla 
töi? Helvete. 

Mephistöpheles. 

lldiUider himlahvalfvet 

Fätisté 
iå, A ix allting aniiat^ men hvar der? 

MephistttpheleÉT. 

Ej helvetet har liågra gränser , Faust ^ 

Ar icke inskränkt till ett enda rum. 

Men der vi aro, helvetet ock atj '" ' 

Och der det .ar^ der m&ste vi öck vara. 

Och med ett ord -^ i^ur denna verld torffis ,- . 

Och hvarje skapad vareke skall luttras^ 

Anty som ej himmel aTi skall helvét blifva*. 

Faust 
Jag tror, att detta blott en &bel ar. 

Mephistoph^lea. 
' Ja, haf den tron, tiU dess du annat UtiV 

Fanst. 
Hvad, tror du d^, att Faust blir fordSmd? 

Mephistöpheles. 
Helt visst — - ty har jag din forskrifiiing hcr 
Der åtL dm sjiQ tHf Lucifer forpantan 



,* • I 






3tC 

Och ki0pp«a m«d »^ IMv: kfåå betydtr dét? 

InbilUr dtt dig vil^ att fanit te>r^ 

Det {dftgor finnas efter detta litvet ? i 

Nej -^ allt St åoåck, och gaikila qvinabrs dikten 

långt har deH hSgl&rie boétorn ba kbtiimit Sltii 
Dgeh beder han Mephistophéles skaffa honörn **deil Ai» 
ABÉié tiickäi Bom ånniBS i Tj8klaiid*% ty han iii 
*0m hån sAger, ^aant&n and ta/ciDtoUf.*' P& Mepbi' 
■tophelea* kallelae visar sig en . ond ande i M Ék3n qViä'» 
nas skepnad. Mephistophelea frågar nu Fanst , om haa 
Till hafVia ett hilstrti, hVilk(»t Fbdst ttekiar, hvarpå Meplii* 
Btopheles förs&krar honom » . att .äktenskapet blött är ea 
**dttm ceremoni** (a arsmoniat toy) , beder honom ej mn 
t&nka på sådan dårskap, och lofrar honom att nftr loai 
helst till honom föra de skönaste flickor. Derpå gifTtc 
han honom en bok^ hvarmed han katt frambringa allti 
hvad han tOI, gnUt åska, stormar, män i blttnkaala 
harnesk m« m« 

Fanst och ÅtepliistDpheles begynna seclÄn ett astro^ 
nomiskt samtal öm världsbyggnaden, om solar, fixstjer- 
nar och planeter. Slotligett fråear t*aust, hvetn lom 
skapat verldeni h vilket JMtephistopneles ej gerna Vill ti* 
ga, utan beder honom tänka på ''helvetet.** Af en Fanit 
säger, liksom bevekt af ett ovillkorlig rörelse: ** Jag Till 
tänka på Gud, som skapade verlden*^ och kännet i sitt 
inre en frätande ånger öfver sitt åffall från verldena 
Herre. De bägge änglarne visa sig åter^ och den gods 
höjer ftnnii engång sin varnande stämma. Men då iip|H 
tradig hastigt Lucifer och Bekebub, med ett helt f5lje 
af onda andar, och upplifva åter hans sjunkande mo4f 
Belstebub använder ett besynnerligt medel att sidngm 
den vacklande Fausts mlörka aningaf ; han lo|var 



39r 

Sfn> att ban skall fS. aé d«. aju aärdinal-syndarna (diactty 
Ini) , hvilka, hirar och en i lin tUlbörllga akepnad , in- 
»mma på Theatern, och Kro. HSgttrdoii (Pridå), Girig-- 
»ten (Covitoufnest) ^ Afonden {Envy)9 Vreden {ff^ratK)^ 
resseriei (G/»/lo»y)^ Lättjan (S/o/A), och Kattan {LiU 
\iry\ Alla deasa bafva något att sSga , nfir de passera 
ffbi Faost. Girigheten önskar t. ex., att huset, der 
aost är, med allt tillbehör, måtte förbytas i guld, för att 
inna läggas i hennes kista, och slutar, sitt tal med ttt« 
ip: "o mitt sköna gnM!*' ('^o my swtet goUt*). Afun« 
m önskar, att en hungersnöd kom Öfvor verlden, så 
t alla mennisker dogo, 4y, säger hon: *'hur fet skulle 
jag blir* Frosseriet fr^ar Faust, om han vill bjuda 
mne pä qvälsvard, till hvilket Doctorn försigtigtvis 
ikar. Lättjam *'iriUe för allt i verlden cg . silga ett 

Na Uppträder Choren åter o^ förkunnar . {tå ett 
»mbastiskt språk, att den store och vidtberyktade trolU 
irlen iPaust är i ftom. Härpå följa en mängd buller^* 
^mma uppträden , det ena besynnerligare ; än det andra. 

■ ' • ■ ■ 

I Rom begagnar Faust sin makt tä) åtskilliga. säUr 
imma streck. Han gör bekantskap med Påfven ock 
ardinalerna, frfilsar en fången, ^af Kijsar '*Caroius** 
ilsatt, motpåfve '^Bruno*' ur ftngielse o^s. v^ Bland 
mat är l>*aast i osynlig måtto närvarande vid ett stort 
bttabud, der Påfven, Cardinalerne och en mängd andra 
Srkliga personer äro Ijudna. tlär roar Faust i^ig med 
t spela gäck med den stackars iPåfven på ett mindre 
anirfaga sätt^ Så snart den helige fadren t* ex* från sUi 
llrick vill föra en matbit till munnen, är Faust straxt 
Ireds att rycka gaffeln ur hans hand, och vill han förn 
D gyUene jpokalen till sina törstiga läppar , rycker troll- 



138 

karlra ttven denna ffrin hon&åå. Som Pabtt unier 
allt detta ir tMynlfg, VSok^r deit natnrligtirfe ett elon 
uppseende i gasfabndNalen ,' iä att Pafven och de andia 
helige fftderne ej veta rfifl» htad de ekola tro. Mia 
Mephiåltophelei har sin innerliga last åt alla dessa skalt 
streck. Frfln Rom begifver Fanst sig till kejserliga hof- 
Tet I der han såsom en vida beryktad ock i beniliga kos- 
Ster Tftlförfaren man blir artigt emettagen^ En giiy 
yttrar hans Kejserliga Majestfit sin 9nskao att se Aleiss* 
der den store och hans Slskarinna Thria. ' Han vill- |i* 
nom denna något dristiga begäran sStla Fansts ndei|(k 
rande fSrmåga på prof. Fanst ?ftndér sig till sin tjjh 
imre Mephistopheles » som straxt nr de • dödas rike tpjp- 
kallar Alexander och hans ''Paramonr.*' Skvggotna égk 
till det kejserliga hofvets stora fSrvånibg hOgtidligtfSiU, 
och Mephistopheles förbjiider alla strängeligen* «tt tiOlrii 
dem. Men detta ftr ej det enda underverk 9 som Fsoit 
g5r under sin vistelse hos Kejsaren. iPå en hofnMi 
Vid namn Benvolio , som engång , medan Faust går fMi 
|p& gatan, tittar ut genom ett JfSnstéry sitter ' Fkat i 
bast ett långt hom^ h varigenom mycket åtlSJe. ^pptidii 
bland åskädarne. Hofmannen beslutar att blodigt Un- 
nas denna skymf. En dag, nkr Faust lustvandrar i tij^ 
lund utanfSr staden, lägger sig Benvolio med några hut ^ 
rater i fSrsåt, tnSter trollkarlen » hugger hulvudet 'th^ ^ 
nom — metf o ve ! Faust lef ver upp igen och Umm ^ 
Benvolio och alla hans medhjelpare åt Mephislophebif |b 
aom i hast förvandlar dem i djur. Fauft fortsätter rf* 
resor och /lina äfventyr. At en hästhandlare sfijer hi 
sin '^förträffliga** häst, men varnar likväl kSparen att (j 
med denna häst rida i något vatten , emedan han då M^ 
teligen kunde komma i fora. Hästhandlaren Sr inneri^ 
gen glad 5fver sin handel, men kan ej motstå sitt be 
gär att äfven försöka sin häst i vatten, iGr att utriM 



osts mening med ftrbniel. Haa ISnolmr all vada 5f- 
' en flod; då fSrfandlar aig hMen i han till ett 
"halnistrå*S pcb den bedråj^e handelsmannen räddar 
d möda sitt Uf. Perpå besöker Fanst en Hejrtig, it 
irs gemål han midt i vintctm, fSrmedelst Mephisto- 
$Ies* biträde, skaffar friska våadriifvor. 

Scenen förändras åter, o«h Faiuit råkar t?& af sina 
dna lärjungar. DesM hafva med största fHrundran 
t sin vördade lärares undergörande f5rmäga omtalas, 
r anbälla' huVait han, som ett prof på sin konst, 
le visa dem den sköna Helena; Med lika lätthet, som 
1 förut framkallade Alexander, uppbes värjer han åfveki 
Menelai frejdade gemål nr grafveii. Derpå Inträder 
gammal okänd nian , odi börjar att för Faust predika 
hans syndiga fefveme och uppmana honom till bot 
r bättring. I början afhör Faust honom med tålamod, 
in slutligen* blir han förbittrad och beder gubben gå sin 
;, hvilket denner under hotelser och spådomar om stun* 
tde olycka efterkommer. Fausts själ är numera Helt 
I bållet försänkt i svårtkonatens förskräckliga hemlig- 
ter och de yppi^ njutningar, Mephistopheles på hans 
asta- vink förskaffar honom. Dä han för sina bägge 
juagaif visade deH sköna Helena, blef han kär i hen- 
I bild, och begär slutligen, att Mephistopheles slcall 
plsalla hean(B* i Kfvelt hela fallhet och låta honom njuta 
in#s kärlek* För Mephistopheles är ingenting ogörligt; 
leaa' vkar sig för den af beg&r.upptände Faust, blom- 
^9de och i|kön iOnI fordom , när hon gjorde 
I lycklig. Faust utropar med hänryckning: 

Åt* detta å% den undersköna qyinna, 
iSom fordom satte tusen stolta skepp 
I 1'orelse, och brände llions torn? 
Ja, det ar bon — o Ijufira Helena ^ 

Skandia, i. ^3. 



a4o 

Got mig oåaålig med efi kyttr 

Ack! ditui lippar sniga Iritn min sjal — . 

Se, der bon ujrger «r- kom^ o Helena^ 

Gif mig min åjUf gii mig mitt li( ig^n! 

Här Till jag dro|a» bSr jag lef^a rill, 

Ty Umlena. fillhet bor på detta läppar --* 

O da är tkönare in aftonhimmeln 

Med myriader gyllne ttjernor tmyckad , 

Dn lyter klarare fin tjelfva Zefv, 

När lian i ligor giek tiU Semele *). -« 

Men nnder dessa rexUmde nöjen och ifvMljr bafnk 
ofSrmärki de tJflg;afyrB ntlofrade åren ISrsimnnH. Uste 
alla sina yrande frdjder kan Fanst likyftl ^ fSr sig sj^ 
ddlja, att den hemska stunden , d& han Séi alltid ibll 
öfverlemna sig it mSrkrets fnrste, »ed stora steg sal- 
kas. Han gör sitt testamente oeh ntgfuter |3r sin tjä- 
nare Wagner sina bekymmer* När han Till gräta, ^ 
ger han, aftorkar Satan hans tårar; och viU han opp- 
lyfta sina hSnder mot bimmelettt håller den onde andes 
dem med en makt, starkare än Jemkedjort tillbaks» 
Slutligen bebåda åtsldlliga tecken, att den fSrfkrliga di- 
gen är nära. Fanst tager afsked af sina fSrskrilekis 
lärjungar, och lofrar dem, att han nästa morgon, ömhaa 
lefver, skall besöloi dem; hrarom icke t är Fanstus '*giNM 
to Hill.'' 

Nu uppträda fSr sista gången de bägge inglame, 
den gode ock den onde. Den gode visar konom en 

gyllene thron , som nedaäaker sig under ea 
ik, omgifven af änglar och IMgon» och säger: 



^ Vid dylika ttallen igenkitiner man den tkald^ tom 
tkref den vackra Titati : ^^Come, litfe i4>Uh må and be my loue^^ 
h vilken finnet iniörd i Percyt "Reliqnet of Ancient Poetry^ 
ech är en blafld de täckattc blommor, denna rika tSngkrant 
inoebaUcr. ; 



»*1 

Sé, Fausty 'w, 
t livilk€n berrUg skrad dä kunde sutit 
På depna throiii bland dessa ljusa helgon, 
Och öfver synd och afgrund triumferat! 

Den onde Sngeln deremot visar hotiom Helvetet med 
desi fasor: farieir, som kasta själar pS glödande 
ar, koka kroppar i smftlt bly» m. m., soni är for 
ligt att nämna. 

Efter denna firberedelse nalkas katastropfaen. Faust 
r 'Vo/fi/*' i sin kammare. Klockan är eifva. Faust 

r: 

O Faustns! 
Ma har du blott en timma qvoT atl lefva; 
Och sedan da for evigt blir fordömd. 
J himlens spMrert J som ständigt rullen! 
O stannen y statnnen I att den snabba tiden 
Mä sluta upp 9 och midnatt aldrig komma. 
Och duy naturens skona , klara öga! 
Stig upp igen och gör en ständig dag — 
Låt denna timma biott få bli ett år. 
En månad blott, en vecka — ja en dag. 
Att Faust må lå ångra sig och salig bli! 
O lente^ lénte ourrite noctU eqni! 
lilen *— sljemorna de röra sig ändå — ^ 
Och tiden flyr, och snärt skall klockan ljuda, 
Och Satan kommer — - Faust blir fördömd. 
O jag vill upp till himlen flykta — ha! 
Hvem drar mig ner igen? 
Se, Christi bl«ä på firmamentet lyser -^ 
En droppa blod kan frälsa mig — b Christos! - 
Förkrossa ej mitt hjerta, 091 jag näfnner 
Min Herre — honom vill jag kalla — spar mig 
O Lucifer! 

Hvar är det nu? Det borta är — Jag ser 
En arm, som hotar, och ett vredgadt anlet — 
J berg och kullar, fallen, fallen på mig 
Och gommen mig för himlens tunga vrede *^ 



9#l 

Nej — - dl jag yill ral^l ner i jorden nua — 
Upplåt, o jord^ 4it| ^rOgl — O nej! förgifrer! 
Da matar ej att herbergera mig. 
J sijernor!. so^ i lifvet ir^ ipig lyiten! , 
Som mig ftt faelyet ocli åt dod béitSmden! 

dragen upp Fanstns som en dimma 

1 edra molns indfror — att, nav se'ii 
De spy mig nt i Inf ten ^ niiiia lemmar 
Må hit' och dit i -tomma rymden flyga , 
Men fri och siU min sjal till hinden ila! 

. (Klodua sllr). . 

Ke^n baUva timmen flydd •— snart allt Jtr slnt. 

Of om min sjal skall lida for miti synd , 

Gör något slnt på mina svåra plågor! 

Låt Faust bli fördömd i tnsen år, 

I hniidratnsen år^ ooh ee^n bli tdig — 

Dock -— slut ej gib pl de fördSmdbtt qraL 

Hvi Tar dn ej ett djör förutan sjll? «— 

Hvarf^ fir den odödlig, som da har? 

O HetempsjTchosis ! Om sann dn Tore, 

Då sknUe denna sjal ifrån mig fly. 

Och jag till djar förbytas -^ 

Ett djur likrSl ar lyckligt «— nSr det dör, ; 

Dess sjfl i elementéma f öMvinnen 

Men min skall lelva för att evigt plågas. 

Ve öfver de föräldrar, som mig* födde ! 

Nejy Faost, nej, förbanna Mött dig sjelf 

Och Lndfer, iom' himlens fi6jd dig röfvat 

(Kleckati sllrtolf). . 

Hon slår, hon slår -r» nn, kropp! förbyts till Inf t, 

Ty annars slipar Lncifer dig bort »^ 

O själ! förbyt d^ till $mk vattendroppar, 

Och störta ner i Oceanens djup! : 

(DjdOarna ibtrida •>-• dmidcr och Blixt). 

Barmhertigbet, o himmel! blicka ej 
Så Tildt på mig! J ormar och J drakar! 
O låten mig ännu en stund få andas! 
Uppspärra ej ditt gap, dn hemska afgrnnd! 



I4S 

Vik hädan Lndf er I ' Jag mina bockelr 
ViJl biiipim tipp — t> Mej^blflophelcis ! *J 

Nu f örändru scenra pft nytt. Det Sr morgoD ; FauiU 
lärjungar intrfida. Dé hafva aldrig , i^ga de sinaemellan » 
sett en sä fSrftrlig datt; dé béfva bort "underliga läten 
och klagande^ rop.** Nu finna de Dodor Fausta lemmar 
sSnderslitna af **d5deM band.** Mellan lolf och ett, aä-^ 
ger en af lärjungarna, hSrde Jag honom sopa pä hjelp, 
och hela huset stod liksom i ljusan laga. Emellejrtid, i 
anseende till hans stora lärdom, och aédta fftrträfäign 
egenskaper, skall bad f& eti ttlllätrlig begiaf&ing (mI 
buriat)^ oéh 

Hvar student, i s'r«rta sprgeskruden, 
Btvista skall bans sorgliga begrafning. 

Nu ulpptirSder Choten ocb slutar sorgéipelet med 
fSlJandé ord ; ' ^ 



^ For iranner af Engelska poesien torde begynnelsen äf 
denna Fausts sista Inpnolog förtjena atl anföras på original- 
språket: 

: O Famtm! 

Ifow tmtH tliim huc ooe lingU honn to live. 

And tli«n tliou nvit be dMMi'd perpeiiial^. 

Sund siilly yon erermoving ^beres of Heaten > 

Tbat tiiSe toky eeale and midnight never come, 

Fänr iut«ires eye, *rift| 'rise agahi and make ' 

PerpaiuaU daj^ flr lat thls day b« b«t a jtai*, 

A monéib, å week» a iMtaMU day, 

That Fanst maj ttftnt and åtne bia aouL 

O UnUf lente eurrite noctia equi! 

tlia aura move aiill, tline runncå, tlie dock triU sirlke, 

Hie deTiU yinXX come and FadfC muat ba damn*d. 

O ria laäp np to Heatan — wbA puUs mc down? 

Sca, wbcre Cbriato' blood aUmuBM» in tbe firmament» 

Ona dröp of blood will lava roa — -*- 



Afhuggen nu ar dennii stolta gran. 
Som kut|d9 berrligt bafva blomatrat aii^ 
Och bränd är den ApoIIos lagerqvisty 
Som fordom prydde denne larde man« 
Försvunnen Faust 8r -— betrakta na 
Han» svftra &U, da vise! lär att blott 
Med undran sUda de förbudna tingf 
Som med sitt *djup förleda djerfva själar 
Att Verka mer^.än himlens makt tillåter. 



Betrakta vi na denna Marlowes Tragedi i ala M* 
het , 8& kan man ej neka » att den ir behftftad me4 laiBt 
ga brister. Den är en i atoi: scala tilltagen tafla, p4 
hvilken en mängd vidanderliga figurer endast i flykdgi 
drag äro tecknade. Men dessa drag Sro djerfva , och 
n&gra, t. ex. den sceui der contractet uppsattes ¥k 
Fausts blod stelnar, när baa skall skfifva andefy äio 
värdiga en Byron. Faast sjelf är väl tecknad ; fSrtrlA 
ligt skildrar skalden hans leda vid alla mänskliga kun- 
skaper, hans längtan efter en högre, hemligare vishet, 
hans ögonblickliga, snart försvinnande ånger öfrer éH 
förband med mörkrets makter, hans tilltagande fÖrUiaf. 
delse, och slutliga fÖrtviflan. Den r&a, men kraftigi 
dikten röjer en nära slägtskap med de gamla si kallsle 
Mysterierna och Moraliteterna, och har en omian 
kännelig didaktisk syftning, att nemligen viaa, hornlsdei 
en människa, som förmätet eftersträfvar en knnskap odi 
en kraft, som af en allvia ' fdrsyn blifvit de dödlige f8r< 
nekad, råkar i de onda makters våld och går nnderi 
Chorens sista ord antyda bestämdt denna gmndtanke. 
Men Marlowe har behandlat sitt ämne med en viss lätt- 
sinnighet, och förledd af sia förkärlelc *för det putsls- 
stiga och bizarra, har han inblandat en mängd smutsigs 
uppträden , som betydligen minska intrycket af det hehi 
förfärlighet. Märkvärdigt är, att hao ej skildrar FaosH 



MS 

4SrIekfi-äfveiitjr med den ntfliflighet och yppighft, som 
man, af en sädan förfaUare kunde Vänta. Utom den sköna 
Helena nppträder ingen ni&rklig qrinna i hela piecen; 
och med alla aina andar och djeilar har Marlowe ej 
kunnat ästadkomma något afi fSrskAcklIgt upprörande, 
som Yalentins mord och scenen i fiUigelset mellan Gret* 
chen och Faust hos Goethe. Fansts bägge monologer 
och de uppträden mellan honom och Mephistopbeles, 
hvilka vi o^vanföro anfört, ärd onekligen det bästa i 
JMarlowes Diraroa , och dylika ställen kunde väl gif va Beni 
lonson anledning att tala om Marlowes: ^^mighty lim" *)• 

Att en så vidunderlig composition någonsin kunnat 
BppföraSy kan förefalla närvarande tid besynnerligt*. De 
Engelska Theatrame hade på Marlowes tid väl ej så 
stora cessourceTf. men åskådame voro ej eller sä nog- 
räknade, och deras pbantasi fick ersatta mången brist pä 
kjheatergrepp och decorationert JLtskilliga uppträden tor- 
de dock varit svåra att föreställa, såsom när den af 
Roglar och helgon omgifna thronen nedsjunker och hel- 
yetesstraffen visas för Faust. Men åskådare med sä 
Uflig inbildningskraft som de , för hvilka Marlowe och 
JShakspeare författade sina skådespel, voro ej så avåra 
att tillfredsställa, som en nyare tids vid Operans troll*^ 
konster vana publik*. * Eljest ägde de gamla Theatrarne 
lltoiidom tillgångar, som förefdla oss verkligen förvå- 
t|and^* För att ej tala om de Engelska, som onekligen, 
ej saknade maschineri, berättas det U ex.^ att när Pas- 



*) August Wilhelm Schlegel förundrar sig öfver, att Beu 
Jonson kunnat begagna detta uttryck (Dram*. Kunst. s Del. s. 
:»54). Men af det ställe, vi här på Engelska anfört, kan man 
^, att. älvé|9 versificationen är ganska god, och Ref. kan ej 
Smickra sig dermed, att de bägge monologerna vunnit i 
äfversattningen. 



ut 

t 

itona-brddnwlmpei' i FfuMke ilu eonfraitii d§ U Påi- 
ji&n) på 1400-takt «ppf8ffd0 L$ HMfiihi di Ii PAsrim 
i$ notn Smgnnur. J§$ui Chrhtt tirflkol ikidetpcl v» 
rade i fierft dagar:, vpptrldite på första dagra ej »iodn 
ftn: Fadcen, Sonen ooh den BeHge Ande, aex Än^ 
o€k Årke-Änglar) de lolf Apenlarne, Herodee med ää 
hofj aexidjeflar^ med ier», titt ett*antal af S7 perseam ^n 
TiH den atttndiga thjmtev-a^paraten bUrde en bSg ttMk 
ning, pä hvilken God Fader ^jelf, Uädd i en lång 1» 
kir^ omgifven af alna Änglar, aatt. Nedanfftre låg kl 
véteL Vidare onHakui det, att i ett Mytiifå^ aomvpfk 
fördea i Meta 1437, vigade sig på Tlieatem, som fin» 
elällde Helvetet', en eöleasal Drake ^ som sårftldigtapp* 
spttrrade sitt gap mot' åskådarna, att alla fSrtjnates, idi 
i lians bnftnd lyste två 9gen af poleradt stål, som gsi^ 
stnnde stjemor*)** Slikt fSrnSJde de gamla Fransosériift 
oeb deras biMadé oeb upplysta afkomlingar skalle iM 
gen annn i dag iped ndje sett ett så '^st(M spectakel"^ 

lemnf5relser mellan skalder från oBka: tid^ sdi 
olika folk blifva oftast ofullkomliga oeb baltande; n8go# 
gång birorika. Så npptdcker man en anmftrkningsrirf 
iikbeft mellan den Tragiska konstens uppkomst, fortgi^ p 
och förfall bofs Grekemé oeb EAgelsmännen. Den djeift 
Ve Aescbylas var den egentlige skaparen af Grekiska tn^ 
gedién; me^ den barmoniske Bophokles uppnådde dii ? 
sin bögsta folländning, och med Evripides intrftffadé den 
fSrfall. Förbastadt vore det vttl att i konstvärde jemn- 
föra Marlowe med Aescbylas; men med alla sina fel rS- 



*) Se Bonterweky Gesehichte der Poesie, B. V. 

**) Den i Svenika Litterslar-Förenidgens Tidning nyli* 
gen omtalia '*La tenlation de St Antoine" torde i vidunder- 
lighet fullt uppgå jDot de Gamla Myiterierne. . 



Mr 

r likfäl denna Drsmalivg en. fligt af mommi Ugn och 
erfva anda, soniyi fSrening ned det åtiasta könsl- 
ine, hos Shakipeare nppnfiddo lin enfaunadona-paokt 
h' gaf det noderna Earopa en Sophoklea (om man h&r 
igagna en sådan jemnförelse). Med Beaamont och 
letoher, : hTilka i |;lånaånde j^arrier oeh andra -Srtfan- 
ir Tti kanna förlikoas med ETriiiles., bdijado odcså 
>n Engelska Dramatiken att nrarta, och fSrf511 sminiii- 
»m, till dess shitligen en *y perio< iirfrlHifcda, hvilkea 
ivH i jemnfSrdse med den fSrra blott är en Tackor 
at efter den skSoaste sommar*); Den Engelska Thea- 
rns blomstringstid har äfren en annan likhet med den 
rakiska; tj liksom den Atliaka Dramadkan atTocUlria 
m herrligasta' blonunoi^ i ^bnjMn af di|gamo iM Mara» 
on och SabiÉiiSy intrUfado ifren i EngkmddanDranui» 
ika komÉan» gyllolio tié änder Elisabeths långa ock 
skliga fgtnågi akt .tidshifiOyaom -också i konstens hi» 
nia är af den hagsla aiärifivärdighety och fSr^enar att 
taga ett mm bredvid AngastI, Medioeemes och Lnd?ig 
• Fjortondes pnsado tidohwarfe 



*) En Via ét jemnfS^lfer ftail ifren i den Frsnsfca Trå* 
lietit ödeit finna en motemighet till nt¥cckKog«i sf den 
"ekiska och Eagtlska. f dijit nämligen den djerf ve Coraeitle ; 
lan den miide Bjuäne flbvsrs Athaiie Sona torde vara dei| 
•persta af alla Franaka Tragedier), och ie*n sophiattn 
»Itaire. 



E. W. Slrni. 



. I 



r ' 



* » 



Om FSfniifteti ftrhåUaBde till Uppéiibarelim» af 
Dur A. Tb o In ek. Öfvertftttnlng, ITpsala, 
nOmblad i6 C. 1833. 44 iidd. 8:o< 



Denna afhandling åt vhMMrfigM af ett ganska obéljå^ 
ligt omfång, och af ett kanhända innn obetydligaie ?»• 
tenskapligt v&rde ; men genom vigten af, det ärone« Mr 
ket ien afbandlar, och genom F5rf:« anseende inom «(t 
riset vetenskapligt parti , kan den likvftl anses fir^ea^ 
nppmftrksambet. Det är också med afseende på imm 
orostiitdigheter, som vi våge hoppas, att man skall «^ 
sakta vidden af denna recension, eller, om man så.TiU| 
af denna uppsats, till hvilken den gifvit anledning* D«( 
skall nämligen här blifva vårt bemSdaade, att icke alle* 
nast angifva och bedömma bokens innehåll, ntan äffw 
att genom några anmärkningar befordra en noggraaaaie 
undersökning af sjelfva ämnet. 

Hufvudsatseme i Tholucks afhandling synas oss tsis 
ungefär följande*): 

*) Vi anmärke har en gtng för alhi att vi ofta anCre 
Förf:8 ord i sammandraga emedan hans skrifsätt tillåter det 
Att någon hufvudsaklig origlighet derigenom skall bafva upp- 
kommit, vilje vi ej förmoda; åtminstone skulle sådant vurt 
mycket emot vår vilja. — Parentheser inom meningar, bvilkt 
vi citere ur Förf., sro våra egna tillsatser eller amnarkniqgar. 



i 



9é» 

I) Trisiteiiiiiikteii etMlhn IUtIanalfanR«M och Sapenm- 
nrdismens anhangaio Ir ''iol Mbjtetinui fitrliallande till 
let objeetiva, det lubjeetiira menskliga fSrnaftets for* 
lAUande till ea objectif gadomUg niiJbrviiMiing'' (sid. 9). 

Rationalisinen tillerkänner neniligeii menniskofBrnuf- 
tet fSrmåga att finna 4>ch riktighet att bedSmma den 
rdigiögt-moralieka sanningen. Snpematnralismen gör 
tvärtom» eller medger det itminitone icke rättigheten 
att pröfva och bedSnuna (sid. 9)« 

Rationalismen påstir» .*'att aUa de rdigiSsa phäno-» 
menerpa stå i sammanhang m^d naturen , och lata till-i 
jräckligt fSrfclara sig säsom prodncter (|!) af hepfies 
yerksanihet.** Sapernaturalismen nekar detta och an- 
tager "sådana jGuds inverkningar på mennisko-själen » 
. b vilka ef tet inga naturliga lagar kunna fSrUaras** (sid. lO). 

:^ Dessa bägge f&reställningssätt bSra doek ej tagaa 
•■■ alltfdr strängt, bvilket skulle leda till sanningens upp- 
.häfvande» De hafva i sjcfUva verket sällan alldeles 
uteslutit hvarandra, och de behöfva ej eller göra det 
(sidd. 11, 12). — -« (Huru detta är ihiöjligt utan* incon* 
seqvens, begriper man icke; och det blir idce eller 
förklaradt i sjelfvå afhandlingen}* 

II) nationalistens fordran af grunder f5r Uppenbarel- 
ans antagande måste erkännas f3r naturlig och rättvis. 
Wlgän är blott, hvilka ocM hum giltiga dessa grunder 
innna vara. 

''Bationalisten yrkar, att ingepting^ må påtrugas oss 
såsom sannt, så länge Ti icke känne oss nödgade att 
derfSre erkänna det. Den vill ej anse en lära tår 
sann, blott derf5re att en lär^e fSredragit den såsom 
s&dan. Och hvilken skulle väl kunna ogilla denna 
fordran f' (sid. 13). 



JM 

**1Rm AM9- litt ielM''troii.'på -Uppdibimlséii HVtn 
téi IniiMlnlpsMnÉ^iÉn håifM ef Mtlmpiil af ttågMtfay 
nMHMigtl** (Éid* 14). MM andni ord: Skfalb tiei 
kk9 f8r PM gtfvaa aigim gUfiga gmmin fBr Uppe» 
baftlMM aaUigaadaf 

in) FSr alt besvär* déÉna jrSga amnlrkef , att aieii- 
nUfkan onekligen har plgoé , , som empirietén frlnkSrtiier 
henne, nemligon ett omedelbart mraqd* efle^ lif I Chd 
— - ett oroedelbart med vetande åf det Gädolnligay pnlteie 
gttdomlif vlokelse eller Hlidérviining o. •• f« 

Detta omedelbara Br: **grttnden, rcftait oteh enhétm 
fSr alla andena phlnomanar** (aid. 15), **dét duumktei- 
atbka tit anden eåsom ande** (dera.), **|irittr>ino- 
vent fSr allt tankande och beslut** (^ers«), '*aR gadem* 
lig ingifvelse, ifrån hVilken allt sanne, itotf oÅ godt 
»j^pkoromer" (sid. 16), *'att Gnda Kf i malinlakoHyilM'' | j 
(sid» 36), **ett vetand* genoii sjelfva vakandet, «tt 
medvetande , an fftmnfts-instinot «^— en kftnslå** o. s«<Vt 

Och att det verkligen finnes hos menniskan, bi 
bevisas redan af den skillnad, som' vanligen gim 
•mellan fitrnuft och fSrstånd* Utan definierar det fltm 
sisom en förmfiga af idéer ; men åfveh dessa iro iii- 
kar , siväl som först&ndsbegreppen , och f5raoftct k 
siledes genom dem ej tillräokligt sidldt ifr&n jRindar 
det* "Skall någon verkUg sldllnad dem amellaa gi^ 
vas, hvaruti kan denna ligga, om icka darnti, ai i 
förnuftets vetande är omedelbart, ett medvetande, ^ 1 
vetande genom sjelfva visendet, elter en kindat** 
(sidd. 22 , 23). 

"Således ligger ftfven i denna defiaition ett etUn- 
nande af det omedelbara, som i det inre är såioa 
enhet och blott af det reflecterande förståndet npj^iMt 



i 

v 
i 



( 



ut 

i M miqgfiild Bt Umt» flUrt: i|Utpr#.jMigA»»jJiriff ram- 
gir ur «iii ;.ciii^4«lb^rbttl g^h atiHklir iig^i lanbue* 
(tid. 1»3). 

,-... .DeMUtcmi nfttti». mm til idce iriy« *^rl|lgga Sam- 
vetet helt och h&llet på tänkandets oauridé", och anao 
det '*iii8om ett reaoltat af ISmtinda-reflexionen 1*' Då 
'*måste man Sfven tillitftt i|tt ideea om det god* icke 
Ir någon antian ta ideen oni d^t nyttiga; tjr ett f&r- 

, stånd, tom icke bar aitt inn^åll i det omeddlbara 
medvetandet, kSmier icke' det god»» utan blAtt det 
nyttiga" (rid. 23). 

(Så grundligt vet FSrt att dedocera cloa påståen- 
' den I Lyddigtvli ttfo desaa , når- do rigtigt fSrttåc , i 
•ig Bjelfva vida båttre, ta de grunder, som anftras 
*' till deras besQrriunide). 

' IV) €ninden fSr vår' Sfvertygehe om t}ppenbarelsens 
feNHiing och gitdoml%het ftr vårtr medvetande af hennes 
eriiet, hennes JfSrvandtskap med ofrannåmnde omedelfaara 
ratande hos menniskan. Detta år nemKgea hftr '*en nn« 
risning af det Gudomliga i vårt inre, hyiiket vUi leda 
lim till saknma mål, som anvisas oss af tJppenbmrelsen , 
ta anvisning, hyilken tillika ftr en själens naturliga 
Ifelfit** o. s. v* — Förf» respnnement är med hans egna 
feKd fSIJande: 

'*Det gifves intet bättre bevis fSr den uppenbarade 
* iaaningeti, än ätt fSrati den^ (rid* 36). <Oeb då be- 
' hafres naturligtvis ej eller ni^ annat)» 

**Äiminstöne får mån icke båija på att lievisa fBrr, 
ta man lärt sig att förstå'* (ders.> — (Denna sats 
ttppbäfver likväl den fSregående. Kan Jag fSrstå förr 
ta Jag l>evisar, så är det förra ännu icke detsamnm, 
som det sednare). 



IS4 

**Mm Or att fSrttl plilooiMMr af ttidallg iitifiir« 
■r måéUg Mliat albr ftr^andtikap (m ''rits diajposi- 
tion*' éteJ) tu alldalas onndgiogligt villkor. To iinnof 
T^ hfLOHf xaifM, blati dae baallgtada kan ftiatå dot 
baslMgtada** (donu). 

*'£nda iKttat Itar att arnl andolig Ukhat (anhat, f&u 
randtskapf) Sr kirlakan, lom anligt sin natar dragar \ 
' det batUgtada till dat baillgtada oeb iammaiibindar J 
blgga ttlLatt** (dars.)* — (Hvilken djup flihatf Maa i 
bara amå kärlekan f Kanske ar detta svaret): - 

*'Den religiSsa sanningen vinner tillträde till virt 
inre (Slskas oeb omfattas f) blott i den mån vtr anda- 
liga natur br vid bdsa** (sid. 27). 

**OGh emedan vi alle Sre beblftada »ad ^ M^a» 
Uskt ondt, oob allt (1) tillfrisknande begynner demadf 
att. dan ajnka (f) kSnnar oeb i$rstår (II) sitt oiubt 
■ så begjrnnes Sfven menniskans andaliga fillfrislmsada 
därmed t att bon klaner oeb ftratfir sitt andeUga ftr- 
derf ** (sid. 28). 

Y) Denna åsigt af fSmnftets visende (III) oeb af Up« 
penbarelsens prSfning infSr fSrnnftet (IV) bekräftas full* 
komligt af det Nja Testamentet (sidd. 30-^42), oeb df- 
verensstammer Ifven med vir Kjrkas lAra i denna 
(sidd. 42— 44). 

Detta ffr, efter bvad vt knnnat ilnna, det vKsandt- 
liga innehållet af Tb:s afbandling« De speciellare aat- 
serae äro förbigångne; men de kanna anfBras llngre 
fram, i bandelse det sknlle anses nSdvflndigt. För 
det nftrvaranda vilja vi fromstUla några anmårkningar, 
rSraode : 



t. Ti^iéiefrågan tméUan Raiicaalu!i^en§^Qch Si^^étnt^. 

turaliåmen$ cuihångar^ 

Denna har icka FSft tr&ffat Ordeles ly^kirgtf iCSr 
«tt ej dercMn tfiga något värre* Frågan, som akall bi^ 
Bvaras , Sr helt enkelt : huru b5r jag i egenskap af ir»i 
ienakapsman enligt fSrnoftet fSrhåUa mig i anseende till 
hvarje religionglära» h vilken utgifv^fs för Sfvernaturlig, 
Ifiidonilig Uppenbarelse? Endast angående svaret på depnA 
liråga kan någon tvist emellan Rationalisten och Saper^ 
taturalisten Sga mm. 

Om nemligen fSrnuftet, tages i string och objectif 
^märkelse, sådant det är i och f5r sig sjelft eller för 
Chid, sä är ingenting lättare ) än att <bestämma dess för* 
hållande till en Uppenbarelse: "denna skall vara identisk' 
med förnnftets innehåll, såvida den skall vara sann och 
gadoralig.'* Ty det förnuftiga är identiskt med det rätta* 
H?ad som icke är sannt och godt, det är såvida icke 
sUar förnuftigt* 

Om åter man med IBmnftat förstår menniskans kan^ 
skapsförmåga, så måste väl frågan i allmänhet vara den^ 
sa: hvilket förhållande bor menniskan med sin kunskaps- 
Ataaåga enligt förnuftet iaktiaga i anseende till läror, 
kvdka utgivas för öfvernaturliga och gudomliga I Dock 
Min icke .alla nödvändigt hafva samma pligter i anse^n^ 
It till samma föremål, så måste frågan inskränkas till 
4dane , hvilkas egentliga kall det är att befatta sig nieit 
k^ ämne. Desse äro här slägtets representanter. Dé. 
tt%e kunna i allmänhet hvila vid dessas auctoritet, och 
*^dé måste i sjelfva verket merendels så göra. 

Det är ock klart, att man vid frågans uppställande 
får hafva i sigte en viss uppenbarelse t. ex. den., 
istna, och efter eller dock med afseende på denna 
tämma svaret. Frågan, som skall undersökas, är i 



J54 

fån åwittr aflaila, odi iilito'>ISftl'bMT9nM|^tft|mi «&daif 
ionan nigot afteMde ka» gBrat på det speciella: Jag bSur 
yefa^ bara jag ikall föfbålla aiig J aoifee^da tjAl -hrarje 
^r^gifreii Uppenbarelae, mnhj^ jag kan veta, huru ^ 
•kall firhålla mig tiU ii&gon visa. Ocjkaft mifAe frågiui 
i denna ain allmSnluét besvaras endast och allenast ar 
fSmnftet; tj c|etta Af pljgternas nrspmngliga och eadti 
iLnnsk^ps-priacip f llminstone såläpge Uppenbarelsen icki 
Br godkänd. Jag kan icke eng^ng veta, fi|i och huni^ I 
vida någon viss Uppenbarelse iger ett fStetride fipf* i 
för d^ Sfriga , innan jag vet , hvad jag bSr fordra af H 
den, som skall kanna godkännas. NIedan Jag såledei « 
sysselsätter mig med att andersöka det sednare, måtta • 
Jag fallkomligt abtftrahera Ifrån det- förra. Och lika. Ii- ^ 
tet får det tagas i betraktande , att en viss Uppenbarelw ; 
Sr omfattad af millioner och skyddad af makten. MU« ^ 
borgarens pligter i anseende till ett offentligt glffl8B4t r 
föreställningssätt kanna vara an4ra, Bn forskarens pHglbir V 
emot Uppenbarelsen såsom blott Iftra; méd bår banflas 
aUdelea icke om de förra, ntaa endast ocb alleMit om 
de sednare» 

Alt F8rf. I sin nnders^kning idkeligei^ inbbndav iW 
^kristna Uppenbarelsen talar således icke sftrdelfs f^ 
bana akarpfdnnigbet% I|aii bar likvål för i9gj9n . åfl .W* 
4ers9kt fömnftets förhållande till Christeadqmpn ;. qnJltf^ 
(ill . hade det varit nödvändigt , att h^n undeirsdkt o4 
Jemnfört bägges innehåll, hvilket bär i^k9 skettf jH»^ 
han bar genom denna ^ inblandning förvridit den titta qfi^ 
punkten, och möjligen hos en eller annan väokt dia 
villfarelsen , att Rationalisten bestrider den Christna Reli- 
gionen, nationalisten kan dock * såsom sådan vara i 
äkta Christen, likaväl som Sopemataralisteh; då han blott 
frågar efter vetenskapsmannens pligter i anseende iffl 



X 



1 



f^tje tl|ipfen&af elie , behöver lian lékd neka rérktig* 
ien eller inneh&lleC fif en viss. Skulle hRntinfva rig- 
[I angilfvit de ifrfigavatande- pligterna, och skulle en 
IB Uppenbarelse med deras iakttagande . ej kunna god* 
hnasi nå är det'ta nMnrligtvis icke hans fel* 

. • ■ ■ ' 

• t 

51. 'RatiohaUsmem hegreppé 

Äf ven detta har icke Förf. varit nog tyeklig m an» 
Va begripligt Qch rigtigt. Tjr fpr att blott Asta oss 
I en enda saik: 

Hvad har man att tftnka sig vid det af hotlom be« 
gnade uttrycket natur (se ofvan 1)1 Den yttre må- 
lella naturen? Men hvilken Rationalidt h{ir betraktat 
religiösa kunskaperna såsom **producter'^ af stockar 
k sten^ eller dylikt? Ätt medvetandet af religionens 
Ilningar ntvecklar sig hos menniskan . junder /hennes 
icelverkan med naturen, måtte väl icke innebSrii det* 
mina? Eller menas kanske den inre naturen — * sinn* 
;heten hos menniskan med dess föreställningar och be* % 
r? Då gäller) med någon forändring, ungeftlr safnma 
Iga. Man skall väl ej neka , ^tt t, -ex* Plato , som icke 
Ade någon Uppenbarelse, bör räknas till Rationalister- 
s antal* Men aldrig har någon bestämdare än ha;i 
stått, att ingen kunskap, ingen sanning grundar sig på 
mligheten. Och detsamma gäller om alla de bättre 
land Rationalisterne» Redan genom namnets föcändrin|[ 
» kallades förut Naturalister) hafva de ådagalagt, att dé 
s menniskan erkände en högre kunskaps-princip* 

Om föröfrigt icke alla fästat ett nog tydligt ocK 
;tigt begrepp vid ordet förnuft, så kan dock detta icke 
ida Förf. till ursäkt: ty hans åliggande var att fram* 
Ila Rationalismens begrepp i och för sig sjelft, för. att 

Standia. h a^* 



* 



' » 



derefter afgöra an vetenskapsfråg»; ' och då hade bana 
bemödande bort Tara att framstttlla det rent och fuIlkoDi* 
ligt, icke el, som en eller flere fattat det ofallkomligf; 

Men hrad är då Rationalism? Hvad tärer den om 
förnuftet i allmänhet , och menniekans pligter i angeeade 
till Uppenbarelser i synnerhet? — Vi svare följande, 
såsom en möjlighet, ntan att här ingå i några deductio- 
ner eller bevis. 

Det evigt och absolut sanna är endast ett, och delta 
är den andeliga verlden — det Gudomliga Förnuftet eller 
Bjelfmedvetandet med diess lefvande tankar eller ideen 
Menniskans förnuft åter är hennes medvetande af det 
gudomliga , skildt ifrån detta genom sin mindre omfattaJi* 
de klarhet, men icke genom sitt innehåll, einedan det 
sanna är endast ett Detta innebär den bekanta sannin- 
gen, att det verkligt förnuftiga är det absolut rätta, och 
det absolut rätta det verkligt förnuftiga; eller att ingen- 
ting är i sjelfva verket förnuftigt till så stor del, lom 
det är falskt eller origtigt. Och vidare innebär det, att 
hvaije verkligt förnuftig tanke hos menniskan* är — till 
innehållet identisk med samma tanko hos Gud, samt ii 
vida en Uppenbarelse för henne af det Gudomliga* Oii 
derföre någon känner en gudomlig sanning, så vill detta 
ej säga annat, iin att han så vida tänker förnuftigt och 
sannt, liksom Gud; och om han uppenbarar denna san- 
ning för en annan, så leder han honom blott genom 
vissa tecken till att också i samma afseende tänka fSr- 
nuftigt eller att concentrera sitt medvetande på samma 
tanke. Ty förnuftets inneh&ll, som äfven är dess före- 
mål, skapas icke af menniskan: det är evigt, i sig sjelft. 
nödvändigt och oföränderligt; det kan endast af henne 
finnas eller upptäckas, genom att hennes medvetan- 
de derpå rigtas och concentreras. 



367 

r Sålunda Sr Ået en gmncbats i all Bkf a Rationalism ;. 
Ml en läras ganning i och fSr aig q*elf är alldeles det- 
samma, som hennes fornuftighet — hennes identitet med 
förnuftets innehåll; och vårt medvetande af denna id'en- 
titet detsamma ,< som vårt medvetande eller vår ofver* 
tygelse om hennes sanning. 

Men detta medvetande kan hafva oändliga nuancet 
af klarhet och tydlighet, ifrån den danklaste känsla el- 
ler aning, intill den mest klara och lefvande insigt. 
Och det är icke sagdt, att en dödlig någonsin kan uppnå 
den absolut högsta graden af klarhet, eller, att hvar och 
en menniska behöfver för sin bestämmelse uppnå Samma 
grad, som hvar och en annan. Likväl kan icke slägtet 
i sin helhet vara belåtet med blotta känslan och den 
derpå grundade tron; det kan detta ej mera, an det i 
physiskt afseende kan vara belåtet endast med morgon- 
rodnaden. Känslan är enligt sin natur en dunkel prin- 
cip, och kan utan vetenskapen forfalskas och missleda; 
den har i sjelfva verket ledt till Fetischismen» Lams^is- 
men, Brahmaismen, kort sagdt till det falska såväl som 
tUl det sanna i alla Uppenbarelser. Om 4^riore också 
alla andra kunna åtnöja sig med sin känsla och tro, så 
tillhör det dock dem, som här hafva atl vårda slägtets 
interesse, att icke stanna på denna punkt. Vetenskaps- 
mannens allmänna pligt är att alltid i sin sak söka 
alt höja sig till begreppets klarhet eller till velande och 
il)8jgt; och samma pligt har han således äfven, då han 
reBecterar öfver förnuftets förhållande till Uppenbarelsenr 

Men Uppenbarelsens innehåll kan vara dels ratio- 
nelt d. ä. läror, som gÖra anspråk på upphöjdhet öfver 
tid och rum; dels historiskt, eller berättelser om facta 
i vassa tider och rum. Genom dessa elementers olikhet 



35$ 

I 

Uir det nSdvSndigt att béMmiiui den aHmännä pligtat 
jikgot nftrmare. 

« Hrad tiemligen det förra elementet betrSffar , ti bor 
vetengkapsmanneni beni5dande vara att pröfra dess laa- 
ning, *d. ä« att inie Och ^isa dets Sfverensttämmebe el- 
ler itrid med fSmilftets innehåll. Och finner han de^ 
vid något ^ tom verkligen ftr idetttitkt med detta innehiD, 
ta är det hänt pligt att tjelf erkänna det för aannt, och 
för andra ^ramttftUa det tåtom tådanf, oek detta med dl 
den evident, tom för honom fir mSjlig. Men tknUe bn 
finna något ttrida emot evidenta fömnfutanningar, it 
bdr han förklara detta för faltkt^ och med den ttyrkt 
och klarhet, hvaraf han Sr mäktig, ådagalägga 
faltkhet. Att han dervid kan mitttaga tig, måste 
gifvat; men dettamma kan tke i mathematiken odi hmjt 
annan vetentkap; deraf oppkommer blott den nya pBg* 
ten för honom och andra att idkéligen anställa njapiif^ 
niogar och nndertSkningar. I allmänhet är Ju hvaijefe- 
tenskaps problem för menniskaa oändligt, så att im 
lösning kan Uott mer Och mer adpro^imerat. Äfvea i 
anseende till Uppenbarélténs läror måste det Inträffa^ tit 
forskaren om många ej bor eller kan ftlla ett héMmk 
bmdome; och i anseende till dessa har han ailedes att 
lemna känslan och tron deras rätt. Ban kan fk 
kgM del antaga eller förkasta dem, allt eftersom lut 
finneif dem vara i öfverensstämmelse eller ttrid med ham 
känsla: men han bor icke vilja ntgifva sin mtbjéeiifs* 
tro för den objectift riUta; icke fordrat ^tt andra aM-^ 
vändigt skola instämma i hans föreställningssätt. Hat 
bSr alltid bemöda sig att sjelf iakttaga den vetettskap' 
liga modestiens pligter, och hot andra motverka, så tiA 
han förmår, den andeliga despotismen. 

Hvad åter det^ historiska elementet beträtfar , så bk 
vetenskapsmannens bemödande vara att först och iHtaast 



359 

iEifta dess rätta betydelse;' otb sedan ft^fwm^' huruvida 
[runderna för dess antagande äro förnuftiga eller icke. 
)en sanna giltigheten af en historisk berfittelse kan icke 
igga i den berättande sjelf, hvilken sasöm menniska 
naste anses kunna berätta det falska ^ såväl som det 
Ahna. Den kan ej eller ligga i berättelsens egen san- 
ling i oqb for sig sjelf^ emedan det just är denna, som 
flå profnipgen sättes i fråga och skall undersökas. Den 
påste följaktligen ligga uti förnuftigbeten af degrun* 
ler, genom hiilka vi finne oas böra tillägga berättaren 
re värdighet* I allmänhet kan ingen rätteligen antaga 
tn historisk underrättelse af annan orsak, än emedan 
ilrnuftet finner grundeme för de^s antaganda förnuf- 
Iga. Och således hänvisar -Bationalisten äfven här på. 
ätnuftet sSsqiii den yttersta grunden för all förnuftig öf-^ 
^ertygelse. Men, äfven här gäUer, hvad vi sagt om den 
rtjtenskapliga forskningens oändlighet odi om de pligter, 
ma i följd cleraf åligga de forskande. Den veténskap- 
Iga modestien är i anseende till det historiska elementet 
ilTida nödvändigare, som frågorna derom sällan kunna 
besyarfis mer äo probabeltf 

Sammanfattas nu det f^egående ntl ett resultat, så' 
bar man den äkta Itatiooali^Bmefis begrepp och dess före* 
ttillningsnätt om förnuftets dignitet; all grundad öfverty. 
gelse om det sanna och rätta hvilar ytterst på förnuftet,' 
bvilket ensamt för oss har borgen lör «in sanning och 
giltighet i sig sjelft; allt annat, om det for oss har nå- 
JOQ. grundad giltighet, far denna endast och allenast 
från förnuftet* Sjelfva vår egen erfarenhet är icke sann 
db giltig genom sig sjelf (ty den kan bedraga); den är 
letta endast derföre att, och i den grad och i den 
lOBing förnuftet erkQiiner henne för sådan* 



5. Mennitläna KumhaptrförmSgenheter'. 

m 

Eboru vi anse fSr en dårskap, att Rationalisten oeb 
Supernaturalisten tvista om fSrnuftets förhållande till Up- 
penbarelsen, sålänge de icke &ro ense om fSrnnftets be- 
grepp och väsende, kunne vi likväl här icke egentligen 
fSrsÖka att åstadkomma en sådan enighet. Dertill skulle 
fordras en större ntfSrlighet , än utrymmet f9r denna till- 
fUliga uppsats kan roedglfva. — Men f5r att väcka ffli 
ytterligare undersökningar vilje vi dock framställa ntgn 
anmärknlhgar, hufvudsakligen afkeende Tbolacks yttras- \ 
den i detta ämne. ' F 

Det är, såsom vi sett, hans mening, att fSmuftet tét f 
förståndet måste åtskiljas icke blott genom inneblHaCS 
eller föremålets olikhet, utan äfven genom olika verk- 
ningssätt. Men detta kunne vi fÖr vår del icke fiost 
nödvändigt. De äro ju bägge kunskapsförmögenheter, '• 
ä« de äro bägge tbeoretiska yttringar af andens iaiieiM || 
substans och princip — eller lifvet i högsta bemärkeke 
såsom absolut sjelfmedvetanda och sjelfverksamhet. D^ 
måste följaktligen öfverensslämma med hvarandra dentf» 
att deras innehåll utgör modi af denna princip , eller tan- it 
kar; och skillnaden, om den är någon, kan endast bero 
af dessa tankars egenr olikhet, nemligen huruvida de bSra 
till den eviga eller den timliga verlden -— huruvida de 
äro förnufts-ideer eller förstånds-begrepp. För att biott 
väcka den tanken, att detta är möjligt, skole vi fÖriSka 
följande resonnement. 

I och för sig sjelf eller omedelbart för Gud gifres 
blott en enda verld, och denna är evig och oföränderlig» 
icke i rummet varande -*- icke utsträckt, yttre, aflägsea, 
icke materiell, icke ogenomskådlig eller ogenomtränglig, 
utan blott andelig, blott lif eller sjelfmedvetande ech 



Jn 



I 

I 



361 

sjelfverksanthet , och detta i det hela såväl som i alla 
sina delar. Den är med ett ord, säsom vi ock redan 
nämnt, ingenting annat än Gud eller det eviga Lifvet 
och Förnuftet med dess likaledes lefvande (sjelfmedvelan- 
de och sjelfständiga ) tankar eller idéer*). Af denna 



*) Då denna åsigt möjligtvis kunde för en eller annan 
qrnas pantbeistiak, så anse yi oss här böra anmärka, att den 
är absolut idealistisk eller spiiituell^ och.derföre, enligt vår 
tanka, fuUkombgt oförenbg med Pantheismen* En Idealistisk 
Panlbeism är en verklig motsägelse: detta var klart redan för 
Leibnitz, ehuru man sedan antagit begreppet, utan att dialek- 
tiskt rättfärdiga det. Att bevisa detta påstående ar icke bar 
möjligt; men vi skole antyda vår mening genom en fi- 
etion: den som kan tänka, och noga begrundar denna, 
skall finna den nära motsvarande ett bevis. — Man tänké sig 
de naturliga talen och antage, att deras enhet — princip, 
substans, — vore Lif eller sjelfmedvetande, och följ- 
aktligen Vara i och för sig sjelf eller sjeliständigbet ; så 
skulle de alla, och hvar for sig, vara (mer eller mindre) lef- 
vande och sjelfständiga väsenden. Men detta oaktadt skulle 
hvar je tal, t. ex* talet loo, när det tänkte sig sjelit, tänka 
äfyen de öfriga talen, hvilka det innehöll, ja äfven,- ehuru 
möjligtvis mer eller mindre origtigt, de högre talen, i hvilka 
det innehölls, emedan det ej eller utan dem kunde vara, 
hvad det vore. Och dessa skulle det tänka såsom sina be- 
stämningar, antingen sä, att det tänkte sig innebålla deih 
uti sig, eller att det tänkte sig sjelf t innehållas uti dem. luom 
dpn ideella verlden är det således ingen motsägelse, utan en 
nödvändig sanning, att samma väsende kan på en gång vara 
sjelfständigt och tillika en bestämning hos ett annat väsende, 
som också är sjelfständigt. Talet lo t. ex. är ett sjelfständigt 
M) såväl söm något annat, men ändå är det en bestämning i 
30, 5o och egentligen h varje annat. — Äfven må det här 
observeras , att om det funnes ett absolut sista tal , hvilket här 
ijr omöjligt, så vore detta det egentligen absoluta talet, 
och svarande mot Gadomligheten inom andeverlden; ty detta 
talet behöfde en.dast och allenast tänka sig sjelft, så tänkte 
det. alla de öfriga; men alla de öfriga vo;re relativa, förut- 
sättande h varandra, och det sista. 



»6£ 

I • 

I 

irerld- är sifcde» äf?ea menobkrn' -*^ 4ill titt mam vek 
evig4i väsende (såsoni eqde) — ^ en r^Iatif meileMf 
fA aU Jion ej> kan vaca eller, som här är delitaninia, fSrt 
pimma sig sji^lf » qUd att också mer eller aundre fitof 
nimma de öfriga väsenden, med hvillca hon stär i rd» 
tion. Men emedan hon icke är all vetande, såsom Gsdi 
utan ändlig, och inskränkt, så kan hon icke föniiinimi 
hela den andeliga verlden sannt och klact eller, sfite 
han är (för Gud), utan hon måste förnimma honom mtf 
eller mindre sådan han icke är, allt eftersom hon i es 
enda förnimmelse deraf omfattar en större eller miadri 
4el. ViU hon fiSrnimma honom sannt och klart, d* (# 
vill hoi^ förnimma honom på samma sätt, som Gad, sk 
^ ler så att den blir Mven hennea tankar, liksom dssk 
Guds, så kan detta för henne ej lyckas annoriaods te 
* i en högst inskränkt vidd : hod måste då icke alleoait 
. concenlrera sitt jned vetande på de aldraallpiännaste (sbi" 
tractaste) och följaktligen på innehåll tommaste af den 
beståndsdelar, utan hon måste äfven ibland dessa filta 
sig vid blott en och en i sönder. Den andeliga vérMMi 
beståndsdelar äro nemligen modi af lif eller sjelfmedv9« 
tände, d. ä, tankar eller begrepp, och af dessa äro bobh 
liga allmännara, i flere andra ingående och på Inneiilu 
tommare, andra åter speciellare, flere i sig innefattande 
och följaktligen på innehåll rikare. Och endast i den 
mån de böra till det förra staget, kunna de af menDJv 
skan förnimmas sannt och klart; i den mån de deremet 
äro till innehållet rikare, måste de i högre grad viia 
sig för henne såsom hvad de icke äro, d* ä« såsom 
motsatsen af deras absolut sanna vara« 

För den ändliga raenniskan gifves således, utom 
den absoluta och öfversinnliga verlden, äfven en relatit 
ooh sinnlig verld, hvilken tillhör henne omedelbart, ock 



8iS9 

d medelb&ft (graonr htme) , ^di btilken *ir dl#t i odi 
sig sjelfit origtiga, men ilook reUtift till raeoniskaii 
Iväildiga oeh rigtiga phänomenet af den £5na* Odi 
edan denna verlden ar den relativa motsatsen af den 
(olnt sanna, så måste dess delar irara mer eller min^ 
I timliga och förgängliga, i rummet varande (utstrlek- 
yttre, aflägsna), icke andeliga, utan materiella, iokn 
M)lut levande, utan (relatift) liflösa, medvetslösa, ofrm 
ssiva) , ogenomskådliga o. s. v. Förhållandet är hir 
letåv detsamma, som inom den sinnliga verlden sjelf: 
en denna är endast en, när han skådas i och for sig 
If eller från alla möjliga synpunkter på en gång; nen 
' han skådas ofullkomligt och ifrån Uott en enda syn- 
ikt i sönder, så visar han sig under äfven så många 
skilda, relatiCfc giltiga former» Och huru mycket visar 
icke i des^a litet, som dock är stort; oregelbundet, 
a dock är regelbundet; näcp, som dock if aflägset o, s. v. 

I händelse nu detta ägde sin rigtighet, så skulle 
n säga, att menniskan i sitt medvetandes enhet fore- 
r tveane verldar, en högre, hvilken är sjelfva väsen* 
t, och en lägre, hvilken är väsendets phänomen. - Och 
Ita, och ingenting iinnat, vore då meningen af det vaiH 
a uttrycket, att menniskan för bägges uppfattande har 
inne kunskapsfÖrmögenheter. -^ Men dessa hennes 
Qskapsförmögenheter, d* ä. hennes medvetande af dessa 
ridar, kunna yttra sig med olika klarhet och styrka, 
t eftersom hennes ursprungliga mått är vidsträcktare 
er inskränktare och hennes rigtningsfSrmåga m6r eller 
Ddre utbildad* 

Hvad nemligen %8t och främst den lägre kimskaps- 
magan beträffar, så yttrar sig denna till en börjani 
last dunkelt och oredigt såsom Sinne uti sensitivitet 
»r (kroppslig) Känsla, och utvecklar sig sedan äfv^a 



S64 

4111 FSrestBlIningsfSrmSga eller InbiMningvknift. Metf 
€^;entlig kan8ka|>iif5riiiiga blir den f5rst såsom Förstånd^ 
då deDj saTidt den f5rniår, fattar den sinnliga verlden i 
begrepp oeh omdömen; ty först nti dessa fSrnimner 
ben' det sinnliga klart och sannt eller sådant det är; I 
sjelfra verket Sro de sinnliga förestlillningame ingentiiig 
imnat, in en större mängd af på en gång omfattade be- 
grepp; dessa iro blott alltför många, fSratt af oss knoss 
fattas klart och sannt , och de måste derföre blifva for 
öm något annat än begrepp, något i förhållande tiU 
dessa yttre och m^a objectifu Oich detsamma gäller m 
iensationeme , relatift till de sinnliga föreställninganie; ^ 
äfren om de yttre öbjecteme,' relatifit till sensationtrsei 
Hela den yttre verlden är ingenting annat, än en olmt- 
Hg, iÖr Tårt medvetande ogenomskådlig mängd sf ISr- 
ståndsbegrepp, närmast gmndade uti vår perceptieai^fih^ 
mågas inskränkthet, och endast nttryckande vårt sätt att 
fatta den eviga verlden. Också är detta orsaken, kvsc- 
fÖre h varje sinnlig föreställning och b varje förstånds- | 
begrepp, när dess föremål tages fÖr annat än ett pIiäBC|- | 
men, har en inre orimlighet eller motsägelse* Och dM [ 
år just denna motsägelse, som genom sitt obehag negft- 
tift väcker mennii^kan till att forska, och slutligen tvio- | 
gar den conseqventa spectilationen till att erkänna M \ 
öfversinnliga. 

Uvad åter medvetandet af den öfversinnliga veridea 
eller den högre kunskkpsförraågan beträffar, sä yttrar sig 
äfven denna (ehuru i tiden sednare) på samma sätt till 
en början endast dunkelt och oredigt såsom (andelig) 
Känsla eller aningsfoimåga, hvarefter den, förenad ined 
det sinnliga, tillika verkar såsom Phantasi i högre be- 
märkelse eller symboliserande och allegoriserande lDbil<i- 
ningskraft.,) Men egentlig kunskapsförmåga blir äfren 
denna först såsom Förnuft, då den fattar det öfversinn- 



I 



i 



B6i 

Kga, sSvidt 4en fflrmSr, I klara oéh tyAlga tankar, d. r; 
«• sådant det ir i iich fSr Mg rjelft, eller såsom idéer. 
FSrntiftet ftr neialigeti rKseiidenas substans och prineip <-— 
Lifvet eller sjelf med vetandet, såvida detta fBmimmer sig 
^elft klart odi lefvande i sina eviga former, hvilka till- 
sammans ntgöra Gud och |ians idéer , eller den eviga och 
absoluta Terlden. — - Men fÖrSfrigt kan roenniskaa ick« 
eller såsom förnuft fatta med klarhet och sanning mer» 
In de aldraenklaste och abstractaste ideerne , och mer te 
en af dessa i sönder; och om hon i en enda förnimmelse 
omfattar flere, så måste dessb, efter hvad vi redan nämnt, 
tåt henne blifva något icke öfversinnligt, utan sinnligtw 
I)ock kan detta sinnliga antingen begrftnsas af ett föf- 
Vtindsbegrepp och liksom genomträngas af en förnufts- 
Idé, i hvilken händelse förnuftet såsom phantasi fram- 
artäller det öfversinnliga uti och genom det sinnliga; eller 
^ck kan det vara på innehåll ännu rikare och icke be» 
stämmas af ett sådant begrepp och en sådan idé, i hvil- 
ken händelse förnuftet jrttrar sig blott dunkelt och ore^. 
digt såsom (andelig) känsla» Denna form antager nem-. 
ligen förnuftet, då menniskan först och främst icke rig« 
tar sitt medvetande på det sinnliga och yttre, utan en- 
dast på det andeliga och inre , och sedan ej eller fattar 
blott en och en i sönder af det andeliga lifvets eviga 
modi (idéerna), utan omfattar på en gång jBere, sä att 
kon icke mäktar förnimma dem med klarhet och redighet» 

Dessa äro de satser om förnuftets natur och vä- 
sende, hvilka vi ansett oss här böra fraipställa såsom 
möjliga. Ehuru de icke äro rättfiSrdigade genom några 
deductioner eller bevis, ådagalägga de dock, att, utan en 
nj undersökning, förnuftet ej kan sägas skilja sig ifrån 
förståndet genom annat än begreppens (innehållets) olik- 
hietf Längre fram torde vi fa tillfälle a|t återkomma tUl 



36<t 

datlft åimie. Na vilje vi fönftka,' himiTUla del wi{M« 
'ku Mjftidm något Ijui öfver «tc ellsr annat hit hStaadt 
phftnomen, och i sjrnnerhet Sfver Tholacks yttnmdon om 
kimduipliföffm&gan. 

Det ir ett bekant, ehnru icke tfllrftekligen fSrklaiadt 
bctam, att de så kallade kBnilo^menniskorne i allmlo- 
het äro fienddigt sinnade emot deras antipoder begreppi- 
menhiskorne. 'Denna fiendskap rSjer sig icke blott i 
Theologeriies , ofta mindre ftdla, fSrhållande mot Pbilo* 
sopheme, utan äfven i känslo-philosophemes {Srh&Uamb 
mot de egentligen specolativa tänkarne, Likvftl fir delis 
factom icke alldeles oförklarligt. Känslo^menniskan, sosi 
ISrniromer det Sfversinnliga rikl och djapt (ehnru d«f3ft 
så mycket dnirislare) , känner , ätt den , som tvingar besse 
att tftnka — * att i medvetandet uppttfga blott ett och ett 
begrepp i sdnder, förminskar hennes inre^ rikedom oeh 
likasom fSrgrundar hennes själ. Hon kan visserligen. 
Icke så bestämdt veta , h vad del Br , som ' hon besittei 
i sin kttosla, och hon blir derfSre merendels svarslhi 
när mån spörjer henne derom» Men så mycket känner. 
hon likväl, att detta är någonting gudomligt och godti 
öch någonting ontsägligen dyrbart f5r hennes lycksalig* 
het. Tillika känner hon 9 att -del klara begreppet b. 
Jemnförelsevis oändligt fattigare, och att Jagandet ef^ 
detta är oroande och &rligt, emedan'* det åtminstone, 
kan förtorrka hennes känsla. Genom medvetandet hinf. 
erhåller hon således ett visst interesse att icke. be**, 
gripa. Ja hon anser ofta det medfödda sträfvandet der- 
efter såsom en förmätenhet, ett slags arfsyndt htllken 
vill inleda henne i olycka. Den som na beständigt ho* 
tar henne med denna olycka, kan han väl annat än van 
hennes naturliga fiende f Och sedan, h vilka andra fSto^ 
svarsmedel kan hon använda mot en sådan, än gift, klor, 
eller andra dylika, hvilka ej höra till saken f Annor* 



nåk kan kon ^ idbt IttcMmiti KoÄomV utan ^ 
india sitt hjeirtaa rika akaft i b€»gieeppens torftiga rm^ 
»n« b vilket 9r Jnst hvad hon tfkyrl Med klnslan ka» 
an dock icke objectifl eller infSr andra vederlägga iiSgon.- 

Det tör visaeirligen anmärkas > att den icke är att 
ck5nska, hos h vilken f&rnnftskänslan genom ensidig 
gtning af sjSlskrafterno fSrlorat sin lifligbet. IjEon är 
^mligen den innerliga » värmande, lifvande och giädjaiif* 
) principen hos tnenniskan: ty hon rigtar sig påsjelfva 
m eviga källan för allt lif , till hvilkén vi utan henne 
hafve nägon tillgång; hon kan derfSre icke hrobäras,, 
enniskan mästé åtminstone äga henne i hoppet, om ej 
bfet skall förlora sitt värde. Men med allt detta är 
)t icke blott frnktlSst, utan äfven förderfligt, att vilja i 
iseende till det Sfversinnliga qvarhålla menniskan en* 
a st på känslans ståndpunkt. Den. mera bildade kaq i. 
Bt hela omöjligen väija sig för tänkarens makt, han må 
irfolja honom så tiiycket han vill. Detta röjer sig re- 
la i de philosophiska specniationernes inflytelse på 
'heölogien och dess bearbetningar. Men äfven den min* 
re bildade kan icke stanna vid blotta känslan; ty phai^ 
isita åtminstone söker ovillkorligt att i före^ällnin- 
ir utveckla hennes innehåll. Och dä denna, såsom be* 
aat är,' blandar sinnligt med osinnligt, timligtmed evig), 
Bt falska med det sanna, och då den obildade alltid är 
nfägen att mera fösta sig vid det förra, så finner man j 
im så många^ falska eller ofullkomliga religioner kun* 
It uppkomma. Skall nu slägtet icke för alltid vara, 
Ittradt i dessa , skall det framskrida till allt större klar* 
tt och renhet i religiöst afseende, så böra åtminstono 
ig re söka att höja sig till. begreppets klarhet eller till 
lande och insigt. Och detta bemödande medför icke 
idrandigt någon fara för dem sjelTve eller andra, alle* 



wnt <l* ieka alMalMr fScMUnma att lifca oc% nnderfaUlit 
stn käotla. Dessntom bac flfven vetandets klarhet sitt 
egna behag i i hvilket forskaren kan finna enftttning; ty 
att Tinna allt bör ingen ändlig Tairelee begära» De så 
kallade Känslo-philosopherne vilja njuta utan att arbets; 
vinna forakningena lön, utan att underkasta rig dess 
Bi5da. Men namnet vetenskapsman £3rtjenar ingen ge^ Ij 
nom blotta känslan; dertill fordras något mer än negs* 1 
tiva protester mot begreppets fottigdom och ensidighet. f\ 

il 
Hvad foröfrigt angår Tholucks yttranden om fSrniif- 
tet, så äro dessa till en del rigtiga; men de beböfva 
likväl några, inskränkningar eller förklaringar. Så sägef V 
han, att det omedelbara medvetandet af det öfversinnligsy j^i 
d. v, s. förnuftet såsom känsla, hos menhiskan är gmiH ^ 
den eller roten till alla det andeliga lifvets pbänoraener, « 
att det är primum movfnr f5r allt täkikande och beshit |t 
o. s. v. Detta gäller, när nian blott frågar efter, hora V^ 
det visar sig 'för oss. I tiden går alltid känslan före be- ^ 
greppet; tj den ändliga menniskan måste först förnimma i^ 
dunkelt och oredigt, innan hon kan förnimma redigt odi 
klart. Till detta sednare kommer hon endast genom eo 
egen fri verksamhet öfver känslan, — genom medvs- 
tandets concenirerande på blott ett enda af hennes många 
dunkla begrepp och genom dess relativa abstraberande 
ifrån alla de öfriga. Derigenom framträder detta be* 
greppet för medvetandet med större klarhet och sanaing 
(såsom begrepp), under det deremot de öfriga så mydset 
mer dérntur försvinna. I bemärkelsen af en Urminut S 
qno^ eller ett för oss i fiden först gifvet, må således 
känslan kallas de andeliga phänomenernes "rot och grund**; 
och äfven kan hon såvida kallas "ett vetande genom 
sjelfva viisendet** eller varat, i motsats mot det egent** j 
liga vetandet, som f^rvärfvas genom den fria refle* 



36» 

tonen. Men noga b5r det* dock anmSrkas, att förnuftel 
egentlig bemärkeliie såsom tankefSrmåga är det i ocb 
r sig ursprungliga — att det är sjdfva det eviga vä- 
»ndet , då dereniot känslan är endast en ofullkomlig form , 
irarunder det till en bSijan yttrar' sig hos den ändliga 
irelsen* Redan det factum, att man väl talar om det 
idomliga förnuftet, men, aldrig om den gudomliga 
änslan, Tisar tillräckligt, att den sednare är någon- 
ng relatift, förgängligt och menskligt subjectift, hvUket 
ke är fallet med det fÖrra* 

Vidare säger FSrfL äf ven icke origtigt, att förnufts-» 
Uislan är en ingif velse af Gud, ehuru hon då vis- 
»rligen icke bör anses for någonting utomordentligt «. 
mm såvida hon hos någon yttrar sig i en ovanlig grad. 
Q gudomlig ingifvelse är hon icke blott derföre , att hen- 
»s innehåll, eller det som kännes. Sr Gud och hans 
leer, såsom tI sagt; utan äfven derfÖre, att hon finnes 
08 menniskan ursprungligen, innan ännu den ofvan- 
bande fria verksamheten, att liksom tillegna sig hen- 
BS innehåll, i någon särdeles märkbar grad föregått, 
bn måste således visa sig såsom en gudomlig gåfva» 
tt Guds verk hos menniskan, i motsats mot vetenska- 
en (genom begreppet), hvilken, såsom förvärfvad 
ledelst fri forskning och ansträngning, kan såvida kal- 
is menniskans verk. Äfven phantasien, som, när 
Imuftsldlnslan är ovanligt liflig, ovillkorligen söker att 
Sreställa sig dess innehåll, är ännu en för litet fri 
»rksamhet, för att i enthusiasmens eller inspirationens 
pmblick betraktas såsom menniskans egen, så mycket 
er, som den sättes i rörelse genom känslan. Också 
rklaras häraf , hvarföre ingen egentligen speculatif tän- 
tre utgifvit sina producter för gudomliga ingifvelser, 
'ilket deremot varit händelsen med vissa Religionslärare 



870 

« 

och Skafd^r , pl m relaf ift llgré grad af t ftnkefSrmlgani 
atbildning. 

Ett annai F3rf:t yttrande om förnaftskHoalan inoe* 
hSIIer , att den Sr principen tår allt tannt stort och godt 
tios niennigkani och att detta Kr, utom flera andråt, É^ 
ven Platoa mening. *'A1tt tannt ttort och godt eller Gt* 
domligt Br, enligt hänt &tigt| icke fdrvärfvadt genoti 
jep^ (öfverMggning och ftrdighet, enligt Tholuck), utåt 
framtrftder i tj&len, tStom något inifrftn gifvet. Ocb 4| 
nennitkan vet med tig, att tjelf icke hafva tkapat.odi 
bildat det 9 hvarifrin kan det då härröra, om icke ifrit i 
en högre ingifvelte, frän God, tom verkar i vårt infel^ ; 
(tid. 16). Men Bfven här bör det atunärkat^ att kamlaA i 
blott är Urminuf a quo, eller den förtta och ofullkdp* ; 
iigatte formen för det godat manifettation hot mennliluttk 
Hvad Plato beträffar, tå är, enligt hänt tyttem, Gul [ 
eller det öfvertinnliga det enda i och för tig tjelft satnai 
goda och tköna, och allt annat verkligen godt endast til , 
manifettation *eller partieip^tion af detta. Menniskair b | 
god och fullkomlig blott i den mån hon i fömimmandeft [ 
viljande och bildande tillegnar sig och uppenbarat 
i t in verld det absolut Goda — - blott i den mån lifi; 
nes förnimmande och verkaode tammanfaller med GoÄu 
Det mentkliga goda är med andra ord vetenskap» 
sedlighet och konst, men i dessa ords högsta bemärkel^> 
då de nemligen äro relatift olika sidor af Religion. TiR 
detta har vitterligen mennitkan af naturen anlag eller 
tendent, på tamnm tätt, tom växten äfven under fonä 
af frö, har tendent till ttam och blomma. Men först I 
den mån denna tendens, hvilken i början yttrar sig il* 
tom duokel känsla och instinct, Öfvergår till fritt ock 
medvetet sträfvande, d. ä. till Kärlek, eller (när detl» 
Sr lifligt i högre grad) till Enthusiasm, gör den dtt 
goda, tom töket, till menniskant eget. Utveckliogea 



ft. diitinadfo44« «iibgtt, och siilede« fofvert^ll^aiidftl 
fi mdjlig^ God^ inom mepniskans krets, är hpa heop^ 
vida mer äa hos.TSxten ooli djuret öfverlemaadt ät egen 
frihet och arbetsainliet. Yäntsur nigop, att. det^gpda 
skall f||ellfnaiit komma till honom antingen inifrån eller 
i|tiirån, så kan han vara försäkrad» att d^t aldrig. blir 
|(ans tillhörighet. Detta må vari^ nämndt till förejkom- 
fiande af möjligt; missfdrståpd, och att ieke PliUo måtte 
^ses- for gj^noam i^ någon contamplatioii eller rati(mil 
\gnavia. . 

Vi sktiUe BU lemna detta 6mii#^ ^d h vilket vi ml^ 
hända f3r länge nppehållit oss ; men dessförinnan tQrde vi 
hSra* fllsta nppmftrksalnlieten pä finna' en vigtig sSda af 
ftmuftets vfiseade. Fdrf; säger (sid. 23), "att äfven i dm 
vanliga definitionen på ISrnoftet ligger ett erkännande af. 
4ét. omedelbara vetandet, h vilket kan betraktar såsom 
itmuftets distinctiva kännemärke i f5rhåUande till fSr- 
slättdet. Och om detta omedelbara säger han, att det **& 
det'ilire är såsom enhet, och blott af det reflecteraod« 
.iSittåndet npptöses i en mångfald af idéer, ^ler, '4#ttar0 
ttgdt, sjelf framgår ur sin omedelbarhet (oatireddhet,o« 
^ligket!) och otvecldar sig i tankar." Vid ^tta kan 
iiist och främst anmädcas, att det reflecterande iSrstän* 
te firvidaymer egentljgenr inre och andeligt,^ än kSii- 
thtt, hvilkén^ såsom man känner, alltid refererar låg' 
tQ kroppen ech utan honom ej låter tänka sig» Yidora. 
him kftnskm eller det omedelbara vetandet ej kallas tan»^ 
kmes eller idéernas- enhet i annan bemärkelse, ä» att^ 
i% I henne ännu icke nrskiljas klart och tydligt; på* 
iSBma sätt, som ett mycket aflägset sinnligt föremål vi^ 
tu sig såsom en «Bhet, sålänge man icke furmår up^ 
ddlja dess mftngfidd. Vidare är troligen det. refleet^* 
luide fSrståndets verksamhet, när det' upplöser denna' 

Standia. i. ■ -25. 



« < 

complexa enhet i dete nängfaU , ingtnting ammi Sn tiiejU 
vetandets lacceesiva concentrerande pä blott en odi ea 
i sönder af enhetens beståndsdelar eller bestämningar, 
hvarigenom' dessa dä fftmimmaa sä mycket klarare och 
sannare, Utan att förSfrigt undergå någon f&rftodring. 
Och ändtligen, hvUket är vigtigast att anmärka, kan ▼§!' 
ej denna enhet genom det reflecterande fSrständeta ?erib> 
samhet npplSsa eller utveckla sig (f5r medvetandet) i ea 
mängfald af idéer eller tankar, om icke den i sjdfni 
verket endast består af sådana, ehuru det visserligen iSr 
oss kan till en början visa sig annorlunda. 

I allmänhet kunde man fråga, om genom ett Uni , 
måls noggrannare (successiva, partiella) betraktande ol^ 
gonting annat kan för oss derutnr utveckla sig, äa livaå 
som redan innehölls deruti, innan det genom betraJUslna 
utvecklades (sa urskiljdes)? Detta är sä otroligt, att 
blotta tänkbarheten deraf skulle absolut förinta aU mtt* 
ning i våra förnimmelser. Hvad jag tänker eller be* \[ 
griper i tanken, får icke vara annat, än det, lom i 
sjelfva verket finnes i objectejk; i annat fall tänker jag 
icke det, som objectet är — » jag tänker således falskt* 
Men uti och genom tanken frittar jag endast tanken qelf S 
jag tänker t. ex. utsträckning, ogenoratränglighet, fifgi 
rörelse o. s. v. , hvilka i denna sin allmänhet ej äro sbf* 
nat, än begrepp. ' Följaktligen måste äfven objectet yt- 
terst bestå af sådane, ehuru miyUgtvis af iör måofi» 
för att icke visa sig såsom annat än begrepp, såflOA 
någonting yttre och objectift. I igelfva verket säge vi I 
uti h varje omdöme om äfven ett yttre object, att det It 
det eller det, hrarvid enligt Logiken praedicatet alltii 
är ett begrepp. Dermed är väl icke meningen, att fW* 
dieatet är identiskt med objectet, s$, ^tt omdömet kukb 
omvändas; ty objectet kan vara mycket mera och tH^ 



27i 

tdctligM attllftf) Wtå de Ha pradicatet : omdSmet itillkSn- 
nagtfyer blott^ att det ibland annat kfven 8r detta.' Men 
knnde vi llktSl hafva sagt allt, hvad objectet är --^ 
knhde vi hafva npprSknat alla dess prsedicater eller be- 
itftmliingar utanundantag, så hade vi - denned också 
vagt; att det är Jaat dessa prsedicater, dessa begrepp elr 
ler tankar tillsammans» och ingenting vidare; ty vore 
Het någonting mera, så hade vi ja icke sagt allt, hvad 
Het är. •'— Och hvarföre knnne vi icke säga allt, hvad 
^tt yttre föremål ärf Hvarf5re är sä mycket demti, 
(och följaktligen det hela, annat än v&ra tankar f Utan 
tvifvel derf&re, att den stora rikedomen af dess innehåll 
^er bestämniiigar vida öfverstiger vår förmåga att U|pka 
d* T. s. att förnimma med klarhet odi sanning. För ett 
allvetande väsende kan föriiållandet vara annorlunda, och 
fSr detta kan möjligtvis hela föremålet vara endast dess 
tankan Denna åsigt af kunskapsförmågans, och i all- 
mänhet af tingens, väsende förtjente en undersökning; 
'kanhända skulle man derigenom kiuina förklara en mängd 
af hittills icke föiklarade phäaomener. 






- Man kallar förståndet eller rättare tankeförmågan 
fnk formell förmåga och tyckes föreställa sig henne så- 
tjom- ett . bildfoart ämne, hvilket efter fSremålen antager 
M&a fotmet och liksom afbildar dessa eller deras be- 
Mbnningar i ^allmänliet» Deremot betraktar man före- 
'inålén såsom de sanna realiteterne, hvilka, liggande lika- 
AMhntanföre tankeförmågan, utgöra de af henne obero- 
ende urbilderne för hennes tonkar. Detta föreställnioga- 
iitttj hvilket örigtigt taget phänomenet för sjelfva väsen- 
^étj har sin grund uti en ganska vanlig förblandning af 
fttréställningar och begrepp , af Inbildningskraft och Tan- 
Ikeförmåga. Men dessa bägge förmögenheter äro åtskil- 
4hii och det är ej svårt att finna, uti och genom hvilken- 



374 

éétå. vt fSniim»« åH sfiAöi^. . InbiHoiogslBraftw ofhfftc^-i 
•tillningarne vi«a oss aHtid det i tid och jrom iiestamda^ 
'det yttre och fdränderliga , ehuru detta ftmiti- icl^e ir s^ ^ 
tikt på innehåll, och fdljaktligen ej eller sliV^t^ ^ 
objectift j sOm sensationernes mnehåU eller de yt(r# el 
jécteme. Genom tankeförmågan och begreppen å^r 
Hfanme vi det icke i tid och ram bestämda, de( in 
eviga och oföränderliga , ehum blott geaelrellaj ty, såsor-a 
vi redan sagt, vi förmå icke tänka (klart och aai 
förnimma) det i httgre grad individlieUa* Begreppet u 
trycker således alltid det vätande; det Sr en i sk^ 
' sjelf nödvändig tankeform , det skapas ick^ af menpisb^^n 
jutaii är evigt och oföränderligt t begreppet hvil^ t. esv. 
kan aldrig blifva begreppet svarthet eller något amu^t. 
Derjemte/är begreppet till sitt inre väsende en M^Qtit 
^«f tanke och Vara — en modua af lif eller sjeUmadr 
tände, hvilken alltid har sig sjelf till sitt object: tj t 
e!k. eii ménniska i allmänhet finnes ingenstädes aton. i 
länken och är således ej annat än en tanke; bvad Jag 
förnimmer genom begreppet om henne, är jnst detta 'be«' 
greppet sjelft. Deremot uttrycka föreställningarna och é9 
Jrttre föremålen d^t b lif van de och föränderliga, al 
att t. ex. ett hvitt föremål kan efter en tid upphora at^ 
aga denna förg och antaga eil annan. Ock de^ta |r 
lätl fprklaradt, om ^ såsom vi redan näfnnt, de i oc|i för f 
tig sjelfva ^ äro annat än orediga,, för oss ogeuoimkåd* n 
liga massor af lefvande krafter eller begrepp. . Pffss . id 
förändring innebär dä endast, det , att deras . beståndsdelar u 
uti och tttur dem efterhand liksom framträda för vårt ;iii 
medvetande med större eller mindre klarhet. Det ir !^ 
Hemligen de yttre objecterna, som förändras, genom aK Km 
deras beståndsdelar eller bestämningar (de oföränderligs lei 
begreppen) uti dem visa sig (för osa) och försvinna. M^ ^ 
beståndsdelarne eller begreppen sjelfva förändras derempt K( 



in * 

• 

?e: ty opplofiMi och förgttng^lse innebfira iogtn inre 
ändring höt d«t, tom iippkoMnter och fBrgit; detta 
^epp intrycka blott ett yttfe fSrbåUande till ott och 

v å ^ t medvetande. '-^ Men om detta tå förhåller sig^ 
liket iitg5r*då det tanna, det uitpningliga och varan- 

— antingen begreppen ell«r fSrettfiUningaime ochde- 
1 öbjecterf Utan cvifvel de förra, iMm ftro det eviga y 

ingenting kän uppkomma, utan att förut, åtmin- 
ne i tina betf ånd«d(^air , vara. Ty det ftom icke 
, det kan ju ej hafva* ii&g>on enda potitif bettftmning, 
edes ej eller bettämningarne uppkomtt och förgSngolte^ 

Att fStSfrigf det taiina varat Ér endacfl Ufveé och 
;s modi ellér léfvandé vStenden, och att det fkt bloté 
legreppen vi fåtté déåia i^åilnt, eåtidtdet 81: möjligt 

ost, kan bekräftat äfven genoih flere aiidra betrak- 
ler. Man medgifver t. ex., åit Lifvret eller Sjélfméd- 
andet finnet, och att dét mätte finnat i prlhcipén för 
vertum och alla dets delar, tå framt det åMmrt tkall. 
ma déruti förekonnna. Men uti principen kan det éf 
a forénadt med någonting llfldét; tf lifvét 0cb dd-> 
1, det lefvande oidi IfflSÉa hafva ingenting gemedtamt^ 

utom lifyet; det tednare är endast en ofullkomlig 
Knomen-forfn^ hvanmder det förra vitar tig för oss, 
' vi ej kunne fatta det, tådaiit det Sr* Fdl}aiktligén 
ste lifvet éntamt ntg5rd hela denna prtMpe^; hvaraf 
r följer, at) allt dettaanavarat r^ hela upiv^r- 
n och hvarje dett del, tiU titt sanna vSteude är en- 
(t Lifvet och modi af Uf d. ä. lefvande vätendén 
'incipium och principiåtaj. Ty om t. ex. Rummet tå- 
n tanke (ej föreställning) är prinéijpeb för alla de geo- 
tfiska figurerne (såsom taifkar), så äro ock dessa in- 
iting annat än modi af Éummet d. v. s. tanken Uum 
d vissa närmare bestämningar. Och på samina sätt^. 



i 



37« 




om den abstracta Enheten (ej idet ett) Sr prineipeikforalfai 
tal, s& äro ock alla tal blott bestämdare enheter, i» ft« 
Enheten med vlsaa tillagda bestämningar o. s. t. D& ni^ 
hvarje tanke eller begrepp, efter hvad vi redan nänya^ 
odi straxt skole visa äfven p& ett annat sätt, är e^^ 
bestämd modns eller form af sjelfimedvetande*); så 
ock hvarje sSdant ett sann t vara, ehuru icke mer 
ett allmänt eller i flera andra ingående (tftikt), hvar 
före det ej eller kan i anseende till den inre rikedomtf:===^ 
oeh bestämdheten täfla med den sinnliga förestäUwDgec====l 
eller det yttre objectet, 

P& en annan väg kan man komma tiH Mmma resnl — - 
tat, om man analyserar begreppet sanning,- 
analys, h vilken här är så mycket mer på sitt ställe, soi 
vi flere gånger sagt, att det färnuftiga är identiskt .m< 
det sanna, hvarföre man kunde fråga efter granden 
detta yttrande. — Man säger allmänt, att sanning är. 
kens öfverensstämmelse med sitt föremål eller med d^ t 
■om är, och detta är utan tvifvel rigtigt; men fråga^m 
är, hvad man vid detta uttryck egentligen bör tänka sig; ^ 
Öfverensstämmelse emellan tvenne f||emål innebär en lik* 

*) Någon kunde frSga^ om t. ex. en mathemstiik fig«3ur 
ar ett lefvande väsende? ' Vi svare nej, om man mensr ^n 
sidan, som fattas med inbildningen och sinnena; ty sinnens vdi^A 
oas endast materien och dess accidenser, och inbildningskr^f^ 
ten blotta bilderna deraf. Men menas en mathematisk 6g^^ 
siåöm tanke eller begrepp, sä är han en modification ai Ii' 
eller sjelf medvetande, och såsom sådan lefvande. Tyenmodifi** 
cation af lifvet kan lika så litet vara utan lif , somenmodiii' 
cation af rummet, t. ex. en cirkel, kan vara utan rUm» eba^^ 
man kan reflectera blott på peripherien, och abstrahera i£r^ 
det öfriga. Begär man alt se en tanke eller ett begrepp, så- 
som sådant, med sinnena, så begär man en orimlighet; inen 
detta har man för egen räkning* 



I 



37r 

- • 

Jbet i bSgges bestSmningar eller egenskaper, octi ju flere 
de lika bestämningarne äro, de&io större är ofverensstäm- 
melaen. Om derfSre alld det ena föremålets bestämnin- 
gar utan undantag äro. absolut lika med alla det andras t 
•å är ofverensstämmelsen fullkomlig eller absolut. 
Men i denna händelse äro förem&len uppenbarligen ab« 
Isolut identiska, d. ä. de utgöra icke tvenne, utan blott 
eH oéh samma föremål; ty det ena har alldeles ingen 
egenskap eller bestämning, genom hvilken det kunde 
skiljas ifrån det andra. Detta innebär således. den vig- 
tiga sanningen , att , absolut ofverensstämmelse är detsam-' 
ma, som absolut identitet; hvaraf åter följer, att 
tvenne föremål alltid äro absolut identiska eller utgöra 
[blott ett enda väsende till sä stor del, som de öf- 
iVerensstämma med hvarandra fullkomligt. 

Det bSr visserligen anmärkas, att om tvenne före- 
mål ock hafya blott en enda bestämning olika, så äro 
,de genast tvenne särskilda väsenden : ty det ena ä r då 
.1 något afseende annat än det andra; ja äfven de lika 
bestämningarne äro i sin förening med den olika sjelf- 
ve annorlunda, bestämda och sålunda olika« Men denna 
.särskildhet hindrar icke, att de ju ändå kunna hc^ya en 
.lelatif identitet, hvilken man kallar deras likhet, devas 
.{relativa) ofverensstämmelse, deras förvandtskap 
dier homogenitet o. s. v. Man behöfver blott abstra- 
bera ifrån det olika i deras bestämningar, så är det 
för tanken återstående det, hvaruti de öfverensstämma 
fullkomligt — hvaruti de äro absolut identiska. 

Om man t. ex. tänker begreppet Triangel, utan 
någon enda vidare bestämning, så gifves det blott en 
enda sådan; han är ett eyigt, oföränderligt och oför- 
gängligt väsende, en gudomlig idé; han är icke här el- 



MS 

Iw åtr, hvariten i Uutåmå M téHår t bBitiy t 
Men om man till itttta begpé)i|iei ilksåéer htkiåmMn^nA 
likaidig och oHk8idi|(, al liar mhn genast treMiA 
andra oeh aSnkflcIa täienden éllér begrepp , . och i &#«. 
aeende till dessa gSUer alldeles detsamma^ aoiil vi stt;gt 
angående det fSrstnlmndi. Och pft samnta iAtt» dm liMir 
till detsa tfinker Sn ytterligare bestttnmingaT) oeh så j 
ottodligbet* Men detta hfaidrar leké, att- de tteané tU^ 
aUMa begrérppeff, den läsidiga triangeln och dte oIH^- 
iMiga, hafvÉ nSgontihg, som Ar absolM identislct i biggif; 
oeh dette år joi« det f3rstnBmtfda begreppet Triatigel i 
rilmånbet, hirilket ftr endast ett, såsom Ti segt 

Man kunde invända ^ alt allt detta galler^ endul i 
och om begreppen; men vi svave^- att om det giiitr^i i 
och om dem, så år det sannt, ty det fir endast geaofli 
dem,, som vi kanne tänka det Som är; och slraåe dea 
irfnnliga veriKligheten motsäga ddHa , så ä# hon aåvida tk 
oss obegriplig och orinftlig. En maithematicos, iHi 
med evidene bevist en roathematlsk sanding nr begrep- 
pen, behöfvei* ej frakta att blifva vederlagd genom ta 
ritning och mätning på f&Itet. Hail vet, att en låMi ; 
mätning tillhör sinnena, och kan vara falsk, och stt : 
den måste vara det, om den är stridande mot bsgre|^ , 
pet, h vilket alltid ét Mnnt, oiå det verkltgea It 
begrepp. 

I förbigående kunje man fråga, h vårföre Mathema- 
tiken bar sin bekanta sanning och evidens för oss,' och 
om icke evidensen här och öfveratlt har samma grondf 
De matheroaliska knnskaperne äro sanna för oss fömt 
och främst derföre, att deras föremål äro begrepPf 
och icke sinnliga föreställningar eller yttre objecter; 7 
om t. ex. en cirkel , uppritad nti inbildningen eller p' 
taflan, har eller icke har alla peripheriens punkter ^ 



.\ 



tä åiéi&nå iStlSk •Mtr&nii^kaB j% el VeH ana lAmAn^tx 
IMA» gif^ iJb^élMl«iiiiA:aj^,*^aB nrfndre Aåyon widnk 
Malre kar Mfttheiiiit^M %vtd^g f3r «iM darftn, ail 
88 fBrélnäl *iré in^kM enkla wk ahirtradft) ifi att d» 
taré Sn mftttjgfei andj^ IranM ftftäw slRMim iMigfapp ock 
bBtniiias till deras iMebUL AiriMahllkt riioiréy dw 
m Där maar ftiuM]pM6iDi«i^ mJNjk^t atorä t>ck tiddä^ii; it 
äfven. här etidétiaen llhr oÉi till 4(A köijån -iMiMlré', 
h égmli\il;én Mifttt grotidM pä tiK^vetaiidat af opata^ 
maa&tteti rigdghet cMdi afknMg^tig^at. ÄndtligM Ut 
t oék laga» 1 bétrakMfndév allt da matbanatlaka bä- 
eppeii ^ énkek 0th ISit ktfåtMi iSrstmiligai gaftoai €» 
ipel, Iitilkat ineAtiiäkaÄ l^fhölvar, émedaii det ttt 
nhé fir littaré Étt begågntf ainå ilmfen oeh irtbildttfngak 
afteh, &n ain tankéjfonnii^. 0ocik har danna omatin^ 
l^at ieké aft nyökat afteéndé pl evideliaaii i och fSr 
I ajélf^ iloiii p& déa «tSrra nålfSr XÉffädfe liflhBtan tSt 
B ätt' vlnilå 4«tiiM^ aatiiigefi detta sIcéT géaam andn* 
tdertiaattg dier geftcto eget éftettänkanda. 

I bändfeice alledétf hrad Ti äiitydf 6m begreppet 
TérehaatftniiHeliÉe figelr ttn rlgtighet, 'A ftr fletl**- 
iioAi gifVet, ätt éni ätfhniÅg fir dfrerensatämmelse ette^ 
n tanken 0(bh ' tatikelia fSreioål eller rarät^ så ftro 
iikéA deb fBremUet identiska till aå stor dél ,* tfdm da 
rerensstftmma faUkomligt, eller det sednäré tiakea 
aat Hvaraf åter fSljer, hrddf ti här vdat tisa, att 
A sanna tanken, och följaktligen Sfven dét ftanOr varat, 
Itid har sig sjélftill sitt föremal, eller fir eh tisB mo^ 
« eller form af sjelfmedTetande-, och ingenthig anaatw 

Vidare, om det finnes ett ållvetafnde Väsenda» bvil- 
t tänker allt söm är (allt Vara) med absolnt klarhet 
b sanning, så måste, i enlighet med hvad vi här sagt 



f 80 

0m HimifagMi fc#tyMi«9 ilk Var» ummmMOM mi 
iMm wäåtmåBiM Cimlurt å^ tu rmm dtff Ue«r oeb iagMi- 
tfaig. vidara. Och emdbii att sådant Tiienda ifvaa m&- 
ato tioka sig sjtlft sanntf sfi n4«ta del ode sjalft tan 
idsotiskt aiad sia tanka (oai aig ijalf) och sålades tan 
an Uantitat aC tanka odi Tara* saat Iftljaktligan af s«a- 
aui. slag allar Tisanda mad sina idaar, saaiy aftsr k?sd 
jfi sagt, iro s2dana identitétar* Och sivida idanlitst sf 
tanka och vara aUer sjsllmadtatanda ir Lif i aidals Iriig* 
aln adi agantliga bamlrkdaat sfi ir ooicsi aUt saaal 
Vara Uf ollar mödas af lif , oeb ott dSdt Vara delsfpsh 
Ma som ott falskt — eller ett pbinoBMn af det ssaai. 
Oeb om lif ir Vara i oeb f9r sig sjelf eller i;^ 
atiadigbet, sfi iro ode aUa ideor sjdfbäbidiga sIms i 
afidana» oeb sjelfstindiga .ifren fSr sig ^felfn. fill il i 
ator delf som do fSmiaram sig sanntf eller aam detsf 
tanka sammanfSsllar med €2ads taake om dem ijelfra* 
Derfilro kinner ock mennislun t att sfivida bon fitktt 
odi handlar rigtigty d. i. enligt sin idé, sfi tiaker oeb 
handlar hon fullkomligt fritt odi sjelfstindigt; men att 
detu oaktadt hennes tinkande och handlande dft tillika i' 
ir Gadondiglietens tinkanda odi handlande nti oeb jo- 
nom henne* I ijelfva verket ^ om tvenne eller flero par* 
söner ti^ka saant i samma sak, så tioka da ock såfUa 
aamma tanke; ty hvad som gör deras tankar olika ack 
aårskilda ir antingen idce sannt» eller hSr ilarinaMa 
icke till sakan. Så ir t» ex« den tanken 2-%saå, ao 
,on enda evig odi oförinderlig tanke, den må fiteSfrigt 
4orJemte tinkas af niig eller någon annan, och såfida 
vara en sirskild tanke, b vilket hir icke kommer i friga* jj 
— Denna anmdrkning kan äfven tjena till alt vicka att ; ^ 
begrepp om menniakaos fSrbållande till Gndomlighatas 
och tiU sina medaienniskon (Jemnf. sid* 361, noten)* ^ 



981 

Mea ati yidare utveckla . följderna ui i/U antjcMa 
>egreppet «om ofverensstftmnielse ocb awoingi IiSr iska 
lit, och dat har dessatom redan till en del akett idet 
!5regående» Vi anmftrke endast såsom ett resultat, in- 
lan vi lemne detta ämne,. att den sanning, hvilken vi 
inne oss nödgade att tillerkänna förnuftets begrepp, eller 
idéerna i och for dem sjelfva och utan afs^ende pä,n&^ 
{ot förhållande till utom dem varande föremål, bar sin 
j[rund dernti, att tanken och det tänkta eller, varat nti 
lem Sro ett, och att detta vara är Guds eviga ocb.of&r- 
inderliga väsende, icke våra egna relativa och förän^der- 
liga phänomen-bestämningar. -r- Identiteten af tanken och, 
rarat är just sjelfva sanningen; och när densamma 
Inträder uti vårt medvetande, Sr den ovjdens eller 
Bahning for oss« 

4^ Grunderna for en Uppenbarelses sanning och 

gudomlighet. 

Hvilka dessa grunder enligt vår tanka måste vara, 
nämnde vi redan, då vi angåfvo Rationalismens begrepp; 
ty vi kunne icke annat än vara anhängare af denna &- 
sigt, sådan hon här blifvit framställd. Det återstår så- 
ledes att undersöka halten och värdet af det bevisnings- 
sitt för en Religionsläras sanning och gudomlighet, hvil- 
ket D:r Tholuck anser för det bästa eller åtminstone Ht 
tilbäckligt till ändamålet. 

l:o "Detgifves", säger han, *'intet bättre bevis fÖr 
den christna -sanningen, än att förstå den*', och dernti 
har han onekligen rätt — så framt han med "förstå*' 
menar förstå grundligt, eller inse en sak af dess 
grunder. Annars kan man ock sägas förstå en sak, fast- 
än man icke känner grunderna för dess sanning; man 
kan t. ex., förstå thesens mening i 47:e prop. l:a Bok. 



182 

Af fiodiAt Elem., efanrn man lek» kMDof bérlMt; Ja 
enligt Förf. får man cj ens b Or Ja beviia fSfr,' ta nan 
fSrstår. Tages således ordet i denna bemtttkéM, d 
har Förf. uppenbarligen orätt: ty deraf, att jagfftMtårnfi» 
g^t, fSIJer ieke, att det är satint; Jag måste jn Uf0k 
jRrstå det falska, innan Jag kan förkasta det. Och Bl^ 
orätt hat Förf., öm han vill hänföra begreppet förs ti 
till känslan eller till hvad hab kallar det omedelbara fm 
ménniskån: ty att dét icke är ktaslans ntän fSrståndeM 
■ak att iölrstä, derom vittnar redan språket, Öch déniti 
instämma äfven alla Psychologier. Geiidm känslänf kan msa 
väi ana, och, om den är klarare, f i^o en Éak; men trd 
Kr icke detsamma som förstå, än mindre détsaibiiia' Ami 
fOrstå grundligt eller kanna beviifa: Att kluiAltt 
pch tron således icke ensamme äro tillräcklige till 6éti- 
sande, finner man lätt; och att de ej äro det högsts, 
hvartill vi nied afseende på Uppenbarelsen kniinif' oeh 
b öre sträfra, torde vi hafva Visat i det föregående»^ 
Förf. tyckes annars hafva trott, att här var frågan e» 
åstadkommandet af en subjectif öfvertygelse, eiå 
aftt denna vore (år ändamålet tillräcklig. Men först odi 
främst kap ingen vetenskaplig strid äga mm om sätttt 
att åstadkomma en sådan: ty detta kan efter snbjecttr- 
nas olikhet :vara ganska olika; ja ofta med bättre fran- 
gång bestå i ett falskt argumenterande äd hommim, is 
nti anförande af verkliga grunder. Och sedan bar icke 
ordet bevisa denna betydelse, utan det innebär ett 
grundligt, tydligt Och' objectift visande af en sats för ei 
annan eller för sig sjelf såsom tviflande. Och detta bSr 
vara ändamålet, när det är fråga om en s&dan sats, soÉ 
att en Religionslära är gudomlig. 

Föröfrigt bör det anmärkas, att här alldeles ickt L 
handlas om något *'bevis för den christna sanniogea'* || 



i 



S8S 

{jenna bör icke o#<Uffiga«. i gtrideii emellan Rationalis^a 
pch Superniidir^lisleii ) , utan här liandlaa endast op 
rätta bevisniagseättet fiir den satsen, att en 
reKgionslä^ är sann och på öfrernaturligt sätt af Gnd 
veddelad. För deqiia fr&ga, hTilken är allmän, och 
»åste besvaras endast ur fornnftet, är det follkomligen in- 
lifferent, om läran sjelf är den christna eller någon an* 
■an, ja äfven om den är falsk eller sann, ^om den är 
verklig eller blott powrad. Förf* bar således här, lik* 
mm i det följande 9, förfelat eller oredat sjelf ra tTistefrågan* 

2:o ''Det första villkpret åtejr för möjligheten att rätt 
Arstå Christendomen (och att förstå är här detsamfoa, 
ms att bevisa) är en andelig likhet , enhet eller för- 
vwdtskap med den, en viss disposition — en anvisning 
af tfet Gudomliga i vårt inre, h vilket vill leda oss tjl\ 
pamma mål, som Uppenbarelsen^ en anvisning, hyilken 
tillika är en själens naturliga drift" o. s. v. För att be- 
^nma detta, är det nödvändigt att ski^a emellan det . 
Ustoriska och det rationella elementet i Christendomen» 
Qvad det förra beträffar, så kan naturligtvis icke de«f 
191111a giltighet för oss bero af någon disposition ellff^ 
inre förvandtskap, utan den måste bero af den kännedom 
vi ige om de historiska källornas trovärdighet. Jn kla- 
rare vi kunne inse de förnuftsgiltiga grunderne för denne | 
Issto förnuftigare och fastare kunne vi tro på sanningen 
tf. det som berättas. Men utan en sådan insigt och så* ^ 
låna grunder är man ej disponerad att tro en histojrisk 
»fvkttelse, eller bevisar åtminstone en sådan dispositioi| 
^nting för dess rigtighet. Hvad åter det rationella « 
lementet beträflTar., eå gäller Förf:s sats i anseeende till . 
etta; men när den befrias ifrån sin dunkelhet och brin- 
as till något begripligt, så är den i sjelfva verket blott 
ationalismens. En rationell läras sanning är. nemligen 



S«4 

Mitgt dtftta fSrestftllnlngssStt ingenting aHnät, ftii Iiebtidl 
fSrnaiftighel eller identitet méd förriaftett innehåll, hViU 
ket ftr sannt i öch genom sig' sjelft; och det 8r således 
gansicft naturligt, att Iftrans^Sfverensritammelse ellet likhet i 
(idenfilet) med förnuftet är fSrsta villkoret f3r mSjlighe* i 
ten ^t hennes bevisande. ' ' i 

Man kunde hftrvld anmBrka ^ att F8rf. talar om dea 
bevisandes likhet eller förvandtskap med Jfiran, II i 
deremot vi tale om läran» identitet med. dét bevisan» 1 
de förnuftets innehåll; men vi svare, att dessa begrepp » 
här komma på ett ut, och att våra Ord endast noggran- 
nare uttrycka det rätta. Man mådte nemligen antags ^ 
att fSrnnftssanningarna i och fSr sig sjelfva (i det ga« ^ 
domliga fSrnuftet) utgöra ett oföränderligt sj^tem, ^ftUet < 
ett organiskt helt, uti hvilket ingen enda -beståndsdel 
kan saknas eller förändras , utan att hvar och eir af de ■ 
Öfriga och dét hela upphäfves. Förhållandet är* här det* ' 
samma, som Inom Geometrien och Arithmetikenr ftr mat 
blott neka en enda sanning deruti, så kan man, gemns 
conseqvent slutande ifrån dettna, kullkasta alla de* öfriga^ 
ty de hänga alla tillsammans och förutsätta hvaraådra 
såsom de naturliga talen, den ena antingen innehållet 
de andra uti sig, eller innehålles sjelf uti dem. OA 
Bttéf detta systemet är det första och sjelfva urbilden IBc 
h varje annat, så måste det äfven vara ett strängt slutet 
helt, uti hvilket ingenting kan insättas eller tiUäg« 
gas, utan att vara deremot stridande. Hvad man si 
ofta fått höra, att det är nog, om Uppenbarelsens samrii^-i 
gar ej strida mot förnuftet, gäller åtminstone iekSi 
t^är man bland dessa menar de rationella. I allmänhet 
kan jag ej engång veta, att en sats ej strider met: 
ett vetenskapligt systems innehåll, så framt jag ej har 
insetti att han deruti är nödvändig. I Geometrien w\ 



S8S 

nstötte vet jag dtt ej fSrr» SA Jag lieVist nilii tfltfl» 
ä. förr än jag iDiett hans nSdVttndiga nainttianfaäng 
id andra, hvilka jag redan fdnnit obestridliga. Och 
arfSre eknlle ej det samma gälla med lika och stSrre 
il om systemet af de eviga sanhingarne i det Ga- 
mliga fSrnuftet? Kort sagdt: att icke motsäga^ 
hafva förvandtskap eller öfverensstfinimelse , och 
utgSra en nödvändig lieständsdel är här det- 
nma. Det sista är blott ett mera egentUgt och posi- 
t nttryck af det rätta. 

Ville nu nflgon häremot erinra, att detta väl gäller 
i det Gudomliga fSrnnftet, men att hftr endast är fr äga 
i det menskliga, hvilkeC är ändligt eller inskränkt; 
mfiste detta medgiffas: men deraf följer dock ingen* 
g, som kan vederUgga våra anmärkningar. Ty äfven 
nniskan känner flere fSrnnftssanningar (hon vore ju 
närs icke fSmnftig); och när hon s&ledes känner når 
if så har hon, f5r det nyssnämnda sammanhangets 
old, äfven de öfrlga, om också endast poténtiä, d. ä» 
Akélt och medvetslSst. Man kan derf5re idce egentli- 
ä säga^ att någon enda fornnftssannling ligger ti t o m 
«r Sfver hennes fBrnnft; man kan blott sSga, att 
ce alla äro £5r henne klara, eller komna till hennea 
sdvetande* Detta åter är med andra ord detsamma ; 
B att hon icke (netuj känner dem — något, som 
Uer om en oändlighet af sanningar inom hvarje veten^ 
Bp, ntan att dessa derföre anses vara of ver fS^nilftet» 
m som kan t. ex. i^kna till en million, kan också ^ 
m att gå ntom sin sphär^ räkna till decillioner, ehuru 
ist ingen menniska har verkställt eller skall någon-^ 
I verkställa det. Af menniskans ändlighet får man så* 
les icke draga den slutsatsen, att någon enda sättning 
.n ligga 3fver eller utom henne, och att den då 



88ft ' 

kan och mitte iobripgas- i hMMit ntiff åo. - . Man kan < 
oait hoa henne väcka filer briiiga filt mfi^^^^A^d® 
faajcar, som bon re4an (potintiå) haj;, n^in kaq end 
leda henne till att rigta och conöentrera sitt luedvetai 
pä det, tom ligger iiioip henpee niö|[iga, sjnkre^.. ^ 
det sistnäqunda inskränker således Rationalisten allt | 
^omligt 'och mänskligt biträde; ty ^veu han nekar : 
ingen del Terkligheten opb nödvändighete;^ af nägotdej 
han yrkar blott, att man ej niå anta^ga möjligheten af 
sädant biträde , som är oförenligt med fnenpisif ans väieoj 

Men har nu människan pä de t^^ sätt gf nom and 
)comm|t till medvetandes af c^i| sf^pning eller m. a* p^. ▼!! 
nit en kfinskap, si fördrag yids|re, om den for l^ei) 
skall äga någon visshet, att den af henne skall fSfsaii 
fnas i sitt nödvändiga sammanhang med någon aqaii 
hvilken antingen är sjelfklar, ell^r redan for henoe iii 
vist. I anpat fall befinper ^on sig i anseende till den 
I samma belägenhet, som den, for hvilken man npp| 
prodncter af mycket stora %bX -^ han kännqr sig bdU 
va täpka eller räkn^i efter, for att inse deras ii 
^het» Det är väl sannt, att man ofta blott på en f 
näps ord tror mycket, för hvilket man annars q (d 
|ier någm grunder, Men om ej denna \so skall \å 
fa fördom, ^ Wt^Ci i^an. fSj/rst och ^ämc^t vai^ förayfi 
fÖryiifiKid, :att hfin bs^r sagt det, och se^^n på saq|i 
sätt fÖrvisiM) ett han ha^ trpvärdighot. Hvad det fi 
nära villkoret beträffar, så kan n%ot tvifvel d^rom 
äga mm i anseende till Gud; roep Baiiqnalismens c 
Supernaturalismens tvistefråga rör Icke sanningen af \ 
som Gud har sagt, utan sättet att inse, on| hanr yefl 
gen har sagt, hvad en Uppenbarelse innehåller, s( 
detta icke behöfver någon vjdare pröfning. D^ 
un derom ^j kunne begära ett svar af Gu4, tmfd 



•sm 

^ iéke iitå i RetSrkig med boboiri' génorii rfniat,. Sn.taBt 
förnuft, och då vi ej' eller knnne^ i de a Ida pnnkt. litte 
l^ä Uppetebarelsevne sjelftå, emedan' de alla elgifira. 8% 
fSt gudbmliga; sä måste ^éh saatsea, att és vias l]|^pen- 
barelse 'är Giids egéa erd, äntfklgeii salctiä all gprand«d 
|[iktghet f5r osä, elter öok bringas i. något nod t än digt 
iwiamanhang med. en éHer flere fdr ossevidenla fSrniiHé- 
sanhingar. Bef forstås, att detta aaminahhaBg^ om dtl 
fir *raoJl%t, kah lorninimRS med större eller mibdre klar^- 
Ket , eéh tsfrianmgeik sSledei fSr låebnuikan komma äf 
loäaslan eller af iésigt. Meit egentligen Bevisande 
fir det dock rdnit, här del iän&éB d. ä. förhimmes i klwtt 
påi iydliga begteppw Hflrvid ankommer det natorligtifik 
på att finna mellansatserna emellan den. redan éTidetita 
^tsen och den, som skall bevisas; hvilket kan d^ls ske 
genoiii ég^t eftersinnande, dels ftfven underlättas genqfn 
andras biir^dé* 'Så lärer.. RatioiiaTiséen {förening nted 
Xlögikeh. IVIen hvad D:r Tholuck anser for .andaUiaiél 
iulfåckligt och nödvändigt, torde man finna af det följande'. 

'^ 3:o ''Enda sättet^ säger hfa, "att ernå artdélig littf^ 

lur (nled uppenbarelsen, såleAeilf med andrk ord: vijfl^ 

IbMt,' h varförutan vi éj knnne titiila den ofvannämride 

Ihrtändtskapen méd henne och * dispositiotien for henhéi 

Uttagande, hvilken utgist det f5räts^ villkoret for ait förs ti 

tMi fre i^fs a hennes ^afUbihg) "är kärleken , hvilken' entigl 

äa natnr drager det beslägtade till det beslägtade och såM^» 

Minbind^r bägge tiU ett." Då Förf. icke gifyit nSgon be- 

j^plig forkfaring af Ofrdet k ä r 1 e k på detta ställe , så måtte 

Vi^ finnas ursäktligt, i händelse vi skulle hiisstagä oäs 

iJMf.^déss betydelse. Méd anledning af dess betydelse 1 

Éiidrk' ämnen , dit. det egentligare hörer, synes, det osä i 

Itatejéndé till Uppenbarelsen ej kunna innebära något rti'- 

Skandia^ u '^^- 



} 



3St 

nat, In ett behof eller interesse, och en dertf (SI* 
jende, med välbehag förenad, 'benttgénhet att tro 
och antaga henne för aann. Ookaå synea osa detta biit 
instämma med gången af FBcf:s resonnement Men iSf« 
▼en så förmå vi icke begripa, att kärleken skall kams 
hos raenmiskan åstadkomma likhet eller förvandCskap med 
Uppenbarelsen; den synes oss tvärtom sjelf fömtslttSi 
bvad den skall åstadkomma, således éj vara iomMo^ 
utan conditionatum. Förf. säger jn sjelf, att kädekfs 
drager det (redan) beslägtade till det beslägtade, oeh 
sammanbinder bSgge tiil ett. Och dessutom — - dttts 
"ett'* — sedan de blifvit det, hvad göra de dåf • • • 
Men kanske vi finne förklaringen af alltsammalns i dit 
följande. 

4:o "Den religiösa sanningen vinner tilltrKde till 
vårt inre (vinner vår kärlek och Sfvertygelsef), blott i 
4en mån vår andeliga natur är vid helsa." Döds rindlo 
Vi äfven här vilja sätta conditso tUl eonditionaium; ty Ir 
menniskan redan vid andelig helsa, h vartill behÖfver bos 
då Uppenbarelsens läkemedel f De gamle, consefventi 
Theologerne räknade alltid Ordet och Sacramentenlt 
till Salighetens (till den andeliga helsans) medel eller- 
villkor; Förf. tyckes ej vara af samma tanke. Dessuto» j 
talar han idkeligen om de religiösa sanningarne såsott 
sådana, då här likväl är fråga om sättet att kunna m| 
om de äro sådana eller icke. 

5:o "Och emedan vi alle äre behäftade med ett Wj 
raliskt ondt, och allt tillfrisknande begynnes dermed, 
den sjuke känner och förstår sitt onda" (den vansini 
t. ex.^ som icke det gör, kan således ej Mif va frisk), 
begynnes äfven menniskans tillfrisknande dermed, att 
känner och förstår sitt andoliga förderf." Här och i r 
^regående namnes icke, om sjukdomen är ovilja el 



S9« 

itSrmSgaf om å%n Irviljani dltr ferstånd^ts; imh Un- 
|M fram (sidd. 33 o. f.) sättes yiljalis forderf i nänaa- 
Ila samband med förståndets såsom desa grund, och. man 
laa således antaga, att sjnkdomen är bSgges. 

Så framt vi nu ]eke hafva misstagit oss om FSrf:a 
■i mfa i g ^ , så är hans begrepp om sftttet att bevisa en 
Dppenbarebes gudomKgfaet med ffi ord fSljande. Det 
iMa, och foljalttligeQ det rätta beviset, att en Up- 
[psaharrise är gudomlig, Kgger. demti , att man förstår 
kiptti.», hvaitiU fordras en viss disposition, en ande lig 
UkJiet «ller fö.rvandtskap med henne, hvilken åter 
i| kn vinnas ntaa kärlek — • utan behof och benä^ 
genhet f3r hennes antagande, hvilken kärlek vidare fSr- 
ntsättar^ att man är vid andelig helsa eller fri från 
före hinder for antagandet, hvilken helsa ändtUgen ej 
kan börja utan att man känner och forstår sitt 
aadeliga forderf, sin naturliga obenägenhet att an- 

£ Uppenbarelsen och sin oförmåga att prof va, om 
ftT) hvad den utglfver sig att vara ; ty om något an- 
nat kan icke här V9f a fråga. 

« 

Horn foga hela detta resonnement leder till ändamålet , 
en hvar vid minsta eftertanke. Ja, Förf. skolie 
ijfik hi^va funnit detsamma, om han föreställt sig, att 
fc eSL» -en Brahmin vekt på detta sätt bevisa gudonilig- 
htUfU. af sina Wedas. Ty, såsom vi ofta nämnt, när 
Till undersöka, om en Uppenbarelse är, hvad den 
att vara, så är det fullkomligen likgiltigt, om 
Sr den, christna eller någon annan. Den ena och 
andra måste alltid anses problematisk, så länge pröf- 
m icke är fulländad. Ännu mera måste detta gälla , 
det icke är fråga om sjelfva pröfningen, utan om 
pik bestämma sättet ellej förfisrandet, som deryid bör 




'iakttagas. DéUa ttr nSgoif nom kan ooh tör, gki 0- 
baroende af h varje Uppénkarelsei baskaffenhat. Hrail 
^Fdrfr bar sagt, fynea ota ieke vara stort aanal, äa ibt 
gamla, omaagda: *Mat är AcnuftahSgrnodat, aom fih 
att mentiiskan ej vill antaga Uppenbarelsen, utan att 
pröfva henne» Den som Av vid aadelig belsa •^— är 
omvänd till hjerta *06h förstånd, ban sätter sig ieké 8f- 
vér Uppenbarelsen, ban tager sitt fömnft till Angå sch 
tror enfaldigt, b vad bon lärer* Den &ter, so«i icke fiH 
antaga benne otan bevis, ban måste således vara sad^ 
ligen sjuk, eller ook en.fdrbärdad sjindare/' Att dstti 
åtminstone icke är böfligt, torde medgivas; maa Hi^ 

^Ställe sig, att flera förde samma språk fös airifciyaUp' 
penborelser. Oob att det ej ellar bevismr..aåg;et, laid^ 
man inse, om vi frahistälie Fdrf:s EesonMmaai Utst 
tydligare: 

När man vUl pr5fva ea föregifven Uppeobarilsat 
skall man b(lrja med att känna ocb förstå •— ^atl^ 
känna menniskans andeliga förderf, beanesiiljii 
förvändhet, och hennes förnufts iScUindelse» Genom ict 
misstroende till menskliga krafter, som deraf appkom- 
mer, botas man ganska lätt från den sjukaå, att 
före lärans antagande vilja sjelf eller genom andra hs( 
va undersökt och insett dess gndomlighet, och efter mh 
tagandet finna dess pröfning och bevisning af aäfdslsi 
vigtighet. I stället uppstår i ens inre ett behofiSfttr 
något af mer än mensklig auctoritet, vid b vilket mankaa 
trygga sig, ett behof af en 5f vernaiarlig, gndead^ 
Uppenbarelse, ocb en kärlek för denna, en beaägsa^ 
het att hålla henne fdr sann. I händelse då den tlf 
penbarelse, som erbjudes, befinnes vara öfvefenaalli^ 
mande eller "beSlägtad*' med b vad man behdfver, aåA^ 
miliariserar man sig mtd den, så "^införlifvas 



i 



» 

ktt^^V sa "fö^^nar den'" sig^med éni iiire, éå ali inaiir éj 
i4dwre, kan släppa den." Men favad som bidrager tUi 
Ht 'n^ttå själens behof "tflr harmoni oqh fulländhing", 
let håller man gerna för sannt -->-' det ^*äi^ det 8anna'S> 
itgiir. F5rf*; oeh denrtti beVisning är, enligt hans tanka, 
An icke den enda, åtminstone den bästa, så mycket mer, 
KUm den skall ftfvei^nsstämnm m«d den Heliga Skrift bch' 
ttéd vår Kyrkas lära i denna punkt. 

I • ■ ■ V • • .. • . 

. ' ■ Huru det nu käs förhålla sig med ået sista, lemoe^ 
id' Iftir bttligt derhän ; onekligen har detta bevisningssätt 
Isk' fördelen, ' hxt det ej kan med några argiunenter \p^; 
|af}|§|^9 ^ech aft det gäller ej mindre för den olärde ,' 
fak ém lärde, endiist at6 läran hefinnes sammanstämma* 
Éed hvAd han känner sig beböfva» Jå det är. till oéh-^ 
ived sBkrare, att det är tillfredsställande för den förre, 
eki f&r de«i sednare; ty denne kan möjligtvis tycka, att 
bvaije annan Uppenbarelse k&a vara bättre belåten der-. ' 
ved,' äQ den christna, som bjuder att pröfva allt och 
behålla det snndt är. Han' kan oekså tro sig observera,: 
BElt del är i foU motsägelse med sig sjelft; emedan det 
genast i början upphäfver sjetfva bevisniogsgrunden. 

Det åtgår nemligen från ifaenniskåM andeliga för* 
défl, oeh medger således, att hennes alideliga behof 
éib 'vlekelser kanna vara nter eSlbr mindre orenade, 
ddi mer eller mindre origtigt fattade.' Men det minsta, 
rfM. fordrades, om det skulle beviåa iiågot, vore, ätt be-* 
befven icke allenast i sig sjelfve Ihade den högsta san-^ 
Mttg och nödvändighet, ntan äffen vore af menniskan^ 
^^ appfattade och förstådde. Förfert då knnde mdn,« 
dl^oHi faä)r sker, sluta till sanningen af en lära, som 
•Hfiredsställde dem, i händelse detta sliltningssätt dilgde 
fill något. I sjelfva verket, hvad^vaf det, som gjorde, 



392 



att Tflra förfXder pa sin Ugre bildningtgrad fanno tig i«- 
låtna ined d^n katholska Iftran; och hvad är det, Um 
gor, att''8öderns invånare ännu i dag finna sig bättre be- 
littia dernied, än nordens! Månne icke den näring , 
som denna läras ceremonier fSrskaffar åt pbantåsien, odi 
hvaraf våra fSrfäder hade ett stärre behof fordom i följd 
af deras lägre odling, och sodans menniskor än i dag 
i följd af deras retligare temperament! Ty den obil- 
dade hopen söker i alla religioner dels denna niripg, 
dels äfven snitogater f5r den besvärliga dygden oöh ti^ 
stemedel for det anklagande samvetet. Oeh hnm friico- 
stigt erbjader ej Käthölicismen sådant allt genom liAH 
otaliga ceremonier, och genom den vigt den läggto j^ 
dessa? Om också den Lärde eller Theologen bestftmdt 
yrkar lefvernets filrbfittring, så har dock detta hviurkén 
samma vigt eller samma betydelse fOr mängden. Deons 
väljer - och omfattar egentligen endast hvad den i fSIjd 
af sitt bättre eller sämre tillstånd b e h 5 f v e r. DerRre 
har också Muhammedanismen slagit så djupa rötter hos 
Österns vekliga och vkllnstiga folkslag , och derfSre räk- 
nar den nihilistiska Bnddhaismen 280 millioner anhängare 
bland sydöstra Asiens slappa och qvietistiska invånare. 

Säriskildt kunde det anmärkas, att ifrågavarande be- 
visningssätt gor Uppenbarelsen sjelf nästan öfverflödig» 
och hänvisar oss endast på det inre sinnet, genom hvii- 
ket vi känne, hvad vi behäfve. Ty kan jag sluta, att 
det, som tillfredsställer mina andeliga behof, är saant 
och gudomligt, så behSfves ej mera, än att jag väl sto- 
derar dessa; jag får då ock med detsamma veta, hora 
don lära skall vara beskaffad, som skall tillfredsstilia 
dem, och jag behöfver ej grunda min öfvertygelse pi 
främmande undervisning. Men såsom vi sagt, fordiis 
likväl då, att behof ?en skola vara ick^ blott i sig 



993 

.o«h jiMirKBiigay.iitatt äf?«ii i medvetandet rig< 
I QfpfaUade dier foretädda. 



f 



Detta är hvad vi om innehället af D:r Tholudui 
;ift öfver närvarande ämne ansett oss böra anmärka. 
Il resultatet synes vara, att Cbristendomen, utan att 
tvifla den goda afsigten» men med afseende på utfo- 
idet t kan säga om sädane sina fSrsvarare: Gud be* 
ve mig för mina vänner» för mina fiender skall jag nog 
ija mig. . I sjelfva verket har den gjort det bittills, 
Il skall ttan tvifvel göra det hädanefter. En lära, 
Bk#a nyare tidens störste Tänkare, Leibnits, älskat 
Il fötrsvarat , och . med hvilken hans själsförvandt i {om- 
en , Platp, i de flesta punkter nästan ordagrannt sam- 
instämmer, — en sådan lära behöfver ej frukta något 
a förnuftets sida* Endast oförnuftet har kunnat 
ra några anfall mot henne; och endast detta har å 
ira sidan genom andens misskännande fördröjt hennes 
[er. Men der anden är god » finner han förr eller sed- 
re den rätta formen. Oförnuftets seger är alltid en- 
\t skenbar. 

5. Tholuchs varde såsom författare. 

Vi kunne ej lemna detta ämne» utan att beklaga 
tidehvarfs vetenskapliga förfall» i hvilket en sådan 
fattare, som Tholuck, kunnat vinna anseende inom ve- 
tskapens område. För två till tre sekler tillbaka hade 
n svårligen kunnat erhålla en plats inom de theologi- 
\ författarnes antal. Man studerade dåförtiden sin lo- 
:» man visste behörigt pröfva och ordna sina satser, 
n tänkte och uttryckte sig redigt och sammanhängande, 
I man upphäfde icke i den följande meningen, hvad 
n sagt i den föregående. Om o^ en viss inskränkl- 
t och oskuld i åsigterna då var rådande, och mycket 



fftfiiUtttMc utan heiÄnkmå9^*\yAVB9t bate boft^MfflFMN 
nare undersökas; så åtrainstiNM ii«?eoklade tig" JBnflrag^ 
joed klarhet och conseqvens ifrån de grunder, som voro 
antagna. Derfdre kan man åmiu med nöje Iflca den^ti- 
denfii Theologer, en Melanchthon, en C!lieninitz* m. fl.^ 
men iden, som i vetenskapliga äninen fordrar vetenskap- 
lig behandling, torde svfirligen kunna gbra detaamnm 
med de nyare, tlndailtag finnas visserligen, och lysan* 
de undantag; men dessa äro jemnf&relsevis fä, och* dess^ 
utom icke tiden» älsklingar; 

Hvad Thokok sSrskiidt vidkoitem^r, s& ftrnliod# vi 
visserligen, att nHrvarande nppsats är ett jiastverk, till- 
kommen för att fylla en förbindehie mot den Hdskrift^ 
i .bvilken den finnes inifördb Men äfven i detta Ml kan 
den ej annat än vittna ofSrdelaktigt om Förfis fSrmåga* 
Det skall alltid synas anmärkningsvärdt , att på å& 30 
första sidorne, hvilka innehålla det, som körer till äm- 
net, man ingenstädes, citaterne undantiigne, skall kunna 
läsa trenne meningar i rad , utan att stöta på näget^ 
som är origtigt. Detta kan synas öfverdrifvet sagdt, mea 
vi kunne bevisa det factiskt i hola des9 vidd. Exempel- 
vis vilje vi taga afhandlirigens början, ehuru denna för 
ingen del är det sämsta. 

**Menniskoandén'kan lika litet försjunka till absolut 
o^aiuiing, som till absolut ondska." Här bör tydligen 
a^å människan i stället for menniskoanden; tj 
anden kan såsom ande icke alla förfalla till någon ond- 
ska och osanning, mycket mindre till någon absolut* 
Men hienniskan är ande och icke-ande, förnuft och icEe- 
rörnuft (sinnlighet), och hon kan derföre tänka det fal- 
ska och vilja det onda, allt eftersom hon gör det oför- 
nuftiga hos sig rådande öfver det förnuftiga. Detta er- ^ 
känner ock Förf. sjelf i följande sats. 



Itt 



« .* 



^Andens iribmiki *sSaoni ali4«, ir, aU w^tn och 

Tilja c o<di dc^tft vtHande 4r uigakiiida iniiehålblStt (aHk* 

åmutanå ett vetnnde vtaii aågbaiiiigt hvilkéfc mma W9i^ 

idfM äK tSokbarf); utaa det it fiurtmera ett vetande af 

ajelfva aanningea; Pch deona vilja &r Sfvenledee i^km 

wtam foffemU^ titaa vitt jost moralitetens högsta lag.*^ 

Alt 4eDBa sats ir rigtigt medgifve vi geriia; nen troU-' 

ga»:är den atpleckad ar någon phUosophs skrift; tj hÉ« 

do SSrf. fimnit honom geno^a egen undersökning, avår^ 

ligm hade han knnnat firamstHlIa så många andra sntserff 

Ibo med denna oförenliga. AUt, hvnd vi sagt osa 

iskaas väsende, kunde genom en Utt analys af den* 

na sats: ntveeklas. FdröiHgt, om skämt här vore tlVLk^ 

^\ aknlle vi sagd, att Satan står i mycken förbindelse 

kss Theologerne och Förf. : ty de förre göra honom titt 

anad -«^ bara ande; och Förf. lårer, att han såsom så**. 

4sÉ ej fcmi tänka och vilja annat, än det rätta. Enligt 

Tkihick måste han dock vara andens (eller det godas) 

HSlsåts, d« ä. endast materia •— - ett ganska gammalt före*^ 

HlllitiBgssätt. 

• 

"En absolut villfarelse, ett absolut arbitrium är så- 
Més. en absolut frånvaro af allt vetande och viljande, 
•4 innebär i och med detsamma den andeliga naturentf 
Mikomliga förintelse." Af denna absoluta mening förstå 
ii ingenting. Hvad vi hade väntat, var: ett andeligt 
^ f«di' andeligt) väsende, söm alltid tänkte blott det fal« 
•by acfa falltid ville blott det enda, vore en motsägelse; 
dier något dylikt. En eller fl er o absoluta viilfarelsec 
^ganska möjliga: t. ex. när man i Arithmetiken cal- 



^ 



1 



i 



i 



a* 



ovätt, så är facit, om.dét ^ oerrigeras genom 

'oft ^^^ viHfardse, alltid absohit odgtigt; ty der giXves ej 
^i•t mer eller mindre, af 



996 

« 

^ifibrmtd hafre vi leke n^ iilgMtiBg Mnat (1), la 
hnå man vanligtvis uttryekar aUonda : ftfren baa Äan 
Miaat fSrtillada och ondakefalla finnes étt anlag, an «a- 
åaptivitet fSr del sanna oeh goda.** Hftr sättas aidag 
och reoéptivitet såsom synonyma. Men vi fttminstone I8r- 
étå icke, hvad reoeptivitet tåt det sanna och goda kan 
Wtyda. Finnes di det sanna och goda ntanfSr menni- 
skan, och emottages eller intages det af henne på sam- 
ma sfttt, som skinkor, fSda, medicamenter, eller annat! 
Hnm ser det dä nt, och hvar finnes det, innan det re- 
elpierasf -— **Ty hvarje rec^ptivitet vittnar om en fSr- 
vandtskap med det, som recipieras, odi ftmtsitter slle* 
des, att hos snbjeotet redan finnes itmtnstone ett misf- 
mum af någonting dermed likartadt.'* Denna menin; 
ishehåller antiiigen någonting ganska trivialt, eller nå- 
gonting ganska nytt. Det sednare vore fallet, om.F5rf. 
ville sSga, att t. ex. ett kftril, som hade reoeptivitet töi 
vatten, alltid måste hafva åtminstone ett miiiJsifMn af nå- 
got liquidum uti sig. Dessutom kunne vi ej finna, hvar- 
till detta skall utgöra grunden; och en grund skall det 
vftl utgöra, eftersom det begynner med "ty'\ 

*'Kan derföre menniskoanden aldrig absolut försjan- 
ka uti osanningen, så kan den ock aldrig nr sig sjelf 
framalstra, hvad som icke i något afseende berörer och 
innehåller sanningen." Men ur annat, fin sig sjelf , kan 
den kanske göra det? Menniskan åtminstone kan dock 
framalstra lögner och brott, och Förf. har således åtmin- 
stone uttryckt sig dunlMltr 



"Hade man alltid ericttnt detta, så skulle 
i vetenskapen (i Théologien), såväl som i lifvet, varit 
färre och mindre passionerade." Denna tanke år icke 



S97 

■ ■ 

riitt dcicklig. Man bestrider icke det i sin motståndares 
iSiesttilningssätt, h vilket man erkänner för sannt; vtaft 
man bestrider blott det falska derati, om också detta 
^rvlre. blott en tusendedel i förhållande till det f5rÉa« 
Strider kunna och måste finnas, så länge menniskor ärö 
■miniskor; och stridsämnen skola aldrig tryta. Men 
liettan och passionen borde kunna vara borta; dertiU 
fordrades» att man bortlade högmod och egensinnighetf 
samt att så kallade känslomenniskor ej inblandade sig i 
TOtenskapliga ämnen. I allmänhet hafva emellan Philo- 
•épheme striderna varit fSrda utan hetta och passion; 
del är hufvudsakligen inom Theologiens område human}- 
tetens fordringar i alla tider blifvit åsidosatta. 

"Då skulle hvar och en hafva frågat, hvaruti den 
nanning bestode, hvilken hans motståndare, äfven under 
rin villfarelse, åsyftade och sökte (men denna hade man 
sj bestridt), och om icke en skugga (?) af villfarelse 
finna vidlådade hans egen föreställning om sanningen.'* 
Hvarföre ej snarare: om icke han sjelf hade orätt i sinn 
påståenden; detta hade varit modestare, och kanske hade 
då ingen strid uppstått. 

Men vi vilje ej längre härmed trötta läsaren. Vi 
liafve blott recenserat en och en half sida i skrifteli; 
Titte vi uppdaga alla origtigheter på sidorna 26 och 27, 
«å skulle vi nödgas skrifva hela ark. Det anförda må 
vara nog såsom prof. 

— Bir — 



m 

} 



\ . > 



t 

: 1 



• I 



T 



ntUtt9»% 9,iiHtatnt- 



1. Geschichte des, Kaiserdiams von Trapézunt, veffi»-' 

« 

set votk Jbq0 Phr Fiillmerayer, PtoL iu 
aiJ^eni. G^schicbtt am K. B. Lycenm sta Labds- 
hat. Einé f on der KönigL Däaischen Gesell- 

scbaft der Wifléeaecbaften za Kopenhagen mit 
Äoistzeichnung gekrönte Pxeisschrift. Moacben) 
1828. 354 sidd. 4:o. 



T i anse oss härmed böra fästa uppmärksambeteii på ett ar- 
bete, som/ afKongl. Danska Vetenskaps-Sällskapet belöhadty 
redan inom Tyskland vunnit ett iörtjent bifall. FÖrf. bar der- 
iiti gjort oss bekanta med ett Rike^ om hvilket vi; af de o- 
fiillständiga nndérräftelser vi bitfills ägt, ej kunnat erbåHa nS- 
gon sammanbängande käanedom. Den lärde D'tt F r e s n e nar 
^yäi, i sitt berömda verk af ver de Byzantinska Kejsar-faail'' 
jjerna, uppräknat namnen pä någre Trapezuntiske Imperatoreri 
men med det uttryckh*ga tillägg, att ett ogenomträngligt mÖr'^ 
ker betäcker denna del af Historien. Bland en sednare tids 
författare tiilhoT Rnbs den iörtjensten att bafva fästat upp* , 
märksambeten på denna brist; eburu ban sjelf, i de upplys* 
ningar ban om Trapezunt meddelat, för det mesta afskrifvij 
Du F res ne, uied tillägg af några anmärkningar, bvilka ej 
sakna sina origtigbeter. 

De underrättelser Förf. lemnat oss om 'det Trapezunliska 
Riket äro till större delen bämtade ur åtskilliga på fiibliotbe- 



901 

«rhe i Paris, Wien öcti Venedig fi>f varade Grekiska, Turki- 
ka och Persiska HandBkriiter. Från Pariser-BiblfoCheket er^ 
oll Förf. en noggrann Copia af en der befintlig handf^krSiveil 
38t till Trapeznnt af den Bycaikinske Nomophylax Eugeni-^ 
H s, jemte alla till det Trapeaantiska Rikets Historia hörattr 
e upplysningar ur den Persiske Histonesknf våren Sche- 
eféddtiil Ali. Men framförallt wbjöd det Yénetianska fii-i- 
IjdidÉéket fö^ft en rfk skSrd, genom de der förvarade Gre^ 
vskä MjmiUscripter af Gardin alen Bessarion och Senatorn 
.^«é«iit^ti$ biand hvilka Förf. var nog lycklig att traAa pl 
|9«fr^riip^nintiske Hund-Secreteraren Michaél Panarretoi^ 
bttlÉijiiåV deruti man finner anteckningar ej blott dfver de * 
Slfntiske Kejsarnes nam») ålder, regeringstid, familjs 
leii och palats-revolutioner, ntan äfven har och der 
idf>ra|i krigsdäter; ofullständigare från år i2o4 till i350) 
iiHigark och bättre ordnade, med noggranna genealogi^ 
iröfiA': kronologiska bestammngar, derifrån till år i38a» 

• • - ^ 

'".; pet är i synnerhet denna vigtiga upptäckt vi haf va att . 
i^^:.lol* y^ vad vi nu äga •— en af Förfts skickliga hand be- 
H^éi^d fi^ständig Historia Öfver det af den siste Comnenske 
ejsdren i Constantinopel , Andronici I:s sonson, Alexius, 
: 1264 i Trapeznnt stiftade Kejsar-riket. Man ägde förut e)| 
l^ii underrättelse, h varken om Alexii dödsår, eller hane 
tenHisfe efterträdares namn och öden ända till lado, då^Jo^ 
arb Coiflinenus innehade thronen. Du Fre«ne låter endast 
i::&jlAre> af hvilka han blott namngifver 9, regera under 
äpé^liiéiLjfi tid — under ett tidelopp af ii5d år. Af den handt. 
5äj»i^'Palats-chrönikån har man vunnit den upplysningen^ 
it^ej ]^ndire an 20 Regenter berrskat öfver Trapeznnt , hvai> 
Ijftn^iS^^, och ej blott 3, som man förut trodde, mellan 
l^lit\oich Johan Comnenns; hvilken sednare vanligtvis an*'- 
Nts aåsom den, hvilken först antagit kejsar-titeln , under 
|agg, att hans företrädare åtnöjt sig med benämningen af 
tt^efi jäSér Ki^tot. Men Hr Fallmerayer har med 
itt^iifji skäl, hvilka väl ingen lärer kunna bestrida, tydli* 
!b' bevisat j att redan Al ex rus I. vant beklädd med den 
iserlign Värdigheten, och kallat sig^ i likhet med sina eiter^ 



400 

• ■ 

Atrm om Rikttt geogriqpbi»kA och politiika grinior liar 
tett lemnAt om fltra vigtiga upplyiniogary bnfvudiakligta 
lilUiiUda nr den nnmera sälbynta resebefkrif niogen af Rpj 
Gonsales ClavJjo, som i egenskap af Cattilianskt aindl^ 
bad 9 på fin resa till Samarcand år i4o4^ besökte Traptamit 
Han berättar — - bvad aom vederlägger Hiibs' origtiga npp 
gift*) — att det Trapesnntiika Biket annn sistnämnde Ir 
eträckte sig i v est er längs utåt bafsknsten ända till stads» 
Kerasnnty 30 tyska mil från hnfyndstaden. J öster tilU 
liörde Comnenema knstlandet i en sträcka af 36 mil; enot 
•öder Ug. gränsen närmare och räckte blott till A r si ngt| 
tvenne små dagsresor från Trapeznnt» Visserligen var demia 
makt i alla fall inskränkt, såvida man betraktar Kejsaren lå- 
eom öfverhufvnd för hela den Tmpeznntiska statsfOremnieni 
till hvilken de mäktige Kron-vasallerne hörde , som, nnderde 
inre oroligheterna | äter hand gjort sig ^afliängigey och med 
aina befästade slott och borgar intagit en betydUg del af knit- 
flträckan ända till Phasis» 

Utom ofvannämnda handskri fna hjelpredor, har Förf. 
med stor flit samlat och begagnat alla till sitt ämne bdrtnds 
upplysningar ur Orientaliska, Grekisk-Byzantiusks 
och andra 9 nyare källon Bland de Orientaliske författarns 
vilja vi nämna: Abulfeda och Abnlfaragius; bland dt 
Byzantinske: Acropolita, Nicetas, Gregoras^ Pacby* 
meres, Laonicns, m. IL; bland nyare, utom Clavijo, 
Tourneforts, Beauchamps, Moriers, Klaprothi 
med fleres resor. Men Förf. medförde till sitt företag ej blott 
en vidsträckt kunskap ^ utan det, som ännu mer betyder-^ 
ett historiskt sinne; h vilket här framförallt fordrades, då ej 
A mycket fråga kunde bli att sammanställa och ordna någ^i 
atörre verldshändelser, som fastmer att äga en blick för det 
inre i de menskliga sakernas förhållande. 1 sanning skulle 
det varit föga uppbygghgt att veta, hvem som efter Alexius L 
bestigit thronen i Trapeznnt^ och hvad som tilldragit sig i det 
inre af ett sedeförderfvadt hof; — visste man ej, att Histo* 
rien är en skola för lifvet, der den stora undervisningen oil' 
brutet fortgår, och att det är i den, som menniskan lär lif 



*) Sn Handb. i Medaltid. Hut. T. L s. 189. 



• 



40t 

ikiUliaden mellan godt och otidt Det fordrat tåt M rån 

ilitlorieflkrifvare nSgot mar, än att ftkuimna fradgan af hån^ 

delaemaa lopp och dricka den aom en behagbg sommardrjrck ; 

det fordrat att kunna te ned till bottnen af mentklig glädje 

oeh torgy lycka och olydui, ro och oro — >- och att värd» 

den lärdom man , på detta tätt, ar det förflutnas en gång léB^ 

vande brott emottagit Och hvar finnet väl denna lärdom | 

Utom en kortare tiderymd , tydligare uttalad ^ än i det Trapf« 

«iintitka Rikets Hittoriay h^^ket liktom for sig sjelft, i em 

•mkild act, spelar om det Byzantintka väldett stora sorge- 

•pel; deruti vi se de sista convulsiviska lyokningame af en 

Inifrån forstörd statskropp^ från hvilken det e!na lefvandt 

Blycket efter det andra bortfisller — tills intet mer återstart 

Sn •den ännu i dag förfärande akuggan? 

Fdil bar, sedan lian i en särskild Inledning afhandlat 

"Tmpesnnts Historia , innan Kejsaredémet der gmndlade^^ i»^, 

^lat sitt verk i trenne af delningar: hv«n2 den första 

ntriicker sig från Kejsaredömett grundläggning genom Ale- 

xiut I. till utbrottet af revolutionen efter Kejsar Batilii 

död^ eller Perioden för den Comnenska Kejsar-dynastiens 5f» 

nervigt •öfver Trapezunts gamU Län-Aristokrati; den andra 

^n revolutionens utbrott efter fiasilii död tiU Rikets under* 

l^ng med David Comnenus, eller Perioden .för den Trape« 

anatiska Aristokratiens ofvervigt öfver Kejsames makt; den 

tredje, som innehåller Anmärkningar öfver Landets béskaf- 

lenhet, Innevånare, Cultur och Kyrko-forhåUanden* 

* * 

Med rätta härleder Förf. det TrapeKunli^a Rikets egeni» 
liga uppkomst från den Revolution i Constantinopel, hvaf^ 
Igmom den Comnenska Dynastien der etörtades» Den tid 
Var kommen, då folket ropade: '*Ovnévt ^iXt/ttif vwi Ka- 
MvnpSf fia9t\9vtff^mt** -^ och med Andronicus ComneH 
Hus, år 11 85, foU den siste kraftfulle man på den Bynintin- 
aka thronen. I detta ögonblick lyckades det Prinsessan Tha- 
Knar, en dotter af den fallne Kejsaren, att rädda sina unga 
brorssöner, Alexius och David, sedan äfven deras fader ^ 
■tfichael Confnenus, blifvit ett ofier för folkeU raseri Ge- 
aiom hennes tillställning fingo de tillfälle alt med sina anhän- 
Sve JQy undan till Colchiernas land vid Phasis-floden, det 



iByfaÉMnikA Rifc^U yttersta gtUnå. I 'ikoggah af de Caiiéa^ 

-ika b«rgen apprlxte Ale^itui — ifid im, ankom t tJU^CMdb 

;61ott 6tl barn af 4 f rå filder -^^ till jnglitig'; iptilldtBi had^ 

md de Ttiterland^e Korafararntfå aröfmrg a£ Coiiataiitinépil 

4hr iso4-, .f^elf kunde framträda för att: i Aiien åter appiéii 

aina iädeva thron. I apetien lör sina vid Phaaia aamiaie 

fitridskrafter inryckte liatt i TrapeznnUrnaa 'knd, ectfbub 

Traptziint, Keretaa, Meaoebaldioa 4>oli atla atader- Mnga iltt 

%Tarta Bafvet ända till Amisui.' Men Ivden bana 4sbmmlk 

efterto-idare tödgadea inträda i del Ikonitfka Snlfeaiittli 

StaUidrbuné^ bvilket i visat af seende kunde Kknés vid Rbsa- 

'firbnndet i en sednare tid. Ett 5gonblioks anseende* Meyvsoa 

rdet Tfapesuntnka riket nnder Jo-han ILy då det 'ner io .70 

år albrutna politiska förhållandet ned Coastar>tinopel -fftinya- 

des. Micbaell. af Palsologiska Huset innehade då, sedsn 

lian år 19^ förjagat Frankerné/ den/ Byzantinaka ttrooeik 

För att finna ett skydd f5r aitt rackknda rälde ^ vande J^ 1 

'llichael ^titt Romerska Eyrkana öfverhnfviid^ och istadtai \ 

Verkligen 1274 en förening mellan de flera Unwärååm 

'ikilda Vesterlåndska och Österländska K3Frkomatr I sia fét- 

'bittring flydde straxt alla räMrogne till Kejsaren { Trif ezant, 

'feåsom Grekiska Kyrkans beJRkyddare-, och erbjödo honom till 

«x;h med sjelfva den Romäiska kejsalfespiran. Uppifggad ai det 

'Anti-Michaélska, partiet 9 antog Joban verkligen för någon fii 

titel af '^BciffiXtif 'Ft0/u,mU»"^ och då Miohaél genom siot 

laindebud deröfver lät beklaga sig/ svarades honom medslail- 

het: "att den kejserliga värdigheten vore «tt fademeavf, soii 

af ålder tillhört den Trapezuntiska tlironen, och som så myc* 

ket miildre därifrån kunde skiljas , då deii. en så låAg tid åt' 

iöljts af en orubbad besittning af alla en Kejsare tiUkonoMft- 

•dé ärebetygelser och rättigheter.'^ Då Uiokaél ingenting bi»- 

med kunde uträtta, ansåg han för rådligast att på |;od't8g 

försona sig med Johan; hvilket skedde derigenom, atthantiU 

gemål erbjöd honom en af sina döttrar* — Förderfligare Mr 

Riket än alla yttre fiender, hvilkas antal dagligen okades, w 

den inre strid, hvars frön lågo djopare odi först egentUgi* 

utvecklade sig nnder Johans sonson Andronicua UL B^ 

dan ifrån äldre tider stridda inom landet tvenne partier, ' 

hvilka det ena visade sig vara på Hofvets sida, och det ao^ 

dra iöregaf sig skydda den gamla, ursprungligen Grekiska Cor 



403 

}tuepi i Träpézuiit ra^tiglieter. I spetsen (of Bpfpartiét sto jo 
^' tiogaoch Knixha, By zåotihskå familjer^ hvilkä ' genom 
ivfilCmtigarbe Sren ii85 öcli iao4 jenite Ci^canenérna bliMt 
Sfjaf^dé fif I Golchiå , och der bildade den nya Kéjsareni 
I o I å. i a t. Folkpartiet defeimot , eller det i n Ii e m å ka päffiet , 
Hitiöa af. äé rika slagtör, soiii å¥ ålder vant bosatte pl de 
iWjpeznhtiskä kusternia peh ihliebade de störa Éiksiänén!.' Mav 
UUada^de åéånaré, efter deras hvdvnåaÄté, HésocBäldief: 
le iähra , fllér' de ihvaiidiräae i S c b o 1 a r i é f . tiessa stridiga 
siméniérV i bVilicå inan bor sSkä torsta grunden till Rikets 
niSrtgApg;. t>^^mpadé ^varandra ouppborligt, tiRsi eift^r Bå- 
iilii dod^ Set ihhébiska partiet blé( ensamt rådafi^e öcH 
■ät ock Hillét forqvafdé fiLéjsarens makt. Uildér föirfarllää 
iirfe IQuucniiigar uppkastades pä Ihroneii efter livaruidni IréT 
oie, 'A ti ii a Cosinénäy Micbael Cöinnénus, ocb båhs son | 
lobåii, den tredje af detta namnet; tilldess d^t lyckåctes 
lle^iläs IQ., BasiUi öakte sön^ att genom slägtskapsfofbin- 
Mis<^ meid nästad aHa Rikets fieiidér^ genom lippöflringeh i^ 
lelå sitt ' stiiseehdé öcb Fördragandet ai dé djiipäste forodmjn* 
kélséTy en tahgre* tid bibcnåtla skuggan af den kejserliga niåk- 
en. ~ Det var likväl först under den tredje Régentéh iirih 
iönbin , Calo-Jöbarinesy b vilKen genom f ådermord besd- 
it tBröiiéii; som Träpéztint i egentlig m'éning uppborcle ätt 
vra en iri ståt. Utom sig åf glädje , underrättade Kejsaren 
kisioifiésicrifvarén I^brahzésy som vid siii återkomst från 
benen iippreboll sig i Trapezunt, om Aniurads död, öcb åit 
len unge Mubammed gjort bononi sainmå vanskåpsforsäkrih- 
'mf. Möm iådren; meii Pbraiiizes svarade: "att båii ansåge Amu- 
■da ååå för en ator olycka för dén Grekiska natiöneri, bbfa' 
tt den ulige Sultanen^ en afsvureh fiende till dé Cbrlstné^, 
adast både för afsigt att göra ett snart slut på Grekernaa 
Ika^' *)• Hans spådom gick i fullbordan. Inom tvemie år- 
nr lanns intet Bysantinskt Kejsarerike mera ! 



Segrande framträngde nu Mubammed till Trapezanfs mu- 
nr, ^^ och det var endast genom en årlig tribnt af nooo 
jiddaf^ken det lyckades Calo-Jobannes att i45£ tillköp^ mg 



*) Fhlran^cs, Lib. III. p. 48. 

Standia. i. - • - 57$; 



404 

fredenl M«i dSden Ifortiyckto tionom tpart^ifrln tktdeplai^ 
-sen; och det Tar ej han, utan bana ^ngr^ broder, DaVi^d 
Comnenus, -^ hTilkeli efter honom onrerUgit regeringen — • 
tom skulle öfveiiefva Rikets fullkomliga upplösning. Sedsik 
större delen af mindre Asien fallit i Muhammeds händeTi aitr- 
lande om våren i462 den Turkiska flottan uiainfSr Trape^ 
kunt, hvars ointagbga fastningsborg linnn ingen främmande 
hand mäktat eröfra. Förgäf^es bestormades staden i — 5o 
dygUy aiven sedan förstaderna blifvit lagde i aska. Då lat 
Muhammed y genom Protovestiarien"*) i Trapesnnt, tilltala Ke)« 
aarén på följande sätt: "Du ser^ hyilken lång Tag jag till- 
tyggalagt för att komma hit, sedan jag beslutat att anfalls 
dig med krig; vill du nu utan dröjsmål genast öfverlemas 
staden, så skall jag anvisa dig ett land, der du kan lefrs i 
lugn och ro." David nödgades bifalla allt. Någre påstå i att ' 
fSstningen genom Protovestiariens förräderi blifvit åt fienden | 
ofTerlemniad. — Oaktadt alla fagra löften, afiördes Kejsarn 
genast med alla de sina till G>nsta^nop€d, der de ktttadsi 
i ett hårdt fängelse, och ej långt derefter aflifTades. Afven 
efter döden förföljde Muhammed den Comnenska familjeni 
och befallte, att de afrättades kroppar skulle ligga ofvsn 
jord '— till ett ref för hundar och fåglar. En berättelse sSgeti 
att Davios gemål, Helena Cantacuzena, sedan hon med stbiil-' 
aktighet sett de sinas af rättning, vårdat deras lik öm dagams 
och efterhand nattetid begrafvit dem med egna händer; och 
ajelf åt sig utvalt en enslig halmhydda till bonings der hon 
under bot och fasta aflidit 

fiorgen för sitt bestånd ägde det Trapeamntiska Bibt 
hnfvudsakligen i sin .naturliga belägenhet. Mot norr skyddadt 
af hafvet för de Scythiska folkslagen, skiljdes det, på slls 
andra sidor, af branta, knappt tillgängliga bergsryggar, genooH 
skurna af trånga, djupa dälder, från Asiens folk. Tätt utmed 
hafskusten, på en tafel-formig bergsböjd, låg den beKstsde 
hufvudstaden. Dess läge mot norden och sjöluften afkylde 
sommarhettan och gjorde Trapezunts klimat till ett af de sH' 
genämaste och hälsosammaste. Öfverraskande var anUickea 
från hafvet af den ampkitheatraliskt sig utvidgande staden 

*) Brotovestiarien beklädde den s jette HofvSrdighetes och 
hade app8i||;t öfTer Kejsaren! skattluonmare* 



409 

iamå tuia torn och cupoler. .Ojopm bergsklyftor , m%å brutau-^ 
de backar, gjorde belägenbeteo Mn norra ocb veatra »idorna 
i bog grad romantiik. öfverallt inom riflgmurame växte 
offanpå de platta taken blomnior, vinrankor och de kostba^ 
taite frukttrSd. Uerrlig var den kejserbga borgen, omgifven 
a( Inf tiga balcongeri med de skönaste utsigter ItaHa kanten 
tmiti palatset vandrade man pä golf af hvit marmor , och 
ixbi taket strålade guld och mangfärgade, konstigt inlagda 
Idommor. Efter bvad Clavijo, Eugenicns, Bessarion och an- 
dra resande berättat, skafl det inre af landet varit ett jor- 
diskt paradis'^}. ögat> *sager Engenicus, kan ej se sig malt 
jA blommornas glans, gräsets grönska, vinrankomas och cy- 
jmsseinas yppiga växt. Innevånarne skildrar han som vfl- 
viacte, begfifvade med en stark helsa och ett stolt sinnelag — 
tifilk^ han tillskrifver landets läge och bergsluften. Den 
Tiapeamntiska ungdomen i allmänhet, och i synnerhet de kei- 
Mrligii prinsessorna, voro ofver hela Asien berömda for sul 
skonhet, och sysselsatte mer än tvenne Srbundradén Sagobe- 
rittanie vid Orientens Hof. 

En rik gren af den Ostindiska handeln gick genom Com- 
nenemas hufvudstad, och bibehöll, tnidt Under de inre oio^ 
lighetemas stormar, det yppigaste öfverflöd. Af ven för Ge- 
auesame och Venetianeme var den en betydlig nederlags- 
plats; men Trapezunts egen handel inskränkte sig mest till 
commjssions-handel p& Gafia och Constantinopel. — Det van- 
liga umgänges-språket var en fordérfvad grelusk dialekt; men 
vid Hofvet och i offentliga urkunder herjrskade ännu i i4:e 
Irfa. en vacker grekisk dlctio^ ((Pfu^n iXXuvtMmrirn)» 
Likväl förekomma hos Panaretos i hans Palats-cbrönika, 
éhoru han var samtidig med den Byzantinske Historieskrifva- 
iren Niceph. Gregoras, en ej obetydlig mängd af laziska, 
persiska, turkiska och italienska uttryck och ordvändningar. -— 



«« 



, *) I ajpnerliet den trakt, der det kejterligt ItiståloUet Ptrcharii 
med tina trädgfiidar och parker var beläget, om hvilket Marini, iain 
roQuin "Colloandro fe4elfr*', yttrar j, ''tit man der, omgifyen af en evig 
vir, ej akulle knona dö." -^ "Cbi mepasae la yUa in queite delicie» 
noQ m4 morebbe, percbe la primavera, ch*i qui etema nei giardini, 
manterebbe ancora qaella degU anni nottri.^' 



Endast . naankar ocb faofoian sysselsatte ,61^ med .litteratnr^ 
fivilken for det mesta inskränkte sig till tidend gängse dog- 
matiska stridsfrågor. Bland inhemske lärde fortena dock ut- 
märkas: Bessarion^ hvars ännu öfriga Hand^kriftcir vi fornt < 
omnämnt, och Georgiu^^ med tillnamnet IVapecantinuii 
bekant s&son) återställare af de cla«siska studierna* — Efter 
Rikets grundlagar var tbronen i ^en.Comnenska sQfgten ärft- 
lig för b^'gge kpnen , och Kejsarens makt» bvilken imsågs gn- 
äomligi ai inga lagliga former inskrifnkt Uen ibland landets , 
^amla slägter lefde ev bjeständig opposition i som pä allt sitt 
4okte förminska, Regenternes envälde , och föranledde de .inre 
stormar^ som på förhand npplÖQte Rikett -r- Kejsarne boro, ji 
såsom tecken tijl, deii högsta värdigheten, -purpurröda' half- i 
stouor öcb I^pga ipössor ];ned tran-fjädrar* Despotes, Ivär .' 
^en innehade i:angen näst efter Kejsaren i ocb vanligtvis Tar I 
någon, af hans närmaste anförvaQdtei:, bar äfv|9n röda balf- i 
stpilor, men hvit lif-rockr pch ros^nröd^ öfverkl$der. De 
ofrige Hof-«embetsoiänneu hade svarta halfstöflo^. Kejsaren 
beviåades samma vörduadsbetygelser-, spm Impera^orei^ne i Con- 
stantinopeL När man tilltalade honom , nyttjades uttiyoken: 
"Ditt heliga, gud:omUgaste| aMxaJiagAta. Majestät"; 
och alla bref börjades med: "Gudomligaste Kejsarel" 
(0f«orffTf fiufftXaviy Hofstaten var t^rik och glänsande* 
Nedifrån Cqme^s Palatii, som kunde anses, motsyara Dra- 
bant, än d a upp till D e s p o t e<s , räknades efter Constantino- 
pels^ gamla Hof-ceremoi^iel, hvilket af ven i Trapezunt antogs, 

g^ihdre än gi grader. Likväl omtalas i den Trapezuntisks 
istorién e^gentligen blott 44 Bil^värdigl^eter. Ibland dessa 
var Prbtovestiarien KejsejJig. Riks-^attmästare ; Megas- 
Stratopedarcbosi Högsfe fiefiilbaf vare öfvfir Landt-armeen^ 
Protostrator^ Stor-Amifa} eller Befälbafvare öfver Sjövä- 
sendet. Megas-Oomesticus hade högsta uppsigteu öfver 
Civil^förvaltningen, MegasrLogoriaste^ eller Logothets 
förklara Grekerne sjelfve för hvad vi kalla Canzler. Me- 
gas-Mezason var en ifrån Orienten lånad värdighet, och 
betydde ungefar detsamma som ätor-Vezir; genom honom 
utdelade^ Kejsaren sina befallningar till de öfrige Stats-^Embets* 
männen. Emir-Tschausch och Tätas ärö likaledes ifrån 
Turkarne härledda Hof- stallen, och kunna anses motsvara 
Öfverste-Hof-Marskalk och öfvér-äofmastare. Protospa- 



- % " ■« ■■ 



407 



■■**•* 



tharius (af o^irct^y, fyärd) bar vid högtidliga tiUfiSlra svär- 
det framfor Kejsaren^ 

Trapezantiska Riket var i ecclesiastiskt^ likaaom i pbli-* 
tiskt afseende, indeladt i i3 Provincer. Uvar och en B,t dessa 
provincer hade i siti hufvadstad en Biskop , som ägde rang 
faniiBr jdå 'uidra Bisköpaif inöita provincen, öbh kalladef 
M^tropoUt, o M9Tfo«0X/r9^ Ai defsa tretton Metro- 
politer vaér di^n i Csesarck f CapiAdocien ' den förnämste , och 
bar titel itf Ärke«Bi§j|p<^P}' 'Afx«>ir«VK0é»f..; Rnhs har 
misstagit sigi då han säger, att en Patriarchstod i spetsen 
fiic 4^" Trapetontiska Cléreciet. t)etta var^ioke -engång hän* 



delsen y sedan Michael Palseologos antagit Unionen. Såväl i 
Trapeznnty som i Constantinopel, var Slejiateii alttid högsta 
öfverhufvudet både i andeliga ochjrerldsliga saker , och valde 
sjelf till Patriarcber d e m , som med honom voro af enahanda 
tänkesätt l^ed^ Kejsaren föll ^erföre. alltid Pati^arcb^n. , Uc| 
it amnärkningsvärdt, tXt den Trapeznntiska Föfsåqifin^en 
innu i dag fortfar i sin aisky for all forbindcOsé nanS CifS 
VeslerMindska Kyrkan , och att den Romerska Stolens ofiA' 
fornjide bemödanden att fSrmå densamma till eftergift hit* 
varit' firaktiösa» 



FZ 



1 



) 



k. . 



. . , * 






;^ 



n 



t. 








•' if.» 




' i.ll 




. n »!. 


. 


. •• ; * 


« ■ 


« "i 




'•» 



% ll6moires et Diisertatiou sur let Andqdteés ulio* 
nalés et étrangéres, pabliés par la Sofiité 

* 

Beyale des Ant^nsöres de Franee« Tome EL 
Patif , 1833| (med aSnkild Atlas af 17 plim* 
dier i Stentryck}* 



InneliUIet Pt^ores sf berättelser ofver Samfandelt arbeten 
qnder åiijeo iSitS, 219 qc1|.3ov af lefvegneabeArifningar offer 
^dne Medleipmar; af afbandlingar och uppsataey af fierfil* 
digt slag jemte förteckningar på Sällskapets Ledajnöj(ery hTBJri-> 
bland ingen Svensk finnes, samt på gåfvoma tiU dess bok-« 
samling. 

De geographiska applysningamai eller rättare tvisterna^ 
röra det Romerska Gejuänan, hvilket af olika författare so- 
kes dels i staden Orleans , dels i den föga kända fläcken Gien. 
SamarohritH$ hänförea af några till Amiens och af andra till 
Saint-Quentin. Belägenheten af Uruncce, hittills antagen att 
vara enahanda med det nya Hlzach, har blifvit dubbel osa* 
kerhet underkastad genom fynd båd« vid Hingersheim o€b 
vid Miihlhausen. 

Särdeles märkvärdig ar en aihandling ooi slagfälten vid 
Aix och Trest, hvarest Marias nedergjorde Ambronema och 
Teutonema. Romarnes läger och befästade ställning» som 
ännu invid den förstnämnda Staden äro synliga 1 finnas afteck* 
nade på 17:0 planchen. Till sednare stället hänforer Förf. 
den andra striden 1 h vilken hufvudsakligast afgjordea. genom 
Oandii Marcelli anfall i fiendernas rygg; och han upplöser 
den motsägelse, som kunde hämtas ur Plutarchi berättdse: stt 
innevånarna i Marseille, 6 ^eaes aflägsen frånTrest» instaogd* 



fOtf 

«ma ving&rdtr m^d de ilagna barbarernas ben f derigenon att 
Tresti utan ryktbarheli men en ooloni från Marseille | inber 
greps under dennas vidtfrejdade namn» JLf ven stallet^ byar- 
est Marias > under det b«n antände ett b&l af ^endenias va- 
pen^ amnadt till tacko^Ter för segern , erboU underrättelse, atf 
han för ^emte gången blifvit vadd till consuli utstakas ock 
benämnes af de kringboende: Saiauoum ell,er Locus Sah^orum» 
Pjpovences gamla umevånare, befriade från så farl^a fiender , 
uppbyggde på en bqg bergspets, ännu kallad Mont Yictoiref 
ett temtpel åt Segerns Gudinna, forvandladt af Christendomen 
till en kyrka. Efter 19 århandraden fortleiver en folksed^ 
att vid April månads skit uppstiga på detta berg, under an-» 
förande ii pipor och trummor, mot aftonen antända en stor 
riseld och upphöja ropet: seger, seger! som besvaras och ut« 
sprides i hela tndcten, liksom Romarne på .samma satt pliga- 

de förtsanda vigtiga nyheter. 

t 
Bland Samfundets bemödanden for språkforskning ut- 

aiarka sig ordförteckningar utur . åtskilliga franska dialekter. 

Ett i detta band inryckt Vocabalarium för Velay och Haute 

Auvergne tyckes dock, vid en hastig ofversigt, icke innehåUa 

något märkvärdigt för Skandinaviska språken. 

En 8t5rre uppmärksamhet torde hora lemnas åt tvenna 
(mdiftSt anmälda Inskrifter med for Samfundet okända bokstäf-: 
ver, den ena om trenne rader, upptäckt i Odenwald, .ooh 
den andra af blott en rad uti det Marcomanniska tornet i 
B&bmen, båda af tecknade uti Kunst-Blatt för d.24Sept ^Saj* 

En historisk afhandling om Franska Lagstiftningen från 
Kidsta tider intill år /Si utmärker sig genom korta, bestämda 
och sakrika uppgifter. Förf. erhåller af sitt ämne anledning^ 
ätt omtala sednare tiders upptäckter af upplysningar till Theo- 
dosii Codex, nemligen ett Romerska Senatens beslut, som 
iiUiéhåller kejserliga påbudet om Lagens offentliggörande, Sf« 
Vensom at ett större antal hittilk okända Constitutioner till 
^e 5 första böckerna. 

Det är en förlust, att omfånget af detta utdrag icke tiU 
tller att upptaga alla de snillrika sammanbindningar, som an- 
triffias i berättelsen om den Galliske afguden Botib eller Ruth. 
Invid oeh uti staden Rodes^ äfvensom uti Rönen och byn 



llont åt ilotli, ianit fleiMdes /^ djrrl^aåés ' céflpisilla Hlfler &( 
dedhe •Ond , htiila af Cfai^stYia fStkns fSrsta ptedikanter fSfl 
itöj^des. t>e ttts-^ä/rairde céréfmoniema och bildehs éktLptkåf 
bevarade till ndgoii del ge^om tttknirdei* 6ch folksagen , git^ 
tinledning att tro, det G^én föreställt én Pfaallas eller LinganL 
Dehita fSrmodan bestytk^es afdét likljtidandé natiinet Rntféo, 
bvarmed Scbiva af Htndneme litmärked. då han iörestSlles i 
en dyHk skepnad; Sfvensom af enstämmiga Tyskk ordet Rn- 
the. Bénfimningen af de anförda staderna hSrledes otvanset 
frän Gudens, så mjcket vissare*, som inn^vånathe ki^ing Rooes 
kallades af de gamle Auctorerhe Ibumi, Buthensés, 

Vid borttagandet af kyrkan St Landri» Mågc^ p4 Parit 
str-on^ fannos 2829 under JQrdens ^luvamnd^ jtatflera aiiirkT 
vardighetery af tecknade på de i o första planctier^ä, Deri- 
bland förekomma balfupphöjda bildfau^erier, hvilka, jemur 
förde med invid dem upptagna medalj er | göra det troligt, 
att derstades värk upprest ett segerminiie ofver BeA slogtning 
Magnus Maximus år 583 Tänn öfvet Kejsår 6#iftiafios. Dé 
iroro na. infastade titi en murstrScknitig, soih föMfödas vari 
^varlefVor af den första befästning, b varmed Paris bUfrit om- 
gifvet under följéhde åtbundrade, 'åtminstone iiednare an ié 
388 1 då ValentinianuslL, efter det Maximus och hans son Vi- 
ctor bUfvit dödade, upphäfde aUa deras inrSttningar och tx(h 
Ug^n anbefallt nämnde segerminnes förstöring., 

Uti tfn afhåridling ofver Trkimpbbågen tid ÖiraAge, hVaM 
fSremål oeb byggnadstid varit underkastade • éri inkngå olii* 
omdömen X hvaraf de flesta förenat sig att hänföra bonom till 
I>omitii Oenobarbi seger öfver AUobrogei^ne vid Viiidålnniy 
söker FÖrf. bevisa, att den ar uppförd åt Séptimius äevetds 
efter år 197, då han Öfvervunnit den siste afsma medäf- 
lare^ Albiniis. Ämnet, föranleder till flera undersökningar om 
Roihafnes krigsbruk, synnerligast att utreda frlgahi irån hvil-: 
ken tid och vid hvilka tillf iillen dé begagnade åina sarskildi[ 
fan-fiilder äf Örn, Varg, Miiiotaurus, Häst och Vildi^vin. 

. Qfver Amphitheatern i Arles finnes en undersökning, till 

upplysning af den omtvistade frågan, huruvida hain blif vif fnOr 

'bördad och begagnad, eller ej. Den förra fliémngen . hifalles/ 

ftied stöd af Auctorers vittnesbörd och flera in^kriASe^, fatf-t 

tia, sedan tiyjggnadeH nyligen blifvit rensad från ditt grds.*' * 



I 



411 

Magra gräibingari anställda i83o i Arrondis^ementet Ab- 
beyiUey faaiva väl uppdagat en mängd medaljer och gruod- 
murar af tvenne Romerska anläggningar, den ena af större 
omfång; men d& de förra icke äro beskrifna, och de sed- 
]}are.^^^e; omnämnas af nhgon gammal författare, är vinsten 
l^uraf" för^ vetenskapen ännu obetydlig. 

Uti Departementet Aisne bafva, på flera ställen och un- 
der olika tider 9 funnits vidsträckta begrafningsplatser med 
stenkistor y utan inskrift eller bildverk, gi^undt nedsatta i jor- 
den, radvis i norr och söder, på några ställen- i tvenne hvarf, 
det ena blott 3 fot öfver det andra. Bredvid de obrända li- 
ken, alla liggande med fötterna mot Öster, träffas Romerska 
medaljer, svärd, piluddar, betsel, kopparnaglar, spännbuck-r 
lor^ nUar, glasperlor, ringar, inlagda porcellaines^pryd nåder, 
glaserade lerkäril , någongång flintliackor eller viggar m. m. Vid 
Chavignon ar en annan nästan dylik begraf ningsplats , hvarest 
i några kistor tvenne skeletter ligga skaföttes. Vid Cuisfty 
äynes pä vissa stenkistor en upphöjd inskrift af ordet: "//siVo^V 
Det är att beklaga, att Förf. icke låtit sin beskriijiing åtföljas 
af bifogade teckningar, af bvilka man med mera säkerhet kun- 
nat domma, huruvida den likhet i sjelfva verket äger rum, 
•om beskrifningarna tyckas antyda, mellan dessa fynd och Aere 
af de föremål, hvilka ofta upptagas utur Sveriges graf högar. 

Kring Tarquimpot och Toul äro lemningar funna af Ro« 
merska byggnader i en stor och ädel stil. På en skadad Ca- 
pitel, afbildad på i4:e pL, tror Förf. sig igenkänna Ceres, 
beskyddande Triptolemus, då han hos krigiska folk utbreder 
kunskaps om jordbruket. Denna lilla uppsats äger ett re- 
tande behag*, läsaren bortlägger gerna, liksom Förf., gransk- 
ningens lugn, för att endast hänföras af framställningens liflighet. 

Underrättelseirna om det fordna klostret St. Pére i Char^ 
tres, hämtade utur dess registraturer , som börja med år 938, 
aro ganska läsvärda* Noterna dertill inneliålla utdrag af flera 
diplomer. Det sista, eller N:o 4o, uttrycker hos Författarin- 
nan en särdeles forlägenhet öfver det mindre ärbara namnet 
på «n fastighet {grossus testiculiis) , den hon skänker till klostret. 

Från Drottning Maria Stnart finnes ett bandbref i fac si-! 
mile, till K. Carl IX. af Frankrike^ egenhändigt skiifvet d. 28 
Maj i567 från Carlisle. 

Skandia. i« 27 X- 



412 

Med förbigående al ganska många olikartade anmalanden 
af inindie fynd, eller uppsatser af blott localt Värde, återstår^ 
alt utur årsberättelserna anmärku: Ett börjad t arbete om rätte* 
gångar, förda mot djur — - en insänd historia ofver Guilloti^ 
nen — någr^ ofullständiga appgifter om Dmidiska minnes- 
märken, ett vid Carnac i skapnad af en orm, ett annat ^ni 
Bonneval af Soo fots lancd och aoo fots bredd, hvarai ilera 
äro beskrifna opb tecknade i föregående delar, fortjenta af en 
noggratm jemriförelse med våra äldsta stensattningar eller 
så kallade Dyr^-btis. Fortsatta upptäckter af Mexicanska rui« 
ner och fordna städer. -^ Berättelser om öppnandet af nlgr4 
TumtiH, af lika inredning m^å m^nga Svenska, eller en ask- 
Vård bestående af uppresta stenar och öfver dem c^n täckbälL 
— Uppgift från Samfundets correspondent i Köpenhamn R af n 
om den pi Grönland i824 funna pune- inskriften från ii35, 
livars text och öfversättning bifogas. -^ Betyiflad anmälan om 
em Vas, upptagen utur jorden på ön Cuba, yälbehåUen, be- 
täckt af Hitroglypher omkring Skyttens stjernbild.— Berällel- 
se af Depping om en Run-Calender på skifvor, befintlig nära, 
Paris, af någon olikhet meå de Svenska, och om hvars litho^ 
grapherande Samfundet tyckea gifva hopp. — En i K. Bibi. 
återfunnen handskrift af Aimé, fordom Ärkebiskop i Bor-f 
deaux, innehållande en historia öfver Norrmännen uti Italien 
under ii:e århundr* — Forskning, genom en nedsatt Com- 
missiou) huruvida en från Basel åt Franska Regeringen hem-? 
buden handskrift af Bibeln vore densamma, som af Alcuin^ 
öfverlemnades åt Carl den Store; hvarvid blifyit intygadt, att 
den väl härstammade från angifna tidehvarfvet, men innebure 
inga kännetecken på den förste ägaren. — Förteckningar öfver 
enskildes samlingar, t. ex. M:r de Mourcin'8, aom redan 1839 
ägde Öfver 8000 stycken redskaper, prydnitder m. m. , till en' 
god del af Galliskt ursprung, alla från tjrakt^n al Perigord. 
-=^ Slutligen, resande i främmande län4er: Cadalvéne uti 
Levanteni Mindre Asien och Macedonien; Baradére, åter- 
vänd från America med en dyrbar samling Mexicanska anti- 
quiteter, och Rifaud, som från Egypten och a|id]:a länder 
Itemfört 6000 ritningar. 

L. F. R. 



Jfnndiill. 

FQRSTilL HÄFTBT. 

O/iK Lag-CkymmUteéns Förslag till allmän Crimmal^ 
Lag* Af J. E. BoéTHius, L. G. Rabenius, S. 
Grubbe och P. D. A. Attbrbom . . , Sid. 5. 

JSii Blick p& FiUerhetens näruarande tillstand i Eu^ 

ropa. Af Bbrnh* v. Beskow . — 131. 

Om Arabernas förnam»sta Historieshrifpare och Geo- 

graplier. Af H. G. Lindgren — -> 1S3. 

jpéf^ helige Sigfrid, grundlaggare af Christen Kyrka 

yi det sydliga Sverige. .^ H. Reuterdasl. ...-*- 901. 

Utländsk Litteratur: Die Ersoheinungen und 
Cresetze des organischen Lebens. Neu darge- 
stelU p. G.R. Trepiranus. rr Bd. Af H— r, — 296. 

ANDRA HÄFTET^ 

Några Drag. Af C.J.L.A Sid; 961. 

Marlowes Faust. Af E. W. Ruda — 394. 

Rritik: Om Förnuftets förhållande till Uppenbarel- 
sen, af D:r A. TholiLck» öf per sättning. Af 
— 9T — ~. — 318. 

Utländsk Litteratur: 

1. OeschJfhte des KaisertJuims pon Trapezunt, verf. 

p. J. P. Fallmer ay er. Af — fz — -.— 386. 

% Mémoires et DissertcUions sur les AntiqiUtés na-- 

tionales et étrangéré^-publié» par- la -iShet été jB o ^ • 

yale des Antiquaires de France. Tom^ /J(, Af 
L.F.R. . ^ 40». 



/ . 



OPSALA, Påuulab ft C. 3^35; 



I